Jätterolig typ i Karislojo sommaren 1984

Jag minns alltså en jätterolig typ i Karislojo sommaren 1984. Jag minns sommaren 1984 så var jag med morsan och farsan i Karislojo på auktion. Det var en annan ongi kanske c 8-9, som jag blev kaveri med där då jag väntade på morsan och farsan, en rolig tjockis.

Jag minns inte så mycket detaljerat, jag minns bara att vi busade och levde om där. Så köpte han en trip, men drack inte nästan något av den. Han sprutade rytmiskt trip från sugröret ute på gården och vände sig om mot mig och sade något: Heittää pommeja! (Han lekte att tripvätskan som han rytmiskt sprutade ut ur sugröret då han klämde på tripförpackningen, att det var bomber.

Så ritade han något på dammytan i kofångaren i en bil på parkeringsplatsen med sugöret, och förklarade något roligt på samma gång. Så ropade han in i auktionen: Toinen, kolmas! Vi hade helt enkelt jätteroligt. Till slut kom hans morsa då de sku hem. Hon var arg.

De gick promenerandes iväg och hon skällde hela tiden på den roliga tjockisen, då vi hade levat om där. Mina päron märkte ingenting, fast jag sade att jag blev kaveri med en jätterolig typ här!

Jag tycker att åskmolnena såg annorlunda ut på 80-talet. Dom var liksom jättemörkt-blyblåa då liksom. Nuförtiden blir det mera mulet innan dom kommer och dom är mera gråblåa av sig än mörk/blyblåa som åskmolnen var förrivärlden. Är det bara jag som märkt detta eller? En gång sommaren 1984 i Lojo så var kanten av åskmolnen gula och sedan nästan svarta. Jag har bara engång sett sådana moln innan, men då var det i en bild i en bok. Jag kände igen dom och tänkte att Jåå, de e såndäna åskmoln som jag såg i dendär boken!  

Så var det maj 1984 en jättesolig måndag. Det var jättehett och soligt. Jag kom från lekis då farsan gjorde distansarbete på måndagar, så han hämtade mig då. Han sade att det kanske börjar åska då de så hett. Det började åska, men först efter flera timmar, mot kvällen. Kanske 19-tiden. Jag minns att det var soligt och varmt fortfarande och de ända molnen som lite syntes var några blomkålsformade moln mot öst, men de syntes bleka och och ofarliga av sig, sånt intryck gav de då.

En halv timme senare var det mulet, och åskvädret kom sådär bedrägligt som det brukar göra nuförtiden faktiskt den gången. Fast jag kände helt klart på mig att det drog ihop sig och blev orolig då jag var ute. Jag gick uppför backen på gården och var på väg att gå in, så hörde jag mot sydost ungefär *bu-ruuummmble!* Jag såg bakom mig ditåthållet och upp mot skyn medan jag gick och tänkte ungefär att Jåå, de va de ja tänkte! Och så började det åska fullt.

1984. Då var det Ritari Ässä som gällde också och jag diggade den serien fullt. T.om. jag fick se på det till min stora och glada överraskning, på det villkoret att jag direkt efter det är slut borstar tänderna och sätter på pyjamasen och går och lägger mig. Jag som många andra barn blev jätteförtjust i jenkkibilarna jag såg i serier som Ritari Ässä. Dom är ju onekligen snygga, och så då de var så ovanliga här i landet så såg dom så jättetuffa ut i serierna och de få gånger man såg någon jenkkibil live. Den tiden var dom ju snyggare också än nu, tycker jag. Fast någon expert är jag inte.

Så minns jag musikprogrammet Desibeli-Appelsiini Det kom alltså 1984 också. Dom spelade bra musik där nog, rockigare saker mest. Jag brukade se på det. Engång kom det dock i dens ställe något kristet program. Det började med att någon gobbe sjöng något om Jesus och det kom en bild på en skördetröska i en åker och andra liknande bilder-så gick det upp för mig att det kom någo jesus-skit istället för desibeli-appelsiini och blev så besviken så att jag nästan börja gråta.

Världen såg annorlunda ut 1984. Gorbatjov hade inte kommit till makten ännu i öst och det var inte tal om perestrojka etc. Det kalla kriget pågick och hotet om atomkrig var reelt. Men världen förändrades jättehastigt i takt med att jag växte upp och utvecklades.

I lågis började jag 1984 och hade Gunnel som lärare. Det var ord och inga visor, för hon var sträng nog. Dock var hon sträng med rättvis, och så ska det vara. Nutidens ungar sku nog bara må bra av liknande kuri som vi hade i ettan och tvåan med Gunnel. Heh, som det var en kaveri som sade att "Gunnel var nazi!" menandes alltså inte politiskt nu, men sådär som man i folkligt språk säger om någon som har kuri etc. So what. Det var kuri och ordning i klassen och det gjorde ungarna bra. Och så pratade hon inte mycket iaf om kristendom, och det var ju positivt. Gamla tiders lärare hade annars det, att dom ofta var troende kristna. I högis hör det ju sedan till att man inte ska lyda lärarna, men det är där det. Då har man orsak att inte lyda dom, men ettan och tvåan iaf är annorlunda.

HAHA! Ja minns dendä trumman hon hade med sig alltid i ettan då vi hade jumppa och vi sprang i en ring runt jumppasalen, så stod hon vid sidan och trummade på trumman i takt medan vi sprang.  Alltid i lågis då Gunnel kom med trumman i korridoren sedan efter ettan å tvåan, så tänkte man att Aha, Gunnel ska ha jumppa me ettona!

Sedan fick vi Kerstin som lärare från trean till sexan, och kurin mjuknade mycket. På gott och ont. Man kan säga som en liknelse, om man tar kommunistiska ledare som liknelse, att Gunnel var Enver Hoxha, så var Kerstin Chrustjov.

Så var ju högis något helt annat än lågis. Mera som en fängelsetillvaro med egna regler och egen hierarki elever emellan, som var osynliga för lärarna, eller de brydde sig inte ska vi säga. Det var nog mycket hårdare då jag ännu var i högis än det lär ska vara nuförtiden. Sådana som tjallade åt lärarna om smygrökning etc kunde få stryk då jag gick i högis. Inte flickor dock, men de fåtal grabbar som tjallade kunde mycket väl åka på stryk.

Och tapp-pinande var som det var då jag var i högis, men jag överlevde och härdades. Det hörde till saken tyckte man bara. Tapp-pinande var att man lite pinade sjuorna, speciellt de första månaderna-men så farligt var det inte. Det var lite buffande: Va e du?? Va e du?? och sedan om man sade tapp! så var det Sjung! Sjung! man sku sjunga också :D Så så farligt var det nog verkligen inte.

Det var nog lite *gulp!* att börja sjuan. Nu tycker man ju bara att de är barn de som går i högis! Men--antagligen har dom ännu en osynlig hierarki i högis, och en helt egen kultur som vuxna inte förstår vanligtvis-men det röks väl mycket mindre i högis nuförtiden, vilket ju förstås är en bra sak. Ganska bisarrt då man tänker efter-att en massa ungar stod vid häcken samt bakom muuntajan och rökte då jag var i högis-även jag var ibland i nian bakom muuntajan och häcken och rökte. liksom rena rama barn som står och röker och tror det är tufft! Och rena rama barnpar ibland i högis som tror de är vuxna och står i högisaulan och hånglar med varandra. Helknäppt! Tur att folk har vett att sluta röka åtminstone allt oftare då de blir äldre nuförtiden.

På tal om lågislärare så mindes jag Dicken. Honom hade vi i rellan i 3:an och i jumppan likaså på 3:an. Sedan på 4:an till sexan hade vi Chili å Chester som jumppalärare. I tvåan så var vi vägg i vägg med sexorna. Minns inte om det var 6A eller 6B men Dicken var klassföreståndare där. Man hörde ibland genom brand-dörren hur han skrek då han blev arg. Engång våren 1986 lät det som om att han sku ha skrikit såhär: ÅH! BLAABLAABLAABLAABLAA KALOPS!

Så minns jag från sommaren 1984 att jag var utanför brokiskan med familjen och en familjebekant familj. Vi hade varit i Ekenäs och äta och nu skulle vi köpa glass. Nakkimuijan kallades kiosken för också, men jag och nästan alla mina kaverin sa iaf "Brokiskan". Bara en enda i min bekantskapskrets pratade om nakkimuijan.

Nå iaf, då vi var utanför brokiskan/nakkimuijan sommarn 1984 så var gobben till den familjebekanta familjen i bilen och hans fru frågade honom utifrån vad han ska ha för glass, så sade han: Päron!  Så ropade frun tibaka: De finns int päron! Så han hamnade att välja nåt annat, så hörde man bara från bilen(dörren stod uppe): Vanilj! så sade frun att Nå de e väl nu inge vidare! Int sku jag heller välja vanilj bland en massa exotiska glassbollar.

Alltså nu kom jag ihåg en sak från Hangö den regniga och kalla sommaren 1987. Jag var med farsan i Hangö och ville ha Hubba-Bubba tuggis. Det var en kiosk där det var reklam på Hubba-Bubba på väggen till kiosken. Då jag frågade efter Hubba-Bubba så var det en sur gammal kärring till kioskförsäljare som sade "Vi har int de!" Alltså, om man nu engång har stor Hubba-Bubba reklam på väggen, så ska man väl nu ändå sälja Hubba-Bubba!

Jag såg nyligen på En JÄTTEBRA dokkare om en enskild rysse som bodde i sovjet och som hade filmat själv med svartvit projektor, samt hans föräldrar . Från 1969 till 1985, Perestrojkans år. Han började filma själv i nåt skede då han blev äldre. Varje år, och berättade om livet i sovjet medan man såg den svartvita ljudlösa projektorfilmen. Det kom ett år i rutan, och så visade det vad hans föräldrar och han själv filmat medan han berättade om just det året. Och i varje årtal kom det typ gammal "gobbig" sovjetisk marschmusik och liknande, utom 1985 och det var en bild på Gorbatjov och det hördes diametral motsatt musik till marschmusiken, någo vild "ungdomlig" hc-punk. Ganska beskrivande. Perestrojkan hade börjat.

Alltså nu var det knappast någon nutidens lydig, systemtrogen och politiskt korrekt vänster hc, haha.

Det var en JÄTTESNYGG rysk brud där då han pratade om 1984 Antingen hans eller någon hans kompis flickvän rimligtvis, som han filmade.  Helt otroligt vacker rysk brud. Han var på kryssning med ångbåt i Volga under sommarlovet tillsammans med sin flickvän och några andra kompispar då han filmade henne, hon verkade väldigt livlig och gladlynt och sprallig av sig, och pelleili där lite och var rolig då han filmade henne, som somliga brudar kan vara. Hon gjorde dansrörelser, visade militärhonnör sådär pelleaktigt mot kameran, pekade mot land sådär komiskt och levde om ute på däcket. Spexade helt enkelt. Många ryska kvinnor är onekligen otroligt vackra.

Dom drack, hade sex och levde om under kryssningen, berättade han. Samt talade om politik och tyckte att Reagan hade varit orättvis då han kallat sovjet för ondskans imperium, berättade han.

Så berättade han om pionjärlägret han hade varit på en sommar som barn. Det var frivilligt, men han for inte dit flera gånger, för det var väldigt stramt och militaristiskt, och alla ungar skulle stöpas i en form-och de äldre barnen pimsade de yngre, och stal deras godis som deras föräldrar skickat till lägret. Låter int roligt det. Därför trivdes han mycket bättre ute på familjens datja i landet om somrarna, där fick han vara sig själv, berättade han.

Jag bandade det från tv:n hösten 1999 och såg det medan jag bandade det, och nu såg jag igen på det för några veckor sedan. 18 års paus innan jag såg det igen, och det var roligt och nostalgiskt med för den delen, då jag fick 1999-fiilis av att jag såg den.

Så nu kunde de ha roligt och njuta av livet i sovjet också nog! Det kanske är lite fördomsfullt att tro att de bara hade gråblekt och tråkigt där hela tiden.

Så råka jag nu mittiallt bara minnas att det kom sommaren-hösten 1988 en jättebra dansk barn/ungdomsserie som handlade om en grupp barn som hade kommit på någo postbanksrånare på spåren. Minns inte så mycket annat än att de hittade en massa sedlar i en kakburk och de förvarade dem hemma hos ena barnet i dess rum, och polisen trodde inte dom först och gjorde narr av dom, men sedan blev rånarna fast tack vare barnena. Det var en klassisk såndän naiv serie om att barnen klarar upp ett rån och sådant :D:D Berättelser som barn i typ 10-12 års åldern brukar tycka bra om. Fast dom kan få för sig att dom är klokare än vuxna och kan minsann lösa brott och vara detektiver och så, då de ser dylika tv-serier och läser liknande böcker :D Men det är ju bra att barn har bra fantasi. Uppvuxen i ett s.k. "I-land" antar man naivt att världen och livet i den köttkapsel man befinner sig här i (kroppen) är annorlunda än det sedan visar sig vara då man växer upp litet.

Men jag minns att det var en väldigt bra gjord serie och man tyckte den var jättespännande som barn. Man lagar väl inte lika kvalitativa serier nuförtiden mera. Tripodernas tid var en annan bra serie som kom då jag var i lågis, 1987. Det var en huippuserie, fast det var Science Fiction. Alla children of the 80's minns V, men få minns Tripodernas Tid. Så kom det en ännu barnsligare serie på fredagseftermiddagar under samma period, men den var spännande tyckte man som lågislort, och den serien hette Professorin Lentobussi.  Alla dessa serier kom på fredagar, utom V, men det var mera "vuxenserie" än ungdomsserie. Man tycktes förrivärlden satsa mycket på barn och ungdomsprogram på fredagar. Kanske man förstod att fredagen är alla barns och ungdomars favoritvardag. Fredagen var och är bättre än söndagen, för det kändes tungt att veta att det är skola i morgon på söndagarna.

Så minns jag någon heltokig annan dansk serie från sommaren 1988. Det var typ drama/komedi mera för tidig ungdom skulle jag säga. Danskarna kan!

Så var jag med familjen i Lojo 27.12.1991 under jullovet, vi for med bil dit då vi sku fara ti Anttila. Sedan for resten av familjen till nån annan butik, medan jag inte orkade gå mera och väntade i baksätet bilen som var parkerad på en gata i centrum av Lojo. Mittiallt kommer det någon kvinna gående, kanske i 25-30 årsåldern. Hon hade JÄTTESTORA läppar, som dessutom var målade med läppstift. Det såg ut som någon cirkuspelle typ och jag trodde först nästan att jag drömde då jag såg det, för det var så surrealistiskt. Jag blev för en sekund jätteförvånad. Nästa reaktion var att jag fick roligt och började skratta.

Hon såg dessutom förnäm och surmulen ut av sig, som en "diva&prinsessa-aktig" kvinna i största allmänhet, sådär typ snorkig med näsan i vädret. Det ökade också det komiska i det hela. Och hon såg dessutom att jag började skratta, fast jag av artighetsskäl försökte dölja att jag skrattade, men det lyckades inte.

Sedan kom hon gående igen, då åt motsatt håll. Hon hade väl varit i någon butik. Alltså hade hon opererat sina läppar större, och så blev dom lite för stora, eller vad var det frågan om? För det såg faktiskt helt surrealistiskt ut att någon kan ha så stora läppar som hon hade. Innan hon kom förbi andra gången så promenerade en grabb kanske i min ålder, kanske lite yngre förbi på trottoaren. Från hållet som hon med läpparna kom andra gången, bakom bilen. Han gick med händerna i fickorna och spottade engång.  Typ 15 sekunder senare kommer en annan grabb i samma ålder och cyklar ikapp honom och ropar nåt att "nyt tulee vuosisadan.." något som jag inte hörde. Antar att han menade hon med läpparna.

Så minns jag SAS-planet som störtade på en åker i Sverige under samma jullov (1991) Det var rätt så överraskande tyckte man. Så såg jag på den svenska serien Storstad, som jag tyckte var jättebra nog.

Så drömde jag under samma lov (1991) 2 drömmar som jag minns. Jag drömde att jag kom cyklandes nerför en backa här i byn, en sandväg. Jag hade en mankka på pakethållarn och hörde på Venom medan jag cyklade, jag hörde på låten Countess Bathory då jag cyklade nerför backan på samma gång som en gammal tant med glasögon kom emot och såg jätteförvånad ut, och man hörde bara från mankkan då Cronos sjöng: COUNTEEEEESS BATHORY!!

Sedan drömde jag att jag cyklade till stan och mötte en såndän Rabbe lite efter järnvägsbron, där var gång och cykelvägen ner till centrum börjar. Jag stannade och talade lite med honom där. Han bjöd på löksmakande toffe. Han berättade något glatt och sade, visserligen med glad ton att Vittu de harmar! Så medan vi mumsade där på löktoffen så kom det en tant i typ 60-årsåldern med glasögon och såg sur ut, gåendes. Hon stannade och räckte ut handflatan åt Rabbe och hade en förnäm min. Hon menade att hon ska också ha löktoffe. Rabbe bara härmade henne och så vaknade jag.

Så minns jag julfesten i skolan på åttan. I likhet med då jag var i sjuan så var julfesten även då jag var på åttan under kvällen. I nian så var den sedan mitt på en solig dag. Vi åt gröt i bibbarummet med Iris Juntunen som var vår klassföreståndare och alla vi i 9D. Så började programmet i festsalen. Jag kände mig stor och stolt då jag gick hem då-att vårterminen ännu så börjar livet på riktigt, så blir jag "stor" på riktigt. Trodde jag.

Jag tror nästan att jag ska sätta upp en länk från ett clip av serien Storstad, då jag nu fick 1991-nostalgi!

Men nu till julfesten 1991. Jag minns en jätterolig sketch som niorna hade då. De var på scenen och ena föreställde en farsa som fungerade som bilskol-lärare åt sin unge och den andra ungen som då var elev i bilkörsundervisning. Eleven/Ungen frågade läraren/pappan att ska jag köpa en Wartburg åt mig sedan då jag är 18? Så sade farsan att" Wartburg e ingen bil!" I meningen att det är en så dålig bil.

Så då de sku köra så kom de överens att ena ser åt höger om det kommer någon bil vid korsningen, medan den andra kör-p.g.a. någon anlednig. Det var så nu att farsan körde och ongen såg om det kom nån bil från höger i korsningen. Så frågar farsan: Kommer de nån bil? Så såg ungen mot höger och sade "Nä!" Så blev det ögonblicket efter krock. Så sade farsan att Du sa ju att de int kom någon bil! Så sade ongin: Men du sa ju att int Wartburg e nån bil! :D:D

Här är från Storstad. Han som spelar Micke spelar lite sepoger av sig, så därför är han lite weird. Verkligen nostalgi och 1991-fiilis får man!

https://www.youtube.com/watch?v=gLvP3Tj8nIE

Minnen av min favoritfilm genom tiderna: Yötuuli!

Torsdagen 3.9.1992 har gått till historien som den gången jag första gången såg på den inhemska filmen Yötuuli. Den kom på tv då den kvällen. Och det var något så otroligt mästerverk hela filmen så man finner knappt ord för det vad man ska säga om den! Den berörde mig djupt och oåterkalleligt den filmen nämligen! Och man var helt oförberedd på att den skulle vara så bra. Filmen är en "Efter katastrofen" film, och jag tyckte det lät intressant då jag såg recensionen av filmen på husis och satt på tv:n.

Jag berättar först om kvällen jag såg filmen och sedan lite vad den handlade om, samt spekulerar vad som skulle kunna orsaka en dylik katastrof. Jag berättar iaf lite grundläggande först vad filmen handlar om. Det är om Finland i närhistorien efter en katastrof(det kommer inte fram vad för katastrof) Infrastrukturen har kollapsat och pengar har bara pappersvärde. Ingen elektricitet, inga flytande vatten, inga butiker etc. Militären är den institutionen som makten är samlad hos, och de regerar fullkomligt godtyckligt. Farliga gamla tiders bakterie och virus-sjukdomar grasserar omkring i nejderna och det råder svält.

En survivalist-familj flyttar ut till landsbygden från hesa för att föda höns, så och skörda, samt jakt och fiske samt att de har samlat på ett förråd med konserver. De blir kompis med en granne, som är en gammal tagarkarl, som dricker pontikka hela tiden, men som också är survivalist. Till slut måste de åka omkring som landsvägstjuvar, då vintern är förbi och vägarna öppnar sig igen (Ingen infrastruktur=Ingen plogning av vägarna) De själ b.l.a. en liten kossa. (Som ger sedan via mjölken tyfoidfeber åt två av ungarna, varav den ena kastar väven)

Sedan hamnar de att fly från huset någonstans, då militären har börjat åka omkring och kolla varenda ett hus, och där slutar filmen.

Jag satt och såg på filmen och tyckte den var konstig först, men började alltefter förstå den då jag sprang efter husis och läste recensionen igen medan jag såg på den. Den blev bara kusligare och kusligare och mer och mer skrämmande alltefter filmen fortskred, och dystrare också. Det var den första filmen som fungerade som en ögonöppnare på något sätt åt mig. Jag kan inte påstå att jag blev rädd, men jag hade en jättekonstig känsla efter att filmen var slut. Det var på samma gång så verklighetstroget då det var i bekant finsk miljö, och inte någon Hollywood-film med konstiga stunteffekter, utan det var precis som man sku kunna tänka sig att Finland skulle se ut efter att infrastrukturen hastigt och plötsligt fallit.

Jag hade under hela mitt 15-åriga liv blivit indoktrinerad både från hem och skola, att vår nuvarande civilisation bara blir bättre och bättre och teknologin fortskrider, och det blir aldrig mera typ svält och dåliga tider, och så kom denna film som fungerade i mitt sinne som Loke som lurade Höder att skjuta dendär mistelpilen mot Balder, så han omkom direkt, och därmed skapade kaos i gudarnas värld. (Läs myten om Balders död om ni är intresserade. Orkar inte förklara den här. Balder som mitt barnsliga oskuldsfulla naiva jag, Loke som den nakna, osminkade sanningen, som likt stormvindens blixt skakade om hela mitt unga sinne. Som dendär mistelpilen som genomborrade Balders hjärta. Jag förstod att det som jag blivit indoktrinerad med, inte nödvändigtvis stämde-och jag är mer övertygad än någonsin faktiskt nu att civilisationen kommer att falla, precis som i denhär filmen.

Filmen Yötuuli var verkligen en "Loke" som kom in i mitt liv, kan man liknelsemässigt påstå. Det var jättekusligt tyckte man att tänka sig en dylik närframtid som i filmen. Ändå var det något som var så attraktivt med hela juttun. Om man accepterar och omfamnar tanken om detta, så är det mycket bättre än att fly. Fly från sanningens renande eldar. Folk som gör det drabbas av neuroser och andra psykiska problem, och det är tyvärr rätt så vanligt att man flyr från "sanningens eldar" istället för att vända, se flammorna i "vitögat" och gå in i dom för att renas...

Denna film ändrade min syn på det. Jag såg det ingalunda mera som en självklarhet att vi lever i "moderna" tider, där det aldrig mera kan vara svält etc. Jag såg inte längre välfärd, infrastruktur eller civilisation som självklara saker.

Jag har fram till denna dag drömt om denna film. De första "Yötuuli-drömmarna" minns jag att jag hade redan november 1992. Att Jag var i filmen och det var scener där som inte hör till den filmen, men som man sku kunna tänka sig att sku höra. Så har jag någongång drömt om att det kommit en Yötuuli 2. En fortsättning på denna Yötuuli film, som är mera svart humor än ettan.

Jag har drömt att katastrofen just inträffat, en liknande katastrof som i Yötuuli att infrastrukturen plötsligt och hastigt kollapsat och jag har varit i en market som varit mörk på kvällen och plockat Japp-choklad fullt från hyllan, Första yötuuli drömmen som jag minns var på en lördag eller söndagsmorgon november 1992. Jag drömde att jag var i landsbygden vart Yötuuli schacke också var och jag såg någo cirkelformade paffskivor utanför huset som hörde till något. Det var natt.

Jag minns att jag började tänka då 92-i början av -93 att då vi hade läst om de finska nödåren under 1860-talet i hissan, att kanske närframtidens nödår skulle kunna arta sig så som i Yötuuli-filmen. Dock är det mycket brantare förändring från dagens välfärds-samhälle till denna totala samhällets och infrastrukturens kollaps än vad det är från normalt 1800-tal till nödår på 1800-talet. F.ö. så har det hänt en världsomfattande katastrof nog i Yötuuli-filmen, för endast en stat i Europa kan inte infrastrukturen kollapsa såhär totalt, inte ens under inbördeskrig.

Det kommer inte fram vad för sorts katastrof det är fråga om i filmen, men det kan vara allt från en mycket stor allmän ekonomikrasch, till att oljan plötsligt tagit slut, till atomkrig, asteroidnedslag, supervulkan(fast då borde det vara atomvinter i denna film iofs) en stor solstorm som slagit ut all elektricitet, eller något annat. Vårat moderna samhälle är mycket sårbart från sådant. De flesta människor blundar för det och som sagt, springer undan elden, istället för att vända om-och gå in i flammorna och låta sig renas istället, som jag förklarade redan tidigare i detta inlägg. För de flesta människor skulle ett scenario som i Yötuuli vara det värsta som skulle kunna hända-men jag tycker att det skulle vara det bästa som kunde hända-och jag tror faktiskt att det kommer att bli så. Naturen tenderar att ställa till något sånthär då någon art blir en börda-mänskligheten är en börda nuförtiden. Sist och slutligen skulle detta scenario vara det bästa som kunde hända mänskligheten. Det tror jag starkt på och på allvar. Symboliskt sätt, så har jag istället för neurotiskt flytt och varit rädd-gått rakt in och renats av sanningens flammor.

Militärens förtryck är visserligen ingen bra sak, men det skulle vara ett genomgångs-skede och då vi förbrukat de sista bensinförråden etc.(Och då 95-99% av världens befolkning strykit med) så skulle vi börja vänja oss och inte svälta mera eller så och leva i en medeltids-tillvaro. Fri från kristendom ännu till antagligen. Vad skulle vara bättre än det? Många experter på området har sagt att militären skulle ta makten i en övergångs-period om civilisationen skulle kollapsa, och det är ju logiskt då de har vapen... så denna film är byggd på vad experter sagt hur det skulle vara om civilisationen skulle kollapsa.

Och skulle man själv stryka med i en sådan situation, så skulle jag åtminstone stryka med med ett smajl på läpparna. Typ "Va var det jag sa?"

När kan det här hända? Kanske om 20 år? Det återstår ju att se. Eller så kanske detta status quo räcker 50 år till? Men även det Romerska riket kollapsade, och folk där trodde aldrig att de sku göra de-lika naivt tänkte dom som majoriteten i västvärlden tänker om vårt nuvarande system.

Jepjep. Jag såg en likadan blå Toyota ofta i Karis förut som familjen har i filmen. Jag kallade den, och alla andra likadana blåa Toyotan för "Yötuuli-bilen" :D

Jag bandade aldrig Yötuuli då vi inte ägde någon video, bara jag ägde en ynklig Moviebox man inte kunde banda med. Jag sökte på Yötuuli på någo Altavista eller något våren 1999 och en bibba hade den på VHS! Jag beställde den direkt, och så bandade en bekant den till tom-VHS åt mig. Efter det har jag digitaliserat den. Den har inte kommit på tv efter 1992, antagligen för att dom använde musik som dom inte hade rätt till tror jag. PÅ youtube finns den nu, det enda kruxet är det att ljudet avbryts hela tiden så han ska ha rätt att visa den på youtube, men musiken får inte höras mycket, så därför blir det inte så njutbart alls att se hela filmen för den som aldrig sett den kan jag tänka mig :P Men jag ska åtminstone berätta vilka clip ni ska si på den för att få lite Yötuuli-mood :-) men först ska jag berätta om lite annat. Nämligen julen.

I HBL var det för någon dag sedan igen en fakenews-artikel, där dom påstod att julen har kristen grund. Han som skrev artikeln är väl kristen själv, för det är de kristna som brukar vara mest ivriga på att förklara för alla att julen minsann är en kristen högtid och därmed basta! Eller så är det helt enkelt det, att journalister brukar ju bara skriva en massa utan att vara insatta i de de skriver om, eller förstå vad de egentligen skriver om.

Jag tycker det skulle vara så självklart för folk att inse att julen är och förblir en hednisk-folklig solfest, för att fira att det blir ljusare tider. Klart det, genom historiens lopp har mystiker och ockultister nyttjat själva tidpunkten för julen för sina egna syften(då det varit som mörkast och man tänkt sig att gränsen mellan denna värld och "den andra världen" är som tunnast. Dock har dom även nyttjat och nyttjar t.e.x. Valborg för sina egna esoteriska syften) , men rent "jordiskt" sett är julen helt enkelt en fest för ljusets återkomst.

Det var mycket viktigare då innan moderna tider, då vi var så i naturens nåd då. Så på det sättet har den litet tappat sin urpsrungliga mening litet nuförtiden jämfört med på medeltiden och tidigare-den är dock en viktig fest tycker jag fortfarande-och är så djupt folkligt rotad så den är omöjlig att ignorera. Det beror INTE på att vi firar julen för att det officiellt är en kristen högtid nuförtiden! Den moderna julen är då mera kapitalistisk isåfall. Men jag tror det ligger i våra gener att fira jul. Det är mycket djupare än någon kapitalistisk eller officiellt kristen högtid. Men bara för att en högtid är officiellt kristen, betyder det ingalunda att den är det på riktigt. Ty julen har ingenting att göra med vare sig Jesu födsel eller kristendomen i övrigt. Det finns inget som helst stöd i bibeln att de kristna skulle ha firat jul, och jesus föddes inte på julafton som de kristna tror-utan faktum är att ingen vet det, men knappast på julafton som många kristna-otroligt nog-fortfarande tror. Jag börjar må illa då jag hör hur folk kallar julstjärnorna som hänger i fönstret för "Betlehems-stjärnor" Det är en liknelse för solen och ingen jävla betlehems-stjärna!

Sanningen är denhär: I romerska riket försökte präster få folk att överge Saturnalia-festen som julen kallades för i romerska riket. Men de märkte snart att den var så djupt folkligt rotad så saken fick ha sin gång-men det hittade såklart på att nå, JESUS föddes på julafton! Det var väl så många som fortsatte att fira jul, så de kristna skulle ha hamnat att döda så många personer som de inte skulle ha kunnat ha resurser att döda, om de skulle ha dödat alla som ville fira jul, som de säkert skulle ha velat, så saken fick väl ha sin gång-förutsatt att folket firade det som jesu födsel.

Samma med julen då de kristna kom med svärd över Norden. De insåg att julen var så djupt folkligt rotad. Eller så var det väl så att de inbillade sig då i det skedet att julen är en kristen högtid. Då den officiellt varit det i b.l.a. romerska riket etc så länge. Men bara för att en högtid är officiellt kristen länge betyder inte att den är det på riktigt, utan det betyder att kristna ännu har stor makt att hålla samhället i sitt järngrepp-och propagera för sin fixa idé att julen är en kristen högtid.

Jehovas vittnen och somliga andra kristna är iaf konsekventa då de inte firar jul, då de förstår att det inte är en kristen högtid. De kristna kan fira sina egna högtider istället, som t.e.x. Trumpeternas fest och liknande kristna högtider, som är kristna högtider på riktigt, och lämna icke-kristna högtider ifred. Jehovas vittnen är väl de som är närmast riktig och urpsrunglig kristendom,, fast inte är det bra alls det heller. Alla former av kristendom är genomruttna och färdig att kastas i historiens sophög.

Bara för att vi vet lite om hur man firade jul under hednisk tid betyder inte att det inte skulle vara det nu. Hur man firar i detalj är mindre viktigt. Julgranen är en typisk hednisk ide´. Bara för att man inte tog in hela granar förr betyder inte att det skulle vara någo fel med att göra det nu. Saker och ting utvecklas ju vidare. Men de kristna stal julen och gjorde den till sin egen högtid. Det är INTE normal evolution!

De kristna tror att julen är jesus födelsedag, men den egentliga meningen grundar sig på något som händer 100% objektivt på riktigt-nämligen kortfattat att solen vänder och ljuset kommer tillbaka. Det att julafton är några dagar efter själva vintersolståndet har ingen betydelse hit eller dit- det beror bara på någo kalendariska detaljer i historien.  Så ni kan ju fundera vad ni firar? Någon födelsedag som inte är ens på den riktiga dagen, eller något som är 100% konkret-att solen vänder och ljuset returnerar?

Man blir bara och gapar då man hör folk som säger "Det stämmer inte!" Eller "Vi firar julen för att det är Jesus födelsedag!"

Även många kyltyyrmänniskor etc.  känner väl sig besvärade med att säga att julen egentligen är en hednisk högtid. De kanske nog gärna de också vill leva i deras bubbla att julen är en kristen högtid kan jag tänka mig :-/ Så finns det väl feminister som tycker att julen är en patrialkalisk uppfinning som är sexistisk och farlig- Det skulle inte förvåna mig heller :-/

Nej men bara en stilla undran: Hur svårt ska detta vara för folk att förstå? Att julen INTE är en kristen högtid! Och kristna som firar julen borde medge att de är mera hedningar än de vill medge, då de årligen deltar i icke-kristna hedniska fester, som julen t.e.x.

Jepjep. För 17 år sedan och 2 dagar sedan då jag skriver detta var jag i affes, onsdagen 20.12. 2000. En bekant bjöd mig på en blåbärs-shot. Det var första gången jag hade smakat en blåbärsshot. Vad jag förstod, så var det en nyhet då den tiden. Jag ville nu bara dela med mig av det minnet, då jag nu bara mittiallt kom att tänka på det här.

På fredagen 22.12-2000 hörde jag för omväxlings skull på Led Zeppelin, deras fjärde skiva. (I mitt tycke är biten The battle of Evermore MYCKET bättre än biten Stairway to heaven på samma skiva. Har dock aldrig varit någon större fan av zeppelin) Så började jag läsa Carl Jungs självbiografi samma datum.

NÅVäl. Filmen Yötuuli. Ljudet katkoar p..ga. att han som laddat upp filmen måste ta bort musiken p.g.a. copyright skäl så det är kanske inte njutbart att se hela filmen, men jag ska berätta några clip. Se början iaf, då han är i bensinstationen och det är den sista utdelningen av bensin på gång, då militären plötsligt kommer. Aw 5 minuter av första början av filmen.  Se även från 8:10 till 9:25, då han drömmer om stället på landet de senare flyttar till i filmen. Kusligt, jättenice kusligt.

Se också från 30:00 till 39:35  då gobben i huset först hör en motorkälke, sedan då de täcker för fönstrena (man kan under övergångsperioden inte lita på någon efter att infrastrukturen kollapsat i ett f.d. s.k. väldfärdssamhälle) nojigt stryker omkring å kollar i sitt förråd i uthuset att konserverna etc är kvar, och sedan då det visar sig att motorkälkisten(och skidaren) är en tagarkarl som är nästan granne med dom, sedan då han lyssnar på nyheter på bilradion(några spillror av samhället tycks ännu på nåt sätt funka) samt då han till slut drömmer, det är kusligare än förra drömmen.) Man får en bra bild av att de gått över hundra år bakåt i tiden i levnaden där ute i landsbygden, samtidigt som kläderna är moderna. Det är precis som om det skulle vara på riktigt om infrastrukturen skulle hastigt kollapsa.

Samt se även från 50:20 till 56:30 då våren anlänt, och snön smultit och vägarna till byarna är öppna igen, och deras förråd behöver påfyllnad, så de far ut för att försöka hitta viktualier, livsmedel och keikkor. (b.l.a. en bibba eller antikvariat blir länsad med en bok)Detta är också väldigt verklighetstroget av hur Finland skulle se ut efter en global total kollaps av infrastrukturen och välfärdssamhället, och återgång hundratals år tillbaka i tiden. (De kan köra bil ännu., för att de hamstrat bensin innan kollapsen) Fan, även SIRENEN på militärpolisbilen låter kuslig ju! Det tyckte jag redan 3.9.1992.

Se även på 1:01 till 1:10. Här kommer dom hem efter rövartåg, far på nya rövartåg, stjäl en liten kossa från en bondgård, där isäntän just har omkommit i kolera. Här får man också en bra bild av filmens "själ" och känsla.

Se även i slutet då de hamnar att fly från vägarna någon annanstans för att "autot kulkee ja taloja tarkastetaan" som tagarkarlen säger. Militären. De väntar på grannen som ska komma med, men hör skottlossning,(antagligen tagarkarlen som skjuter mot miltärerna och de skjuter tillbaka) och de lämnar hans väska där och far iväg med den blå Toyotan. Med en hundflock efter sig (om infrastrukturen och samhället kollapsar så kommer hundar just att flocka sig och stryka omkring och söka efter mat) Se fast från 1:19, så drömmer gobben i huset ännu en kuslig dröm-en avslutning på vem den svartklädde egentligen är...

Det är alltså inte fråga om en militärdiktatur eller som i Nordkorea. Detta är samhället efter en total fucking kollaps. Att infrastrukturen kollapsat globalt och totalt-då tar militären makten logiskt nog under en övergångsperiod-men alltså inte en militärdiktatur som man traditionellt tänker sig den- detta är något vi ännu inte sätt i modern tid.

Jag har i mitt hjärta på nåt sätt längtat till ett dylikt tillstånd, fast jag nästan var rädd först då 1992(Tänk på liknelsen om Balders död. Det var som att Balder dog och Loke gjorde entre´ efter denna film i mitt psyke, för att uttrycka det metaforiskt. Först är den  nästan skrämmande-sedan accepterar man till 100% och omfamnar och ja rentav önskar det) det, så blev jag snabbt tillfreds med tanken, och den var och är attraktiv. Man kan inte med ord beskriva hur bra denna film är och vad den betytt för mig! hoppas det inte fan låter hihhuli-aktigt eller något, haha, men så är det faktiskt. Efter jag sätt denna film, såg jag aldrig mera detta välfärdssamhälle som en självklarhet, som jag tidigare hade gjort-då jag blivit indoktrinerad från hem och skola. Detta är antagligen vår framtid. Genomgångs-perioden från högtekniskt välfärdssamhälle till ny medeltids-standard på tillvaron. God jul!

Se på Yötuuli nu!

PS: Det är inte fråga om någon "Ydinvoimalaturma" som han som satt upp länken påstår. Det ska nog lite mera än en "ydinvoimalaturma" innan samhället och infrastrukturen totalkollapsar! :D

Ps2: Jag tänkte ännu skriva att morgonen efter jag sett filmen så drack jag en 0:33 flaska limppare (den storleken var kutym på limppare då) Jag satt ensam vid köksbordet och drack limppare innan jag skulle till skolan, som jag ibland gjorde för att pigga upp mig innan jag började dricka kaffe november 1992. Det var en jättekuslig känsla kvar av Yötuuli-filmen, skrämmande och kuslig. Det kom faktiskt som en blixt från klar himmel liksom, hade aldrig tidigare tänkt ens på saken om en sådan framtid-men som sagt den var attraktiv på samma gång-och jag accepterade och omfamnade tanken efterhand till 100% och tänkte att det är det bästa som egentligen kan komma att hända, och jag tror det kommer att vara närframtiden kanske om 20 år eller så?

Det kan vara svårt att sätta ord på hur jag upplevde och upplever filmen, men jag försöker mitt bästa. en stark upplevelse var denna film åt mitt 15-åriga jag, som hade blivit indoktrinerad från hem och skola att detta välfärdssamhälle är stabilt och slutar aldrig. Liksom sanningen i vitögat, och sanningens flammor renar...

Nåväl. Nu God Jul!

11.12.1993-18.12.1993

Jag mindes att jag redan 10.12.1993 då jag var hos en kaveri som bodde i Tallmo började känna mig lite sjuk. Jag var hos hans på kvällen och började redan där känna mig litet konstig. Så på lördagsmorgonen 11.12.1993 så vaknade jag med att näsan var så täppt att jag började blöda lite näsblod. Jag var ordentligt flunssiger. Men på kvällen var vi med familjen bjudna till någo familjebekanta till hesa och jag tänkte att nu kan ja väl komma med, då jag inte har nå annat för mig, trots att ja va flunssiger.

Följande minnesbild är hos de familjebekanta. Vi kom dit typ 19 på kvällen och åt gått och så. Sonen i huset var ett år äldre än mig och hade stereotypisk nördstil, men han var bra typ nog för det. I den åldern var det bara sådär att nördar var nynnyn, och man sku vara kaveri med motsatsen, haha! Men han var och är säkert ännu bra typ.

Det var en stor lägenhet i en rätt så gammal byggnad. Det var inte fråga om någo 60-70 tals DDR-stil på det höghuset, som det ju är i t.e.x. Tallmo i Karis.

Vi for sedan till hans rum och spelade jag och syrran och han, på hans dator. Han hade en stor Einstein plansch i sitt rum och jag tänkte då redan instinktivt att varför löjlig personkult? Fast jag inte kunde sätta ord på mina tankar då. Igår Jesus, idag Einstein. Jag upplevde då redan intuitivt liksom att varför utan ett uns av kritik se upp mot de som samhället säger man ska se upp till... Nåväl, det är så personligt så jag kan inte förklara det. Folk får såklart ha för affischer dom själva vill ha, eller beundra personer de själva vill, inte menar jag att beröva detta från någon.. men att man automatiskt ska beundra de figurer som man "tyrkyttär" mest på folk.. vet inte hur jag ska förklara faktiskt. Kanske ni förstår hur jag menar.

Det var dock mysigt att vara i hans rum och spela. Det var liksom längst inne i lägenheten hans lilla rum, och man hamna att gå via ett annat rum dom använde som matsal då de åt och det inte var festligheter, för att komma till hans rum. Jag minns inte vad spelet hette, men det var något spel han tog fram på måfå då han satt på datorn för att vi sku ha något att göra. Det var ett jätteroligt spel där man var ett flygplan som skulle flyga omkring och bomba och skjuta andra plan om jag minns rätt. Det låter ganska banalt och det finns en rad med sådana spel, men dethär spelet var ett steg bättre än de flesta liknande. Han sade också sonen i huset att han mindes inte heller dehär spelet! Att han kommer antagligen att sitta och spela halva natten efter vi farit.

Vi spelade där några timmar, till slut knackar familjens morsa på dörren och öppnade och sade nåt att jaha, ungdomar. Och sade typ att kvällen e slut. Minns tydligt bara dörrknackningen och sedan frasen:Jaha, ungdomar. Och vi bröt upp och for hem då, men vi förde syrran till Esbo där hon bodde då innan vi for till Karis.

12.12.1993 minns jag att jag var ännu flunssigare. Farsan bjöd på ett glas konjak, fastän morsan inte tyckte om det alls.

13.12.1993 for jag inte till skolan då jag kände mig flunssiger. Jag säger senare vilken löjlig skola jag var i då senare. Eller så int. Jag lyssnade på Deicide's första LP hemma. En morsans kaveri var av och an där hos vårt senare och sade att hoppas du nu kryar på dig så hastigt som möjligt! då jag var flunssiger.

Tisdagen tog jag ett hett bad i badkaret nere i badrummet mitt på dagen, då jag frös hela tiden.

På onsdagen tog jag ett hett bad också på dagen, då jag frös bara. Mot kvällen fick jag huvudvärk och hade säkert typ 39 graders feber om jag skulle ha mätt. Men jag gjorde inte det. Jag lyssnade dock på Metalliliitto med Klaus Fleming på Radiomafia som ju kom på onsdagskvällar. Han spelade från då nyaste Impaled Nazarane-skivan, och jag bandade det på kassett. Jag blev piggare då Metalliliitto började och orkade hoppa upp ur sängen. HAHA och efter Metalliliitto kom MIETTINEN alltid på den tiden. Han var en ganska rolig Juontaja han också med sitt Räkärodeo-program, även fast jag vanligtvis inte orkade lyssna på det. Jag minns november 1993 då klasu spelade blackmetal i slutet av Metalliliitto under en onsdagskväll så kommenterade Miettinen sedan då hans program börja direkt efter kommenterade något, ordagrant minns jag bara: "Mustan metallin synkästä suosta.." Att han ska pigga upp lyssnarna med gladare musik efter att klasu spelat blackmetal :D  Klasu spelade b.l.a. från en demo av ett finskt bm band då med låten "Forever Rotting Nazarene", minns jag. Så spelade han låten "Burn my Coffin" av Marduks då nyaste och "Lost Wisdom" av då nyaste Burzum-skivan.

På torsdagen 16.12.1993 mätte jag febern på morgonen då jag kände mig kryare och tänkte att jag nästan skulle kunna fara till skolan, då vi hade ett ämne på torsdagarna två timmar före mat som jag tyckte om. Men jag hade 38,1 i feber.. så det gick inte då riktigt ännu. På kvällen hade jag bara lite stegring och jag lyssnade på Deicide demon "Feasting the beast" då dom ännu hette Amon och inte Deicide. LP:n var alltså ny, där det var de första demona, men själva demona var lite äldre. Från 1989 typ. Själva LP:n är under Deicide titeln alltså och heter: Amon: Feasting the beast  Man borde plocka fram den Lp:n nu förresten, för den är bra så satan och jättelänge sedan jag lyssnade på den senast.

En grannbrud gick förbi med sin hund i snöyran då det just hade blivit mörkt och jag var ensam hemma och lyssna på Deicide. Det såg jag från fönstret.

På fredagskvällen var det sedan julfest. Det var lite program innan kvällen också och jag var feberfri. Man kände sig lite konvalescent nog, naturligt nog.

På kvällen sedan julfest. Rätt så långtråkigt. Jag vann två röda stearinljus i en tävling. Alltid något.

Nästa dag på lördagen for jag och en kompis till fågeltornet vid Läppträsket. Alltså det gamla, för det nya fågeltornet byggdes ju först 1999. Jag började blöda lite näsblod efter all snuva där och jag tänkte att voi nu vittu ändå! Men det löste sig då jag hade papper i fickan. Och jag blödde ju inte som ett såll precis heller.

Sedan for vi till Shell på kaffe. En snobb/yuppie/diva-aktig brud från min förra högisklass kom in med några äldre pojkar. Hon sneglade mot mig och såg förnäm ut. Det var om henne som jag skrev om i juni här i bloggen, just då jag skrev om en typ med Pestilence-skjorta på sig sommaren 1994. (Alltså HON hade såklart inte Pestilence skjorta! :D) Rubriken på inlägget var typ det. Samt inlägget "Lågisminnet och högisdivan (Igen)"

Nåväl. Det om 1993. Kontrasten mellan 1993 och 1999 känns jättebrant. Från ungdom till åtminstone halvvuxen. Man utvecklades enormt under de 6 åren. Det var liksom konstant förändring hela tiden. Nu som vuxen är allt mycket jämnare och stabilare. Jag tycker det var positivt med den impulsiva förändringen från det ena året till det andra. Dynamiskt. Stagnation är det mera nuförtiden.

Som 16 var det ännu "de vuxna" och dom förstod ingenting, och på riktigt, det gjorde dom inte alls! Jag förstår någon som är 16 och tänker likadant och tänker inte ta parti för vad de vuxna säger åt en sådan 16 åring. Jag kände då redan ett starkt kall att välja en annan väg en mina föräldrars och min syrras värderingar.

Kasvu. Den finns på Youtube Den är helt absolut SUPERBRA gammal finsk ungdomsserie från det gamla goda 80-talet (1987) Serien handlar om 2 brudar som är bästissar, Misu och Nina, och föräldrarna deras är lika gammalmodiga och oförstående som man tyckte ens egna föräldrar var då man var i den åldern. Det är faktiskt jätteroligt och muntert att se denna serie. Misu skulle man ha tyckt att är snygger så satan då man själv var i 14-17 årsåldern! Ibland får man faktiskt högisnostalgi. Allt var så nytt och fräscht då. Fast jag skulle inte vilja vara en sjua eller åtta på nytt, men vara på nian i vårterminen, medveten om att man snart går ut nian och dörrarna öppnas för en (eller åtminstone tror man det i den åldern, och överdramatiserar det faktumet att man går ut grundskolan) Jag skulle faktiskt vilja vara tillbaka i högis någongång, fortfarande efter över 24 år.. får man högisnostalgi. Nåväl, man var ju i princip en lort då. Konstigt att man ännu kan vara nostalgisk över sådana lort-tider. Men man skulle vara i nian och ihop med Misu :D Lite mindre smink kunde hon dock ha, så skulle hon vara vackrare.

Nina är klassens nynny först, men blir  bästis med klassens kovis, Misu, och blir själv sedan själv en kovis. Dom går alltså i högis. Hon färgar håret korpsvart som Misu och börjar lyssna på samma musik, pinnar från skolan etc. Från nynny till tuffis. Det är ett ganska vanligt tema i ungdomsböcker och serier som jag märkt. Mestadels att det är en brud som blir från nynny till kovis. Det har tror jag mera effekt på något sätt, då pojkar förväntas vara lite kovisar av sig. Och om en flicka blir från en snäll flicka och nynny till en kovis, så har det mycket mera "In your face!" effekt, tror jag. Det blir liksom trovärdigare.

Några filmer med detta tema är t.e.x. I taket lyser stjärnorna samt Sisko tahtoisin jäädä.

Dock har jag aldrig förstått mig på det, att man automatiskt börjar lyssna på samma musik som kompisen helt plötsligt. Musiksmakär något som man så småningom växer in sig i. Men, realiteten hos tonårsflickor ser väl annorlunda ut, så man ska ta det i beaktande.

Nu menar jag givetvis inte en sådan som blir en feminist och börjar gnälla om patriarkat och sexism :D sådan s.k. "tuffhet" kommer ju bara ovanifrån och är ingenting annat än en snäll flicka som lyder journalisterna och modernt- söndags-skole-moral-barn-aktigt, under en s.k. "tuff" skrud, som gör och tänker precis som en del vuxna, b.l.a. journalister i Yle, vill att de ska tänka och tycka. Vad är upproret i det? Var är tonåringarnas egna kultur i det?

Det är ett parasoxalt nutida fenomen, att en snäll moralisk flicka nuförtiden inte så sällan har en fernissa av "tuffhet", fast sådant är inte äkta tuffhet och vad jag menar, men jag menar liksom att man är rebellisk på riktigt. Ni förstår nog hur jag menar. Inte för att det mera chockerar att se ut på ett visst sätt eller lyssna på viss musik, men 1987 då serien kom kunde det göra det ännu. Föräldrarna förstod ingenting av sådant då. Nu är det typ så att föräldrarna far tillsammans med ungarna och ser på deras gemensamma favoritband :P En feminist som gnäller om patriarkat och sexism är ju bara mainstream och som en långtråkig och ointressant söndags-skoletant utan några egna tankar. Ingen egen väg och eget race i det alls. Utan det är liksom mainstream, att man följer fårflocken, som "alla andra" och inte vågar vara dendär vargen som går en egen väg.

Jag har lyssnat på ett gammalt svenskt band här, Heavy Load. Jag minns att jag hösten 1984 läste ett reportage om Heavy Load i Okej och blev jättefascinerad och intresserad av bandet då fastän jag inte hade hört det. Jag önskade Heavy Load till julklapp, men fick inte det. Min fammo hade nog sett någon Heavy Load LP i någon musikaffär, men enligt farsan så "förstod hon att jag skulle ha kassett". Det skulle ha varit bättre med LP-skiva nog, men farsan menade att det inte är någon skillnad mellan skiva och kassett, bara för att jag inte hade skivspelare men kassettspelare, och att jag inte skulle behöva spela i vardagsrummet. Ändå har LP bättre sound, fastän både kassett och LP har analogt sound, som ju är något bättre och mer levande än på cd. Fast cd låter jätteljuvligt och bra om man jämför med något sterilt och torrt sound från datorn såklart, med mp3 och shit. Dessutom har LP större fodral, så LP är nog bättre utan tvekan.

Så skulle jag beställa en Heavy Load video från Sverige under samma tider. Jag hade klippt från Okej-tidningen beställningsformuläret och var på väg att beställa(fastän vi inte ens hade någon video hemma då) Jag frågade morsan vad jag skulle skriva, och skrev namn och adress. Så stod det sedan till sist "Målsmans underskrift om du är under 16 år" Så frågade jag morsan: Va betyder de? Så sade hon: De betyder att man inte får köpa den om man är under 16 år Så sade jag typ höööh! Varför int? Nu förstår jag ju att det nog inte riktigt betydde så inte :P

Så det blev inte att höra Heavy Load 1984. Inte förrän i slutet av november 1993 hörde jag Heavy Load, och då köpte jag skivan främst av kuriosa-skäl, och ingenting annat. Det var så, att jag var i hesa och handlade skivor lördagen 27.11-1993. Jag hade köpt Burzum's "Aske" mini-LP, "Those of the Unlight" av Marduk, "Thy mighty Contract" av Rotting Christ och så lite deathmetal, nämligen "Tomb of the mutilated" av Cannibal Corpse, allt på LP. Så for jag till slut även till Black and White och köpte två skivor, Venoms första samt just Heavy Load. Venomen kostade 24mk och Heavy Loaden 50mk, så den hade redan då fått ett visst samlarvärde. Runt 10 år gamla heavyskivor kostade 24mk i regel i Black and White. Det var långt innan priserna började gå häftigt upp och de fick samlarvärde i regel, men Heavy Load hade då redan lite samlarvärde, då det började bli sällsynt med deras skivor antagligen.

Jag köpte den faktiskt av nästan rena kuriosaskäl då. Och då jag nu var så ivrig på att få höra Heavy Load 1984, så tänkte jag att ja hör på de nu då!  Det var deras tredje och sista "Stronger than Evil" skiva jag köpte. Riktigt typisk början på 80-tals klassisk heavy metal, och fastän jag aldrig tyckte att 70-talsheavy, allra minst Black Sabbath, var löjligt, så tyckte jag 1993 att 10 år gammal heavy var genomlöjligt och gammalmodigt. Med undantag för Accept som jag alltid diggat, men i regel var jag så trångsynt då. Även Stone var ju hopplöst gammalmodigt och passé tyckte man då, och det var ändå mycket modernare och annorlunda och snabbare  musik än Heavy Load mfl.

Musiken utvecklades ju så hastigt då, mycket hastigare än nuförtiden, och b.l.a. därför kändes 10 år gammal musik antik 1993. Jag såg lite nedsättande med ett litet ironiskt leende på skivan minns jag då jag köpte den, men jag köpte den ändå. Och lyssnade på den "gammalmodiga" heavyn. Det rockade nog och var helt okej, men jag kände det inte alls som min grej om vi säger så. Detta var ju "gammalmodigt" och passé, som man säger.

Har någongång sällan hört på LP:n som nu igen, och den är nog helt okej. Den har en handfull traditionellare heavymetal låtar, samt några "80's discoheavy"-låtar som Dreaming och Free. Diggar mera LP:n från 1982 "Death or Glory". Den är tyngre och hårdare av sig och mer lyckad annars också. Den har jag hört dock barapå youtube.

Jag hamnade att köpa deras första LP, Full speed at high level nyss! På nytryck från 2015 tror jag. Jag beställde den. Den är från 1978 och annorlunda än dom på 80-talet. Detta låter rätt mycket som 70-tals Judas Priest, och har ett ganska bra skivfodral också men fina färger, men Death or Glory har även det bästa skivfodralet. Lyssna fast på "The Guitar is my sword" på youtube! Det är helt fantastiskt bra måste jag bara säga! Och det låter mycket fräschare än samma stil av musik nuförtiden! Death or Glory-skivan är riktigt macho ugh! musik, haha!

HAHA! Jag minns att jag visade Heavy Load reportaget åt mommo 1984, hon sade att dom ser fula ut! Då dom var på scen. Så var det en bild där det stod framför ett flipper om jag minns rätt, där de såg "normala" och glada ut, så sa mommo: Nå där ser dom ut som folk!

Nu kanske 16 åringar tycker att Lordi är lika gammalmodigt och passé som jag tyckte att Heavy Load var 1993, så på det sättet kan det jämföras, men ändå inte. För 10 år sedan hade man hört sådan musik som Lordi spelade 20+ år redan, och det har inte kommit nåt nytt. Heavy Load var under första delen av 80-talet något nytt och fräscht, som man inte hade hört ännu på 70-talet. Fast det fanns heavy sedan slutet av 60-talet, var det en helt ny sorts sådan som kom riktigt i början av 80-talet. Så det kan som sagt ändå inte jämföras på det sättet.

Jag mindes då jag var nere i skogen kring Läppträsket på utfärd söndagen 28.11-1993. Då hade jag nyss köpt de nya skivorna, alltså på lördagen. Det var en mulen dag och jag hörde första gången av en kaveri att en komet ska krocka med Jupiter i sommar! Jag blev att vau, på riktigt? Det var första gången jag hörde det. Jag tyckte det lät intressant.

Samma kaveri frågade också där på samma gång i skogen: Har du nångång sitt en nötskrika? Jag, som inte var eller är intresserad av fåglar, tolkade det som att har du nångång sett en nöt skrika, alltså en skrikande nöt. Vi fick en munter stund i skogen då p.g.a detta missförstånd.

Nåväl, här är Kasvu serien. Se 5:50 in i den åtminstone, så får man en viss inblick, och hela serien om ni orkar, som jag gjorde denna vecka, den är jättebra! Kommer inte ihåg denna serie från 1987, men det kan vara att jag inte skulle ha fått se på den :P Men jag såg den nu istället! Hade läst om den då jag läste om gamla inhemska serier från 80-talet och blev intresserad, och nu hittade jag den sedan på youtube.

Om jag skulle vara i samma ålder och det skulle vara 80-tal, så skulle jag absolut försöka bli ihop med Misu! Hehe, man fick riktigt en vision om att vi är båda 16 och jag är hemma hos Misus i Misus rum och ser på hennes hamster som hon håller i framför mig...

Tänk att sånahär ungdomsjuttun ännu kan kännas så fräscha på något sätt! Ok, man är vuxen nu, men ändå är det som om att man sku förstå allt detta fortfarande liksom.. man kan leva in sig i det så bra.

https://www.youtube.com/watch?v=sxggikeKyfo

Angående metoo och dammenbrister

Nåjoo. Jag tänkte först inte skriva någon om detta, då jag inte har som vana att gå med i modeflugor och följa fårflocken och vara som alla andra, och spotta på den ensamme vargen,och så. Jag hade bara tänkt betrakta detta vid sidan om, men jag skriver nu bara.

Det angår inte mig heller, därför att jag aldrig har trakasserat kvinnor (Ja, om man nu inte räknar "blickar" och "flirt" som trakasserier, som somliga tycks göra :p. Personligen anser jag, att tål man inte att någon ser på en eller flirtar, så kan man lika gärna fara till kloster. Men inte nåt kristet kloster, man ska inte supporta kristendom, men ett buddhistiskt kloster)

Nu menar jag att man flirtar på ett sunt sätt naturligtvis. Ibland är det så också att icke-välkomna blickar är typ att om den mobbade nörden gör det misstaget att han ser för länge på en kvinna, så blir hon jättearg,och om en "tuffis" flirtar med henne så blir hon bara jättesmickrad. hehe.

Men det är klart, om man märker att inte kvinnan är intresserad, ska man heller inte envisas med att glo mera. Men blickar är ju den första kommunikationen med någon av motsatt kön oftast, och det är mycket viktig ordlös kommunikation. Från det kan man börja prata och fråga på kaffe etc. Och jag har aldrig märkt några dåliga reaktioner på då jag ser en vacker kvinna i ögonen. Bara det att nuförtiden ser dom tillbaka mycket mer än då jag var typ 22. Då vände dom i regel blicken bort hastigt så fort jag gick ögonkontakt.  Och jag är lycklig över att kvinnor från 20-50 är med och flirtar om jag flirtar. Sådant piggar ju bara upp i vardagen och är 100% naturligt och felfritt och är precis som det ska vara.

Jag pratar givetvis om metoo,dammenbrister,  dendä finlandssvenska nätkampanjen. Det ifrågasätter jag inte alls att flera flickor/kvinnor har upplevt trakasserier, och det är givetvis inte roligt alls och ett problem. Jag är bara personligen lite förbluffad.. män i regel, inklusive mig, hatar våldtäktsmän och kvinnomisshandlare och pedofiler,(sådana lever mycket farligt i vanliga fängelser ska ni veta. Därför brukar dom välja att sitta i lisko-osaston) och de flesta förstår att bara några promille av alla män faller i sådana kategorier. Men då man läser dammenbrister, så får man intrycket att typ alla män har fel i huvu. Man har en tendens att beskylla män i regel, bara för att några få har gjort sig skyldiga till övergrepp och andra nidingsfasoner.

Jag tror nog att kvinnor har blivit tafsade mycket. Sådant är något jag aldrig gjort som sagt, men i högis tafsade de populära killarna på brudarna nu och då vad jag kunde märka. Men flickorna bara skrattade. Hur kan man som ung kille förstå hur hemskt det känns för dom, om dom bara skrattar? Jag tafsade inte, och förstod nog instinktivt att det kan upplevas som kränkande, men jag fattade inte hur hemskt det i själva verket känns för flickor. Inte innan jag växte upp lite till. Det är då man inte själv som grabb kan riktigt fatta hur det känns för flickor, då flickor är mycket känsligare sexuellt sätt än vad pojkar är.

Sedan var det juttun om pedofiler inom kyrkan. Det är ju ett välkänt problem inom kristendomen och präster, att många kristna präster under historiens lopp ju har gjort sig skyldiga till pedofili.Det är då man förnekar det naturliga som präster gör, så tror jag att det just får ett megasjukt och ruttet förlopp i ens psyke, som i värsta fall "blommar" ut i pedofili. Fast präster och andra kristna har ju alltid försökt sopa det under mattan. Jag har själv också hört talas om ett  fall där en prästjävel i en frikyrka hade börjat vifta med sitt jävla könsorgan framför några småbarn då han var barnvakt. Så satans sjukt! Man kan riktigt tänka sig vilka vibor en sådan präst skulle ge. Liksom inte bara största sortens antikarisma, utan även största sortens creepyness. Rent liknelsemässigt skulle vibbarna från honom vara typ som minus 10 graders kall vind, blandad med rutten stank från avstjälpningsplatsen.

Jag anklagar ingen  i denna dammen etc för att ljuga. For all I know, så kan varenda anklagelse på dammenbrister vara sann. Men man ska också ta i beaktande att det kan vara olika människor som skriver dessa anklagelser, t.ex. sjuka människor. Just för att man vet inte vad folk skriver i nätet. Man kan inte till 100% vara säker på att anonyma människor varit med om just det.

Det kan vara sjuka människor, som t.e.x. lider av paranoid schizofreni och som inbillar sig saker som inte hänt, det kan vara hämndlystna människor, som skriver rena lögner, det kan vara "troll" som skriver fakenews, det kan vara precis vad som helst. Vart har dom nu försvunnit, dessa moralens väktare och blomsterhattar, som säger att man ska vara försiktig med att tro på saker man läser i nätet? Nu tycks de ju nog vara helt okritiska! Journalister som brukar gnälla om fakenews, nu inser de inte själva att man även ska vara kritisk inställd till dessa kampanjer!

Sedan finns ju de som gråter över att de fick en klapp på axeln för typ 40 år sedan, eller att någon flirtat med henne. Och det tycks de jämställa med misshandel och våldtäkt. Good riddance bara jåå..

Stilen är nog lite, då man tenderar att döma män i grupp, jämföra blickar med våldtäkt och misshandel, samt att alla måste tro att precis alla berättelser är 100% sanna utan att man vet någon bakgrund, besläktad med häxjakt samt Stalins rättegångar på 30-talet. Just det också att massorna ska eggas upp och det blir liksom en eldstorm av anklagelser, och media och journalister samt andra makthavarnas vänner är fullt med och bara häller bensin på lågorna. Diktaturiskt känslosvall så det förslår. Det är bra att riktiga trakasserier kommer fram, men är denna väg verkligen den rätta? samt då "blickar" "flirt" och en "vissling" kan ses som trakasserier, ja då är man ute på väldigt hal och populistisk is. Som det var någon som skrev att det är trakasseri att manliga kompisar, som hon trodde bara är kompisar-sedan ändå visar sig vara intresserade på "det sättet" och börja flirta med en förr eller senare. Det är ju klart det! Man och kvinna är gjorda för att paras med varandra. Vad trodde du? Om man tror att man och kvinna kan bara vara kaverin med varandra, ja då är man verkligen naiv. Det fungerar inte på det sättet.

Detta med att kvinnan säger att hon bara är kaveri med en man är ett globalt fenomen som förekommer i alla kulturer har jag läst. Men det är föga smickrande för mannen, då det är kvinnans finkänsliga sätt att säga att hon inte är sexuellt attraherad av mannen, och det blir en kind of tom känsla. Det finns t.om. en låt om temat av ett doom-metal band vid namn St. Vitus och låten heter: Just friends (Empty love)

Nu menar jag givetvis inte  att man inte skulle kuna vara bekant med en brud och inte kunna skoja och skratta med en brud, samt på det sättet vara kaveri, och det helt utan att flirta. Speciellt om hon är upptagen så kan det ju vara riktigt rento, då båda vet att det inte är nåt mera, men då man neurotiskt måste börja påpeka för folk att man är bara kaveri med den och den, så det är där jag menar att det spelar över. Eller tänk nu efter. Skulle ni lita på att partnern säger att vi är bara kaverin med någon av motsatt kön! Och sedan skulle de festa tillsammans, vara över natten tillsammans i samma lägenhet, resa tillsammans, gå på bio tillsammans. Men partnern hemma behöver ABSOLUT INTE oroa sig eller vara det ringaste lilla svartsjuk, för dom är ju bara kaverin med varandra?! Ni förstår ju hur befängt detta skulle vara! Men det är självklart, man får inte bete sig illa bara för att en brud säger att hon är bara kaveri med mannen.

Så vi får hoppas att makthavarna, som i grund och botten startat kampanjen, förstår att sluta i tid. Innan det kör ihop sig och urartar totalt. Precis som kultur-revolutionen i Kina kom ovanifrån, så har detta också startat ovanifrån, så att säga. Det är inte en folkrörelse, fast den vill ge intryck av att vara en sådan. Bara det att makthavarnas vänner och beskyddare, journalisterna, så hastigt tärppäs på det förklarar nog en hel del. Somliga vill genom att söndra och härska få klass mot klass, kön mot kön etc. Detta är mycket kontraproduktivt om folk börjar gå på sådant.

Det är inte alltså att jag negligerar trakasserierna, men sättet man går ut med det på är jag skeptisk till. Historiskt sätt har dylika folkuppviglar-rörelser tenderat till att urarta hastigt. Och vi är genetiskt sätt samma människor som under inkvisitionens tider då häxbålen brann i Europa.. .Fast då var det kristna som offrade brännoffer till deras psykiskt sjuka öken-demiurg Jehova som straff för rennäsansen och delvis återinförande av hedniska ideal och tankar.  Men om en fix idé får fäste, så kan det bli mycket farligt. Nu tycks det bland somliga iaf vara så att tanken att "alla män är potentiella trakasserare" är den moderna fixa idén. Kristna som brände kvinnor på bål hatade och var faktiskt på riktigt fördomsfulla mot kvinnor.

Varför vill man söndra och splittra sämjan mellan könen? Det kan jag bara för allt i världen inte förstå? Varför dömer man inte ut purunga divor och julkkisar som fått allt de pekat på som prinsessan på ärten, och sedan säger offentligt: Jag HATAR män! HATAR! HATAR! HATAR! (Och samma journalister som tycker att sådana är "starka kvinnor" är de som sedan har mage att tala om tolerans!)Döm personerna som har gjort sig skyldiga, inte könet.

Nåväl. Purunga divor som säger så gör det för att de är hjärntvättade av samhället och politiker och journalister som säger att det är ok, stajligt, coolt, tufft och trendigt att säga så. Så man kan ännu förstå det på något sätt. De flesta människor är ju följa fårflocken människor, speciellt som unga. Dock är det ju kind of tragikomiskt.

Det som jag också tycker mig märka i dessa historier, är att några av dom ger uttryck för åldersskillnadofobi. Att någon t.e.x. var 20 år äldre.  Det är ju vad personen gör som räknas, inte åldern-så länge båda två är myndiga. Vi lever faktiskt år 2017!! Hallåååååå. Otroligt att det ännu ÅR 2017, finns folk som lider av åldersskillnadofobi! Vet ni vad Tolerans betyder? T-o-l-e-r-a-n-s?!! Ni som lider av ålderskillnadofobi borde få till hemläxa att skriva det ordet hundra gånger. Sedan borde ni möta presidentparet eller Danny&Erika, så skulle ni se att det är fråga om vanliga människor som råkar älska varandra-precis lika mycket som jämnåriga par.

Jag har också blivit tafsad på av kvinnor. Jag förstår att det inte kan jämföras, då kvinnor är mycket känsligare sexuellt sätt än män som sagt. Jag bryr mig inte heller om att kvinnor tafsar, fast de skulle göra det rent sexuellt och inte på skämt. Det är faktiskt ganska kul då måste jag säga.  Som engång då jag var på en kurs och det var en 53-årig ryska med på samma kurs. Vi råkade sitta mittemot varandra, och hon började kasta blickar på mig. liksom rak ögonkontakt med dröjande blick. Man förstod direkt vad det var fråga om.

Sedan under kaffepausen då jag tog kaffe ur termosen så kom hon bakifrån och pressade sin kropp mot min rygg. Man kände hennes bröst pressa sig mot min rygg och så och hon tog mig på axeln med vänstra handen och sträckte sig efter något med den högra. Jag sade ingenting men blev lite positivt överraskad att Oj! Haha. Jag tyckte bara det var smickrande och nice jag. Men jag förstår att kvinnor inte uppskattar sådant, då män och kvinnor är olika av sig.  Nu pekar någon finger och anklagar mig för att inte försöka på henne? Det skulle jag ha gjort, men hon hade kar visste jag redan innan. Men det var modigt gjort av henne tycker jag bara, att hon vågade flirta sådär.

Nu mindes jag en sak. Jag säger alltså inte att kvinnor får skylla sig själva eller menar inte det, men detta kan ändå vara tänkvärt. Jag följde engång med en diskussion på suomi24 eller vauva.fi eller nåt, minns inte riktigt. Där kvinnorna skällde på karar som inte sällskapat på länge eller det var väl främst fråga om relationsmässigt ganska eller helt oerfarna män i i typ 30-40 årsåldern, att om dom skulle veta det så skulle det inte bli till något, för att citera vad en kvinna skrev hur hon skulle reagera om hon skulle höra att någon kar skulle vara relationsmässigt oerfaren i typ 40, så skrev hon såhär: Silloin alkaa kyllä hälytyskellot soida!

Hehe. Det var bara ganska bra, då det kom några karar och skrev dit sedan efter vastaväitteitä. Så skrev någon att On se kummaa, kun nuo naisten hälytyskellot soi että maa tärisee, jos kyseessä on herttainen, ja kaikin puolin kunnollinen mies, jolla nyt ei vaan satu olemaan kokemusta suhteesta, mutta jos kyseessä on psykopaatti ja naistenhakkaaja, niin sitten ne naisten hälytyskellot ovan ihan hiirenhiljaa. Ei kilausten kilausta niistä naisten hälytyskelloista silloin. Silloin on niin hiljaista että kuulee nuppineulan putoamisen lattialle

Ingen av kvinnorna kommenterade till det. då blev det nog tyst. Hehe. Alltså det är allvarliga saker naturligtvis psykopater och kvinnomisshandlare, säger inte att det är kvinnornas fel om dom stöter på sådana karar. Men säger ändå att ibland skulle de kunna vara lite mindre fördomsfulla mot karar som inte förtjänar att mötas av fördomar-och mer fördomsfulla mot de som förjänar det. Sori nu, men jag kan riktigt se framför mig någon söt men fördomsfull pimu som storögt och med melodramatisk röst säger: Silloin alkaa kyllä hälytyskellot soida! Hehe, det är ju lite gulligt nog iofs.

Man kan tycka att dessa "naisten hälytyskellot" fungerar lite ologiskt då enligt denna teori, då det är tyst som i graven då klockorna har verkligen skäl för att larma, men då det är en ok man så då larmar de så det blir typ jordbävning.

Karar har sen andra fördomar igen. Det är allmän-mänskligt att man just har dylika irrationella fördomar.

Nu då jag tänker, så har jag personligen sett tafsande killar bara i högis. Kan inte minnas att jag skulle ha sätt det någon annanstans. Där var det också snuskiga kommentarer. Som jag minns vårterminen 1991 då jag satt i D-trappan  och väntade på att enkkalektionen med Rut skulle börja så var det några åttor som satt  bredvid i trappan och väntade på att få slippa in i ett annat klassrum. Det var bara 3 åttor som hade kommit dit. En blond brud som satt på trappan och väntade och så två killar som stod som primitiva apor runt henne och kom med snuskiga kommentarer. Jag minns att en av killarna sade: Hur ska vi knulla dig? Framifrån, bakifrån eller så tar du i käftn. Du får själv välja!  Flickan sade ingenting och satt bara där och såg närmast trött och uppgiven ut. Hon typ himlade med ögonen och såg uppgiven ut. Det förstår jag riktigt bra.

Sådant är inte alls ok, det förstod jag då också, men som kille förstod jag inte kanske fullt ut,  hur hemskt det känns för en flicka att höra sådant. Man ska inte skylla på män hit eller dit som grupp, för skulle flickans pappa ha varit där så skulle jag ha tyckt synd om dessa killar..

Men är det bra för en själv att älta bittert på minsta lilla sak, och så dra upp en klapp på axeln, eller en flirtig blick, som upplevats som obehaglig, 40 år senare? Det måste vara liksom någon rim och reson i detta också!

På tal om att "blickar" skulle vara trakasserier. Isåfall trakasserar en gammal kärring som bor granne med mig jämnt! För hon brukar alltid kytta på mig från sitt fönster då jag går förbi! Uäähähähäää, va ja känner mig kränkt *storgråter* det är så obehagligt! Vart kan jag vända mig? Polisen?

Eller en skämtbild jag såg någongång där två feminister talar. Ena feministen sade att visste du att ovälkomna blickar också räknas som kränkning? Så sade den andra feministen: "Det stämmer! Jag tyckte precis att karn där borta glodde snuskigt på mig!" Så är karn en som går med svarta glasögon, och vit käpp...

Och man pratar om konspirationsteorin om patriarkatet som om det vore ett obestridligt faktum, samt försöker få normala män medskyldiga till rena trakasserier, eller att de ska bära ansvar för vad främmande män gör, ja då skrämmer man definitivt bort människor från sådanahär kampanjer, och bara de värsta feminist-hihhulina blir kvar, vilket inte kan vara mer än någon promille av befolkningen. De allra flesta människor är inga hihhulin, fast dom också i tidens anda trendigt och mainstream följa fårflocken istället för att gå sin egen väg-aktigt skulle kalla sig för feminister. Hihhulism och fanatism brukar inte vara karismatiska drag precis, utan lukta bitterhet..

Sedan, om jag nu får säga det, så tycker jag det kan vara lite motsägelsefullt ibland då -inte alla kvinnor-men somliga, först tävlar med varandra om hur vackra och sexiga de är- och sedan om de får en blick eller två av någon man så säger de: Äää, karana tittar på oss!

Du får inte titta på mig! Jag kan ju gå sönder! Nåväl, det om det.

Detta är min synpunkt. Och om du som läser detta blir frustrerad och får lust att hoppa, dansa och skrika nu så tänk efter. Är det inte bra med olika åsikter? Tänk om det skulle finnas 5 miljarder människor på jorden som skulle ha samma åsikter som du om saken? Skulle det vara bra?

Heh, sedan är det ironiskt, då feministerna har någon "vita kränkta män" kampanj på gång i Sverige? Sori nu, men jag tycker nog det brukar vara typ 95% feministiska kvinnor som är dom som känner sig kränkta-om någon! så "vita kränkta kvinnor" skulle ju rimma mycket bättre. Det är ju västliga feministiska kvinnor som brukar känna sig kränkta. Det är de som ju tycks vara de största martyrerna i västvärlden, så lite ironiskt att de menar att de är män som är de som känner sig kränkta, hehe.

Tänkte skriva lite mera om lågisminnen, men jag gör det kanske nästa vecka istället.

Men hoppas det kom fram. Det är bra att riktiga trakasserier kommer fram, att det finns ett problem-men denna Dammenbrister kampanj kan hastigt urarta till Damenbrister  psykiskt av bitterhet och fördomar mot män i grupp-då bitterhet till slut bara äter upp en själv innifrån. Just tendensen att döma ut män i grupp och ignorera mäns erfarenheter, samt jämföra en blick med misshandel tyder just på att "damenbrister" i sin egen bitterhetsbubbla.

Detta inlägg som jag nappade från Yle svenska hemsida slår huvudet på spiken!

"I sociala medier kan vem som helst sätta igång kampanjer hur de vill, och syftet kan vara vad som helst. Mobbning av personer man ogillar, till exempel. Ibland får kampanjerna stor uppmärksamhet, som i det här fallet, och ibland går de förbi obemärkt. Problemet i det här fallet är att massmedierna rapporterar i stor skala om kampanjen som om det vore domstolar som fattat beslut och dömt den ena parten för någonting. Utgående från en parts berättelse återger man saken som om den vore klar och sann. Hur kan massmedierna sjunka så lågt i sin källkritik? Smaskiga historier säljer bra i kvällstidningar, men nu följer alla medier med i samma kölvatten. Obegripligt. Massmediernas insats i det här fallet är mera tragisk än själva kampanjen i sociala medier."

I morgon blir de blues-rock i edu! Minns inte namnet på bandet men de var från Sverige. Tänker gå ner och se faktiskt. Det kan vara helt ok, fast jag inte aktivt lyssnar på kategorin blues-rock. Har dock b.l.a. en jättebra skiva med bluesrock från Sverige som jag fick med posten riktigt i början av januari 2000 Half man med deras LP The complete field guide for cynics. Notera bakpärmens 70-talsaktighet! Den kom ut år 1999 och fick den i början av januari 2000. Denna 70-talsaktighet var jännä, då det var åååratal innan retrovågen, så det kändes ännu äktare 70-tals retro innan retro blev trendigt.

 Detta är en jävla bra låt av bandet. Searching for a woman! Searching för löööv. Och feministerna är i shock och gör korstecken över denna låt :D Och så sku dom vuxna säkert säga åt flickorna i Rockdonna projektet att "Detta är ett exempel på en sexistisk låt!" Så sku dom kanske göra en klichéaktig och politiskt korrekt låt i tidens anda om feminism istället. Väldigt originellt :D
https://www.youtube.com/watch?v=Gdg5gDswwYU

13 år sedan "Tää on kompassi!"-incidenten/ÄNTLIGEN en BRA dröm, på länge!

Alltså faaan vad jag är en nostalgisk människa. Yllättävää :p Även om inte 2004 annars var något att hurra över. Det var ett booring år. Precis som 2002 och 2003 också var. Nåväl. Jag minns att jag lördagen den 20:nde november 2004 var en solig dag. Jag promenerade på vagnsgatan 14 tiden för att jag skulle gå och hälsa på pärona.

Så kommer det nå schack framför mig på långt håll. Jag kände på mig att de var fulla/påverkade. Jag såg inte ännu vad det var för schack, men jag tänkte intuitivt: Bara de int blir nå muck!Rättelse: Jag tänkte instinktivt skulle det vara naturligtvis.

Så närmade dom sig. Jag såg att det var en kille i kanske min ålder då, och två brudar i 18-19 årsåldern, samt en kille i 14-årsåldern. Killen i 14-årsåldern drog tobak och lekte säkert vaaner så satan.

Han i min ålder såg ut som en skinhead. Han ropförklarade något åt den andra schacke ivrigt, hörde inte riktit vad han sade, bara den sista meningen hörde jag klart och tydligt: TÄÄ ON KOMPASSI! Så hjulade han förbi vid sidan om mig, och rakt in i en snödriva. Och brudarna gapskrattade åt honom. Jag började sedan flina lite också sedan då jag gått bakom dom några steg. De var nog helt harmlösa sist och slutligen. Såg inte ens på mig, men det var roligt "Tää on kompassi!" :D

Dom var nog från Pojo eller nåt tror jag. Har inte sätt dom förr eller senare.

På tal om skinheads. Jag drömde sommarn 1991 en dröm om att jag var i Sverige i nån liten stad, och där bodde en JÄTTETREVLIG skinhead, som var artig och karismatisk och jättebra kompis med folk. Han blev kompis med mig också direkt. t.e.x engång i drömmen då jag kom gåendes på kvällen så såg han vänlig ut och hälsade på mig från långt håll då han såg mig. Alltså raka motsatsen till mediernas bild av skinheads som jättedumma och alltid bara elaka.

Tror att mitt undermedvetna var lite ironisk mot den officiella bilden av skinheads. Nothing more, nothing less.

Så drömde jag också vid samma tider(1991) att jag hade flyttat till Sverige. Det var en blond svensk flicka i 14-årsåldern likaså med rakt blont hår som cyklade efter mig lite hela tiden. Hon såg ut som en riktigt typisk "svensk tjej." Hon var på nåt sätt bekant med mig. Hon var snygg nog. Hey! försökin inga int! Jag var 14 då jag drömde den drömmen!! Int ser jag på småflickor heller. Om man int räknar flickor i 20 årsåldern som småflickor, för sådana kan jag se med med "det ögat" precis som med 20 år äldre kvinnor. Det är naturens gång. Skulle jag säga att jag inte tycker att flickor  20års åldern brukar vara sexiga, skulle jag vara en skenhelig lögnare, som många taviskarar nog är. Men jag är ingen tavis.

Heh. Sommaren 1991 åkade jag farsan och morsan omkring i Sverige. Vi for förbi byn vart en del av morssidans släkt härstammar ifrån ursprungligen (Så långt tillbaka som 1300-talet), men jag var typ jätte-ointresserad. Hade Sepultura på i freestyle-hörlurarna och läste Myrkky-tidningar och brydde mig inte alls om det där i baksätet. Synd att man inte bryr sig om sådant som 14-årig lort. Syrran var inte med.

Jag hade i söndags en jättebra dröm. Jag vaknade på gått humör och var på gått humör hela dagen efter. Äntligen drömmer jag något spännande och roligt, efter över 3 månader med bara gråbleka "skitkvalitets-drömmar"

Först blev jag lucid då jag drömde att jag kom nerför vattentorns-trapporna. Alltså medveten om att man drömmer och drömmen blir en lekplats där man kan göra vad man vill. En kurdfamilj med ungar kom emot mig, dom var på väg uppåt. Så klickade det till i huvudet då jag kom ut, jag insåg "Hej, ja drömmer ju!" Så flög jag som en fågel till Läppträsket, då jag såg Läppträsket därifrån och tänkte att jag kan flyga dit. Det var en hamn med småbåtar och några stora yachter på Läppträskets vänstra sida.

Så fick jag ett falskt uppvaknande av att jag vaknade i mitt barndomshem. Morsan jomade då jag hade klottat någon sorts salva på golvet och på mig själv. Så blev jag lucid igen och sade åt morsan att se på mig nu! Så gled jag ut genom det stängda fönstret och flaxade upp i en trädkrona utanför. Morsan bara fortsatte att joma om salvan hörde jag dit ut ända. Hon brydde sig inte om att jag svävade ovanför trädkronan. Jag tänkte att äsch! Ja far ti Läpppträske igen.

Denna gång tänkte jag att jag flyger dit som en missil. Sagt och gjort. Som en missil flög jag på nolltid dit och plaskade ner i träsket. Det var roligt. Vattnet var nu liksom svart. Jag kände att det porlade kallt, fräscht, rent vatten under läppträsket. Det kom från en underjordisk källa. Det visste jag då. Jag tänkte att det måste jag komma ihåg då jag vaknar.

Jag vaknade och skrev upp drömmen och fortsatte sedan att sova. I något skede i gränslandet mellan dröm och vaka, då jag pratade med min morbror i drömmen så började grannens hund yla.(på riktigt, som den ibland brukar göra. Och det hörs ända till min kämppä) Jag var hemma hos mina föräldrar och sov på soffan i drömmen och grannens hund ylade som en varg, som den brukar göra ibland. Alltså på riktigt. Jag muttrade: Håll käftn! Ja vill faktiskt fortsätta att drömma! Så ylade den bara dit nere och jag sade: Käftn fast nu!

Nu kommer vi till den jättespännande och lyckliga drömmen. Nog för att lucida drömmar alltid är roliga och bra och man får bra fiilis av dom också, men denna dröm var nog ett snäpp bättre t.om. fast den var non-lucid!

Drömmen döpte jag till "Den lyckade stöten".  Jag hade tillsammans med 3 andra typer genomfört typ ett bankrån eller värdetransport rån. Det framgick inte vad, men iaf att vi alla 4 hädanefter var miljonärer. För planen var absolut vattentät, och risken att åka fast var mycket obefintlig visste jag i drömmen. Det var 3 stycken för mig i riktiga livet okända typer, men i drömmen kände jag bra 2 av dem, och den tredje som var med kände jag inte riktigt ännu bra, men visste att han var bra och rento typ, en kompis helt enkelt.

Scenen började efter stöten, och vi hade kommit överens om att 3 av oss skulle vänta ut läget i ett ställe, i någon källarparkering, samt den fjärde jag inte ännu kände så bra i ett annat ställe, inte långt därifrån. Den fjärde fick vi inte kontakt med, men vi antog att det berodde på att det var dålig kenttä eller något dit nere. Vi gissade att han också klarat sig undan.

Och mycket riktigt så kom han också gående dit vart vi var till slut, med en splitterny ljusbrun riktigt gentlemans-puku på sig, som han just hade köpt.(efter stöten rimligtvis) Han var visserligen genomvåt efter en regnskur, men lycklig och sade då han kom: Bueno ventes! Typ lite ironiskt och medvetet klichéaktigt drog en typ sydamerikansk gangsterfras, då vi ju just hade gjort en stöt. Sådär som man kan anta att folk skulle göra i en liknande situation. Vete fan vad det skulle på riktigt betyda. Bueno är väl typ bra? ventes har jag ingen aning om. Inte vet jag om det låter som en gangsterfras, men i drömmen var det en sådan iaf.

Vi var alla lyckliga. Delvis av spänningen och adrenalinet som stöten skapade, dels för att vi hade lyckats så bra och kände oss stolta över oss själva, dels för att vi nu var miljonärer alla 4. Vi kände oss som bröder som varit med om något jättespännande och arbetat i team tillsammans. Det var en obeskrivligt lycklig känsla. Inte för att jag skulle göra något sådant på riktigt eller är någon patetisk beundrare av kriminalitet i sig, och inte för att jag är en sådan som tycker att pengar är allt och rikhet är genvägen till lycka, men nu sku man ju bli lycklig om man sku vinna högsta vinsten på lotto för det. Eller som jag var lycklig i drömmen, delvis för att jag hade blivit miljonär.

Vi var i Florida eller något sådant. Allt det utspelade sig på någon sådan plats. Fast vi pratade alla 4 vardaglig finlandssvenska med varandra. Drömmen var väldigt skarp. Landskapena var skarpa och så, och den lyckliga känslan och avslappnande känslan att "Vi klarade det! Vi åkte inte fast!"

Han med puku höll ett tag armen runt mina axlar då vi gick på trottaren. Alltså inte på ett bögaktigt sätt, men för att han var så rento och lycklig, sådär "Broder!" fiilis. Och Så minns jag att medan vi gick på trottoaren så ropade ha med puku Kamar! Kamar! åt någon ung latinamerikansk typ som han kände och som tydligen kallades för Kamar.(låter snarare som nåt namn som man sku kunna tänka sig att nån från typ mellanöstern har) Han for fram och växlade några ord med honom. Så började det åska. Man såg att en hård tropisk åskstorm var på kommande och jag föreslog att vi far ti dedär hotellet och väntar ut åskan! De 3 andra tyckte det var en bra idé (vi var till fots alla 4)

Det var faktiskt GTA-aktigt nu då jag tänker på drömmen. Som en scen ut något GTA-spel där dom gör en stöt. Därifrån måste inspirationen till denna dröm ha kommit från!

Nästa natt försökte jag drömma lika roligt, men då drömde jag bara att jag såg Juice Leskinen som han såg ut på 80-talet. Han gick och rökte på samma gång. Nu och då drömmer jag om Juice av nån anledning. Som jag första gången som jag minns drömde om honom år 2000 att jag och han var ute till sjöss med en båt. Så sjönk båten och jag lyckades hålla huvudet över vattenytan och hålla mig fast någonstans. Man såg bara Juice's flint. Det var det enda som syntes, då resten av han var under vattenytan. Juice var nog ett geni måste jag säga. Han hade aldrig något behov av att fjäska för makthavarna och inne-fenomen, och behov av att underordna sig och vara politiskt korrekt, som många julkkisar och kulturmänniskor har. Han var bara han och gav fan i att slicka röv.

Jag mindes nu mittiallt bara ett barndomsminne från vårvintern 1988 då vi hade varit i fucking kyrkan tror jag det var innan påsken, då skilan  tvingade alla ungar till kyrkan. Vi gick på Bulevarden tillbaka till lågis. Jag gick med någon från klassen, men vi lyssnade båda två nyfiket på en från B-klassen som pratade med en hans kaveri som gick strax framför oss. Han berättade om kondomer åt sin kaveri. Typ med samma röstläge berättandes, som om man typ skulle berätta fast om olika fjärilar och deras egenskaper. Om Kukka ja Mehiläinen berättade han om, så berättade han om Okeido och Suki Suki. Så minns jag att han berättade: Sultan e sen såndän "runkkukondomi".  Den frasen minns jag att han sade ordagrant.

Så blev det ju bland femmorna modernt att stjäla kondomer från butiken och blåsa upp dom höstterminen 1988. Det var en som var lärare i lågis där då, hon sade: En ballong?! då hon såg en uppblåst kortsu som pomppade ute på fotbollsplanen.  Så visade några pojkar kortsuna åt flickorna att Sii! Sii! hahahha! Flickorna var typ nej hohhoh!

Man tyckte ju allt sådant var jättespännande vuxnas saker, men inte förstod man ju mycket :D

Så mindes jag ännu ett lågisminne. Det var så, att läraren Gunnel kom ibland senare och började lektionen då vi levde om i klassrummet medan vi väntade på henne, eller så påstod hon någongång. Vi väntade vårterminen 1985 i ettan på att lektionen skulle börja. Många härjade så perkele i klassrummet, skrek och skrattade och kastade en penal upp mot taket etc. Det var ett jävla liv. Jag stod och pekade på väggklockan ovanför dörren och ropade oroligt: SIII!! SIII!! SIII VA KLOCKAN E!!!! Klockan var 25 före ett och jag var typ orolig för att vi skulle bli i övertid och jag skulle missa skolbussen eller nåt sådant. Haha, det må ha sett komiskt ut då jag pekade på väggklockan och ropade att sii, sii va klockan e!! Ingen brydde sig om det precis :D

Så kom läraren Gunnel till slut. Jag frågade att vart ha du varit? :D Som om att det skulle vara elevens uppgift att fråga.

Så minns jag dendä gången i tvåan då jag och en annan var s.k. "dejourer" dvs två eller tre elever fick per vecka vara inne i klassrummet på rasterna och lite småstäda etc. Det var jättelepot och något som alla unga uppskattade att vara. Det var jätteroligt att vara inne på alla raster hela veckan, medan resten av klassen var ute.

Iaf. Engång så såg jag och en annan ut från fönstergluggana. Vi sträckte ut våra päron så de var ute medan resten av kroppen var inne. Så kom en lärare, Göran hette han, överraskande och öppnade dörren till klassrummet. Han såg att vi sträckte ut våra huvven i fönstergluggana och sade att sådär ska ni int göra! För de va nån elev i Borgå som hade fallit från fönstret då han gjorde så.

Så for Göran. Så fort han hade gått så sträckte vi ut våra huvuden genom fönstergluggana igen. Så öppnade någon dörren igen. Vi blev rädda, för vi trodde båda två att det var Göran som kommit tillbaka. Det var dock bara en flicka från vår klass. Vi sade åt henne att dumma du som skrämde oss! Vi trodde ju att det var Göran!

En annan gång som dejourer så började vi studsa med en annans studsboll. Vi hade bollnata jag och två andra då. Det var i fyran sen det igen, så vi var i ett större klassrum. Då jag var den som sku kasta bollen på de andra så studsade den inne två gånger *studs! studs!* så studsade den ut genom fönstergluggen som var uppe! Vilken otur!

Jag for ut till gården bland en massa andra ungar och söka den ett varv, men de andra dejourerna ropade från fönstergluggen åt mig att kom in för fan! eller typ något med samma betydelse.  Vi sade nog åt både lärarn och han som vi hade tjuvlånat studsbollen. Den skulle kosta 3:50 och vi skulle alla 3 hjälpas åt att betala den, då vi alla hade ansvar som dejourer. Men han hittade faktiskt sin studsboll sedan. Den hade som jag gissat mycket riktigt hamnat i gräskullen mellan fotbollsplanen och asfaltsområdet

Jag minns ännu våren 1990. Det var sista gången vi var dejourer jag och annan som var dejourer då. För i högis fanns inget sådant system. Det kändes faktiskt lite vemodigt måste jag säga.

Det om det. Hoppas att man kommer att drömma något lika stil som i söndags snart igen!

16.11.2001//Pest//19-11.1997

Jag gick hemåt 15-tiden via Bussis det datumet. Det var en solig fredag. Jag gick alltså tvärs igenom bussis inne, och kom ut vid ytterdörren mot själva busstationen. Jag hörde någon som sade något, så vände jag mig om och det stod 2 lortar i 13-14 årsåldern vid ingången bakom mig. Jag frågade "häh?" Så fråga dom om jag kan köpa ut åt dom från Alko. Jag började skratta och sade: En mä teille osta, te ootte ihan liian nuoria! Dom sade båda två såklart: No eikä olla! Jag sade: Oottakaa pari vuotta vielä! Och fortsatte gå hem.

Liksom man kände sig då vuxen, almost gubbig. Fastän man såg ut som typ 19 då, men ändå. Liksom just det spontana svaret åt dom som bara kom. Några år tidigare skulle jag antagligen bara ha sagt surmulet "En!" och fortsatt att gå.

Lördagen den 17.11-2001 var också solig. Jag åt kebab och läste i en Terrorizer- tidning en Glen Benton-intervju.(Deicide) Han sade att han hade gått igenom utbrott av diabetes och skilsmässa och sade att han har lärt sig av detta att det som inte dödar, stärker.

Så mot kvällen for jag ner till Läpp-butiken där var Jysk är nu. Jag köpte En Hot-Rod påse och två Kopparberg's cider. En Päron och en jordgubb. Jag lyssnade på Loudpipes hemma och åt Hot-Rods och drack cider.

Så for jag till Serendi en stund mot ännu mera kväll. Vi talade om 1993 med en kaveri och vi sade att det är länge sedan. Nu känns 2009 inte alls lika länge sedan som 1993 kändes 2001, fast tidsglappet är det samma. Inte alls. Inte ens nära. Kaverin sade att jag såg ut som en Sfinx där i nåt skede.

Jag for sedan hem. Det var kö till affes, dit orkade jag inte gå den kvällen. Jag var sedan 24.11.2001 i affes och det var riktigt mysigt där då.

Jag mindes nu mittiallt bara då jag håller på att läser en bok om pesten i Sthlm 1710 att jag läste nyaste numret av Kamratposten hösten 1986. Det kom hem med posten, då syrran prenumererade på det.  Jag hade kommit tidigare hem från skolan eller så var syrran någonstans, minns inte riktigt. Minns bara att jag bläddrade på den och det kom en artikel om pesten, och den var jätteintressant minns jag. Jag minns ännu att jag läste om symtomen och att man kunde vara frisk på morgonen och död på kvällen och annat om pesten, och att man mittiallt kunde sjunka ihop sjuk, på ett ögonblick och liknande saker. Jag tyckte att det med pesten var jättespännande helt enkelt.

Minns att artikeln sade att kanske någon tycker att pölsa smakar pest, eller att det är pest att gå upp 5 på morgonen, men att pesten var en forn sjukdom. Jag hade vagt hört talas om pest innan denna artikel, men spekulerade inte om det. Denna artikel fick min fascination för pesten att vakna totalt.

På tal om att prenumerera på tidningar.. Jag prenumererade på BAMSE den tiden. Haha, det var bra engång då Vargen, Knocke och Smocke hade stulit andras julklappar, då de vågade göra det, då Bamse inte fick dunderhonung av någon anledning. Var det så att Vargen, Knocke och Smocke hade varit uppe hos Bamses farmor och saboterat satsen med dunderhonung eller något? Det minns jag inte riktigt, men något sådant var det fråga om.

Så fick Bamse dunderhonung ändå. Vargen stod bakom ett träd och hörde att någon sade att Bamse har dunderhonung åter. Så sprang han till Knockes och Smockes hem och åjjade och våjjade sig där en lång stund utan att få ut något språk. Så sade någon av Knocke och Smocke åt honom att sluta rossla som en trasig moped! Berätta istället om för oss vad det hänt.

Så berättade han om Bamses dunderhonung. Hela deras golv var fullt av julklappar de stulit från typ Bamse, Lille skutt, Nina Kanin, Skalman, Burre etc. Så tyckte någon av Knocke och Smocke att vad kommer att hända, då Bamse är laddad med dunderhonung? Så såg någon av K&S rädd ut och sade: Han kommer väl hit! Och då såg jag liksom i hjärnan på samma gång hur Bamse kom raskt gående med ett självsäkert flin mot deras hus.

En gång drömde jag att jag och en klasskompis blev jagade av Knocke och Smocke. Sedan fick vi övertag, bakband dom och förhörde dom och kände oss jättestolta över att vi tagit fast Knocke och Smocke.

Men det var sidospår. På tal om pesten. Jag läste sedan i läkarboken vi hade hemma om pest. Pest var liksom sjukdomarnas sjukdom, liksom den ultimataste sjukdomen av alla. Jag drömde också dessa tider engång att jag hade pest. Jag undrar faktiskt hur det skulle kännas att ha pest. Och övh hur på sätt sjukdomskänslan skiljer sig mellan t.e.x. Pest och smittkoppor. Det skulle vara roligt om man på något sätt skulle kunna testa att vara sjuk i pest 20 minuter och sjuk i smittkoppor 20 minuter, sjuk i kolera 20 min etc.

Sedan minns jag att jag nu och då läste artiklar om pesten. Redan i början av 90-talet spekulerade jag för mig själv om pesten kan ha varit något annat än pestbakterien från råttloppan, som är den mest utbredda teorin. Det enda jag hade läst, där det insinuerades att det fanns skilda åsikter var en artikel där det stod att "Nästan alla forskare är överens om att pesten orsakades av Yersinia Pestis-bakterien" Men jag var lite förbluffad, då jag tänkte på hur otroligt snabbt pesten spred sig bland folk då förr, och för att man bara kan få blod och böldpest om en loppa biter, samt bara lungpest smittar via luft. Jag fick det inte att gå ihop att alla 3 former grasserade fullt då. Eller alla symtom som de 3 formerna av yersinia pestis pest har  1.) Blodpest 2.) Lungpest 3.) Böldpest. Det var ibland en flyktig tanke om det kanske var ett virus trots allt, och inte yersinia pestis-bakterien. Inte sprider den sig alls något lätt nu heller, och medeltidens pest spred sig jätte-enkelt och snabbt och var mycket dödligare än dagens små yersinia pestis-epidemier i afrika och indien. Nej, det låter så ologiskt i mina öron att det är fråga om samma sjukdom. Jag tror att yersinia pestis är falsk pest, och den RIKTIGA pesten var/är något helt annat. Kanske den slumrar i afrikas djunglar och alltid nu och då söker sig därifrån, och då blir den första pandemin på hundratals år den dödligaste, som digerdöden. Nu har vi inte haft pest i Europa sedan 1720, då pesten härjade i Marseilles, så kanske kommer den tillbaka i morgon. Kanske om 500 år.

Jag vet varken bu eller bä. Jag VET inte, men virusteorin låter mycket mer logisk. Kanske ett virus, som snart är över oss igen i en modern digerdöd.. dom har tydligen hittat dna från pestbakterien i massgravar från pestepidemier, men det kan ju ha varit både ett virus och yersinia pestis på samma gång i gång! Eller vem vet, kanske dom lurar för att det skulle bli så dyrt och byråkratiskt att ändra om den officiella versionen om att det var yersinia pestis? Kanske det bara är lurendrejeri och falska nyheter? Iaf vet jag, att det aldrig bevisades att yersinia pestis var samma pest som härjade förritiden. Man bara antog att så var fallet.

The Stand. Alltså dendä serien baserad på Stephen King-romanen Pestens Tid som kom varje fredagskväll hela novermber 1995. Den var verkligen bra, och delvis som man skulle kunna tänka sig att en modern digerdöd skulle arta sig. Jag verkligen njöt varje fredagskväll november 1995 av den serien. Jag minns en fredagskväll i början av december 1995 då jag gick hem. Det var typ 0-trafik på Ekenäsvägen just då, så jag gick mitt på Ekenäsvägen medan det snöade och landskapet förgylldes av ett färskt snötäcke. Jag gick förbi på högra sidan av en skyddsvägs-plattform mitt på vägen som ju finns där ännu och såg på pilen som visade snett neråt i det blåvita trafikmärken, och tänkte att det är fillis som att 95% av alla Karisbor strykit med i den ny digerdöd. Det var liksom ödslig fiilis då jag promenerade där. Hörde bara mina egna fotsteg. Jag var influerad då av The Stand såklart.

Ah, 1995 fiilis får jag då jag tänker på den serien. Gamla goda 90-talet! Då jag var ung. Då jag var blott 18 (1995). Jag hade Master's Hammer skjorta och Emperor-skjorta på mig i yrkis och yrkisjunttin jag int kände ropade "Lucifer" efter mig då jag gick förbi var dom stod och hängde. Och domdä Da Capona som jag alltid for till lillbutikin å köpa på matpauserna, då jag alltid åt choklad istället för mat då det var lunch. Å frissalinjens snygga brudar minns man också. Dom var snyggare än kocklinjens brudar, som var den linjen där det var mera brudar också. Kocklinjens brudar var nog tavanomaisia Karis/Ekenäs-junttin (Typ sådana som om dom t.e.x. ser en långhårig kar: HIPPIEN?! JÅÅ, DE E SÅNDÄNA LÅNGHÅRIGA KNARKARE DE!) medan frissalinjens brudar var snyggare och hade på nåt sätt attityd mera. Sådär i största allmänhet, undantag finns det ju alltid.

Heh. Det var i en sida som det var en som mindes  yrkisaktiga låtar, och hon mindes Roomeo och Juulia låten. Minns inte namnet på artisten, men jag minns att två brudar från kocklinjen år 1995 sjöng den i duo Sä oot mun Roomeo, mä oon sun Juulia! Heh.

Det var en brud från frissalinjen som jag var lite intresserad av. Hon var från Kyrkslätt eller något. Men jag tänkte att det lönar sig inte att försöka, då jag såg att en kille i 30-årsåldern och med farmarkläder kom efter henne med bil och dom var helt klart ihop. Som 18 verkade jämnåriga brudar mycket mognare för mig iaf. Liksom radikal skillnad som natt och dag om man nu ser folk i den åldern :D

Nej vafan var det som hände? Vi hade 1995 relativt nyligen. Nu är det mittiallt 2017!

Nåväl- Tillbaka till pesten. Jag köpte september 1997 då jag var i hesa från Spinefarm-butiken en skiva av projektet "When" och den skivan hette "The black death" från 1992 och baserar sig på digerdöden 1349, den är kan man säga ett soundtrack till digerdöden. Heh. Hösten 1997 hade jag redan vemodig nostalgi över 1994, 1995 och t.o.m. 1996!

Den skivan är komponerad av den norske musiken Lars Pedersen. Och det är verkligen tidsresa till 1300-talets digerdöd epidemi i norden! Man ska gärna lyssna på denna skiva en grå/regnig dag. Helst med ett tunt lager med våt snö på marken. Typ att det är 0-5+ grader ute. Det är som om att denna skiva skulle vara en gnista som skulle trigga igång genetiska minnen av digerdöden, där egna släktmedlemmar upplevde den-för det är verkligen som att man psykiskt sätt skulle flytta sig till 1300-talet då man hör denna skiva! helt otrolig känsla! Ni borde köpa den på cd, men jag länkar till den då den är på youtube. Fast jag skulle aldrig själv sätta upp den på youtube utan lov. Men då den nu engång är där så kan jag väl länka till den.

Jag håller alltså på att läser en bok om Pestepidemin i Sthlm 1710. Enligt boken så gjorde myndigheterna allt för att undvika att berätta för folket att det verkligen var fråga om den mytomspunna pesten som hade drabbat Stockholm. Pest hade inte förekommit i Sverige på över 50 år då, om jag minns rätt. Iaf hade det inte varit pest i sverige på årtionden, så folk hade hunnit glömma den lite från vardagen, så det är klart att ordet "pest" lät väldigt skrämmande för stockholmarna då 1710. Det förvånar mig inte alls.

Först då det var försent och epidemin ett faktum och kungahuset hade flytt till annan ort, så medgav myndigheterna att det faktiskt var fråga om pest. Innan det hade dom sagt att det förekommer visserligen en allvarlig febersjukdom i staden, men det är mest fattiga som drabbats, och att det är verkligen inte fråga om pesten, så att vanligt folk kan känna sig ganska trygga. Och liknande saker och rena lögner berättade myndigheterna för folket, då de förmörkade att det var fråga om pesten.

Då någon sagt att de sätt bölder på de sjuka så kontrade myndigheterna med att säga att kraftiga febersjukdomar kan ge upphov till bölder, och det är verkligen inte bara genuint för pesten-och liknande "seliseli" bortförklaringar.

Det påminner mig om hur nutida myndigheter kan förmörka och förneka saker och ting.

Jag vet en förening som om den skulle ha funnits i Sthlm då skulle ha varit bland de första med att automatiskt tro på myndigheterna och sedan ha kallat alla dom som misstänkt att det ändå var fråga om pesten för "populister" "vidskepliga" "obildade" "troende på fake news"(för pestutbrott i Sthlm skulle de ha sett som fakenews innan myndigheternas bekräftande) etc. Och det skulle vara Skepsis, som består av s.k. "skeptiker" dvs på vissa områden vulgärskeptiker, men på andra områden-som vad myndigheter och auktoriter förklarar åt dom så säger de typ med ett ynkligt  och undergivet tonläge såhär: Jåjåå! Jåjåå! Vi tror! Vi tror! Jåjåå! Jåjåå! Vi tror! Vi tror! 

 Och om 80-talsserien V skulle ha varit sant, så skulle Skepsis ha varit de första med att okritiskt välkomna dom med öppna armar, och anklagat folk som var kritiska mot dem och som sade att V-gobbarna är ödlor, de skulle ha anklagat dem för att vara "populister" "vidskepliga" "obildade" etc. etc. De i Skepsis skulle ha varit V-gobbarnas lojala anhängare och bara ha trott gått om dom. Medan sådana som skulle vara kritiska på riktigt(enligt skepsis "populister" "vidskepliga" "obildade"..) skulle ha varit som den ena motståndskvinnan som rev loss fejkhuden i direktsändingen på en av V-gobbarna och ropade: The visitors are not our friends!

Jag tycker att Skepsis beter sig som något sorts konservativt prästerskap som vill pracka sina åsikter på alla andra också-som vill indoktrinera skolbarn till deras tankesätt etc. Dom skiljer sig inte alls från krista åtminstone på det sättet att dom maniskt vill omvända alla andra också att tro precis som dom. Dom bara trummar och trummar på sitt och andra får inte en syl i vädret.

Sekteristisk vulgärskepticism alá Skepsis är en annan sak en naturligt sunt kritiskt tänkande. Ironiskt nog är dom inte så speciellt skeptiska då det kommer till vissa saker, utan verka tro blint på vad myndigheterna säger. De tänker just så som vetenskapsmän teoretiskt sätt inte ska tänka "Det som inte är vetenskapligt bevisat, finns inte" Skepsis om någon förening, är en sådan förening som kastar ut barnet med badvattnet.

Precis som de sku ha anklagat folk i Sthlm 1710 som trodde att pesten var ett faktum fast myndigheterna förnekade det för att vara "populister" "vidskepliga" "obildade" etc samt jämfört sådana som trodde rätt att pesten anlänt, med folk som tror att jorden är platt. Att det är samma vidskepelse att man tror det är pesten som anlänt, som om man sku tro att jorden är platt.  Samma Skepsis består av folk som skulle ha rullat på golvet och gapskrattat om någon på 40-talet skulle ha sagt att rökning kan orsaka lungcancer. Då de inte skulle ha trott på det, och avfärdat det som "vidskepelse"

Det var någon som var med i Skepsis på 80-talet. men han var inte länge. Han sade att det räknades som en allmän sanning i föreningen, att jorden är den absolut ända platsen i universum med intelligent liv. Så där ser man hur rent ut sagt ovetenskapligt tänkande de har/har haft.

Och jag vet deras argument, för jag har läst t.e.x. Paholaisen asianajaja. Dom skulle väl påstå att jag inte förstått rätt vad jag läst-för annars skulle jag också ha blivit en skeptiker-men det är ju precis vad t.e.x. jehovas vittnen också säger! Att om man skulle ha förstått deras tidning Vakttornet rätt, så skulle man ha blivit en av dom!

Jag vet deras argument, men det övertygar inte alls mig hit eller dit. Jag förstår deras tankesätt lite bättre efter jag läst boken, men det är allt.

De är som präster och kristna genom historien på det sättet också, att de varit rädda för ockultism etc. En undermedveten rädsla för det okända kan jag tänka mig. Typ som om att de också skulle börja skrika som någo hysteriska präster förritiden: Hjäälp! Hjäälp! Trolldom! Trolldom! Vi ska nog *snyft* döda dig! Vi ska nog *snyft* bränna dig på bål!

Jag har skrivit helt sakliga frågor och lite mild kritik till Skepsis 2 gånger på 10 år. Jag har inte fått något svar. Det säger väl också någon om föreningen..

Så, Fuck Skepsis!

Nu ska inte någon missuppfatta mig. Vill någon vara medlem eller sympatisör av skepsis så varsågoda. Jag har inte mycket till övers för föreningen, men om någon är medlem så fine. Jag bryr mig inte. Personligen säger jag dock att Fuck Skepsis! Det är inte samma sak som om att försöka omvända någon. Folk tror ändå hur dom tror.

Det om det. 19.11.1997 så hjälpte jag med en kaveri att flytta till Lövkulla. Jag var arbetslös at the moment så jag gjorde inte så mycket på dagarna. Han med, så man kunde lika gärna hjälpa honom så fick man nåt att göra. Han bodde i en lägenhet i ett egnahemshus, vägg i vägg med sina hyresvärdar, som var en gammal gobbe och kärring.

Först var allt frid och fröjd. Kaverin hade sommaren fyllt 18 och visa dessa tider jag var där då han just flyttat dit en kondom och sade att det kan vara bra att ha om man drar hem nån kärring från affes någongång. Liksom just dendär ivern av att flytta hemifrån man har som ung. Vi bottnade där jag och han som bodde där och en annan kompis 8.8.1997. Det var en fredagskväll. Vi drack lite öl där och jag tyckte det var 70-talsaktigt minns jag.(sommaren 1997 var för min del en riktigt het "70-tals sommar" då jag fick 70-tals retronostalgiwhatever då. Vem vet. Kanske någon 20 åring idag har samma fiilis över 90-talet?) Så for vi till affes sedan, vi gick via yrkisområdet. Gårdskarn, en gobbe med mustasch, var där och krattade, men sade ingenting då vi gick tvärsigenom området.

Men gobben och kärringen visade sig vara helt omöjliga. Kaverin brukade vakna av att gobben stod ute på gården och svor in genom fönsterluckan till sovrummet, då han var missnöjd. Dom var så omöjliga så han hamna till slut att flytta. Och flyttdagen var alltså onsdagen den 19.11.1997.

Så kom hans mofa dit och hjälpa också. Så kom de en annan gemensam kompis dit också.  Vi var i garaget och det var en gammal monitor där. Hans mofa sade åt kaverin: ska du ta dendär tv:n också? Så sade kaverin: Int e de en tv, de en monitor Så sade hans mofa med hes röst: E de en MONITOR?! Han var 70 och visste ingenting om datorer och sånt.

Så körde vi av och an några gånger mellan gamla lägenheten och lövis. I något skede då vi var utanför gamla lägenheten så öppnade den krångliga tanten och farbrorn dörren och sade något om någon termostat som gått sönder, och att han ska få en räkning. Att "Så e de bara!" Så välter kaverin en glasskiva i backan på misstag, eller då han blir så frustrerad av att bara se dom så den går i tusen skärvor. Kärringen säger: Åjj, åj, åj, åj, åj åjjj!!! Sedan just efter gobben slog fast dörren så ropade kaverin åt honom: SKINNPITT! 

Omöjliga människor. Tur att man inte har haft med dom att göra :D Ingen av dom lever mera. Ännu 2004 såg jag att gobben satt i fönstret och bara kyttade då man någongång gick förbi där.

Men jag var nog väldigt outvecklad måste jag säga då den tiden. Jag såg säkert ut som 16. Ännu sommaren 2000 var det någon Ekenäsbrud i Alban som sade att jag såg ut som 17. Och då var jag 23.

Nåväääl. Här kommer soundracket till nordisk/digerdödisk 1349 som jag tidigare sade att jag skulle länka till. Det tycks verkligen väcka genetiska minnen från egna förfäder som hade med digerdöden att göra, eller det känns så iaf. Man lever riktigt in sig i detta med hög volym och hörlurar så förflyttar man sig till 1349 och digerdödens morbida känsla. Theodor Kittelsen's tavlor som handlar om digerdöden, och som man också hittar i cd pärmen samt på youtube clippet så ökar fiilisen man får. Liksom musiken och målningarna synkkar till 100% Om ni inte orkar höra på hela, så hör fast 9:00-till 10:00.   Det är precis som att ett medeltida landskap i skogen med nollgrader, mulet och våt snö skulle målas upp framför en. Det är som en port till medeltiden skulle öppnas. Som att något genetiskt minne från 1300-talet skulle väckas i en totalt. Helt otroligt! Hela cdn är det, och detta är bara ett exempel av att det är jättebra dock.

https://www.youtube.com/watch?v=Y8iZpl8Tx3E