9.10.1999 samt crazyga barn/ungdomsminnen

Jåå, jag minns den dagen. Det var en lördag och det var lite sol på förmiddagen, men sedan blev det mulnare, sådär som det brukar bli. Jag såg på tv under flera timmar f.ro.m. förmiddagen direkt, för det kom bitar ur årtiondets bästa sketch-serier. Det kom mycket från Pulttibois och Manitbois samt Spede Show också. Men inte Kummeli, då det inte hörde till Mainos-tv funderingen. Det var MTV:S sketchprogram som det kom bitar ur. Sedan fick man ringa och rösta också tror jag. Något sådant.

Jag var dock lite besviken då inte Apuvagobben kom, som jag hade väntat mig. Som ju är den bästa sketchfiguren.

Jag och en kompis skulle mot kvällen till en annan kompis och dricka lite öl, och sedan kanske fara till Serendi under kvällen, vilket vi gjorde.

Jag minns att jag stod i dusch-skåpet i badrummet och duschade mot kvällen. Det var skönt och en härlig varm ånga spred sig i hela badrummet medan jag stod och duschade. Det var skönt då det hade hunnit bli lite rått både utomhus och inomhus. Jag gjorde mig liksom färdig inför kvällen. Det var skönt att det hade blivit oktober också tyckte jag. Vad är det för skitsnack att hösten inte skulle vara en bra årstid? Fräscheten i luften, mörknande mysiga stjärnklara kvällar.. jag diggar hösten fullt, fastän alla årstider har sin egen charm.

Så for vi av någon anledning och hänga till Kiilan koulus skolgård. Vi bara satt där vid några gungor och hängde. Jag och en kompis. En brud i 16-17 årsåldern kom gående från Sisu bostadsområde mot staketet som vätter mot det området och Sisu parkeringsplats. Hon kom till skolgården genom ett hål i staketet och gick förbi oss och talade finska i telefonen. Hon ginade tydligen så då hon for till centrum, antar jag. Jag tänkte då för mig själv att det är myky schack i Karis som man inte alls känner eller ens vet om!

Sedan var vi hos kompisen typ några kilometer därifrån fågelvägen, uppe mot Tallmo. Vi satt och drack några Karhun och såg på hans hemlagade filmer som han och hans kompisar hade filmat då dom snoukkade uppe i vattentorns-berget. Kompisen drack hemlagat rödvin och åt bröd utan pålägg där på samma gång.

Sedan for jag och några andra med bil ner till Evald's för att köpa några öl till. Kusken var alltså nykter, för han sku fara hem sedan. Vi ginade med bilen via gamla gjuteriet, fast man inte skulle ha fått göra det. But who gives a shit?

Sedan promenerade vi till Serendi senare. Jag satt där en liten stund. Det var en som bodde och bor i hesa som var där också som man såg sällan och vi talade med honom där. Jag drack nu en Karhu där, sedan gick jag hem. Teckalärarns i högis ongi kom gående mot samma håll och höll mig sällskap en bit, då han sku vara övernatten hos sin farsa då (han bor mot huvustadsregionen) Han talade högt och glatt hela tiden så jag knappast själv fick en syl i vädret, men inte var det nåt farligt alltså. Hans flickvän hade gått till hans farsa tidigare, då hon mådde illa, men han ville bli lite längre i Serendi.

Sedan lördagen 16.10.1999 var ja ju i hesa och köpte skivor. Det var nog det också helt stil. 1999 var jag ännu Jeltsin, för att år 2000 bli Putin, sådär metaforiskt menat. Jag förändrades då en del.

Tänka sig, att tidsglappet mellan oktober 1999 och oktober 2018 är det samma som oktober 1999 och oktober 1980!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Sjukt. Och då tyckte man att 1980 var otroligt jättelänge sedan som 1999. Liksom helt antikt. Ungdomarna i Finland delades in i punkare och rockabillyn och hade många slagsmål med varandra. Det känns som en helt annan tid liksom 1980. Liksom som den "svartvita" tiden och då 80-talet fortskred blev det "färgtiden" eller något. Det kan inte ens på långt håll jämföras mellan 1999 och 2018, då det inte hänt just något på det viset- då det hände jättemycket mellan 1980 och 1999. På ett sätt är denna period jämförbar med perioden innan första världskriget började. Liksom ett långt status quo.

Rockabilly vågen var det första subkulturella ungdomsfenomenet sedan andra världskriget som kom tillbaka i modet. Från 50-talets slut och på 70-talets slut var det igen modernt med 50-tal. Sedermera har ju typ allt kommit tillbaka nu och då, men få saker på samma totala sätt som 50-talet i slutet av 70-talet. Jag var för liten för att minnas detta. Eller jag minns väldigt vagt att stora pojkarna hade baseball-rockar ibland, som väl också var från 50-talet. Däremot minns jag bra 90-talets nypunk våg och skrattade åt band som Offspring, och tänkte att vafan man ska sätta på typ Riistetyt istället, om man vill lyssna på punk. Mainstream-bandena var dock mera pop-punk som just Offsrping och Green Day och sådana.

Tänka sig, jag minns att jag i slutet av oktober 2000 en lördagskväll satt och tänkte på lågisårena, på då jag var i 4-6:an främst, så då var det bara typ 10-13 år sedan!! Nu känns int detta som så långt, men då 2000 var det jjjjjjjäÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄTTElänge sedan!!

Hahahah. Jag är väldigt elak nu. Men jag minns från 1993 så var det ens släkting som lagade senap själv som han sålde. Han berättade det åt mig och min kaveri, och sedan sade han direkt efter att: dedä bord ja int ha berätta, för nu börjar ni väl fittas någo om de!

Alltså för vuxna är det helt normalt. Någon tillverkar senap. So what? Men då man är i pubertetet så kan man få det till allt annat än så, åtminstone jag och en kaveri var så "sjuka" och barnsliga så vi fick det till något annat..

Så då kaverin som hade berättat det lite senare, höll ett kvastskaft mellan benen på läppä, så det såg ut som en stor jävla ni vet vad, och pelleili där och hade roligt, så kommer det från andra kaverin: De sprutar senap! Och han som hade kvastskaftet mellan benen blev arg och vi andra började fnittra. Jättebarnsligt jag vet, men vafan. Vi va barn. Fast nu var det lite elakt mot ena kaverin, inga tvivel om den saken. Det är jag inte stolt över precis heller.

Jag bandade t.om. senapsreklamer från tv:n då det var så roligt, tyckte vi. "Meiran maukas sinappi! Meiran maukas sinappi! Makuhermoja kutkuttaa" Och Turun sinappi reklam också. Alltså dehä e så inside juttu så bara ja å  några andra kaverin förstår sig på dom. Och det är ett dilemma. Dels var juttuna jätteroliga, dels var dom elaka och dom är barnsliga, och något sådant jag inte skulle nuförtiden få för mig att fittas med nån om, dels så kan jag inte låta bli att flina åt det nu över 25 år senare, då de var så tokroliga juttun vi hade trots allt! Fullkomligt hjärndött, men ack så roligt!

Så var det mars 1993. I slutet av mars en solig lördag. Jag var med ena kaverin ute på gården till den kaverin vi bråkade om detdär med senap om. Alla kroppsvätskor var ju då jäääätteroliga. Allt sådant som "smägä" etc. associerade man ju till typ sperma :P Så ens "set and setting" var så liksom på det området så att säga. Så då vi stod på kaverins gård, där han pynjade ute med sin farsa,  då ena kaverin had viskat hela tiden roliga saker i örat åt mig så frågade kaverin i ett skede av sin farsa  då han höll upp någon burk och frågade: E de här målfärg eller va? så sade hans farsa: Nää, de nog nån annan smet!  Jag tolkade ordet SMET som något sådant, så jag kunde int hålla mig för flin och fnissade till så det hördes garanterat typ: Krrhttpffff!!! Jag kunde helt enkelt inte hålla mig för flin mera. Dämningarna liksom brast där och då.  Andra kaverin som stod bredvid började flina också och frågade: Men va e de?! Nolot och barnsligt var det ju, men hade man den sortens humor så hade man. Liksom Nää, de nog nån annan SMEET! Å så skrattanfall ögonblicket efter han sade det. Hehe. Och vi stod också riktit vid sidan om kaverins farsa, så det var nog lite nolot också att jag inte kunde hålla mig för flin.

Man trodde mars 1993 att man var jäääättevuxen, eller åtminstone var på väg att bli det, då man snart skulle sluta högis. Hela livet var öppen framför en tyckte man då. Sweet 16. Som man trodde var någon ålder att tala om.. Liksom då man tänker att de som nu är 16 föddes runt 2002 och slutet av 2001... liksom huh! Nu var man lite satans unger lort som 16, då man ser på det ur den synvinkeln. Dagens 16-åringar var inte födda ännu då det var milleniumskiftet, eller 9/11. Surrealistiskt och konstigt känns det fan. Fast dagens 16-åringar resonerar väl nog annorlunda i mångt och mycket, fast visst finns det också tidlösa likheter. Jag var faktiskt mentalt förberedd på krig efter 9/11, men mycket hastigt blev den dagen bara en integrerad del av historien. Som något så självklart att man inte tänkte på det. Det hade inte så dramatiska påföljder sedan sist och slutligen. Inside job. Som med Estonia. Det är vad jag tror iaf. Sedan ger jag fan i om folk tror på den officiella versionen eller inte. Men jag är realist.

Jag vill inte försöka övertyga någon. Jag tror vad jag tror om det oavsett. Tvärtom brukar det ju vara journalister och så som vill försöka övertyga folket om att allt är helt okej, att det inte finns någon konspiration bakom-och alla sådana spekulationer är bara paranoida konspirationsteorier. Heh, det påminner om hur folket i Ryssland ser på saken: Alltid då myndigheterna ivrigt säger åt alla att "Vi har absolut ingenting att dölja!" Så då vet det ryska folket att myndigheterna riktigt garanterat har något att dölja.

Hehe, detdär med att man säger att man ska "Tänka kritiskt" brukar i praktiken betyda, att man ska tänka precis så som dagstidningarna och Yle skriver. Och om man är av av annan åsikt än journalisten, så då "tänker man inte kritiskt" :D:D Yle vill tydligen mycket hellre skriva långa reportage om menskonst, än att spekulera i dunkla detaljer rörande Estonia olyckan eller 9/11. Menskonst är tydligen viktigare för dom. Och så undrar dom varför förtroendet för "traditionella media" minskar!

Jag minns juli 1993 då jag köpt hem en hel korg med 0,33 Pepsiflaskor. Dom var lite mindre än halvlitersflaskorna som nuförtiden är kutymen. Jag åt alltid nattmackor med knäckebröd, smör och prickikorv, medan jag öppnade en flaska Pepsi och drack då minns jag. Med den dieten sku man bli fet på nolltid nuförtiden, tyvärr :P

Så minns jag från januari 1993. Ena kaverin bodde med sin morsa i Kilabackan i dedä ena hyreshuset där, dedä röda. Hans morsa hade en stereoanläggning i vardagsrummet vars fönster vätte mot Kilavägen. Man hörde trafiken bra därifrån via fönstret. Så kom en bekants trimmade mopo förbi på Ekenäsvägen. Man hörde då den kom från håll, man kände igen den på motorn. Jag sprang till fönstret och visade fuck med båda händerna på läppä bara, då jag visste att han inte skulle se..

Döm om min förvåning då han borde ha kört förbi av motorljudet att döma, så var det helt tomt på vägen!! Jag blev jätteförvånad, tills jag märkte att kaverin hade bandat tidigare ljud från vägen på kassett med stereoanläggningen, och det var från högtalarna mopoljudet kom! haha. Kaverin bara skratta fullt.

Jag drömde härom-morgonen att jag flirtade och skulle fara på kaffe med en 50+ kvinna som jag hade att göra med på jobbet för några år sedan. Alltså jag känner vanligen inte sexuell attraktion till så gamla kvinnor, men hon är ett undantag. Hon har nog varit väldigt attraktiv som yngre kan jag tänka mig. Och så är det alltid något med personkemin. Kan inte förklara varför jag tycker hon är sexig. Vi talade med varandra och hon såg mig länge i ögonen då vi pratade i jobbet flera gånger. Lite sådär subtilt smajl och så. Vi kände helt klart sexuell dragning till varandra. Båda visste vi att det var så, fast ingen av oss pratade om någonting sådant alls. Liksom vid tysta ögonblick såg vi båda två varandra rakt i ögonen bara och smajlade till någon av oss sade något annat.

Så pratade vi några ord i en butik i våras också. Växlade några ord. Så fortsatte vi att se på vårt bland hyllorna. Vi båda två då vi var framför med kanske 5 meter från varandra kastade upp en blick mot varandras håll på samma gång. Typ en sekunds liksom intensivt blixtflash av hennes blick, liksom rak ögonkontakt och smajl som en hungrig tiger som ser ett byte. Liksom lite "evil" smajl på ett bra sätt ;D Liksom det var nice. Något sorts flirt eller vad. Bad girl-smile, typ.

Så drömde jag om henne faktiskt nyligen att vi sku fara på kaffe med varandra och jag talade med henne. Men inte så mycket mera. Alltså hon är ovanligt ungdomlig för att vara 50+ och raffigt sminkad och så, är inte "tantig" på något sätt, och sexigt råttbrunt hår och frisyr. Hon var nog säkert en vildkatt som ung har jag på känn. Verkade också sådär roligt ironisk och sarkastisk av sig, utan att vara bitter. Hon var virkeä och ungdomlig och sexig av sig. Utstrålade riktigt det. Pigga och livliga ögon.

Lite vardagsflirt piffar bara upp vardagen. Och folk brukar vara på nåt sätt intresserade av det motsatta könet, även fast dom skulle sällskapa. Människan är en sexuell varelse, och man är en hycklare om man påstår sig känna sexuell attraktion till sin partner enbart. Flirt är helt oskyldigt och kul. Liksom då man står och pratar mittemot varandra helt oskyldigt smalltalk, men bådas blickar och liksom vibor erkänner något helt annat. Jag känner dragningskraft till energiska kvinnor, som utstrålar liksom just en speciell energi. Alltså kar som jag är känner jag dragningskraft till vackra kvinnor överlag-men så finns det dom som har dendär speciella erotiska, varma energin och utstrålningen. Eller så blir det bara sådan fiilis då det är ömsesidig lika kraftig attraktion?

Hehe, på tal om det. Jag minns vårterminen 1988 en vinterkväll så var jag hos en kaveri och vi var med hans farsa i garaget och såg på då han pynjade med bilen och potade på motorn och så då vi var intresserade. Vi var där en stund. Det var en Samantha Fox-kalender på väggen där. Jag sade att jag tycker att hon siir liksom konstigt hitåt! Så sade kaverins farsa för att skoja: Hon kanske siir på dig! Jag sade typ: Haha, jåå!

Så minns jag sensommaren 1987 ute på skolgården i lågis då jag var på fyran. Det var något att vi sku försöka lyfta på en bänk där det satt fullt av klassens flickor, men vi fick den inte rubbad. En av flickorna sade sedan åt oss killar som gjorde det: Tänk va kärringar kan väga! Så började vi alla skratta. Detdär är såndäna lättsamma lågisminnen :)

Så minns jag roliga gånger då vi busade i bibban efter lågis. Vi satt engång vårterminen 1988 i ett rum som då vari allmänt förfogande åt kunderna. Det var fönster till stället där det nu är musikhörna. Då var där soffor. Chester satt och läste och hans ryggvar vänd mot rummet. Någon ropa att CHESTER, KOM HIT ME OSS!  Han skakade bara på huvudet utan att se bakom sig. Någon konstaterade att Han tänker säkert att va e vi för dårar! Så var det en som kröp under bordet då han blev så nologer då det kom fram att han tyckte om en flicka i klassen och alla skrattade fullt åt honom. Helcrazy och tokrolig meininki var det då!  Det var vårterminen 1988. Det var jättekul att busa där ibland. Jag drömde om att vi busade i bibban några gånger 1997 och 2000, det kom barndomsminnen fram i drömmarna, som var baserade på dessa gånger vi busade-och jag vaknade skrattande dom gångerna minns jag.

Så var det vid samma tider utanför bussis så retade en från B-klassen jag var kaveri med en puli vid bussis. Han sade nåt lälläslää!! hahah lällälää!! Pulin tyckte nåt att mitä!! Kuule poika perkele!! Och kom hotfullt gående emot.

Så for vi upp till bibban och var vid bibba-"tamburen" innan den egentliga ingången inne på andra våningen av bibbahuset och såg ut från fönstret på taxina, och såg att pulin hoppade in i en taxi och taxin for någonstans. Jag minns att kaverin sade att nu säger han(pulin) väl åt chaffarn att: Nu e dagens ungar omöjliga! (Menandes att han var säkert ännu sur dendä pulin på kaverin som retade honom)

Ibland kan det gå så lustigt fel, och det är det när barn mittiallt tror sig vara klokare än vuxna, eller någon vuxen. Barn tolkar så konkret om t.e.x. lärare eller föräldrar säger nåt typ att "Barn kan ofta vara klokare än vuxna!" Typ att dom förstår att inte dricka alkohol och så. Som man nu säger för att peppa barnen ibland. Samt då det är barn och ungdoms-serier där barnen är detektiver som reder upp t.e.x. bankrån medan polisen står handfallen. Som det var en dansk serie där ett gäng barn redde ut ett bankrån och gömde rånpengarna i en kakburk i ett av barnets rum. Den serien kom 1988.

Alltså, barn är barn och dom har jättebra fantasi och dom önsketänker. Rätt som det är så tror dom fullt och fast att dom faktiskt är klokare än någon vuxen.

Som då en gammal sur gobbe bodde vid sidan om skolan i lågis (Och högis med för den delen. Instuvat mellan högis och lågis var hans hus. Huset är kvar men gubben har nog vart död 20 år eller så.

Han blev jättearg då det kom påmppande studsbollar ner på hans gård från lågisgården, då vi bollade där så hände det sig på misstag. Man fick INTE gå dit och leta, för då började han skrika och härja.

Vi ungar beslutade att vi ska gå och ringa på hans dörrklocka och lugnt förklara åt honom vad saken gäller, och att det inte är rätt sätt för honom att börja härja. Vi var en 7-8 ungar som gick till hans och en ringde på dörrklockan. Han öppnade, och han som ringde började berätta riktigt med saklig röst, och vi andra stod tysta och såg allvarliga ut-och vi trodde på allvar att det var vi som var de visa, och gubben som behövde uppfostras :D Influerade av någo barnslig barn/ungdoms-serier på tv? men situationen var typ som en scen ur någon naiv sådan tv-serie.

Han sade något om att bollarna kommer in på hans gård och att det är på vårt ansvar att se till att dom inte kommer hit. Så sade han: Å försvinn härifrån förresten! Ni har ingenting här att göra!

Läraren Karin vände ner mot gatan. Eller hennes gobbe körde och Karin viftade med handen att vi ska laga oss till skolgården.

Sedan började vi kalla honom för "Gobben med korta kalsonger"

Det var några från klassen som smygrökte på hans gård 1992. Han blev JÄTTEarg, och de var ännu till stora i käften åt honom. Han ringde till rektorn och så i centralradion bullrade rektorn att de som har rökt på granngården här i dag kommer omedelbart ner till mitt kansli! Så fick dom kvarsittning.

Så förstår inte de vuxna heller hur de ska förklara åt barn att någon är utvecklingsstörd. Jag minns att lärarna sade att ni ska inte skratta, att dom kan vara jättekloka egentligen!! Barnen blir ju förvirrade då, minst sagt, då de vuxna inte vet hur de ska förklara politiskt korrekt sådana saker åt ongarna. Det får liksom komiska proportioner.

Jag fick den nyaste A Forest of Stars cd:n idag. Grave mounds and Grave mistakes. Eller två, då jag beställde versionen med två cd:n. En med 2 bonuslåtar. Stil! Nu ska jag lyssna på detta band. Det är ett nytt band jag upptäckt. Eller nytt och nytt. 2011 upptäckte jag det. Till skillnad från många som är i 40-årsåldern, så tycker jag det är kul att även upptäcka nya band och inte bara lyssna på de band man upptäckte då man var typ 16-19. Det är som att finna en nål i en höstack att hitta ett bra band bland allt brus nuförtiden, om man tänker logiskt, men på något sätt så förs eller dras man till att upptäcka de banden man börjar digga. Intuition eller något. A Forest of Stars är iaf ett bra band som ingen annan låter som. De har helt sin egna stil, vilket också är bra. Man behöver inte ha helt sin egen stil, utan att påminna ens lite om något annat band, det är jättesvårt nuförtiden-men det är ett absolut plus om man lyckas även med det nuförtiden.