Pippi Långstrump i lågis vårterminen 1987

Jååå, ja minns vårterminen 1987 i lågis, som vi ungar föstes under några veckors tid engång i veckan direkt på onsdagsmorgonen för att se på en Pippi Långstrump-film på en vit projektor-duk i festsalen eller "lilla jumppasalen", som den ju också var. Och det var jättepsykedeliskt! Typisk "Karis lågis-psykedeli" på min ära!

Som jag minns från filmen att de körde en gammalmodig bil uppe i luften och flög som ett flygplan och att Pippi, Tommy och Annika for ut på luffen så att säga och så träffade de en luffare vid namn Conrad. Då Pippi Långstrump, Tommy och Annika var på luffen själva. De övernattade i ett ödehus och hade roligt åt Conrad då han härmade vattendropparnas ljud. Så sade riktigt Tommy "Blubb" i sömnen också, då han hade hört på Conrads härmande av vatudropparna, som droppade in i ödehuset, då det var en mysig sommarnattnatt och det regnade där ute.

Så såg Tommy och Annika i något skyltfönster, där det var framme bla kåldolmar. Så sade nån av dom såhär: å kåldolmar, de som e så gott! Jag tänkte direkt då som barn att jååå, dom säger så i filmen, bara för att någon mamma sedan kan säga åt sitt barn som inte tycker om kåldolmar såhär: Men Tommy å Annika tycker ju å om kåldolmar! typ att du tycker ju att Tommy å Annika är bra! Var nu som dom och tyck om och ät kåldolmar du också! Som man brukar säga åt barn och ungdomar typ att den och den idolen gör ju si och så! Kan inte du också göra då samma sak!? Det narrativet brukar vuxna dra gentemot barn och ungdomar och tror att de inte blir genomskådade.

Typ det var en propagandakampanj av Finlands Svenska Nykterhetsförbund i lågis med posters på John Norum i Europe och ett citat som han sku ha sagt "Inte en droppe, och vi har kul!" Så då man läste i någon tidning för tonåringar så sade John Norum i intervjun typ att jaaa, så var vi skitfulla och festade ända till morgonkvisten... och man tänkte att de vuxna har nog hittat på någo sagor nu igen angående dessa posters! Eller så tänkte jag iaf.

Och fyfan jag minns FLUORTANTEN en gång på två veckor i ettan och tvåan!! Det var äckligt som fan att gurgla munnen med fluor. Varför sku vi göra det?! Var det någo myndigheternas experiment på försvarslösa barn eller vad? Fluortanten kan ju själv simma och dyka i en bassäng full av fluor, om hon tycker det är så jättebra, men inte tvinga försvarslösa ungar att gurgla det! Precis som de som vill vaccinera sig mot covid så gärna för göra det för mig fast dagligen, men man ska inte ha fördomar och kritisera de som inte vill vaccinera sig. Min kropp, mitt val. Det är metoo där också. Och är någon ännu uppviglad av journalisterna att vara arg på den som inte vaccinerat sig, så kan den ensam hemma där det inte stör någon annan hoppa, skrika, dansa och gråta av frustration över någon som inte vaccinerat sig-men gör det så ingen annan hör! Ganska skrattretande att helt okritiskt låta sitt sinne föbtittras av folkuppviglande journalister förresten. Och är någon läsare av annan åsikt än vad journalisten är, så blir journalisten arg. Det är riktigt dagens melodi.

Om någon är arg för att man är ovaccinerad, så kan man fråga helt sakligt såhär: "Varför är du så argsint och aggressiv? Tål du int att andra kan tänka annorlunda och dra andra slutsatser än vad du själv har gjort? Eller har journalisterna kallat mig ond då jag är ovaccinerad? (Kan riktigt se framför mig en manisk journalist med glasögon och små pliriga ögon med ett närmast hysteriskt utseende, som ser jätte-upprörd ut, då någon tänker annorlunda än han, haha!)

Tur att de blåste av den värsta hetskampanjen mot de ovaccinerade. Annars skulle det väl ha gått så, att de som sku ha hetsa mot de ovaccinerade sku ha kastat första stenen, och sedan sku journalisterna ha skyllt på de ovaccinerade. Och en stor del av folket sku ha sagt: Jåjåå, jåjåå!! Vi tror, vi tror!! De ovaccinerade är dumma! BÄÄÄÄÄÄ! Alltså folk får göra som de vill, vaccinera sig eller låta bli. Det är folks eget val och ingenting att angripa någon för verbalt. Men om man börjar skälla på de ovaccinerade, så är man sannerligen ett undergivet bää-bää lamm. Om man dessutom vill införa tvångsvaccineringar, så är man en försvarare av diktatur, som kan flytta och bo hos Putin, då de är av samma ull. Min kropp, mitt val. Snart försvarar de väl att man ska få tafsa på folk också? Det är väldigt svårt för somliga att fatta hur viktigt det är att det ska vara frivilligt.

Det finns nog också modiga journalister, men de allra flesta journalister verkar vara typ det motsatta till det de borde vara-eller som de själva vill se sig som. Det märkte jag redan i högis. Man blev redan som 15 ibland helt paff över vad någon journalist skrev i typ HBL. Många journalister var skenheliga folkuppviglare i vintras, och ville införa diktatur i Finland, då de försvarade tvångsvaccineringar. Där ser man! Där ser man sådana hycklare folk är. De försvarar Putin-metoder sedan då det gagnar dem själva och det är i harmoni med deras egna personliga åsikter.

Dessutom är många journalister typ moraltanter och moralfarbröder som gårdagens kristna, haha! Ta de lite lugnare och mer rento för engångs skull. Inte kommer ödet ändå att belöna er för att ni tex. avgudar Greta Thunberg eller tycker att covid-vaccineringar är jättebra. Men kanske era arbetsgivare..
Jag skulle inte ha vaccinerat mig fast det sku ha blivit tvång. Hellre sku jag ha suttit i fängelse då som en politisk fånge. Eller blivit tvingad till att fly ut ur mitt eget land och söka asyl i något mindre intolerant och diktaturiskt land. Men i mitt hjärta vet jag att jag skulle ha gjort rätt, oavsett hur än samhället och myndigheterna och journalisterna sku ha gjort mig till fiende och persona non grata. JAg har just läst om en som var politisk fånge i Östtyskland. Jag sku personligen ha identifierat mig med honom då isåfall det sku ha blivit vaccinationstvång.

Så cyklade Pippi Långstrump i luften och allt roligt och surrealistiskt som skedde i pippi-filmen, som alltså visades med projektor på en såndän gammalmodig duk. Det är ett av de mer psykedeliskare minnen från lågistiderna faktiskt.

Så minns jag en sak. Och den saken var, att lågis hette officiellt "Kila Lågstadium" ännu då jag var i lågis lägsta klasser, fastän det inte var i Kila mera. Jag associerade inte ordet Kila med stadsdelen utan tänkte bara att Kila lågstadium nu bara heter Kila lågstadium. Men vi ongar och föräldrar sade bara "skolan" å i högis då vi talade om lågistiderna så sa vi ju lågis, naturligt nog.

Så minns jag under vårterminen 1987 att det var någon sorts teateri festsalen där med en ensam tant som skådespelare vad jag kan minnas. Men det var bla en radioröst där med som frågade tanten: E du ensam? Så sade tanten: Joo. Sedan ställde någon till med dejt åt henne och pojken hon var kär i under sin ungdom. Något sådant minns jag. Det var ganska surrealistiskt, men så brukar ju teatrar nog vara. Det var också lågis-psykedeli för fulla muggar!

Så minns jag att jag i lågis drömde en psykedelisk lågisdröm något att jag var i festsalen/lilla jumppasalen med en massa andra elever. Så började det välla in brandrök från läktardörren till läktaren. Jag var kolugn i drömmen, men förstod att "skolan brinner".

Hahahaha, riktigt i början av ettan så drog våran lärare Gunnel någo sagor, att om man e jättedum å bråkig så hjälper det inte ens med kvarsittning, då kan man i värsta fall bli instängd i klassrummet över natten! Och jag min jävla pälli gick på det! Jag undrade om man får ha lamporna på isåfall, eller om man ska va övernatten i ett mörkt klassrum, haha. Det undrade jag alltså tyst för mig själv. Som tur var, för annars skulle jag väl ha blivit skickad till GUN för utredningar eller något, om att jag hellre kanske borde sättas i Enkulla (hjälpklassen) :P Det var nolot i efterhand för mig själv att jag inte fattade att hon skojade.

Men i lågis var det på det sättet, att ettan var Stalinism och i synnerhet slutet av sexan var Perestrojka! Man har nog aldrig haft en så stark framtidstro som då man gick ut sexan, dvs vårtiderna och avslutningen 1990 och den efterkommande magiska sommaren 1990! Och världen såg också annorlunda ut då. Saker och ting var i regel mera "på riktigt" då ännu-nu är det mesta fejk.

Jag minns förresten sommaren 1983, juli 1983, en het och solig sommar, som jag fick en leksak, och den leksaken hette "Jättikupla" Det var en apparat som blåste jättestora såpbubblor om jag minns rätt. Och den var helt ok, fast bilar och leksaks-vapen var bästa leksaker. Man gjorde reklam för jättikupla i tv:n också, så barn kände nog till den ifrågavarande apparaten. snäckan

Sedan var jag i simskolan i pumpviks-stranden. Dom hade simskola där då. Alltså sommaren 1983. Jag minns att det fanns en klätterställning där då. Den var då redan gammal och rätt förfallen. Jag minns att jag och en såndän Mårten, som var några år äldre än mig, gick omkring vid klätterställningen där en dag då det var simskola. Så förklarade jag nåt åt honom glatt mittiallt, typ: Blaablaa-blaablaa Jättikupla! Jag minns bara att jag sade jättikupla till sist. Så börja han flina.

Nu har jag börjat sii på Ashes to Ashes. Hon som spelar huvudrollen är så hot så jag hamna mitti jag såg på serien idag att pausa och dra till sängs för att ha solosex och fantasin var ju såklart att man drog över henne. Helt ok att en kvinna spelar huvudrollen, men man blir bara, om kvinnan är attraktiv, så sexuellt distraherad då att man inte riktigt följer med på samma sätt som då en kar spelar huvudrollen.

Jååå, jag såg på Ashes to Ashes höstn 2008 senast och mindes saker, samt fick 1981 nostalgi, då Ashes to Ashes utspelar sig 1981. Men Life on Mars är nog bättre, då Sam Tyler flyttar sig tillbaks till 1973. Jag börja minnas från sommaren 1981 då jag morsan farsan och syrran for till Pargas för att hälsa på en morsans kaveri som var på visit i Finland, då hon hade bott i Västtyskland sedan slutet av 60-talet då hon träffade en tysk kar och gifte sig med honom. Jag minns dendä vita bron i Pargas och jag minns hur fascinerad jag var av den då vi körde på den med farsans blåa Opel Kadett årsmodell -74 då vi kom till Pargas. Så var jag jättefascinerad av ett strömskåp, typ muuntaja, som surrade. Vi var i någon gammal typ skola/internat morsans kaveri med dotter bodde i då hon var i Pargas Det lät jättebra minns jag att jag tyckte, alltså det surrande elskåpet.

Så minns jag att det var några bommar, alltså rödgula bommar och röda ljus vid någon bro som vi körde förbi också. Alltså det var en såndän bro som kunde öppna sig om det kommer en båt, och då far ju bommarna ner och de röda ljusena börjar blinka, typ som i järnvägsövergångar. Jag och farsan och morsans klasskaverins dotter såg på dem med kikaren. Det var roligt och jag var jättefascinerad av bommarna och de röda lamporna, de såg helt enkelt jättefina ut minns jag. Det är ett kristallklart minne från 1981.

Jåå, morsans kaveris dotter var typ en pojkflicka, som umgicks med mig och farsan då vi var där, medan morsan och syrran pratade med morsans kaveri. Fast hon var typ 10 så man tyckte ju att hon var jättestor då, haha. Hon pratade mest med farsan och pratade på som en kaffekokare minns jag, så inte var hon blyg. Hon pratade både svenska och tyska, men svenska med oss.

Jag minns att jag var lite otålig där även om jag var jättefascinerad av just dedär bommarna samt det surrande elskåpet. Jag minns kristallklart fascinationen jag kände av synen av bommarna och den röda lampan i kikaren och det surrande ljudet ur elskåpet. Det var som ljuv musik i mina öron detta surrande. Och var tufft och fascinerande också, då det kom från ett elskåp.

Här lite hunmor, min favorit-sketchfigur, Apuvagobben, från Pulttibois år 1990. Nu gjorde dom mycket bättre humor förut nog! Det måste jag bara säga. det var roligt då Apuvagobben alltid i nå skede börja ropa Apuva, haha! Finsk humor är världens bästa, eller snarare var. Sku Apuvagobben ha kommit ut i samma tider som Chaplin och i ett annat land, så sku han nog ha blivit lika berömd, populär och legendarisk som Chaplin! Typ varit i samma klass.