Red dawn-28.10.1994

Jåå, detta datum denna fredagskväll så kom det en film från TV på kvällen. Och den filmen handlar om en fiktiv händelse, där Sovjetunionen tillsammans med Cuba och Nicaragua mittiallt anfaller USA och om ett gäng ungdomar som flyr upp till bergen för att ställa till med gerillakrig mot de fientliga trupperna. Den är fullkomligt orealistisk film i sig, men som 17 så diggade jag den väldigt mycket-den var spännande och jag fick liksom själv kämparmentalitet då jag såg den. Som ung är man så lättpåverkad av allt. Vilket kanske inte är hela sanningen. Man är ställd på ett visst sätt tydligen, men man suger åt sig just sådant som man är inställd på liksom extra mycket, och låter sig influeras. Jag började tänka metaforiskt på gerillakrigsföring efter jag sett på denna film. Sådär metaforiskt sätt att man kämpar gerillakrig för att få en flickvän, haha!

Jag såg på den för fjärde gången i mitt liv i fredags som 28-årsjubileum sedan jag såg den för första gången 1994. Man märkte ju inte ologiskheterna och så i filmer som 17, utan sögs in i filmens värld okritiskt, och levde in sig liksom i personerna och så helt okritiskt i den åldern, så på det sättet var det roligare att se på filmer som purung. Jag tyckte att den var verkligen bra, och den är bra fortfarande, fastän man kan skratta åt den amerikanska flaggpatriotismen nuförtiden. Inte för att jag brydde mig om den då som 17 heller-men just att dom kämpade mot en invasionsmakt och for sedan och gömma sig, som gerillakrigare gör, influerade mig verkligen mycket då. Jag tyckte det var liksom extra herodiskt att vara en gerillaman, istället för en "vanlig soldat". Och att gerillakrig var extra modigt och herodiskt.

Jag tänkte som "gerillakrig" det, att jag inte var någon cool eller populär i brudars ögon och inte var med i svängarna på det sättet- jag var inte "ute vid frontlinjen" så att säga, att jag ska istället kämpa mitt egna gerillakrig för att få en flickvän-liksom metaforiskt menat då såklart-och rent symboliskt så var denna film och formade denna tanke i mig bigtime. Hur klokt eller moget det var att tänka så är ju en annan fråga. Men det gav ju psykologisk tillfredställelse för stunden. Men nej, det var nog självbedrägeri. Men bättre det, än att tänka: Man ska tänka POSITIVT! Önskar man något och tänker positivt, så händer det!! Tuppa-Klara tänker POSITIVT!! Som någon new age-tant skulle säga, hahahaha!

Jag såg den 2005 och 2011 och nu fjärde gången i fredags igen. År 2005 och 2011 märkte jag ologiskheterna och så i filmen, men jag såg på den i fredags med samma mentalitet som 1994 och det gav verkligen en 1994-aktig känsla åt mig! Det kanske berodde också på att jag såg den PRECIS på det datumet och den klocktiden, som jag såg på den för 28 år sedan!

Jag har läst att rödgröna av någon anledning avskyr denna film. Jo, jag kan tänka mig det! Motstånd mot övermakt är inte deras starka sida precis, hehe. Och så brukar vänsterfolk tycka om allt som har med stat och byråkrati att göra. Att man ska följa kollektivt statens vägnar typ. Så man förstår att dom inte tycker om ensamkämpande hjältar, då de är så kollektiva av sig och förtrycker individualistiskt tänkande.

1994 så hade jag höstlov 3.11-4.11, alltså innan veckoslutet, så jag hade hela 4 dagars ledigt från skolan i putki. Torsdagen 3.11 så promenerade jag till bibban. Jag såg att en brud jag diggade satt vid Bussis-föne inne i bussis väntsal. Satt där i stolutrymmet, men alltså på det stora fönsterbrädet, där ungdomarna brukade sitta och hänga. " Hon såg då jag kom, men vände om sig och pratade med sin kompis där bara. Sedan så var jag utanför bibban. Hon dendär jag var förtjust i kom med sin kompis igen. De pratade med varandra och gick sakta upp mot Market Lind. Man tyckte hon var snygg med sitt långa hår och maihar-jacka.

Jag kan berätta fritt detta nu, man kan bara skratta åt det nu. Man har inte haft en romantisk tanke om den brudn sedan 1996 ändå så. Lite synd dock att man inte förstod att man var rätt lortaktig av sig och omogen då. Men man förstod inte själv att man var omogen och lortaktig. Man hade ingen självinsikt att snacka om, eller förmåga att se sig själv i tredje person. Man tänkte bara typ "Ja e väl cool ja!" och tyckte att vi sku ha passat bra ihop, då hon var en cool brud och jag en cool kille. Så for vi till Fokus café. I väntsalen så såg jag en såndän Janina från Ingå, som jag vart lite förtjust i på nian i högis. Hon gick på åttan då, men var första året i folkis hörde jag sedan då 1994.(Vet dock inte vilken linje, men grundskollinjen är inte en helt orimlig gissning, då hon for till VNF efter högis) Hon verkade vara opendminded på något sätt, och som om man skulle ha kunnat connecta till henne om man skulle ha känt henne lite bättre. Man tyckte det var länge sedan man såg henne senast då man såg henne den dagen 1994, men då var det bara lite över ett år sedan man sett henne senast. Senast jag såg henne var på en fest i Borgkila 16.3.1996. Så det är verkligen inte igår. Ingen aning vart denna Janina befinner sig nu eller vad hon gör.

Hon verkade inte alls vara någon random trendig "junttikana" som de flesta andra brudar i högis var då jag var där.. Så man borde kanske ha gjort något åt saken då i tiderna..

Så var jag ute till stan då det blivit mörkt och gå och for via Varuboden för att se om nyaste Megadeth-kassettn (Youthanasia) had kommit dit till salu. Det hade den inte ännu, så jag gick tomhänt igen. Rust in Peace är nog i princip den enda Megadeth-skivan som man behöver, då den är bäst och mycket bättre än all annan Megadeth, men det är ot. Jåå, det är dendä skivan där Bush, Gorbatjov och några andra världsledare sitter framför någon kapsel som man ser innehåller en alien via kapselns fönster. Det sku väl symbolisera maktmänniskors hemliga funderingar kan jag tänka mig. Det kom två mystiska brudar nerför bron då jag kom uppgåerende mot bron då jag gick hem igen. Undrar vad detta var för brudar?

Just här under fredagskvällar i slutet av oktober och hela november så brukade vi ha musakvällar hos mitt, i mitt pojkrum med några kompisar. Vi lyssnade alltid åtminstone på Immortals Pure Holocaust skiva, som var och är bra så satan. Kompisen tyckte att det var så otroligt hederligt, så han riktigt tog min tekopp och sjöng med in i tekoppen: UNSILENT STORMS IN THE NORTH ABYSS!!! Det lät faktiskt raspigt och ekande bra, då han sjöng med med näsan i tekoppen! Och låtarna The sun no longer rises och Frozen by icewinds var så jävla bra! Samt låten "Eternal years on the path to the cemetary gates" vilket kompisen tyckte att symbolisera årena i högis. Samt låten "As eternity opens" som är en typisk psykedelisk blackmetal-låt i mitt tycke.

Jååå, dessa tider brukade en kompis ha på sig en mössa som såg ut som en kondom. De var väl populära kring dessa tider. Och en annan kompis had en Bula-mössa, men jag tyckte den såg ut som en barnmössa, haha. En såndän Fitness-mössa typ.

Jag hade lite på nerverna en tid här att han ska komma varje dag till mitt då jag vill lite pyssla med något annat också. Sådär att man vill vara för sig själv, som tonåringar nu kan ha. Så då det ringde på dörren och jag såg siluetten av hans kondomformade pipo från farstuföne, så tänkte jag såhär: Voi neeej, nu e kondom-mössan här igen! Hahahaha!

Jepp, det om det, björklövscigarett!