2.9-1994 igen engång

Alltså nu då årsdagen närmar sig då det var 31 år sedan den fredagen då jag var i hesa och köpa skivor tillsammans med två kompisar från skolan, så tänkte jag att jag ska minnas så många detaljer som möjligt av den dagen och skriva ner det. Har gjort det förut men det är så länge sedan, så det är nog dags igen. Men först ett minne.

Jag såg som lite på TV något sorts program som påminde om typ Mickey Mouse eller Tom och Jerry eller något. Det var ett lejon som åt upp en mus. Men så såg man på lejonens ögon, att musen vandra genom hans båda ögon men inne i kroppen alltså, från vänster till höger. Musen var ute på upptäcktsfärd i lejonets kropp. Så spelade musen glatt på lejonents någo inre organ med en typ xylofonpinne som man spelar på xylofon eller något, så det hördes som en glad xylofon han spelade på. Undrar vad detta kan ha varit för "pätkis" sketch? Det var inte Pätkis alltså det kom i. Liksom klinklingkling-KLING-klingklingkling klinklingkling-KLING-klingklingkling och lejonet hoppade omkring av och an då det inverkade på lejonet. Det var humor, haha. Musen var alltså bara glad och spelade glatt och ivrigt xylofon på lejonets nå inre organ. Och lejonet ojjade och vojjade sig Jåå, det såg jag 1981.

Nå iaf, då vi for till hesa så åt vi först lunch i skolans matsal. Och då jag rökte då så stod jag också i rökrutan och rökte innan vi for iväg till hesa från Karis. Klockan var sisådär kvart över tolv. Det var en lektion efter mat, men jag och två kompisar skippade den, då vi ju for ti hesa. Heeetkinen. Det var så, att vi plockade upp en tredje kompis i Kyrkslätt, han hade ju hoppat av skolan redan första veckan. Han sade att det borde vara obligatoriskt för alla att ta ett mellanår efter högis och det tycker jag sku ha vart en bra ide'

Jåå, kompisen körde 170 på motorvägin minns jag. Sedan kom vi till hesa från ett annat håll. Alltså inte där var Lepakko var förut, men via en stadsdel jag inte minns namnet på nu. Heh klubbarna "Lepakko" och "Tavastia" lät coolt och tufft då man var 16 och i högis ännu. Fast här var jag ju 17. Man tänkte nu så konstigt då man var 15-16. Då jag såg i en mini-poster av Kreator, då de satt och poserade och en av dem hade en cigarett i handen, så associerade man cigarettrökning med "thrash" haha.

Kompisen sade att han blir så nervös av trafiken i hesa så han måst dra en tobak! Han som körde alltså. Så vevade han fönsterrutan ända ner och tände en röd Pall Mall. Han brukade inte annars röka i bilen. Så parkerade vi bilen i en parkeringshall och for ut och gå i hesa. Vi for först till en skivbutik efter kanske 20 minuters promenad. Det var en kombinerad musik och skivaffär, en filial av Fazers musik. Det var en jappe som höll på och testspelade en bas utan ström och jammade på av bara fan där i affären. Så då han äntligen satt basen i sin ställning så tappade han den på golvet med en smäll. Han såg rädd ut och satt snabbt upp den igen. Ingen av personalen verkade ha sett det dock.

Jag såg på cd-skivor där och såg Burzums då nyaste skiva Hvis lyset tar oss. Jag såg på bakfodralet och såg att sista låten hette "Tomhet" Jag tänkte att det är säkert ett abmient spår, och så var det det då jag hörde den oktober 1994. Köpte inte den då av nån anledning då jag tänkte att jag har tid att köpa den senare. Kopsade den av en kompis lördagen 22.10.1994, på kassett, då jag var hos hans en mulen oktoberlördag. Han hade köpt den på LP och var jätteivrig då han sade via telefon åt mig att han hade köpt den. Han sade att dehär e sen någo att visa för åt sina barnbarn! Man hörde bara hur hans morsa skrattade åt den kommentaren i bakgrunden. Köpte den sedan på cd så sent som juli 1994. Det som engang var är nog den bästa Burzum skivan, den mest mystiska och magiska av sig tycker jag, även om Hvis lyset tar oss också är jättebra. De otaliga mörka, iskalla kvällarna i början av februari jag lyssnade på den skivan då jag just beställt den från Spinefarm Records, i ensamheten, drickandes Kiwi-limppare jag köpt från närbudjun, då syrran hade flyttat just och pärona var på jobb. Det gav en alldeles fantastisk kraft den skivan måste jag bara säga. Då "Greven" sjöng: "I cannot fall in love. Love is for them,lusting for the sky. Heaven. Why did I come to this world of sorrow, why is this true?" Det var så sjuttons relaterbart då för en rätt ensam, lite vilsen 17-åring som man var då-men musiken gav en alldeles otrolig kraft mot sådana känslor. Svårt att förklara personliga saker. Jag måste förresten komma ihåg att beställa såndän Kalle Sprätt kiwilimppare sedan under kommande januari, då kiwilimppare alltid associerar till början av februari 1994.

Och texterna som "Jeg hater denne skog hvor ingen fare truer. Ingen ulv, ingen björn, intet troll puster. Ingen onde ånder, ingenting puster. Bare meg och natten. Bare meg och natten..." Osv.

Nåja, ot. Låt oss gå tillbaka lite i tiden från februari till början av september 1994 igen.

Så köpte kompisen som körde den då nya Cannibal Corpse "The bleeding" på kassett därifrån. Och jag köpte faktiskt en bootleg split-LP. Det var Morbid demon "December Moon" på första sidan. Och sedan lite Mayhem på andra sidan. Jåå, låten Disgusting Semla är den roligaste låten på Morbid demon. Det ska handla om en äcklig fastlagsbulla som kallas för semla i Sverige. Jag såg en gammal bild på nätet där någon av Morbid grabbarna höll i två "semlor" med en äcklad min som att han sku ha sagt: HuuuuUUUiiii!! lol.

Så for vi till en annan skivbutik men köpte ingenting från den. Såg på Venoms första på cd för att jämföra hur bakfodralet såg ut då jag har Venoms första på original LP. Och det såg helt annorlunda ut

i gick där i stan så såg kaverin en Carrol's och föreslog att vi far in och tar en hamburgare! Och så gjorde vi det. Jag tog hamburgare och stripes med en Cokis och det kostade bara en kybä av finska mark på den tiden en sådan portion. Det var en rätt liten Carrols och vi fick sitta där i fred och språka en stund efter vi ätit. Kaverin såg på min skiva, eller läste på skivfodralet.

Solen hade kommit mera och mera fram och det var en skön sensommardag. Vi promenerade litet och vid järnvägsstation så såg jag någon Blackmetal typ med mycket långt rakt ljust hår, prätkärotsi, svarta tajta jeans och svarta boots. Såg bara i förbifarten då han talade med någon annan. Vi for till en ärra och köpte tobak. Jag funderade på om jag ska köpa Colt igen eller röd Marlboro? Jag köpte röd Marlboro men tänkte direkt efter att borde jag ändå ha köpt Colt? Nåväl, jag hade 6 coltar kvar i asken, så onödigt egentligen att jag köpte mera tobak då, då jag inte rökte så värst mycket. Jåå, då var det mycket tolerantare, då åldersgränsen för att köpa tobak var 16 då ännu.

Jag hade en rödblå flanellskjorta som jag hade öppen och min Deicide-skjorta under. Och blå jeans och länkkare. Det hade jag på mig den dagen.

Solen sken och vi stannade för att se på en gatumusikant som spelade på ett positiv någon harmonisk musik rätt ljudligt, medan en mekanisk apa liksom rörde sig kors och tvärs på trottoaren. Det var ett strålande väder! Det var lite molnigt då vi kom, sedan lyste solen, sedan blev det mulet igen då vi körde ut ur hesa. Men ännu då vi kom ut ur Spinefarm budjun och var på väg till parkeringshallen för att köra därifrån, så lyste solen över Helsingfors gator.

Så gick vi förbi Dekadenz men for inte in. Vi skrattade, då personalen drog kalja och kossu där typ stup i kvarten under arbetstid. Men detta utspelade sig på det vilda 90-talet. Så gick vi förbi en butik där de hade utomhus en ställning med Baja Hoodies. Kaverin som körde sade att domhär e int liiite snygga! Och såg på den och rörde den lite, men han köpte inte. Han sade att alla andra far ti hesa å köpa kläder, men vi far å köpa skivor!

Jååå, jag beställde på Dekandez boschyr i ett skede, "Fuck News". En helt annan kompis beställde maihare och en Gestapo-läderjacka därifrån 1996. Maiharna kom, men det stod bara i en lapp från paketet med maihare: "Gestapo takki tulee ehkä joskus."

Den sista butiken vi for till var Spinefarm som ju var i Freda 38. Den hade dörren uppe på hakan där, så man såg på lång väg dörren till butiken. Det var en Bad Religions "Crossbuster" limmärke på dörrfönstrets vänstra kant, alltså på den översta kanten, mot vänster. Därifrån köpte jag en Pestilence-samling på cd, Isengard-Vinterskugge, samt Cradle of Filths ända bra första skiva på LP. COF blev ju sedan ett polerat clownbänd redan 1996 med alltför polerat och kommersiellt sound osv, men den första skivan hade ett rätt rått källaraktigt ug-sound och det var pure ug då!! Det är en jättebra och känsloladdad skiva deras första skiva måste jag erkänna. Almost romantiska med texter som "That night they came and took her away from me, I lost the woman I loved and I learned how to curse and to spit in the face of their "god".

We will ride again, in the midnight skies"

Och låtarna "The forest whispers my name" och "The Black goddess rises" och "One final Graven kiss" och "Of mist and midnight skies" samt "A dream of Wolves in the snow/Summer dying fast" Det kunde jag relatera till då det var den årstiden och jag tänkte att nu far det snabbt utför med sommaren. Summer dying fast. Det var tur att jag köpte den skivan då just som Summer höll på att börja dying fast liksom. Man fick en bra association. Jag drömde sedan december 1994 att det var en snöig skog och jag såg vargar ströva omkring. Det var ju bokstavligen A dream of Wolves in the snow!

Lite skeptisk var jag nog då jag såg fodralet och så, samt att de kom från ett så trendigt land som Storbritannien. Intet illa i det, men jag tyckte att Black metal ska komma från länder som skandinaviska länder, Finland, Grekland, Tjeckien etc och inte från nå trendiga länder som Storbritannien och USA. Men vafan, det är en bra skiva, en briljant och atmosfärisk och originell skiva. Oooh, listen to them: The children of the night! What sweet music they make! Denna fras innan A dream.. lät inte heller överdrivet teatralisk, men catcha musiken. Det är faktiskt Sweet music deras första skiva. Som löjlig bieffekt så fick man ju romantiska tankar av den skivan! fick tankar om att jag var tillsammans med en svarthårig häxa i nåt medeltidigt klimat eller nåt. lol. Fast visst, det var mera fantasi och eskapism den skivan än tex Burzums skivor-som kanaliserade negativa känslor på ett bra sätt. Då jag nu talade om Burzum tidigare här. COF kom med en annan dimension liksom som man inte verkligen nog associerade med bm. Erotik och romantik.

Spinefarm ägaren var där och talade med någon i personalen bakom kassan. Han svamlade nåt om Necromantia-paita... Se on svetari! Alltså långärmager t-skjorta.

Jåå jag såg en Burzum-Hvis lyset tar oss skjorta på väggen där kort innan taket, där det var en rad med bandskjortor uppradade. Då var sådana skjortor ännu sällsynta. Och även COF var inte nå band man fick från alla skivaffärer, utan det var liksom ug. Man måddes fara tex till en butik i hesa som specieliserat sig på sådan musik, som Spinefarm ju gjorde. Det var metal och punk dom specialiserat sig på. Sedan blev det några år senare mer och mer techno tycker jag. Och det spelade inte på radio eller TV, med undantag för Radiomafias metalliliitto, där jag först hörde COF maj 1994.

Och några ord om Isengard-skivan, som också var och är en väldigt bra skiva. Isengard hörde jag btw också första gången i Metalliliitto, likväl maj 1994. Och det var lite bekant på det sättet att det var Darkthrone-Fenriz soloprojekt. Den skivan heter "Vinterskugge" och passade också bra då årstiden höll på att växla. Man anade att så småningom kommer vintern, och sommarn drar sina sista andetag, även om just den dagen var en strålande sensommardag.

Vinterskugge är den låten jag hörde först maj 1994 på Metalliliitto, det är dyster doom och hela skivan, som är en samling av demon egentligen,har ett necrot ug-sound. Det är kall granskogsmeininki över hela skivan. Mera höstig dock än vintrig känsla i mitt tycke. Mångfacetterad skiva, diggar mest demon Vandreren, som är de första sju låtarna på skivan. Höstig, dyster doom-metal, en blackmetal låt, samt en instumental med cembalo låter det som "In the halls and chambers of Stardust the crystallic heavens open". Som att man en mulen psykedelisk lördag då de börjar sakteligin skymma skulle sitta och spela det på cembalo på en hög plats mot en avlägsen skogsrand eller något. Och följande låt "Dommedagspsalme" sa kompisen att dedä va nog den dystraste låt jag någonsin hört! Och sedan en annan instrumental "Fanden lokker til stupet (nytrad)" Och Vandreren demon avslutas med Naglfar, som är primitiv folkmetal innan folkmetal blev en grej. Men helt annorlunda än senare folkmetal. Sedan är den andra demon mera necrog deathmetal, men bra nog också och den tredje delen är min favorit Storm of evil som ger lite sisters of mercy vibbar rentav tycker jag, samt Bergtrollets Gravferd, som är en instrumental.

Så då vi kom till parkeringshallen, så for vi ner med hiss. Vi var alltså på väg från hesa då och klockan var runt 18. Det kom en ung mamma med glasögon och sov-barnvagn till samma hiss som oss. Det var nåt westernmotiv på en paketbil där nere i parkeringshallen och vi kommenterade det. Kompisen märkte att det inte fanns någo band på Cannibal Corpse kassettn han köpt och det harmade honom då budjun stängt och han alltid brukar kolla vad han köper men nu gjorde han inte det av nån anledning. så börja vi köra mot Kyrkslätt.

Jag såg på Isengards skivans inre fodral och såg ett svartvitt foto av en skogsrand, så det påminde precis om landskapen vi körde igenom då just. Så for vi till Pickala Esso. Kompisen som bodde i Kyrkslätts morsa skulle komma efter honom dit var det bestämt, men han ringde åt henne via Pickalas Essos telefonkioskbås. Sedan tog vi en kaffe var där i Pickala Esso. Vi satt vid ett hörn och drack kaffe med socker. Sedan tände jag och den kompisen som körde en cigarett var. Koffeinet och nikotinet bidrog till myskänslan. Jag såg bara hur den blåaktiga cigarettröken singlade upp mot taket. Jag ar med ryggen vänd till hesa. Framtiden kändes väldigt ny och färsk och jag kände mig som en riktig 17-åring med spännande saker och ting framför mig. Jag sade i förbifarten att nästa år har jag tänkt på att gå till VNF:s grunskolelinje. Jag gick först 1996 dit dock.

Så kom han som bodde i Kyrkslätts morsa med någon röd japansker bil efter honom. Innan det såg vi att det satt två småbrudar i kanske 14-årsåldern vid Pickala Essos trappa. De sade åt Kyrkslätts-kaverin: Hej, tuu tänne vähän! Men just då kom hans morsa efter honom. De var så att de lite ville bråka eller något märkte man.

Så då jag for med kompisen mot Karis och satt i bilen, så såg jag lite mot sidan, där småbrudarna ännu satt. En av dem, den blonde, märkte det, och börja grimasera åt mig där, visa tänderna och hade sig. De lekte uppenbarligen tuffa.

Så fick jag kyyti hem till Karis och kompisen körde till Svartå, där han bodde sedan. Då jag kom hem drack jag cokis, åt Haribo karkki. Det var sådana Haribo karkkin där det var många minipåsar i en stor påse.Jag lyssnade på Isengard först.

Då jag vaknade nästa morgon, så hade jag drömt att jag somnade i bilen på väg hem till Karis. Och fundera att int gjord ja väl de på riktigt? Men det gjorde jag nog inte.

Det var nog en bra gång. Sedan 2023 så har jag alltid en fredag i slutet av augusti farit till hesa och shoppat och minnats denna gång. I slutet av augusti då det varit fredag och soligt då. Början på september är en annan möjlighet man kan fara. Det ger verkligen en stark 1994-aktig känsla att göra detta! Och en skivförsäljare brukar dricka öl bakom disken vid kassan, så det ger också 1994-vibbar. Så brukar jag äta i en vakiohese som är lugn. Och det har varit gatumusikanter där på dessa senare år också. Och snygga brudar-som tvärtemot 1994, nu ser på mig. Som förra året så gick jag på en gata i hesa. Jag hade solbrillor på mig. En brud i 30årsåldern kanske kommer gående emot på trottoaren med solbrillor. Vi smajla båda två åt varandra på samma gång. Naturlig attraktion könen emellan. Vi båda visste utan att känna varandra eller säga något. Vi gick bara tyst och smajla lite, förbi varandra.

Haha jag såg en flicka på kanske 15 med Bathory-skjorta i Karis häromdagen. Fast man vet inte med dagens ungdomar, de har ju bandskjorta ofta utan att veta om bandet eller någonsin ha hört det. Jag förstår att det delvis är en genreationsfråga, men jag tycker det är jätteflummigt,jätte-irrationellt och jätte-ologiskt att ha på sig bandskjortor utan att digga bandet eller ens veta om att det är ett band. Har läst många juttun om det. Två människor olika från varandra har sett en flicka i tonåren med Nirvana skjorta, och då det frågat om tex Smells like teen spirit så har dom aldrig hört hela Nirvana. Och en brud på typ 15-16 hade en Ghost skjorta på sig och hennes pappas kompis frågade något om Ghost, så sade hon att hon aldrig hört Ghost, hon har skjortan på bara för att den är fin. Så var det en brud som hade Megadeth skjorta, och Dave Mustaine själv såg det. En brud på typ 15. Dave Mustaine visade tummen upp och sade nåt om Megadeth. Lillbruden visste inte vem Dave Mustaine var och stirra på honom som att han sku ha vart någon random "old creep" bara. Det berättade han själv, läste jag.

Det är som att man sku ha någon motorcykelubbs logo på sig utan att veta att det är en mc klubb. Eller att ha ett idrottslags skjorta på sig, typ Real Madrid eller något, och sedan inte veta något om Real Madrid. Det är jätte ologiskt faktiskt. Helt irrationellt. Det är min åsikt. Det kan ju just skapa missförstånd och så. Fast folk får klä sig hur dom vill, säger bara vad jag tycker om det. Det är som att de som har bandskjorta utan att känna till bandet eller ha hört det är som irrationella flum-moln av osaliga andar och de som har bandskjorta på sig för att de faktiskt diggar bandet i fråga är lyktor av ordning och logik.

Den tionde september 1994 var vi uppe på ett tak. Vi satt där och tala. Det mindes jag nu bara. 30.9.1994 var de fredagsväll och första kvällen det var höstfiilis på riktigt. En kompis lillbrorsa kom cyklande med en gammak mommocykel, samma cykel som jag lånade av en kompis då jag och två kompisar var i Lövkulla hos ena kompisen, på samma dag som Karisnattn sedan var. Det var hett och soligt och ingen Pekka pouta eller några andra tyckte det var chockerande och gnällde om ilmastonmuutos.Vi cyklade till mitt efter Deicide och Burzum Lp:n för att de ville höra på det. Och då cyklade jag faktiskt med samma mommocykel. En ljusbrun gammal mommocykel. Jag konstaterade att dendä har ja också cyklat med! Man bara hörde låten Vinterskugge i sitt sinne då, då det blev mörkare och kallare. den första oktober 1994 for vi till Marketen i Läpp efter godis med en kompis som hade en Bad Religion mössa på sig. Jåå, somliga Bad Religion låtar var bra som American Jesus och Generator tror jag den hette. Men man tröttna mycket hastigt på det. Det är så söt musik så man tröttnar på det väldigt hastigt.

15.10.1994 var en ensam lördag. Morsan och farsan var på visit hos någon och jag satt hemma och lyssna på Deep Purple, främst på låten Pictures of home. Jag drömde natten innan att det stod en snutbil utanför vårt och två snutar såg bängt in på mig till mitt rum. En Saab 900 som dom hade då.

Och fredagen 28.10.1994 så kom det en jättebra film från tv:n, Red Dawn som handlar om att delar av USA blir invaderat att Sovjet, Cuba och Nicaragua.. Och några ungdomar far upp till bergen för gerillakrig. Även andra gerillaförband och den reguljära armen kämpar emot. Tänker metaforiskt på min kamp mot singellivet, haha. Jag är gerillan och Sovjet-trupperna är oturen och singellivet som kämpar emot mig. Tänker inte politiskt på det men metaforiskt för min kamp. Minns en scen från filmen då det kommer två sovjetiska pansarvagnar i en vintrig ödemark och skjuter mot en amerikansk pansarvagn. Den amerikanska pansarvagnen kämpar emot väldigt aggressivt de sovjetiska tanksen. Jag tänkte redan då metaforiskt på detta sätt då jag såg filmen. Det är en jättebra film och har sett den 3 gånger efter det. Skogsbröderna i de baltiska länderna under sovjets ockupation är en annan träffande metafor för detta. De ställde till med gerillakrig på 40 och 50 talen och den sista gerillamannen i Estland dränkte sig då KGB tänkte få fast honom 1978. Hiroo Onoda, en japansk soldat som kämpade på en filippinsk ö ända till 1973 är ett annat exempel. Han har skrivit en bok med titeln: Kapitulera? ALDRIG! Han kapitulerade först då han förstod att kriget var slut och den japanske kejsaren beodrade honom att kapitulera. Ställer man egot, komfort och lustar åt sidan, så kan man uppnå väldigt imponerande resultat.

Tänka sig, så nära kriget historiskt ännu var på 70-talet! Fast det var heeelt olika tider då. För ungdomar var kriget väldigt avlägset då redan.

Här är vad Grok laga för bild av den Creepy busschaffarn som var fet och hade mörka polisonger, då han vände sig om och sa mot ongarna i skolbussen engång 1984: Åh, nu ska nu blaablaablaa vara tysta! Jag säger inte fler gånger. Ja, jag svär min själ på att jag inte säger fler gånger. Det blev pricktyst i bussen då. Det LIkNAR ju han, lol.Nästa gång ska jag kanske diskutera om lågisminnen med Grok och sätta hit det. Kanske ber jag Grok att rita en bild på den jätteroliga skolbusschaffarn i ettan också med svart hår och sådana glasögon som blir ljusa då det är mörkt och mörka då det är ljust. Han som såg rento och komisk ut och rökte röd nortti, då jag såg att han engång hade en öppnad norttiask brevid sig. Stay tuned!