Magiska mainstream-låtar från det gyllene 80-talet

Jag kommer ihåg några låtar från barndomens tider i det gyllene 80-talet som har fastnat i mitt minne, som är mainstream. Jag får associationer till tidsperioden 86-88 den vitgråa lågisbyggnaden och doften av färsk skolmat i trappuppgången, skolgård, fredag och "roliga timmen" och neon&pastellfärger, samt minidisko, då jag hör vissa låtar. Dessa låtar är:

Sandra: Maria Magdalena

Modern Talking: You're my heart, you're my soul

Belinda Carlisle: Heaven is a place on earth

Laura Branigan: Self Control

Cutting Crew: I just died in your arms tonight

Nena: 99 Luftballoons

Robert Tepper: Angel of the city

Och jag skäms inte över att det ger mig bra minnen från 80-talet dessa låtar, och att dom är bra. Det känns nästan som en tidsmaskin till barndomen att lyssna på dessa låtar, då man mycket sällan annars har lyssnat på det. Främst då de kommit på radion någongång, men nyligen lyssnade jag på dessa låtar i youtube och blev ordentligt nostalgisk. Speciellt på Sandras Maria Magdalena var det jättelänge sedan jag lyssnade på senast, och den kickade mig rakt tillbaka till lågis! En magisk låt till den oskuldsfulla lyckliga barndomen. Då man inte förstod hur vansinnig världen är, och då man trodde man skulle så småningom bli en "normal" vuxen. Men skit i det. Jag vill inte ens vara en "normal" vuxen i denna uppfuckade värld. En stadigvarande brud önskar jag dock, men det har ju inte med saken att göra.

Jag är romantisk, för jag har b.la. alltid tyckt att egentligen borde man hitta en brud, och ha henne för hela resten av livet. Men ni vet. Inte så enkelt det nuförtiden mer med all hollywood-propaganda etc. :)

Och fast det ibland kändes som att man även som liten skulle ha varit ensam i världen (som alla väl känner ibland) och vår svarta katt skulle ha varit den ända som älskade mig, så har jag nog haft helhetligt sätt en lycklig barndom med hyggliga föräldrar, fast jag inte alls är som dom. Jag är jag, en unik person. Inte ett mishmash av mina föräldrar först och främst. Det är inte riktigt SÅ enkelt det med gener :)Har allteftersom jag blev vuxen kommit till insikt om att vad jag lärde mig om världen hemifrån och från skolan, är i det stora hela fel. Men lycklig är den ovetande, som det heter.

Belindas låt är glad och "sprödig" även Nenas 99 luftballoons. Laura Branigan är energisk, Modern Talking's my heart, my soul och Cutting Crew's I just died in your arms tonight är romantiska, medan Robert Tepper's är typ en 80's machosnubbe som kör runt i stan och charmar på brudar medan neon-solnedgången lyser. Som jag ska göra då folkis börjar, haha skämt å sido =) Romantiskt på ett mera sexxx sätt, kanske. Men alla är de magiska 80's låtar. Fast jag hörde Angel of the city första gången februari-90 då jag såg på Cobra första gången. Men det är en stark vind ur det glada 80-talet samt även 1990 innan laman, då det fanns framtidstro.

På tal om att köra, så då jag några gånger varit och hälsat på mina föräldrar och lämnat bilen på gatan nu i sommar så har jag vid 3 olika tillfällen från köksfönstret sätt en brud som kommer gående, och alltid ser på min bil på ett sätt som jag inte tror jag misstolkar. Hennes blick sneglar mot den liksom och hon vickar lite (omedvetet?) sexigt med kroppen då hon går förbi den. Liksom typ "Vicious Cat"-aktigt, eller hur man nu ska beskriva det. Typ att hon tänker att "Det måste vara någon tuff kille som har dendär bilen. Jag skulle vilja åka i den med honom" Ibland känner man intuitivt vad folk tänker.

Om hon skulle se mig köra i den skulle hon få slag över hur ful jag är :P Haha, nånejnej, detdär var ett stort skämt! Eller som en gammal tant sade åt mig i vintras på jobbet då jag var i kassan: Hei, kaunis poika! Sedan sade hon: Voi anteeksi, meinasin unohtaa.. tytöille saa saa sanoa että ovat kauniita, muttei pojille Haha, jag var "poika" i hennes ögon =)

Min bil är stor och flott, men ser ut som en typisk "amisauto" Inte undra på hon fick Pavlov's reflex bara av att se på bilen min =) Missä olet, paha poika? kanske hon tänkte. Hon skulle se mig i solbrillor och mina svarta boots, doftandes manlig duschtvål. ;)

På tal om Pussy Riot så är det inte fan något punkband. Det är bara en trojansk häst för att få in feminism och annat PK-strunt till Ryssland. I fängelse bara brudar, hushus! Är det inte väldigt paradoxalt att punken är så regimtrogen ofta nuförtiden och varit länge, fastän det aldrig varit meningen? Att inte bry sig om hur folk gör eller ser ut, som den ursprungliga meningen var, är lite annat än att göra ett politiskt korrekt vapen av den.

Allt var nog mera True förut. Fast jag aldrig personligen lyssnat på Hanoi Rocks så var de mycket mer trovärdiga rockers då de 1980 flyttade alla till sthlm och levde på att tigga pengar samt spelade på kvällarna. Där var det ingen "lärkullism" där överklass-ungdomar leker rockstjärnor och mamma och pappa betalar alla deras dyra Fender Stratocaster/Telecaster-gitarrer etc. och betalar deras studier i elitistiska skolor som Lärkkulla-som lär ut att tekniken och hur skickligt man spelar är allt och att känsla är ingenting. Inte förstår dom sig heller på t.e.x Riistetyt i Lärkkulla alls.

Eller som Riistetyt's sångare Lazze , Finlands antagligen första HC-punkband, vad HAN gjorde 1982, Han var efterlyst av polisen och arbets och bostadslös. Inget socialskydd eller något. Säga vad man vill om hans bravader, men han var mycket mera TRUE än någon nutida PK-vänster "punkare" med feministiska värderingar och som hatar sannfinländare-och är bara en politiskt korrekt marionettdocka en regimens s.k. nyttiga idiot, fast han tror han är protest. Lazze var liksom punk PÅ RIKTIGT.

Anyway. Jag köpte Riistetyts första skiva på cd-nytryck. Originalet köpte jag februari 1993 då jag var i hesa och köpte skivor. Men såhär berättar han b.la. i cd-pärmen om sina bravader 1982 en TRUE hate hc-punker:

Tänä kesänä (1982) soitettiin ensikerran Puntala-Rockissa ja voitettiin jotkut bändikisat ja tienattiin treenimesta Kuljun työväentalolta. Mulla kesä oli helvettiä jatkuvasti kyttiä paetessa. Parhaimmillaan perässä 4 kyttäautoo ja pari prätkäskoudee. Eli aika oli hektistä tämä legendaarinen kesä

Lazze var nog ingen separe och onormal nörd, då han vågade leva utanför samhället. Riistetyt spelar ännu. Dom har varit även i brasilien på turne var det 2003 eller något, brasilien var ett av länder som uppskattade bra finsk hc-punk. Även Max Cavalera har skrytit om hur bra gammal finsk hc-punk är. Finsk hc-punk var på det sättet lite som norsk blackmetal var i början av 90-talet tio år senare. Kultförklarat från första början. Om det var hc-punk från Finland så var det extra bra och en speciell mentalitet i det. Precis som norsk bm ansågs ha och hade till stora delar en genuin känsla i början av 90-talet.

Jepps. Det om det. Min semester är slut så jag är i jobbartagen igen. Unghh. Kanske måste gå och sova soon. jobb, jobb, jobbelijobb....