Varför jag är anonym här (mer eller mindre)

Varför har jag inte bild på mig här? Varför går jag inte ut med namn? Är jag en ynkrygg som inte vågar stå för mina åsikter med bild? Naturligtvis inte! Förklaringen är enkel men sann: Om någo brudar som annars skulle vara intresserade av mig läser denna blogg och ser att det är jag, så säger det bara PUFF! och jag är inte hemlighetsfull på ett positivt sätt mera. Även fast jag inte berättar ALLA mina tankar här, så är det mycket jag berättar. Man ska inte öppna sig allt för brudar, då är man inte sedan alls lika spännande och hemlighetsfull (på ett positivt sätt) mera. Dessutom kan många brudar få fördomar av min blogg, brudar som ju brukar döma hastigare ut folk på de mest fantasifyllda lösaste grunder...men det är ju genetiskt. Kvinnors psyken är byggda till att söka fel hos karn, i sig är det nödvändigt, men nuförtiden bommar det ofta grovt.

DETTA är anledningen till att jag är anonym här. INGEN annan anledning finns till det. Även fast en del läsare nog säkert vem jag är.

Från det första till det tredje.. Jag var ute förra lördagen på en öl. Framför mig satt det en udda figur och stirrade på mig hela tiden. Fast jag också vände huvudet bort och försökte ignorera honom så stirrade han för det. Sedan då kaverin for ut på en cigg och då han kom in tillbaka så såg jag att han glodde på kaverin också så ögonkloten höll på att falla på golvet åt honom. Jag fick lust att fråga honom: Va glor du på, e du bäng?

Inte nog med det, häromdagen då jag var i butiken så såg jag samma konstiga kille i kassakön. Då jag packade varorna jag köpte så var det samma sak: Han stod och STIRRADE på mig. Fast jag försökte ignorera honom. Såg bort, såg på nytt, och han bara STIRRADE. Sedan då jag går bort och nerför rulltrapporna så ser jag åt vänster om han ännu stirrar. Det gör han, han hade vänt på huvudet och glodde på mig fullt.

Alltså vad fan är detta frågan om? Kan han vara bäng stup i kvarten, eller bög?! Inte fan glor man sådär på folk, det är helt enkelt integritetskränkande. Att flirta med brudar är en sak, men inte fan står man då heller och STIRRAR helt kallt på bruden. Det skulle vara extremt weirdoaktigt. Så är det ju nu då han stirra på mig som någon creepy creeping creep :P

Det har inte hänt på flera år att folk glor sådär. Ja utom en gammal käring i Tallmo, men hon lär ska ha nå fel, så henne orkar ja int bry mig om. Efter att jag visade fuck då jag körde förbi henne i våras har hon inte heller glott mera :D

Men liksom c'mon! Vad är det för konstiga fasoner att glo sådär? Kan han vara en "aspie" dvs "aspergers syndrom"? De lär ju inte ska kunna sociala koder och har oftast noll intuition gällande social smidighet.

Det finns också en annan möjlighet: Han har fördomar om mig och beter sig som en käring med fördomar, och inte som en kar. Ytterst besynnerligt är det i vilket fall som helst. Om en kar talar skit om en annan kar, så kan ha lika gärna sätta på sig läppstift och kjol

Det har faktist inte glotts såhär på länge. Förutom käringen i Tallmo då ja. På 90-talet tyckte jag att det var åtskilligt mera besynnerliga "glo-incidenter" än det är nuförtiden, där det har varit så gått som 0 på den fronten. Som ett exempel från 90-talet som är nästan komiskt i sin absurditet. Detta hände hösten 1997: Jag är hemma mitt på dagen, mittiallt stannar det en bil utanför på gatan. Jag tänkte att nå vem kom nu då? Så då jag ser ut ur fönstret så är det en käring i 40-årsåldern med hysterisk uppsyn, som typ en alien som fått ström som glor på mig. Kanske det VAR en alien! :D Hon reagerar ungefär på samma sätt som att jag skulle ha börjat strippa för henne. Sedan kör hon iväg.

Jag tänkte naturligtvis att vä? Vad var detdär för sla?! Ännu mer mystiskt blev det på kvällen då det mörknat. En min kaveri var på besök, och vi hade varit i grillkiosken och äta junkfood. Då vi är på väg till mitt igen så kommer det en massa bilar emot på vägen, en bil saktar farten, och ÄR DET INTE SAMMA KÄRINGFAN SOM JAG SÅG PÅ DAGEN SITTA MED SAMMA HYSTERISKA UPPSYN OCH GLO STUNDVIS PÅ OSS OCH STUNDVIS PÅ VÄGEN!!! Det var helt absurt.Ja sade åt kaverin att där e hon! (hade berättat om incidenten på dagen åt honom) Sedan stannade hon bakom oss. Och hon måste ha sett i spegeln hela tiden, för då kaverin visade fuck så for hon igen. Konstiga incidenter indeed, och konstiga människor. Finns gott om udda figurer i lilla Karis :D

Hehe, sedan sommarn-95 då jag och några kaverin brukade stå utanför mitt vid trottoaren så kom det bilar förbi. En kväll fick vi för oss att moina på alla bilister. Dom moinade glatt tillbaka, just typ tanter i 50-årsåldern. De höjde handen och moinade glatt och hurtigt tillbaka. Helt okända människor. Det var lite komiskt. Följande natt så drömde jag att någon av käringarna körde förbi och jag var inne i köket och såg ut genom köksfönstret, och då moinade hon då hon såg mig i köksfönstret :D

Jesh. Från en sak till en annan. Jag köpte faktiskt DENNA skiva på nytryck. Jag köpte den första gången 16.6-1995 då jag även köpte då nyaste Darkthrone-Panzerfaust på LP samt resten på cd, och det var: Absu, Necromantia&Varathron split, Rotting Christ. )samt just denna skiva:



Och den var bra så satan! Detta var den djupaste och rymdigaste rymdmusik jag hade hört dittills. 1999-2000 bekantade jag mig med tidig Klaus Schulze och Tangerine Dream och det blev direkt "kestosuosikkin" för mig dessa artister, så då hörde jag lika spaceyga saker, men denna skiva var min första bekantskap med ödslig icke-kommersiell, flytande rytmlös rymdmusik. Och Fenriz, hade ju tagit stark inspiration av KS och TD. Det var alltså Fenriz sidoprojekt.

Själva konceptet rymdmusik hörde jag i radion redan 85-86. Minns inte alls vad det var för artist, men det var mystisk, nästan lite skrämmande musik. Ödslig. Men det var inte Schulze eller nåt sådant. Det var mycket glättigare och komersiellare. Juontajan kallade det för "rymdmusik" det var i samband med ett vetenskaps-radioprogram om rymden. Ett finlandssvenskt sådant. Jag minns att jag blev nyfiken. Liksom "rymdmusik?"

Följande steg för "rymdmusik" för min del kom från Konsolspelet "Section-Z" uppe i kiosken. Ett rymdspel, där man var en astronaut av nåt slag i någon konstig planet. Samt från Hittimittari på tv, som hade Jean Michael Jarres "Oxygene" melodi som intro. Detta var båda under samma tider, dvs 1987-88. Jag minns hösten 1987 då jag cyklade hem från kiosken efter att jag hade spelat Section-Z. Det hade hunnit börjat skymma mången kväll då i oktobertider och en enstaka stjärna tindrade uppe i himlavalvet. Då brukade jag ha Section-Z melodin i huvudet och se upp mot de få stjärnor som hade tänts. Det kom en "rymdig" känsla då minns jag.

Sedan följande steg var Pink Floyd, som ju inte är rymdmusik, men har sina rymdiga drag ibland. SEDAN Ladies and gentlemen, Neptune Towers alltså 1995. Sedan Klaus Schulze och Tangerine Dream 1999-2000. Först förra året inskaffade jag Jarre's Oxygene. Väldigt sent, fast jag vetat om denna skiva sedan barn. Den är bra nog, men inte lika bra som TD och KS, Jarres musik är kommersiellare, mer rytmisk och lättsmält för "tavisar". Men nu harmar det att man inte skaffat Oxygene tidigare för det är en bra rymdskiva! Då TD och isynnerhet KS rymdigaste skivor mer betonar kanske den ensamma ödsliga, melankoliska mörka&kalla rymden så är Jarre mera "Teknologi-rymden" Som typ landskapet i Section-Z med sina Science Fiction juttun. Blinkande lampor och rymdskepp typ.

I nytrycket så har Fenriz skrivit att han som kid var intresserad av rymden och så. Det var jag med som kid! Fast det är väl inte så ovanligt att pojkar är intresserade av rymden :) Jag minns att redan som typ 4 då farsan tog mig till observatoriet tyckte jag att det var jättespännande. Sedan så var jag och syrran engång samma tider (1981?) uppe i farsans rum och såg med projektor på bilder av stjärnor, nebulosor etc. Sedan så började han rotera projektorn som satt fast i stativet, och därmed bilden runt hela det mörka rummet. Han sade typ att rymden roterar, stjärnorna roterar ju! Inte gör jag något, det är stjärnorna som roterar bara! Hans humor :D

Sedan lite senare under lågisåren så talade vi i skolan med några kaverin om begrepp som ljusår och så. Även ufon kom till tals :) Även min kusin var intresserad av rymden under lågisåren. Han skrev någon rymdäventyrs novell och målade någon bild på ett rymdskepp minns jag. Sedan efter vi såg på nåt rymdprogram tillsammans i lågistiderna så sade han att man känner sig alltid lite konstig efter man sett på nåt rymdprogram! (det var nån sf-serie avsedd för barn) Och jag kände likadant. Typ att man var "Spejsad". På tal om det, b.l.a. dethär skrev Fenriz i nyutgåvan:

Sometimes after recording a spaced out background track for Neptune Towers I would feel so spaced out I needed TWO cigarettes to "return to earth"

Samt att han även skrev b.la.
I saw no problems in listening to spaced out music at the same time as I tried to find all the most brutal albums out there (1986 was one of the best years for just that!).

Det ena utesluter verkligen inte det andra. Folk tänker så kategoriskt och sätter i fack ofta, typ X är hevare, därmed lyssnar inte X på nåt annat än Metal. Y är punkare, Y lyssnar bara på punk. Det är ett fullkomligt TÖLPaktigt tankesätt att se allt sådär svartvitt!

Jepjep. Ännu en rolig dröm som syrran drömde någongång 87-88. Jag kommer ihåg den att hon berättade den. Den gick typ såhär

...Det var en jättefin och varm kväll och vi tänkte att hela familjen skulle gå ut och sitta på utetrappan och njuta av den vackra kvällen. Grannarna bredvid hade tänkt på samma sak, och satt även ute på trappan och njöt. Karn i huset kunde i drömmen spela jätte bra på gitarr och sjöng och spelade på en akustisk gitarr.
Sedan for de någonstans med bil. Och han sjöng och spelade ännu i bilen då de körde iväg.

Sedan gick en gammal gumma förbi på gatan.

Så kom det någon lysande flygande manick i skyn då ni andra hade gått in. Jag undrade om det är ett flygplan eller vad det är, så kom det närmare och det stod "UFO" på det. Jag blev rädd, men alla dörrar var i lås och jag kunde inte röra sig och så vaknade jag...

På tal om skrämmande drömmar så minns jag en lucid dröm jag drömde för 3 år sedan. (dvs medveten att man drömmer) Jag ropade bara glatt åt en fet käring som kom förbi på gatan att Svål, gå hem å banta va! Då man drömmer är man fri att göra vad man vill i drömmen =) Så började hon uttala någon förbannelse mot mig tydligen, för hon började rabbla något som lät som en blanding av swahili och arabiska, samt något medeltida skandinaviska trollformler. Så ropade jag Jävla häxa! Åt henne. Till det sade hon bara: Jaa vetdu! De e ja! Fast det var mycket mer komiskt än skrämmande skulle jag säga =)Jag sjunger här som Venom: Don't burn the witch!

Starka kvinnor med egna åsikter och tankar är mycket sexigare än flockföljande brudar. Tror det skrämde prästerskapet etc. förritiden, så det var dessa kvinnor som föll offer för detta vansinne kallad häxjakt. Menar inte det med "starka kvinnor" som någon BDSM touhu :D sådant har faktiskt aldrig intresserat mig ett knyst, fast det är relativt pop. Nå, om folk finner kicks i det så why not :D men jag förstår mig inte själv på det. Starka kvinnor brukar inte vara feminister heller. De brukar inte veva och gnälla över att de minsann är "starka kvinnor" som patriarkatet är rädd för, som feminister gör.

Avantgarde Astral Alien Synth, så stod det på 1995 utgåvan att Neptune Towers var. Ett clip, om ni vågar lyssna. Och jag står inte uppe på taket med foliehatt och ropar på UFONA bara för att jag diggar detta så satan! :D

Ännu en sak: ambient vs techno&trance&whatever.. I sig kan "pompande" vs. flytande rytmlös synth vara ett intressant fenomen såtillvida att skandinaviska samt samiska schamaner använde sig av trolltrumma för att uppnå trans, medan finska schamaner använde sig av stränginstrument istället. Det var en intressant dokumentär på tv engång om det. Och de spelade något riktigt spejsat, transaktigt på nåt kantele-liknande instrument. Det hade likhet med flytande, meditativ space-synth. Medan trummandet av lapptrummor har likhet med techno&trance.

Int för det, sådana som lyssnar på trance är oftast superytliga essoknaprare, som bara tänker på att knarka, knasa och dansa. De känner inte till artister som Klaus Schulze etc. Jag har förstått att Eemelin har alltmer fått ge vika för kola och affe nuförtiden på ravepartyn, men jag kan ju ha fel förstås. Anyway, man behöver bara se på konceptet och låtnamnen för att fatta. Neptune towers skivan här ovan har som koncept att resa till stjärnan Algol, och anlända till Algol's solsystem. Den är delad i två delar. Resan och ankomsten till Algol. (en stjärna som finns på riktigt) Sedan har Tangerine dream låtnamn som Mysterious semblance at the strand of nightmares,
Origin of supernatural probalities, Nebulous dawn, samt Schulze: Wahnfried 1883 ,Bayreuth Return, Satz: Gewitter (energy rise—energy collaps) , man märker på samma gång det tyska allvaret i Schulzes produktion. Det är spejsat som fan, men dendär Wagner-mentaliteten liksom lyser igenom. Mörkt och allvarligt. En av mina absoluta favoritkompositörer är Klaus Schulze faktiskt. Helt klart min favorit non-metal kompositör.

Det var delvis en kaveri som började tala om honom 1995 och jag läste att Neptune towers var influerat av gammal Schulze, men jag bekantade mig mera först 1999 då jag köpte en skiva och 2000 då jag köpte många skivor.

Och så kommer vi till trancelåtar? Vad har dom för namn? Jo, löjliga namn som "Spacepussy" Liksom hallå! Det är bara fråga om knark och sex och partyparty gällandes trance(och ändå är trancebrudar minst lika rädda för slamprykte som de allra flesta andra brudar. Ändå är det mest brudar som dömer ut andra brudar till slampor.)

Nu kom jag av någon anledning att tänka på ett band vid namn Clawfinger. Inte alls sådan musik jag annars tycker om, men ett intro till en låt är bra som fan. Jag hörde den på radion hösten-96 och tyckte direkt det lät humor. Det spelar liksom något typ speldosa som man vevar på medan en ongi sjunger When I grow up there will be a day, when everybody has to do what I say...

Haha, man måste höra hur han sjunger för att förstå hur bra det låter. Det är som en engelsk pojke som har blivit utskälld av sina föräldrar då han gjort nåt han inte fått, blivit utan efterrätt och skickad upp till sitt rum istället för tv. Det är som att han skulle ta fram en speldosa i sitt rum och sjunga denna trudelutt som han typ spontant kom på just då, med ögona röda av gråten ännu så sjunger han detta för att trösta sig själv =D

Hör själva. http://www.youtube.com/watch?v=NZ5V7gvOjOU

Neptune towers. Kosmiskt som fan. Avantgarde Astral Alien Synth =)

http://www.youtube.com/watch?v=qAAY1jHTbEo

Märkte förresten att jag kanske även själv tänker svartvitt ibland. Men hey, jag är bara en människa jag med...