En incident Karisnattn-94.

Hahaa! Nu då jag in my mind lite har gått igenom dett gyllenne(?) 90-talet så mindes jag mittiallt en detalj från Karisnattn-94 Det var ju så, att jag först satt hemma och såg på sista avsnittet av Autovaras-serien (aah, inhemska serier var mycket bättre förut. Utländska med. Life on Mars är förvisso en nyare bra utländsk serie) sedan då jag for till platsen vart jag sku möta kaverina så had dom farit, då de for till stan med nå brudar som gick förbi.

Så jag satt ju hemma i mitt rum och lyssnade b.la. på Paradise Lost's Shades of god skiva från -92 (alltså inte skräpet som det sedan blev. Den sista bra Paradise Losten) och drack Lapin Kulta, sedan for jag ut med en Lapin Kulta flaska i nävan, som jag dock kastade iväg halvfull i braklet i närheten av stationsbron, då den had blivit pissljummiger och utslagen från kolsyra, då jag gick med den.

Sedan bara gick jag på måfå i stan och det dröjde inte alls länge innan jag såg kaverina. Jag bara typ gick rakt mot dom. Nerför trapporna, Köpmansgatan till hälften typ. Nerför Centralgatan en bit, men så fick jag av någon anledning för mig att gå in på Betel Gården och vidare till Tex-Forum byggnaden bakom Betel. Och vem kommer inte där emot i Tex Forum hörnet om inte kaverina det var meningen jag skulle gå ut med? :D

Jag ropar, glatt förvisso, Vart fittan har ni vari?!?! Liten å dabboger 17-åring. 4 å en halv öl kolade ganska bra, ja drack dem förvisso hastigt. Nåja, det klarnade upp sig sedan, och kvällen var riktigt rolig. Men till saken jag mindes nu mittiallt: Det var så, att jag hade en Deicide Skjorta på mig under Karisnattn-94,(Deras 2 första är HUIPPUexempel på "modern" Florida-death. Efter det ha de ba varit skit.) alltså en sånhär:



Bara att min "Deicide-medaljong" i skjortan var och är lila. Jag satt på trappan i Köpmansgatan med en kaveri, då en som är ett år yngre än oss kommer gående med bar överkropp. Han hade tänkt hamna i slagsmål, men dom drog bara bort hans t-skjorta och for iväg med den. Han förklara där det. Mittiallt frågar jappen om han får köpa min Deicide skjorta. Så sa ja att nej vittu heller, eller nå i den stilen.

Sedan sade han att vittu du får HONTTIN för dendä skjortan! och viftade med en hundralapp. Jag vägrade ännu. Sedan sade han att han täcks int gå omkring nakiger i stan. Maijan körde förbi oss, men inte haffade de honom då han ba va halvnakiger. JAG skulle sedan ha fått lov att gå omkring (halv)nakiger i stan om jag skulle ha sålt min fina Deicide Skjorta!! Vad tänkte han på? :D Varför skulle jag då ha vilja "gå omkring nakiger" i stan?! De kallt prkl!! Fast det förvisso var en het sommarnatt i slutet av juli. Stjärnklar dessutom minns jag.

Det känns typ som förra Karisnattn då ja tänker på det. Ett tidlöst happening Karisnätterna och sama känsla i luften under varje Karisnatt då man är ute. Just var man 17 nu är man trettifuckingfem! Det känns konstigt, surrealistiskt. Fast då man är ungdom så tror man att tiden är oändlig, men ändå. Jag antar att man inte ska bli alltför vemodig av svunna tider. Fast lite vemodighet kan man nog unna sig, men leva i nuet. Fuck framtiden, en dag i taget bara. Man ska inte vara SÅ långsiktig alltid.

Speciellt då man inte bundit sig heller så känner man sig fortfarande som en ungdom, inte att man så småningom närmar sig 40, fast det är ett ordentligt tag dit ännu. Flera år som man borde ha roligt och leva en dag i taget. Förresten är jag 28 åtminstone fram till typ 45. =)

Hehe, sedan minns jag b.la. att jag talade med en äldre kaveri som var på väg till affes. Jag tog en huikka av hans pöytisflaska. Ett tiotal meter därifrån så växlade jag några ord me en gamal klasskaveri som kommenterade om min Deicide skjorta nåt. Jag kommenterade hans Bad Religion skjorta. Det var en skjorta med den välkända Crossbustern, i typ samma storlek som "medaljen" på min Deicide-skjorta. Hehe, samma jappe had sedan ropat om nå blackmetal-band med corpsepaint runt ögonen, då han had sett nå skivfodral i Spinefarm Records i hesa: DOM E JU MEJKADE! DOM E JU MEJKADE!!
E DOM HOMON?!?!?! Hörde jag av en att han had sagt :D Det var hösten-94. Det känns nära så satan, då man kristallklart minns dylika detaljer. Vad fan var det som hände då man sitter här och är 35?

Anyway, hösten -94 öppnar sig nu då jag tänker på dessa saker. Har tidigare tänkt på saker från det ännu mer magiska 80-talet då man var helt skidi, men nu har jag en period jag har börjat fundera på 90-talet igen. Fast nostalgisk har jag alltid varit. Så tidigt som 1990 hade jag 70-tals nostalgi som jag ännu ibland har. Alltså till det 70-tal jag inte levde(åtminstone inte i min nuvarande form för att bli riktigt FILOSOFISK). 1970-1975 typ. Denna nostalgi började då jag börja digga Black Sabbath april 1990. Och den bästa Black Sabbath-skivan som var den första jag hörde från 70-talets produktion var från 1973. Det slog mig sedan med en enorm nostalgi. 70-talet blev distant och mystiskt i mitt sinne.

Jag hörde förvisso Black Sabbath första gången 1985, men då var det Heaven&Hell skivan ja låna från bibban. Från 1980 med Dio som sångare. Helt ok skiva, riktigt bra annars, men inte gammal hederlig Sabbath med Ozzy. DET är groovy 70-tal! Fast jag upplevde den som så synkkä så jag ville inte lyssna på den som barn fast jag diggade den. 1990 började jag våga lyssna på den igen :D

Hehe, jag minns så lycklig man var som barn då man köpte&fick någon kasett el. rentav LP. Som vårterminen -87 då farsan hade varit på resa och lovat att köpa någon kasett åt mig. Då han kom så gav han först en kasett. Det var en bild av en vit flygel på en grön äng. Jag var typ att mitä tää on?! besviket. Så sade han att han skoja bara och gav Quiet Riot's "Metal health" kasett åt mig istället. Då blev jag JÄTTEglad. Sådär barnsligt ivrigt glad som barn brukar bli ibland :D Kasetten med flygeln var klassisk musik han hade köpt åt sig själv. Då diggade jag Quiet Riot, men idag låter den skivan ganska så hemsk i mina öron :D 80's pudelrock bigtime liksom.

Det bästa var nog då min fammo köpte Judas Priest åt mig sommarn-87. :D Eller jag fick välja skiva och hon betalade Jag tog "Sin after Sin" LP:n. Inte alla fammon som köper Judas Priest åt sina barnbarn =) Därför är man väl som man är sen också, hahahaha! Hon digga juh Ritari Ässä och Maggyver också. De va keikkor.

DEN skivan är däremot bra fortfarande.

Ajdå. Vi sku ju tala om 90-talet juh! Då man talar om trollen så kommer Movetron i radion. 90-talet borde nog delas in i olika avsnitt. Typ högistiderna 90-93 samt 94-96, 97-99. Mera om det i nästa inlägg. Kanske. Om jag är på det moodet att jag är nostalgisk.

Nu då det är 20 år sedan som Manitbois kom på lördagskvällar, alltså höstterminen -92 så länkar jag till en sketch som avslutning. James potkukelkka alias Apuvagobben. Han var ju redan 1990 i Pulttibois men gjorde comeback i Manitbois. Aake Kalliala, alltså dendä gobben med lång pipo som alltid kom och rädda honom, kan inte hålla sig för flin här :)

http://www.youtube.com/watch?v=eS0It2tyujQ