I Tallinn med skolgrupp 9-10.4-2001

Jepp. Då tiiiidigt på morgonen så startade vi med en minibuss till Helsingfors hamn. Jag steg upp i Karis, och några hade stigit från Ekenäs redan. Klockan var 6 tror jag. Ohumant tidigt. Nog för att jag vakna 5 varje morgon då jag ännu jobbade i posten. Man vänjde sig vid det med, men det om det. Nu tillbaka till april 2001.. även om det inte är likadan nostalgi alls som 1990-1999 typ så är ju nog detta med nostalgi vid detta laget. Jag har en kraftig "mini-1996" på gång nu. Började med "mini-1995" då jag hörde om ens persons tragiska öde i augusti, fick en stark flashback till 1995-96 p.g.a det. Och så är jag ju nostalgisk till mitt sinne med så det inverkar naturligtvis också. Men har inte haft 95-96 som någon speciell nostalgiperiod innan, utan ännu tidigare tider. Man var så barnslig då så det bara vart nolot att tänka på det tidigare :D men man är ju en annan människa så gott som nu, fast man ju egentligen är samma..menmen.

Eller som en liknelse: Korea är ett folk och två nationer. Men nord och sydkorea är inte samma sak. Eller t.e.x. Polen under Jaruzelski. Det styret har försvunnit men staten är den samma. På samma sätt så är man annorlunda med nyförvärvade personlighetsdrag nu än då liksom. Och betydligt mer livserfarenhet. Mina förklaringar ;P men det är inte som vissa säger att man inte alls kan ändra sig. Det kan man visst. Däremot kan ingen annan göra det för en. Det är från en själv det måste komma.

Nå iaf 2001 i Tallinn. Det var riktigt mysigt att fara över. Det var mulet och regnigt då vi for över havet med båtskin. Sedan var vi på guidad tur runt omkring i staden. Vi var i gamla staden. Vi var vid någon röd byggnad där det var utsikt över staden. En gobbe hade en gasmask i handen och sade: Osta neuvostoliiton kaasunaamaari! det var en röd stjärna på den. Guiden talade svenska. Hon sade att nu ska ni se bortåt. Jag , som vanligtvis brukar vara ganska valpas, märkte då inte det. Men det var en knarkare som satt och injicera mitt på ljusa dagen vid gatkanten.

Sedan ett steg därifrån stod det "DEICIDE" sprayat med svart färg på en vägg. Sedan stod det något med kyrilliska bokstäver och massor av utropstecken efter.

Så for vi förbi tv-tornet med minibuss och alla andra sevärdheter med. guiden talade om "Badestrand" hela tiden. En i vårt sällskap skrattade och sade lågt ironiskt "Badestrand".

Några sov redan. Sedan for vi till hotell Viru. Och vilken synkkä sovjetbyggnad. Personalen var också tympeitä som om dom skulle ha levat kvar i sovjet-tiden. Det var så på många paikkor i Tallinn då jag var där 2001. Har hört att det blivit bättre sedan dess, men inte tycker jag Tallinn är någon trevlig plats. Associerar Tallinn till  junttiga pirinisse-kriminella och prostitution typ :P  Fast de allra flesta där ju inte har nåt med dylikt att göra.. men först sträng marxism och sedan iskall råkapitalism på. Det blir förvirrat då.

Så fick jag nästan en hel smultronlikör-flaska av ena klasskaverin. Han hade köpt den men tyckte inte om det. Han sade att han behöver så lite för att bli full, så han gav den åt mig. Sedan försökte jag sova några timmar innan vi skulle bege oss ut på stan för att äta och festa lite också givetvis. En kasa med ungdomar liksom. Då är det obligatoriskt att festa med =)

Jag fick inte sömn, så jag såg på tv och drack lite av likören. Den var 21% eller nåt sånt och en halvliters-flaska så farligt mycket var det ju inte, men den var nästan tom sedan några timmar senare då han kom. Han skrattade och sade att vilket fjong du har haft på flaskan!

Sedan drack jag en öl vid receptionen. En blå Saku. Så for vi ut och gå då vi skulle gå till en medeltidsrestaurang för att äta. Läraren var med. Vi gick förbi en gatumusikant som vi även hade gått förbi på dagen. Han spelade flöjt. Läraren var smått berusad och sade att där e dendär musikanten igen! Man sku nu tål å tråma opp dendä flöjten i reven åt honom!  Vi elever gick bakom honom och såg på varandra lite och flinade.

Sedan var vi och åt på medeltidsrestaurangen, och det var jättegod mat. En brud och några andra var arga på läraren av någon anledning och väste tyst åt mig med att han talar sen skit om alla. Det var nåt gällandes mig om att jag skulle sluta etc. som hon också sade. Ja, säga vad man vill men kontroversiella åsikter uttryckte han modigt inför hela klassen. Det höjer jag iaf hatten för. En regimtrogen gymnasielärare skulle stundvis ha blivit chockad om den skulle ha hört hans åsikter :D

Men gudars skymning så barnslig jag var då. Det måste jag ju bara erkänna.  Och kind of som en förvirrad tonåring fast jag var 24. Blyg och vresig mot sådana som  inte förtjänade det, och som jag tvärtom uppskattade mera än de flesta andra.  Dumt och omoget framförallt.  Mitt sätt att försöka få uppmärksamhet var det antar jag. :-D Inte var det varken förr eller senare så, men just då så blev det så..då man ännu sökte sin rätta personlighet och så så hamnade man i återvändsgränder..jag vet inte..men någon psykologisk förklaring hade det ju.

Jepjep. Karlavagnen lyste ovanför oss då vi gick tillbaka till hotell viru för att festa i Virus nattklubb. Jag sade att karlavagnen bara lyser! eller nåt dylikt. En brud skrattade och sade att denhär kvällen kan nog ännu bli minnesvärd! Sedan i nattklubben så var det en random "lippisjannu" som frågade mig: Säkin varmaan oot suomesta? så sade jag joo! Så klaga han över att baarimikkon inte fattar ett skit av vad han ska ha för dricka. Jag drack några groggar och sedan for jag och sova. Jag orkade helt enkelt inte vara vaken mera, då jag enbart sovit några timmar och vaknat 6.

Sedan ringde hotellets telefon någongång mitt på natten. Förvirrad och som en robot svarar jag: Hallå?!  så var det ena klasskaverin i andra ändan som sade nåt att morjens, vi testar lite rummets telefoner! eller nåt. Jag svarade nåt, och for igen som en robot till sängen och somnade på sekunden.

Nästa dag dallade vi omkring i stan i två separata grupper. En zigenarkäring sku med våld sälja en muka "äkta" Rolex åt mig. 100 markkaa!! 100markkaa!! no 100 kruunua sitten!! Hon bara sprang efter mig, men gav upp till slut.

Sedan så for vi. Jag köpte Calvados på båten. Bara för att dom dricker Calvados i Arvottomat, min favorit Kaurismäki-film(fortfarande) Sedan köpte jag en miniflaska av nån likör. Flaskan var formad som en fiol. Jag köpte det för jag var nyfiken, då det enligt en gammal reklam i en Viking Line Tax Free broschyr "Smakar som ljuv musik" Vad skulle det vara? Inte smakade det som Klaus Schulze iaf! :D Inte för att jag smakat på Klaus Schulze heller, usch jag är inte bög juh. Nå, leikki sikseen :D

Schulze har gjort så mycket, så det finns olika sorters diggare av honom. Jag diggar hans 70-tals material allra allra mest av hans musik. Från 72-77. Det är så som rymdmusik/"dröm"musik ska låta!

Det var om den reissun det. Det var nog trevliga människor mer eller mindre allihop i denna skola, fast jag förstod inte att sätta värde på det då. Efter att jag senare studerat i VNF ena året så har jag lärt mig att kompisar, oavsett klasskompisar eller mera vänner, är något man ska värdesätta och ta vara på. Inte behöver man alltid komma bra överens, eller heller tycka så vidare bra om precis alla, och småfejder kan det alltid förekomma, och man kan ha på nerverna med varandra,  men man vet inte när man sedan mittiallt stöter på helt genuint genomruttna människor... då ångrar man att man inte värdesatt mera i regel trevliga människor.. fast jag har nog lärt mig min läxa angående det. Inte alla var genomruttna då senare i VNF -linjen heller, och framförallt inte den genuint vackra bruden från Kiuruvesi, men det räcker med ett par ruttna äppel i en korg för att halva korgen med äpplena snart ska ruttna...

Ja nyt vähän loppukevennystä! Jag drömde nåt tag jan-feb 1996 en konstig dröm. Jag var i i studion där Radiomafia-juontajan Klaus Fleming satt och hade Metalliliitto programmet på gång. Han skulle spela "Wrath of the Tyrant" av Emperor, och hade en skål med grädde i studion med sig, samt en elvisp som han skulle vispa grädden med. En sånhäran:

Juttun var den, att jag visste att han tänkte stärka trummornas effekt med hjälp av elvispen han vispade grädden med. Eller att motorn av vispen i allmänhet skulle höra till musiken liksom. Så började han vispa grädden några sekunder in i låten, men all grädde bara stritta runt hela studion fullt. Sedan så slutade att att vispa, började spela samma låt från första början, samt gjorde samma försök med elvispen igen, återigen med resultatet att grädden bara strittade runt studion. Sedan slutade han vispa och tryckte på stop för musiken igen och skaka på huvudet där för sig själv. Typ "mikä sotku! ei tästä tuu mitään"  Och jag såg allt från sidan, men han reagerade som att ingen skulle ha varit där, utan han satt där ensam.

Jag berättade det åt en kaveri påsken 1996 denna dröm. Han skrattade och sade att de ju ingen logik i den! Njuu, lite nog. Just det att han med elvispen skulle "förstärka" musiken ::D

Har aldrig varit speciellt förtjust i Emperors musik. Men det är inte huvudsaken här nu. Här är låten jag drömde om, och han börjar båda gångerna vispa vid 0:05 och slutar ungefär vid 0:09 innan sången iaf.



Yes. Ska och bowla på fredagkväll, så därför skriver jag detta på torsdagskvällen. Har nu bara blivit vana att jag skriver engång i veckan. :)