12.8.1998-Första skoldagen i Ekenäs

Jag hade inte gått i någon skola då sedan våren 1997 så det var spännande att börja en ny skola denna dag för 15 år sedan. Jag var purung, 21. Dock så var jag så fucking sen i utvecklingen så  jag gav intryck av att vara 17. Då var det inte roligt, men  nu är det roligt att se mycket yngre ut :D

Nu hade man en massa naiva funderingar som 21. Och just ingen självinsikt överhuvudtaget. Visste knappt vad karisma är eller något. Eller att man måste arbeta på sig själv. Att någon tyckte jag var si eller så, avfärdade jag som "fördomar". Vad jag själv inte förstod är att jag gav ett blygt intryck. Man måste tala med folk mera, en massa small talk måste man hålla på med, även om man själv upplever det som långtråkigt, men så fungerar den sociala dynamiken.

Jag tänkte mig själv som någon "tyst hjälte" från någon film, då jag var tystare och babblade inte hela tiden med folk, men jag förstod inte att sådant bara ger ett udda och negativt intryck bland mina medmänniskor. Brist på självinsikt, grabben. Totalt brist på självinsikt! (Det är jag själv som säger det om han som för 15 år sedan var jag. Även om jag knappt känner honom mera) Nu försöker jag alltid vara extrovert, och inte i mina egna tankar.

Det var någon antroposof/Steiner-människa som menade att efter att hans son hade genomgått mässlingen, så blev han på ett positivt sätt som en annan människa. Han fick mässling i samband med någon liten epidemi i sverige på 90-talet, då han lyckligtvis var ovaccinerad. Mässling är ett nödvändigt måste och en sund härdningsprocess både fysiskt och mentalt. Det är naturvidrigt och sjukt att man vaccinerar sig mot mässling och andra barnsjukdomar!  Rudolf Steiner sade också att mässling är nödvändigt för ett barn att det ska utvecklas fullt ut, om jag minns rätt. Även om jag inte är någon Steinermänniska, men det är samma tanke som allmän "germansk-ekologisk" sjuk-kunskap, som etablerade läkare och läkemedelsföretagen som står för sjuka mediciner och vaccinationer-bara för att få pengar-rynkar på näsan åt.

Iaf, innan han fick mässling så var ungen "drömsk och frånvarande" av sig. Efter genomgången mässling var han en glad och pratsam 6-åring, annorlunda sitt gamla jag på ett positivt sätt. Mässlingen hade "bränt" bort drömskheten i honom.

Jag for till Ekenäs med buss. Sedan började den första skoldagen med att vi skulle samlas i sjukis lokaler först, innan vi skulle gå vidare ner till handelsbyggnaden. Då jag kom innanför sjukis så stod det några brudar som fråga nåt att vart är blaablaablaa..så sade jag ingen aning! Så sa ja att hej, där e nå skyltar! De står vart man ska(brudarna skulle börja sjukis så vitt jag kan minnas. Det var både handels, sjukis och forstis ettor som samlades i sjukis denna dag, så vitt jag kan minnas)

Jag minns faktiskt inte just något av pratstunden med läraren, bara att han var en lång kille. Sedan gick vi ner mot handelsbyggnaden. Det har jag ett klart minne av. Solen sken, fast det inte var så speciellt varmt annars. Det var bara ettorna (och lärare) som var på plats första dagen. Tvåorna och treorna började en dag senare. Det var en onsdag btw.

Sedan var det första dagen i skolan någon pirogliknande maträtt. Det såg suspekt ut, så jag gick till stan och äta en hamburgare med cokis till Prisses. Då jag satt utanför på bänken och åt så kom en f.d. skolkaveri förbi. Alltså gick i samma årskurs men i paralellklassen i lågis och högis. Han kom förbi med lökäpöksyt, felvänd lippis och skejtten i handen. Han moinade åt mig. Han gick med några andra jag inte kände. Har aldrig varit "kaveri" med honom, bara bekant. Helt neutralt.

I september 1998 såg jag honom igen. Han kom från en butik i Ekenäs med en påse Knorr-soppa och en 2dl(?) mjölkförpackning i handen. Han bodde tydligen i Ekenäs då.

Jag lagade det till en vana att alltid då det var lunch fara till Kungsen och dricka ett glas juice och äta en skinksemla. Dom visste alltid vad jag skulle ha då jag kom :D Man kunde ju sällan äta maten i skolan. Vilken vidrig dynga köksorna lagade, oätbart var det nästan alltid. Uäck!

Då jag kom hem så lyssnade jag på Mayhem. Jag hade lite socialfobi då jag inte kände en endaste kotte av mina nya klasskaverin, utom en från förut då det var en Karisbo.

15.8.1998 så kom en finsk film på tv mitt på dagen, eller mot eftermiddagen c 14-15. Täältä tullaan elämä! en inhemsk ungdomsfilm från 1980, som var jättepopulär då den kom ut. Det var första gången jag såg den, fast jag hade hört talas om den. Den är bra annars också, men då den filmades 1979 så är det mycket associationer till den tiden då jag var riktigt liten. Det är roligt att se. Det handlar om s.k "tarkkis"klass där det fanns "kovisar" Alltså inte en hjälpklass där det var freakar mestadels. Inte så finkänsligt att säga det, men det är sant. Det fanns en hjälpklass i karis lågis, så man såg ju. Det var en "normal" som sattes dit, och han började bråka som fan i protest. Det var en naturlig reaktion att bli helt omöjlig om man sätts i hjälpklass utan att vara nån freak. Han var ingen nörd, han hade Motörhead skjorta och sprang efter flickor, och gav inte alls nåt separaktigt intryck. Tvärtom, var han mera som en "tarkkisluokkalainen" än någon "apuluokkalainen" Tarkkis var "tarkkailuluokka" dit badboysen kunde hamna, medan(mestadels) freakarna hamnade på hjälpklass. I Karis lågis fanns bara en hjälpklass, dit även de som borde ha gått i högis var i, som han som började bråka som fan i ren protest för att han hamnade dit.

Han jäbbade engång åt mig i tvåan. Han borde då ha varit på åttan. Så jäbbade jag tilbaka. Nästa rast tog han mig i nackan fullt och frågade med grov röst: Vaför jäbba du åt mig?? VA? VARFÖR JÄBBA DU ÅT MIG?!? Sedan sade han ett tag senare: HEJ SKITSTÖVEL! Då han såg mig. Han lugnade sig dock ner sig snabbt. En rast så såg jag en halvrökt tobak i snödrivan. Det var en röd Marlboro. I en snödriva på skolgården. Jag såg på den länge och frågade en flicka från min klass att vem kan månne ha rökt dendär?

Sedan kom han gående, han den som inte var nån freak men ändå var i hjälpklass. Jag viskade att han har säkert rökt. den. Han bara: Ajjahah, e du ute me brudn din?! Han for alltid till högis till sina klasskaverin under rasterna. En rast kom det en blond flicka från högis och hälsade på honom dock. De kastade en fotboll tillsammans och tog tag i den inne i hjälpklassen såg jag då jag gick förbi den då jag var på väg ut på rast.

En gång just då jag hade börjat ettan 1984.  Några veckor in i terminen så gick jag förbi bollplanen där han spelade fotis med någo schack från tvåan. (han gick i sjunde årskursen då) De yngre ropade: Vi vann! vi vann! Hjälpklassisten: Voi satan ändå så bra! Jag såg lite från sidan. Det var tufft att han vågade svära i skolan tyckte jag :D

Bandade den, och har sedan köpt den på dvd. En av de bästa filmer jag sett faktiskt. Jag tror nästan jag länkar en "kohtaus" av filmen hit. Eller några, då den är så bra =)

Tänka sig hur tiden går! 15 år. Fast man har ändrat sig så mycket efter det så man är i mångt och mycket som en helt annan person än den man var då. Det är evolution. Och så var man ju så purung då faktiskt. Jag är ju NU som 27-28, så....

Lite från Täältä tullaan elämä-filmen =)


"Hakkarainen, käytä juomunäkkiä niin ei tuu niin äkkiä!" :D



Jag var annars ute och se på meteorer igår och förrgår. Det var kiva. Såg många Perseider, såg även en Kappa-Cygnigid och en Akvarid