Om sanndrömmar.

Nu ska jag ta upp ett spännande tema, bara för den sakens skull att jag kände mig tvungen att göra det, då jag läste en artikel utav en bok av en s.k. skeptiker och psykologiprofessor vid namn Richard Wiseman. Denne Wiseman borde verkligen sluta upp med att ha attityden "Jag ser ner på er ur min höga häst". Professor eller inte. Att gömma sig bakom fina titlar är pseudo-elitistiskt om något. Många politiskt korrekta s.k. "experter" brukar också elvistellä med fina titlar. Ungefär Ni MÅSTE tro på vad jag säger!! Jag är professor!!!!

En sådan sak som sanndrömmar-som tycks vara allmännare än vad jag har trott att folk drömmer-har själv också gjort det-återkommer till det-förklarar han med 3 saker:

1. Att man har märkt något undermedvetet innan det händer. T.e.x. att man går över en bro och undermedvetet märker att bron håller på att rasa och drömmer om det nästa natt, och den två veckor senare verkligen rasar.

2.Att man drömmer så mycket drömmar och minns bara de drömmar som liknar det som senare besannas.

3. Ren och skär slump. Om t.e.x någon drömde om Estonia katastrofen i förväg så drömmar folk så megamycket drömmar att om en dröm besannas så är det som att vinna huvudvinsten på lotto. Inte alls omöjligt och troligt att någon gör det då det finns så många som drömmer.

Now, medan alla 3 scenarion också är fullt möjliga, så är jag inte alls tillfredställd med enbart dessa förklaringar. Om man drömt 10-30 sanndrömmar, har skrivit upp dom i förväg eller minns dom mycket bra innan det sker-så är dessa förklaringar inte alls tillfrredsställande.  Det skulle isåfall vara slumpen. Men det skulle då vara lika sannolikt som att man vinner huvudvinsten på lotto 10-30 gånger i sitt liv. Och vem har gjort det?!

Dessutom. Varför skulle äkta sanndrömmar inte kunna vara möjliga? Bara för att det inte är vetenskapligt bevisat? Där har vi attityden, "Det som inte kan förklaras vetenskapligt, det finns inte" igen.  Ignorerandes helt och hållet det att vetenskapen t.e.x inte trodde på meteoriter på 1800-talet. Börjar saker och ting mittiallt finnas då man lyckas förklara dom på vetenskaplig väg?! Varför skulle inte okända fenomen kunna finnas va?! Bara för att man inte har lyckats ge någon tillfredsställande förklaring.

Wiseman och hans gelikar använder sig av den s.k. Occamin partaveitsi. Det innebär att den mer tillfredställande förklaringen enligt dom är mer sannolik, och att det inte sedan finns skäl att tro på något annat efter det. Lite som att kasta ut barnet med badvattnet med andra ord.

Trots allt det goda vetenskapen har gjort, så är själva attityden nuförtiden att vetenskapen är den nya kyrkan och inkvisitionen. Har man inte en sk. "Vetenskaplig världsbild" så anses man hastigt som suspekt nuförtiden-precis som att man ansågs ofta som suspekt förr om man inte hade en kyrklig världsbild. Einstein är den nya Jesus-ikonen, vetenskapsmännen det nya prästerskapet, big bang skapelsen osv.

Vetenskap i sig är absolut nödvändigt, för att vår väg ska gå till stjärnorna och universums kolonisering i en mycket avlägsen framtid-men "kasta ut barnet med badvattnet"-attityden borde man slippa ifrån. Vetenskapens starka skeptisk-dogmatisk-kristendomsaktiga attityd borde man göra sig av med.

Missförstå mig inte. Det finns mycket bluff och bedrägeri out there. Många new age profeter som vill ha dyra pengar osv. Och det är bra att humbugmakare avslöjas. Men för den sakens skull behöver man inte förneka allt som inte går att förklara, och sedan inte så sällan angripa folk mentalt som inte har denna moderna-vetenskapliga världsbild dom själva har.

Jag drömde sanndrömmar om oftast helt vardagliga saker då jag var mellan 14-20 lite efter det också. Det sägs att barn och unga är mer mottagliga för sådant. Samt även kvinnor är mer mottagligt för sådant än vad karar i allmänhet är. Här är en del sanndrömmar som jag har drömt:

1:i slutet av augusti 1991 drömde jag min första sanndröm. Jag drömde helt ljudlöst att jag cyklade förbi något ställe, och att några flickor i min klass samt från paralellklassen satt och rökte, fast jag inte var medveten om att dom rökte (hade väl just börjat) Så nästa dag så cyklade jag på centralgatan, och mycket riktigt vid bankens trappa satt samma flickor och rökte! Jag blev efter det helt övertygad om att det finns okända saker-som jag lite tvivlade på innan men fann intressant ändå.

Det KAN ju förklaras med att det undermedvetna snappat upp att dom had börjat röka. Att mitt undermedvetna t.e.x registrerat röklukt från dom och så.  Men det kan inte förklaras att dom satt och såg precis likadana ut och rökte där. Däremot mindes jag inte att det var banktrappan från drömmen.-men de såg helt likadana ut i drömmen som nästa dag. Samma sätt att sitta etc. Och det är första gången jag såg dom sitta och hänga på denna trappa. Ungdomar brukar inte heller alls sitta där och hänga.

2. Att jag såg en lågislärare jag inte sett på länge. Hon sade: moi! Sedan nästa dag såg jag henne i bibban och sade: Moi! det var 1993.

3. Det var mars 1994 och jag höll just på att glida in i sömnen en natt. Var i ett gränsland mellan sömn och vaka. Då fick jag en klar bild av en solig dag och att jag såg mot grannhusets vägg. Och väggen var liksom konstig. Det var liksom fyrkanter av karhuntalja längs med väggen, utan väggens yttre lager. Som att man höll på att byta lagret eller något. Sedan vaknade jag till.

Nästa dag så for jag och två andra på matpausen från skolan till Svartå med bil av och an. Det var håltimme också. Han som hade bil bodde där. Det var första gången jag åkade till Svartå med dom, och det var en helt spontan idé. Jag hade senast varit i Svartå 1989 med morsan och farsan-och då bara i Svartå slott och inte i kyrkbyn. Senast jag varit i kyrkbyn var 1988. Döm om min förvåning då jag såg exakt samma vägg med karhuntalja-fyrkanter i en husvägg i Svartå som i drömmen. Och solen sken med. det enda som skilde sig är att det i drömmen var nedre grannens hus i Karis.

4. April 1994. Jag drömde om en fågelfigur med vingar. Sedan hade morsan köpt en fågel-dockfigur med likadana vingar från en auktion i Karis brankis samma dag jag drömde detta. det var en söndag så jag sov väl typ till 12, medan morsan och farsan var på auktion och fyndade. Detta kan iofs också förklaras med telepati-dom var på auktion nämligen då jag ännu sov. Telepati är ett fenomen besläktat med sanndrömmar och andra fenomen, som hör till paraplybenämningen paranormala fenomen.

5. Vårterminen 1997 drömde jag att det kom fullt med brandbilar bakom mig då jag gick på trottoaren på Ekenäsvägen, och brandchef bilen vände upp till Sisu.  Sedan tänkte jag på drömmen då jag gick hem från skolan. Jag for till Kila Center kiosken för att äta junkfood och tänkte hela tiden på drömmen. Just som jag var i färd med att gå därifrån så susade första brandbilen förbi. En mindre bil som ett skitigt sträck med blinkarna och sirenerna på. Så då jag gick på trottoaren så kom en stor brandbil bakom. Man hörde bara bakom sig: uuuuAAAuuuu, uuuaa-uuaa-uuaa-uuaa!!!!  Då jag vände om mig så såg jag EXAKT samma syn som i drömmen då jag såg mot brandbilens framparti och såg de två fyrkantiga blinkarna vid motorhuven under vindrutan.  Det enda som inte stämde var att ingen av bilarna for upp till Sisu. Har ingen aning om vart dom for.

Någon skeptiker skulle kunna förklara detta med att mitt undermedvetna kände röklukt från Bäljarsområdet natten innan, och att något pyrde då redan dit, och att mitt undermedvetna registrerat det. Men ni ser ju själva hur befängt det låter?! Varför utesluter skeptiker en sådan förklaring, att det är fråga om ett okänt fenomen-som det inte ännu finns förklaring till?!

6. Sommaren 2000 drömde jag att en Annika från samma skolklass som jag, att jag såg henne i bibban. Denna dröm skrev jag även upp på morgonen. Och så då jag for till bibban så var hon där. Fast jag inte sett henne där tidigare. Många liknande händelser att man ser folk man inte sett på länge och så. Att man drömmer om det eller anar det-och så ser man dom på riktigt. Otaliga gånger har det hänt mig.

Skulle det vara en enda liknande dröm i hela sitt liv så skulle man kunna förklara det med slumpen, men inte då man har haft flera liknande drömmar. Och då många andra människor också har haft det. Likt förbaskat vet jag i mitt hjärta att det existerar äkta sanndrömmar-oavett vad så 100.000 små wisemannar säger om det, och hoppar, skriker och gör narr av folk som tror på äkta sanndrömmar.

7. Jag drömde augusti 2004 att jag såg en klar och tydlig bild av det såkallade Flatwood-monstret, alltså detta:

Såg inte detta sedan på riktigt, haha. Nej, men jag hade beställt en samling av bandet When. Och skivan hade inte ännu kommit, men då den kom någon dag senare fanns bilden på denna giba i pärmen, som jag inte visste något om att fanns där. Nog för att jag hade sett bilder av giban redan 1991, men konstigt sammanträffande ändå, eller hur? Ren slump? Tror jag inte.

8. Sommaren 2011 drömde jag att släktingarna från Kanada var i Finland , som dom senast varit 2007 och innan det 1999. Det var visserligen hela tiden tal om att dom skulle komma igen sommaren 2012. Men jag drömde alltså flera drömmar att dom var i Finland, solen sken och vi var i något ställe i hesa med trähus och någon gata och solen sken. Sommaren 2012 var dom här, och vi for till Sveaborg med dom-det var ganska hastigt beslutat. Och där var miljön exakt den samma som i drömmen- Solen sken också.  Jag hade varit i Sveaborg senast sommaren 1990. Haha, jag minns att någon gobbe kanske som var i min ålder nu då 1990 frågade mig, mina kusiner och syrran-onx teillä rööki? Så sade hans kaveri: Noi on liian nuoria! Dom hade druckit en hel del öl på terassen kan jag tänka mig.

9. Drömde vårterminen 1992 om en liten ongi i skolan, och nästa dag var det en liten ongi i skolan med sin storbrorsa som gick på sjuan. Den lilla ungin var typ 5.

Inte kan det heller förklaras med Deja vu då jag har hel klar minnesbild att jag kommit ihåg dessa drömmar långt innan, och i vissa fall också skrivit upp dom innan. Jag förstår dock att man är skeptisk om man aldrig själv har varit med om liknande. Men jag går ed på att jag inte ljuger här. Varför skulle jag göra det? Har inget behov av det alls. Berättar bara vad jag upplevt-sedan är det er egen sak att tro på mig eller inte.

Skeptikernas evinnerliga käpphäst är att universum är tillräckligt fantastiskt utan existensen av okända fenomen. Må så vara-men dessa sanndrömmar tycks tyda på att universum är mycket mer fantastiskt och mystiskt än vad dessa skeptiker ens i sina vildaste fantasier kan drömma om! Och om sanndrömmar existerar-varför skulle då inte andra fenomen som skeptiker inte tror på kunna finnas?!

Sedan brukar många skeptiker vara typ macho och stolta över att de behärskar förmågan att argumentera logiskt. Men bara för att man är bra på att argumentera innebär inte att man har rätt. Det är en livsstil med att vara sk. skeptiker. Det är typ nördar som aldrig fått vara Supernovor och Alphamales-som har hittat ett sätt att höja sitt självförtroende och vara macho med ändå. Och så gör de narr av alla som inte förnekar dessa fenomens existens. Det är en nördversion av macho och chauvinistisk-livsstil rätt så mycket skulle jag våga påstå. alltså inte de som bara inte tror. Men de som skrattar och gör narr av de som tror på dessa fenomen. Det är stor skillnad

Och så påstår denne Wiseman att man forskat och kommit fram till att förklaringarna han nämnde är de som antagligen är rätta, och att dessa förklaringar sannerligen är en mardröm för "de som tror på övernaturliga fenomen" Ursäkta mig, men varför skulle det vara en mardröm för? Jo, för att han förmodar, att de som tror på "övernaturliga" fenomen är sådana, som tycker livet är grått och trist och vill ha spänning och därför tror på dylika fenomen. Det är mycket djupare än så. Har man själv erfarit så är detta ingen förklaring alls. Bara en Wannabe ironisk macho-alphas tekoroliga förklaring.

Att han skriver dylik gallimatias  betyder ingenting annat för mig än att lille flintskallige wiseman helt enkelt har fel.

Nu ska man givetvis inte bli rädd för sanndrömmar och tro att varje mardröm kommer att besannas. Inte fungerar det så. Har aldrig personligen drömt mardrömmar om något tråkigt som besannats för mig. Utan det är mera vardagliga saker. Däremot har jag som tonåring drömt mycket mardrömmar som inte besannades fast jag då var rädd för det. Så det finns ingen orsak att bli rädd. Även om fenomenet sanndrömmar kan tyckas vara kusligt. Och det var det åt mig som tonåring med. Kände mig ensam med det, trodde att nästan ingen annan drömde sanndrömmar-men på samma gång kände jag mig stolt över det. Men man är varken en sämre eller bättre människa av att drömma sanndrömmar.

De har nästan avtagit nu efter 20-eller minskat starkt. Jag har nuförtiden kvar aningar om folk jag kommer att se och lite liknande saker dock. Mera som intuition det då.

Men. Man ska inte bli rädd fast man t.ex. skulle drömma om att man tappar tänder vilket ska betyda att någon dör. Jag drömde att jag tappade en framtand sommarn 2000-och ingenting hände.

Och man ska aldrig ta förgivet att en dröm är en sanndröm innan den slagit in.

Har märkt att många politiskt korrekta och feminister har en vulgärskeptisk världsbild. I deras värld ryms ingenting annat än vad små wisemannar har sagt åt dom tydligen. Det är skillnad på att vara sunt skeptisk och vulgärskeptisk, som inte kan godkänna något, om det inte är vetenskapligt bevisat. Som tror sig veta att det inte helt enkelt kan finnas, då det inte är vetenskapligt bevisat. De flesta som kallar sig för ateister är just sådana. tror inte på något som inte är vetenskapligt bevisat och ofta politiskt korrekta sk. "toleranta".

Och så några skeptiker som anser att om man tror på paranormala fenomen så är det samma sak som att tro på kristendom. Detta är ett mycket befängt påstående, som inte alls stämmer. Kristendom är en religion och livsstil som påverkar hela ens vardag och hela folk och nationer sociologiskt, kulturellt, psykologiskt etc. Det är inte bara att dyrka en hebreisk gudafigur och en skäggig gök från samma områden, utan det är sååååå mycket mera. Att tro på paranormala fenomen behöver inte alls säga något om vad man har för livsstil och vilken kultur man understöder och så.  Ni fattar nog utan att jag desto mera behöver krossa detta patetiska argument.

Jag kan bra tänka mig att sk kristna mirakel som healing och så kan vara i viss mån verkliga händelser, men det är inte fråga om någon "kristus energi" eller något dylikt, utan det är energi från en själv och andra människor-som bara är en gnista i hela den kosmiska energin-som man lyckats kanalisera rätt om man har tillräckligt stark övertygelse. Oavsett om man tror på spagettimonstret eller "gud". Något ditåt.  Kan låta flummigt, men något ditåthållet kan jag tro. Kristna skulle protestera och säga att det är "gud"

På samma gång kan masspykos göra kanske att det blir en verklig mörk energi runtomkring en om man tror på "gud". Som på medeltiden då man hade en mycket svartvit kyrklig världsbild i allmänhet. Det var en mörk, kall energi. Fast alla inte var kristna då heller. Många låtsades att vara det för att dom inte skulle bli torterade och mördade av de kristna.

Jag tänkte sedan tidigt som så att "förritiden" var sträng, kall och kylande och kristlig.. sedan tänkte jag att för "jättelänge sedan" så fanns det ljus och glädje och naturlighet.. tänkte då på den hedniska tiden. . Svårt att förklara denna personliga känsla-men jag tror det är fråga om genetiskt minne. Blodets röst, för att uttrycka sig mer romantiskt.

Jepp. Det om det. Ett sådant inlägg idag på min lediga dag. Har lediga dagar mitt på veckan nuförtiden, och så jobbar jag reven av mig på lördagarna åtminstone fram till mars :P