Klassresan till Särkänniemi 17.5.1990

Jåå, alltså i sexan så for vi till Särkänniemi på klassresa detta datum. Det var ju mycket spännande för en 13-åring måste jag säga, och det vidgade vyer och man såg andra människor i samma ålder, och inte bara Karisbor. Tidigare hade man sett andra, förutom Karisbor, i samma ålder främst i ungdomsprogram samt i Postbankens ungdomstidning, Vox, som hade en hörna dit ungdomar fårn hela Finland skrev brev och åsikter. Samt även Suosikki i viss mån. Eller läst deras åsikter och så. En form av kontakt det med.

Jag minns då jag vaknade denna morgon så sade morsan att Idag är den stora dagen inne! menandes klassresan. Jag tyckte det lät barnsligt och nolot. Men det var utan tvekan en stor dag för mig måste jag säga med facit i hand.

Det var mulet och lite regnaktigt då jag gick till skolan. Bussen stod redan och väntade vid Bulevarden utanför lågis. Alltså bussen som skulle ta oss till Tampere. Så åkade vi iväg. Vi såg på en film vid namn WILLOW i bussens tv först. Sedan pausade vi vid någon kiosk-cafe kombination. Det var en klasskaveri som köpte en såndän skär Fazer chokladstång, som jag inte har sett att skulle finnas på länge. Jag köpte ingenting.

Så var det en flicka som spydde bakom i bussen. Man hörde ett gällt skrik och förstod att någon spytt, då det var tal om åksjuka. Så viskade klassföreståndaren Kerstin något i en annan lärares öra, som var med, och den läraren var Chester.

Sedan kom det på någon Mötley Crue dokumentär/musikvideo-film på videon/tv-rutan. Sedan var vi framme ganska snart. Då spelade Metallica's Master of Puppets på bussens kasettspelare. Sedan har jag ett minne av att vi gick uppför dendär långa trätrappan på ett egnahemsområde i Tampere, innan vi med bussen for till absolut centrum och till något köpcenter.

Sedan dallade vi omkring 1 timme i köpcentret. Någon sa att ska vi ta ett varv i en klätterställning? Som var inne i köpcentret. En Johan sade att de ju kanske för lite mindre än oss. Sedan såg jag en siren monterad på ett tak i närheten då vi for ut. Jag stod och såg på den och tänkte att nu sku den allmänna larmsignalen börja tjuta! Siren's Yell!! Som ett ug-thrashband från Sverige hette, som spelade in en demo 1988. Mycket unga killar, Jon Nödtveidt som var en av medlemmarna var bara 13 då, han som ju senare grundade Dissection. Fast då kände jag inte till något Siren's Yell. Men jag tänkte på flyglarm, gasalarm och kärnkraftverk som exploderar och signalen som tjuter där då jag stod och såg på sirenen.

Så åt hon som spydde såndäna vitljusbruna skumsvampar utanför bussen(löskarkki). Han Johan sade åt henne: Så äter man karkki sen fast man spydde! hon som hade spytt svarade bara: Jaa-a! Ungefär i ton att Än sen då?

Sedan for vi med bussen och äta någonstans. Jag satt b.l.a. med en Mannsn och äta då vi for till en restaurang vid stranden och äta allihopa. Mannsn tog kotikalja, jag tog vatten och de andra tog mjölk som matdricka.

Sedan var vi påväg att stiga upp i förväg från vårt bord, men Kerstin satt och glodde på oss i ett bord höger om oss och sade att ni väntar tills vi alla ätit färdigt! Så vi satt en liten stund ännu.

Sedan for vi mot Särkänniemi. Vi for turvis några grupper upp i Näsineula först. Sedan, medan vi väntade på vår tur att slippa upp, så såg jag en glasskiosk och en Valiojäätelö-pingvin av plast på vardera kant av kiosktaket. Den som enligt min barnflicka sade "Åj, åjj, så gott!" Då jag frågade av henne 1980 att va säger dendä? Och pekade på Valioglass-paketet, på en likadan pingvin. Fast det sade hon bara för att få mig att äta av glassen.

Jag och en annan skrattade åt dom, och en annan lärare som var med, Chili, flinade till och undrade vad det är som är så roligt med dom? Det påminner mig om den drömmen jag drömde vårterminen 1992 i åttan att Dataläraren Pasis själ flög omkring inne hos vårt. Jag berättade drömmen åt en såndän Kurre i skolans aula då vi satt där på rasten. Han fick nå spastiska ryck då han försökte hålla tillbaka flinet och sade ..fniss, fniss, vad, hihi, vad var det för roligt med deeeet?!?

Så for vi sedan in till Särkänniemi. Vi for först till delfinariet och gick omkring inne i någo gångar med akvarier. Jag såg en typ med Twisted Sister ryggmärke och tänkte typ att äää, vem lyssnar på Twisted Sister fortfarande?! Man hade fått så nog av att were not gonna take it hade spelat överallt några år tidigare.

Sedan såg jag en med tuppkam-frisyr och litet Motörhead ryggmärke med några spaderess- då ännu fanns det sådana som var punkare som lyssnade på Motörhead-sedan 00-talet har ju spännare och gruffsusar kuppat Motörhead, och gjort det till sitt eget band att digga.

Sedan var det en Robban som hade köpt en stor bit toffe som han förvarade i fickan då vi satt oss ner för att se på delfinerna. Det var helt ok. Efter föreställningen hade Robbans toffe smultit i fickan och han tyckte den var äcklig. Han gav den åt mig, som åt upp den med stor aptit.

Så såg jag en i min ålder då 13) som hade jättelångt hår. En kille alltså.

Så for vi och spela till spelhallen. Jag spelade något bilspel. Chili kom och stod bakom då jag satt och styrde med en ratt och sade att du ska hållas på vägen å!

Jag var inte i så mycket karuseller och så, för jag var rädd att börja må skit bara, men jag tänkte fara på en bilbana med antika bilar vid namn Kantti X kantti, men for inte sedan då vi tyckte att det var mest för småungar.

Så såg jag en "farkkurocks-hevare" med Stone-skjorta. Han var kanske 17. Stor då för mig.

Så gick nu tiden där. Till slut var det dags att åka hem men via mcDonalds. Då vi for så kom Mannsn och en annan lite efter så vi vänta på dom. En  hade köpt Pizza och kom gående in i bussen med Pizzalådan med sig. Chester ssade att han vill å ha pizza! Så sade han: Du får dofta.

Så sade Kerstin åt buschaffarn då Mannsn och den andra kom att låtsas starta så dom blir rädda å tror att vi ska lämna dom! Så startade han och körde några meter, och dom fick verkligen eld i reven!

Så for vi till maccen men jag åt igenting. Sedan sade en Robban utanför sedan då vi hade ätit och gick till bussen: Aaahh, ja e gravid!

I bussen på väg hem såg vi något bandat potpurri musik bandat från tv. bl,a Magnus Uggla med musikvideon Jag mår illa. Samt att de intervjua Ozzy som kallades för "Hevirokin isoisä" på tv:n enligt texten på finska. Samt att Anthrax spela. Chester sade åt mig: Dedär e Metallica! Så var det ju Anthrax. Han var väldigt ung då, så han var bevandrad någorlunda i "ungdomsmusik" Han hade varit i milin några år tidigare.

Så körde en motorcykelpolis framför oss ett varv. Sedan stannade vi vid en rastplats och Kerstin sade ironiskt: Pisipaus!

Så var vi också ganska snart hemma. Nästa dag for jag till Jerry's musik och köpa Black Sabbath's första på kasett, för pengarna som blev kvar från klassresan. Jag hade april samma år lånat Sabbath Bloody Sabbath från bibban och tyckte den var jättebra, och blev så förvånad så jag höll på att ramla över ända då jag såg årtalet på skivan: 1973. Jag tänkte att hur kunde dom laga nå så hårt för SÅ länge sedan!! :DJag visste inte mycket om musik då.

Den första var också bra. Jag diggade bra den med. Jag tänkte att 1980 är jäääättelänge sedan. Och 1970 då den första kom ut, var ju för en evighet sedan tyckte jag då.

Sedan några dagar innan skolavslutningen for vi med hela klassen till Golden Grill och äta glassportioner för pengarna som blivit kvar efter klassresan, alltså från klassens gemensamma kassa. Det var ju götteligött. Men jag lämnade bort vispgrädden, för jag har aldrig förstått pointen i att sätta vispgrädde på glass. Jag sade att jag vill ha utan grädde. Och fick utan grädde. Jag tog en Banana Split.

Det om det. Egentligen är det synd att inte karar har mens, för det skulle man kunna utnyttja som en schamanistisk upplevelse har jag på känn. Eller så vet jag inte vad jag talar om.

Alltså helt lösryckt ur sammanhanget, men jag gick ju den vägen, att jag först bekantade mig med King Diamond, 1990, sedan Mercyful Fate. Och då comeback skivorna 1994. Dom var helt ok. Men då jag köpte så sent som sommaren 1997 Mercyful Fate's första skiva Melissa från 1983, så var det något så bra, något så otroligt bra att man fick hönshud av det! Det bästa som Mr. Diamond någonsin gjort. Jag köpte andra skivan från 1984 samt mini-lpN "Nuns have no fun" (nej, nunnor har inte något roligt, de är inte toleranta på riktit, men ger inte heller sken från sig att vara pseudotoleranta, så de är inte iaf några hycklare på det sättet.:D) från var det 1982 och det var också bättre än det som Diamond senare gjort. Men Melissa är helt i sin egen klass.

Stämningen är typ 2-sekunder innan det bryter loss. Som sekunder innan en väldigt hårt åskstorm bryter loss, man känner liksom att det drar ihop sig till det yttersta, och ser hur svarta moln tornar upp sig. Som sekunder innan den rasande Fenrisulvens kedja brister totalt och han går till anfall. Hur ska jag förklara.. verkligen en sådan atmosfär. Och speciellt då sommarn 1997 då jag inte hade hört den innan.. det finns mycket snabbare och aggressivare musik, men liksom stämningen är helt genuin, just som sagt 2-sekunder innan Fenris bryter sig loss, eller 2 sekunder innan en mycket hård åskstorm bryter ut. Liksom väldigt mörk och hotfull atmosfär.

Det är ju subjektivt, andra kanske upplever denna skiva annorlunda, men jag upplever den iaf så. Och vad få vet är att King Diamond var influerad av det första egentliga finska heavybandet Sarcofagus då han grundade Mercfyl Fate!! Det om något är något. Sarcofagus lagade två skivor som kom ut 1980 Cycle of Life, och Envoy of Death. Samt att de lagade en tredje skiva men då vid namn Moottorilinnut, och den var inte alls lika mörk som isynnerhet Envoy of Death är.

Och Sarcofagus hade egen stil. Originalitet. Bara vagt påminner det om gammal Judas Priest och lite Uriah Heep. Mercyful Fate's musik är helt annorlunda, men image och lyrikmässigt tog King intryck, samt den mörka atmosfären, även om musiken är annorlunda.

Jag drömde något om Melissa-skivan i början av juli 1997.. sedan vaknade jag utan att komma ihåg. Men jag måste ha drömt något bra om det. Haha, på tal om åska, så jag minns maj 1984 då det hade varit en jättefin och solig dag både då jag var i lekis och då jag sedan kom hem. Jag stod ute på trädgården och tänkte att inte ett enda moln på himlen va? Så såg jag att något tornat upp sig i öst, men tänkte inte desto närmare på det.

Sedan blev det mittiallt mulet och det kom mörka moln farande, och det blev en väldigt tryckande och spänd känsla mittiallt. Jag gick mot hemmadörren uppför backan och tänkte att det är som att det sku börja åska! Så hörde man bara ett ganska avlägset åskmuller mittiallt. Typ Brurummbullerr Jag såg upp mot molnen och tänkte ungefär att Jåå, sii nu! Va var det jag sa? Sedan började det åska och det kom nära.

Nåväl. Autovaras-serien är uppe på youtube igen! En inhemsk serie från 1991 som spelades in 1990 och som jag såg på reprisen 15:tonde 22:andra samt 29:onde juli 1994. Sista gången innan jag for ut och se på Karisnatten, då kompisarna hade farit iväg innan mig då de inte orkade vänta på att jag skulle se på Autovaras, och jag satt i mitt rum och drack några Lapin Kulta och lyssnade på Paradise Lost. till sist for jag till stan med en Lapin Kulta i näven, som jag dock slängde i braklet lite innan stationsbron, då det smakade utslaget piss då jag hade promenerat med den.

Om ni inte orkar se hela så orkar ni inte, men jag rekommenderar den verkligen!! Det om det idag. Här är länken till Autovaras. Den spelades in i Tampere förresten, och i början syns Särkänniemi då han springer undan snutarna! Jag minns dendä "Cokis" karusellen som lär ska ha varit ganska paha.
https://www.youtube.com/watch?v=jkJF9v-faZ8

Hah, ganska ironisk scen vid 1:27 till slutet av del2. Bruden springer efter Bad Boy Jesse the Autovaras, då han eskorteras till fängelset med majan! :-D Det 'är nog egentligen en ganska naiv ungdomsserie men på ett annat sätt är det väldigt trovärdiga scener och så. Det är mycket bättre än dagens serier.