Lilla killen med glasögonen och stora killen med glasögonen

Det var så, att det var en kille som var några år äldre än mig som bodde i samma stadsdel, dock nästan en kilometer från mitt. Han var i finskspråkig skola, och då jag själv har gått i svensk grundskola så kände jag inte honom från skolan.

Jag är inte 100% säker, men jag tror att jag såg honom första gången redan 1981 då jag var ute och cyklade med min trehjuling tillsammans med farsan i Karjaan Yhteiskoulus gård. Det kom någon kille några år äldre än mig med sina päron och cyklade med stödhjul på gården. Jag sade: Moi! Då jag var glad över att se andra ungar och kanske få kompisar. Han sade moi också och frågade att oot säkin ulkona pyöräilemässä? Så sade jag joo. Om det nu var han, så hade han glasögon redan då.

Så kröp han under en roskisgrind och nästan fastnade där. Han tog bort sina glasögon med ena handen och klämde sig därifrån.

Sedan såg jag med 100% säkerhet killen med glasögonen första gången som jag minns våren 1988 uppe i den dåvarande kiosken. Jag trodde det var någon annan, men hörde på rösten att det inte var en bekant sedan, och så.

Han var kaveri med en dabb som skrek åt oss och vi skrek tillbaka. Vi ropade något åt dom några gånger. Så en dag våren 1988 kom han och hans kaveri bärande på varsin skateboard då jag och kaverin var i Karjaan Yhteiskoulus skolgård en lördag. Dom kom fram till oss och började säga  att Ootex te vähän crazy-apinoita? Taidatte tosiaan olla jotain vitun apinoita häh??

Så varnade dom oss att vi inte ska ropa nåt mera åt dom. Killen med glasögonen sade typ nåt i stil med.. Syyttäkää siinä tapauksessa itseänne jos nenät aukee jonain päivänä! Eller något liknande. Något med nenät aukee. Med det menade han näsblod helt klart.

Dom menade att dom benådar oss denhär gången. Men om dom hör något rop från oss mera vankas det stryk. Så gick dom vidare uppåt efter denna skarpa varning. Jag sade åt kaverin att huh! Nu klarade vi oss. Int ropar vi nåt åt dom mera!

Så ropar kaverin mittiallt, helt plötsligt och helt oväntat, som ur gubben i lådan eller något: PÄSSIPÄÄT!  Jag sade åt kaverin att vafan gör du?!?!?  Kaverin svarade "Va gjord ja?"

Killen med glasögonen och hans kaveri reagerade ju med detsamma. Dom stannade till och man hörde från den ena: Kuulitsä Pete? Killen med glasögonen hette så. Så kom dom hotfullt gående ner mot oss först långsamt. Sedan började vi springa. Jag såg engång bakom mig, och så sprang dom med efter oss. Sedan for vi på min gård, och dom ropade och kastade småsten mot oss och hotade med stryk innan vi for in

Jag ville inte ha nåt otalt med honom, men det blev ju så. Han var också kaveri med en äldre kaveri, . Jag var engång i Kila lekis ensam med cykeln av någon anledning samma tider. Så kom den äldre kaverin och killen med glasögonen gående. Jag stannade till och blev helt stel just då jag skulle komma ut från porten. Killen med glasögonen sa ingenting, men såg jättearg ut och visade fuck. Sedan vände han sig om ännu engång och såg arg ut och visade fuck igen.

Så sade Min lite äldre kaveri åt killen med glasögonen att jag inte ropade, att det var den andra. Äldre kaverin, Killen med glasögonen och några andra äldre typer kom maj 1988 och knackade på min dörr som kaverin bara, men vi var påväg bort då. Sedan började Killen med glasögonen också bråka med denne äldre kaverin, och han var inte kaveri med dom mera.

Sedan så var vi igen i skolgården alltså Karjaan yhteiskoulus gård då han kom med några brudar. Kaverin som ropade försökte gömma sig bakom ett träd och Killen med glasögonen muttrade något argt. Så for killen med glasögonen och någo andra brudar neråt, och en brud, som var en riktig "80's-chick" med blonderad pudelfrisyr, ordentligt med smink och en ljusblå farkkurock samt stentvättade jeans, och gick uppåt. Så sade jag åt kaverin något att blaablaa blaablaa killen med glasögonen! Så vände sig bruden mot mig och minen var nära ett gapskratt. Hon tyckte att "killen med glasögonen" lät roligt, uppenbarligen.

Så började killen med glasögonen ropa åt mig. Senare sommaren 1988 så for jag till Kila lekis gård en kväll ensam. Vi brukade hänga där med kaverina av nån anledning. Så var killen med glasögonen med sin kaveri uppe och satt på ett tak till en rutschbana. Jag tänkte att jag far dit ändå, för jag ville inte visa mig rädd, och tänkte att dom var kanske vänligt sinnade trots allt.

Så kom dom och pratade och hängde efter mig. Så kommentera dom då vi gick igenom ett ställe med konstiga smala träd "Kunnon apinaplace!"

Så blev dom hotfullare, tog gräs ur backan och frågade "Syötsä ruohoo?" Så tog dom tag i mig och killen med glasögonen for efter mera gräs som dom sade att jag skulle äta. Så rev ja mig loss och sprang å dom ropa älä vittu mee karkuun! Jag såg killen med glasögonens kaveris mommo, som råkade komma förbi på gatan och sade åt henne. Hon sade att pojat, älkä tapelko! Så for ja därifrån.

Sedan jagade dom mig engång också fullt och jag sprang till lekiset med dom efter. Jag for och gömde mig i braklet på andra sidan av lekisområdet, medan jag kunde se hur dom sökte efter mig över hela lekisområdet och ropade "vänligt" Jätkäää! Och så kommentera dom sinsemellan "mihin se jätkä häipyi?" men dom såg mig aldrig. Puh! Innan jag sprang till lekiset, så sprang jag så snabbt så jag tappade balansen och rullade nerför Borgkila-gräsbackan. Dom kom cyklande på Ekenäsvägen, och såg då jag sprang in på lekisområdet, men medan jag hoppade över staketet på ett ställe, så hamnade dom att fara portvägen, då de hade cyklarna. Så därför fick jag möjlighet att hinna gömma mig. Dom trodde jag var på området tydligen någonstans, så trodde de sedan att jag hade sprungit upp till skogdungen, för de for ditåt, alltså bortåt från mig, medan jag sakta och försiktigt kröp åt motsatt håll och sedan lämnade området.

Sedan engång hösten 1988 jagade dom oss och vi sprang till Kiilan koulu alla utom kaverins lillsyrra som var med, och som försökte men inte kunde ta sig över staketet. Hon började gråta. Då blev killen med glasögonen lite till sig och dom stannade upp och sade: Aijaa, se oli tyttö! me luultiin että se oli poika. Hon kanske såg lite pojkaktig ut, fast hon hade halvlångt ljust hår, och sedan då hon umgicks med oss pojkar också så.

Sedan skaffade killen med glasögonen också en likadan gul mopo som gula mopon några år tidigare. Vi sade att killen med glasögonen är nog den nya gula mopon! En gång våren 1989 så cyklade jag i Karjaan yhteiskoulus skolgård en lördag. Solen bländade mig då jag såg någon rörelse framför mig. Så kommer killen med glasögonen med sin mopo och två andra kommer tjutande och cyklande i full fart rakt mot mig. Jag cyklade så satan nerför backan-gjorde säkert nytt personligt fartrekord- och man hör bara bakom sig: nöööÖÖÖÖöönn!! nööööÖÖÖnnnn!! NööööÖÖÖÖNnn!! då killen med glasögonen kom efter med mopon på gatan nedanför skolgården.

Så for jag på den äldre kaverins gård dit dom inte vågade komma. Kaverins morsa öppnade dörren och sade att kaverin e borta idag, men du kan komma i moron. Så sade jag att jag inte egentligen tänkte på det, men att dom jagade mig domdär. Så sade hon att no voivoivoivovoi! Kom in!

Så satt jag i vardagsrummet med dom och hon sade att Pete också började bråka med min kaveri. Och kaverins farsa hade sprungit efter och skakat om killen med glasögonen, som ju hette Pete. Då hade killen med glasögonens farsa blivit arg och kommit till deras och skrikit. Så hade dom försökt säga att hans pojke nog varit ganska omöjlig med vår pojke, men killen med glasögonens farsa ville inte höra det, utan var bara på sins sons sida, vilket iofs är helt naturligt.

Så frågade hon : Vill du ha ett kex? Men jag tackade nej. Så sade kaverins farsa att han tror att han ska följa med mig hem så han inte dyker upp och bråkar med dig igen! De var och är familjebekanta också, så det var därför med.

Så var en s.k. "Rambokniv" på modet bland ungarna i slutet av 80-talet. Den var i själva verket helt ovass, men hade ett etui med kompass, tändstickor och sådant. Såg ut som den kniven Rambo hade dock. Jag var också och köpa en sådan åt mig, och kaverin. Så bar vi båda två Rambokniven i vår knivslida fastknuten till bältet. En lördagsmorgon sensommaren 1989 så gick vi med våra ramboknivar i knivslidan. Killen med glasögonen satt på sin mopo och rökte ett stycke ifrån, lite i gömman från blickar i Karjaan Yhteiskoulus gård. Vi gick förbi honom och jag sade åt kaverin att vi visar att vi har Ramboknivar nu så vågar han int komma på! Så visa vi båda två våra Ramboknivar åt honom. Eller vi stannade upp och sträckte bara ut knivslidorna med kniven i med handen sådär att kato! Han glodde och verkade ha roligt åt det medan han satt på mopon och rökte.

Så hade man inte så mycket att göra med honom på det sättet 1990-1992. Januari 1993 fick han dock körkort och sin farsas gamla bil. Han och hans kaveri brukade i början av 1993 köra omkring på kvällarna och blända folk med en stark ficklampa på skojs skull hörde jag av en Sami. En gång i slutet av januari 1993 kom dom och lyste med ficklampan från baksätet där jag och några kaverin gick på Kilavägen. dom hade öppet fönster och ropade något kusipää!!!

Sami berättade en lördagskväll i början av februari  1993 att de hade bländat någon gammal gobbe som cyklade ...niin että äijä alko huutaan ja räyhään ja heilutti nyrkillä perään  Sedan sade han att dom nu också kan vara på lur någonstans. Han stod utanför mitt c 2 timmar denne Sami den lördagskvällen och pratade med mig och två kaverin. Vi prata om den nya drickan Salmiakkikossu som då had kommit på marknaden som flaska från Alko. Innan dess har den ju funnits som snaps i krogar ännu längre tid. Sami sade att "Kyl kai faija ostaa sitä jossain vaihees".  På den tiden var det ju "tufft" att veta saker om alkoholhaltiga drycker. Helst skulle man ha smakat på så många alkoholhaltiga drycker som möjligt. Ju mera man hade smakat och kände till om öl och sprit, och ju oftare man hade varit full-desto tuffare var man. Ju mindre man kände till något om alkohol och så-ja då var man en cp-nynny och "sen i utvecklingen"-mamis. Högislogik :D:D:D

Hemma åt jag sedan kex då jag kom in minns jag. Efter att gänget farit. Pärona såg på tv. Syrran hade flyttat 1992. Så jag bodde med pärona och katten.

Sedan 1993 har jag inte sett Killen med glasögonen vad jag kan minnas. Däremot såg jag hans snygga och jämnåriga (med mig) syrra rätt så ofta 1994. Hon gick omkring med skitlångt vågit ljusbrunt vacker hår klädd i 60/70-talsaktiga hippiekläder och såg ut att gå i sina egna tankar ofta. Var en stereotypisk finsk "hippityttö".Hon gick åtminstone ofta omkring i samma stadsdel jag bodde i, strök längs gatorna och såg något drömsk ut. Hon verkade vara annorlunda än sin brorsa till sättet. Intet konstigt med det. Jag och syrran är också helt annorlunda varandra.

Killen med glasögonens syrra var faktiskt snygg nog. Engång augusti 1994 så var jag med en kaveri utanför mitt. Det var då en tjock häck som gjorde att man inte direkt såg vem som kom gående på gatan, innan den gick förbi själva trappan. Jag hade skurit en stor bit fransbröd åt mig inne i köket innan vi for ut och hade munnen full med fransbröd medan jag förklarade något åt kaverin på samma gång. Jag hade min Deicide-skjorta på mig och kände mig vaaner. Kaverin hörde fel då jag förklarade något, minns faktiskt inte vad. Minns bara att jag med munnen full av fransktbröd och skivan i handen ännu sade: Nej. SEX! Och just då kom killen med glasögonens syrra gående. Efter jag sade SEX! och ögonblicket efter såg jag mot henne. Att det skulle råka sig. Hon såg dock bara road ut, smajlade lite upp faktiskt.

Efter det har jag inte sett någondera. Så de flyttade någonstans härifrån sedan.

Jag såg killen med glasögonen åtminstone maj 1993 då dom var med hans bil vid Bell's Burger, hängde utanför där med bilen. De var alltså alla tre och satt utanför bilen.  En hans kaveri rökte en Marlboro och drack mjölk rakt ur en literstölk. Jag kom dit för att köpa en kebab med mig hem. Bell's Burger hette det som nu är Silver's. Dom tyckte att mitä jätkä?! Då ja kom. Sådär med sarkastisk röst. Så då jag kom ut igen med kebaben och jag sku fara iväg så tog min cykel lite på killen med glasögonens bils kofångare. Så sade han: Älä kolhi! Se voi tulla kalliiks.

Sedan då jag cyklade på Ekenäsvägen efter en stund, så märker jag bakom hur killen med glasögonens bil smyger riktigt bakom mig. Så öppnar dom fönstret och ropar något och killen med glasögonens kaveri hotar att kasta mjölkburken på mig. Jag ropar: Voi Vittu!! Så kastar han förbi, troligen med avsikt, och ropade: Perkele! En osunu. 

Och så var det att jag skulle berätta om STORA killen med glasögonen. Om honom är det inte så mycket att berätta, förutom att han såg ut som lilla killen med glasögonen, bara att han var mycket längre samt smalare än lilla killen med glasögonen, och hade också glasögon-samt att han kände lilla killen med glasögonen. Jag undrar om dom var släkt med varandra, men jag vet inte.

Iaf minns jag att första gången jag såg stora killen med glasögonen så var det då han satt i baksätet på en bil som vände in i Karjaan Yhteiskoulu sommaren 1988. Han visade fuck åt mig. Sedan, typ en halvtimme senare, så råkade jag cykla på samma gata som tidigare då jag såg honom i baksätet på bilen. Då kom han gående från skolgården med någo andra typer. Så då han såg mig, så  ropade han (på svenska) Hej! Du där. FUCK YOU! Och visade fuck åt mig igen.

Så var det utanför Puttes kioskin då jag stod utanför vid luckan och skulle köpa en hamburgare, farsan väntandes i bilen. Det var typ riktigt samma tider sommaren 1988. Så var både lilla killen med glasögonen och stora killen med glasögonen framför mig vid kioskluckan. Stora killen med glasögonen köpt en stor Cokis. Sedan fick han den, så sade han: Ja sitten punainen nortti. Kiosktanten tog norttiasken ur tobakshyllan nog men såg på stora killen med glasögonen och frågade: Onx sul jotain paperii? (man pratade om "papper" åtminstone förritiden då man menade henkkare. Vad jag förstår så ökade "henkkare" ordet i popularitet först typ 1995.Men jag kan ju ha fel)

Stora killen med glasögonen började rota i sina fickor och sträckte på sig lite och sade..ööhh, ei taida olla. Så satt kiosktanten tillbaka norttiasken i hyllan och sade: Mä en usko että oot 16!  (16 var åldersgränsen för köp av tobak ända till 1.3.1995, då den höjdes till 18) Så sade stora killen med glasögonen muttrande något att ..no vitut siitä sitten!  Lilla killen med glasögonen bara skrattade litet.

Det var någon som hade försökt köpa tobak i en närbutik här i byn som int finns mera. Jag hörde bara på 80-talet att han inte hade haft ålder, så butikstanten nekade honom till att köpa tobak. Så hade han sagt "haista paska!" åt butikstanten. Morsan och mommo sade typ att jåå, dom kan vara så elaka domdär tonåringarna!!

1988 var ett bra år. Jag minns sensommaren 1988 att det satt ett gäng typer i kanske 17-årsåldern på ett lågt regntak vid Karjaan Yhteiskoulus jumppasal. Dom satt där uppe och spelade kort en kväll. Jag och en kaveri började reta dom. Vi skrek ngt åt dom retfullt medan de satt där och spelade kort med varandra. Så ropade en av dom åt min kaveri ordagrant såhär: Mä tunnen sun faijas, mä sanon sille! så ropade kaverin tillbaka: Et sä voi tuntee, kun se asuu ruotsissa!

Dom mumlade sedan samma schack som vi retade då dom satt utanför skolan och rökte en eftermiddag då jag cyklade förbi att "tulee turpiin vielä.." hörde ja ett lågt mummel. Men inte var det någon fara sedan mera. Dom var inte likadana aggressiva typer som t.ex. Gulmårra eller så. Engång i bibban så såg dom på mig. Och dom visade någo grimaser och fnissade till. Dom var lite mera "alternative" typer. lite rockhenkisiä och så.

Varför i helvete fittades vi med oskyldiga sådär för? Svaret var spänningen. Det var roligt då större och äldre blev arga och man fick springa. Det var äventyr!

Så var det en ganska grabbig flicka som umgicks med några dabbar. Dom var alla jämnåriga med mig, men dom var från finskspråkiga skolan-så därför kände man inte dom på samma sätt. Men det var också grannskapets ungar. Hon såg helt ut som en flicka-och var flickig till utseendet-men hon var till stilen ltie pojkig av sig och hade pojkar som kaverin. Minns januari-februari 1989 så låtsades som att dom tog knark, bara för att vi sku se. "pojkflickan" ropade: HUUMEET!! HUUMEET NOPEESTI TAI MÄ KUOLEN!!!  så låtsades dom att dela ut tabun och sätta dom i mun ::D Jag och mina kaverin ropade något åt dom från "min" gård. Pojkflickan hittade en morakniv i braklet. Sedan ropade hon: JA NYT NINJAHEITTO!! Och så kastade hon morakniven på "min" gård ett steg från mig och mina kaverin.

Sedan tog vi morakniven. Hon ropade några gånger heittäkää takas hei! mä näin sen ensin! Men vi gjorde inte det. Hon gav upp ganska hastigt och for någonstans med sina pojkkaverin.

På tal om att vi retade lite äldre "mopogobbar"(dvs högislortar) så var det faktiskt redan tidig höst 1986 som det kom en lördag en kille gående som vi hade ropat åt. Han var typ 14-15. Han rökte och kom och förklarade utanför gården åt mig helt lugnt något att Et viitis hei huuta, sä pilaat itelles vaan sitten ku aina pitää pelätä. Så förklarade han något att: Tääl meijän jengis on sellaisii jätkiä jotka voivat ihan hyvin vetää sua turpaan jos niin päättävät. Mä en tahdo sitä, tuskin säkään. Så frågade han helt vardagliga ting av mig sedan. Han frågade: Millä luokalla sä oot? Ekalla? Så svarade jag: Ei, kun kolmannella. Han sade typ aijjaa om det.

Så frågade kaverin , som inte pratade finska, av honom, som i sin tur inte pratade svenska: röker du tobak?  Han vände sig om och såg på kaverin och nickade, just då han tog ett bloss.. Så tog han kaverins cykel, satt den längst upp på toppen av häcken och sade: Nyt et ylety pyörääs! och gick därifrån. Lite för att småjäklas. Så fick vi inte den därifrån i första taget. Så kom syrran och hennes kaveri och försökte få ner den, men de fick inte. Så försökte kaverin igen och dom sade att du kan inte, du e så liten! Men han fick ner den sedan trots allt.

Hösten 1986 minns jag att det var några familjebekanta på besök hos oss en fredagskväll. En av sönerna började gnälla om att han vill ha "tigerkarkki" Alltså Pantteri-karkkin, men den tiden var allt stängt 22-tiden.- Så dom sade imorgon sen! Han krånglade att han vill ha tigerkarkki! Dom sade att bäst vi far hem nu, att pojkarna verkar blir trötta, eller nåt liknande. Jag minns bara att jag tyckte ordet "tigerkarkki" lät lite lustigt.

Det om det. Och nästa inlägg ska handla om en 80-tals "kovis" vid namn Tuomas, som jag såg mycket 1986-87.

Nu ska jag fortsätta läsa boken "LAPINPOIKA" En roman av Kauko Röyhkä. Kortfilmen som kom 2001 var jättebra, och boken som har kommit ut alldeles nyligen är också okei. Däremot bryr jag mig inte nåt vidare om Röyhkäs musik, förutom låtarna "Kultainen Aasi" och "Pohjoisen taivaan alla" samt egentligen då jag tänker efter det mesta från hans skiva "Jumalan Lahja" från 1993.

Detta är Kultainen Aasi musikvideon. Jag giss inte sno den till min blogg med hänsyn för copyright etc. men den som vill får se den på youtube. Jag såg den på tv augusti 1993 efter att låten Kultainen Aasi snurrat på hela dagarna i Radiomafia sommarn 1993. Så låten var känd sedan tidigare, men detta är videon alltså. Till skillnad från mycken annan finsk musik som går i moll, så har Röyhkäs musik alltid varit glad och gått i dur.

Hans (Lapinpoikas) gamla morbror i kortfilmen och boken som han bor med säger hela tiden att han måste fara och bekanta sig med några hippiebrudar som är på besök i det ödsliga lappland (året är 1973) så jämför morbrorn med att ragga brudar är samma sak som krig. "Kun se oikea tulee kohalle, niin silloin on mentävä eikä meinata! Se on silloin salamasottaa.Blitzkrieg! Muista Rommel!" (han beundrade Rommel och sade ofta i ton att ge inte upp! Så sade han Muista Rommel!)

Sedan had dom farit till hesa tillbaka hippiebrudarna. Simppa hette Lapinpoika och han blev kär i en av hippiebrudarna vid namn Sonja. Den vackraste av hippiebrudarna.(Samma namn som en av de vackraste brudarna jag någonsin sett! Små roliga sammanträffanden brukar ploppa upp i bland från böcker etc. Men allt i universum är sammanlänkat, så.. utseendet matchar med: Ljus, smal..)Läste först i romanen att hon hette Sonja. I filmen pratade man inte om deras namn. Så dör hans morbror och han far till hesa för att studera. Efter några om och men så möter han Sonja i staden. Men när hon ser honom så bara klamrar hon sig fast i hennes wannabe-rockstar pojkvän som säger åt Simppa :Mikä vitun juntti sä sitten oot? Painu vittuun siitä!

Så sprang han till havet, tog någon random roddbåt som läckte.. och bara satt där och sjönk i vattnet utan att bry sig eller att ämna ta upp sig. Han var där typ en minut under vattnet, och man tänkte då man såg filmen att jaha, så slutade det. Han dränkte sig! Mittiallt dyker han dock upp i ytan igen med ett stort plask helt oväntat och säger sedan: Muista Rommel! och simmar och går målmedvetet mot stranden igen och kortfilmen slutar snart efter det med att han går med sin kaveri och de ska ut och festa och kaverin säger typ att sun on kuitenki ensin laitettava kuivat kledjut niskaan! 

Har knappt hunnit läsa hälften av romanen ännu, men det händer ju mera i den och den är också rolig. Filmen är kult tycker jag, och romanen är också bra.
https://www.youtube.com/watch?v=ICjMGDILU_s