Ungdomsserien 16 som jag såg på då jag var 16.

Alltså jag har sett på Yle den gamla ungdomsserien "16" som jag såg på första gången då den kom första gången på tv varje fredagskväll hela januari och februari 1993, samt i repris januari-februari 1996 och vilken jävla nostalgi måste jag säga!! Man reser tillbaka till början av 1993 direkt efter att ha sett alla avsnitt! Det var så stil också, att man hade riktigt nyligen fyllt 16 då, samt att klassen som man följer i serien handlar om 9D då jag själv också gick på just 9D. Så på något sätt kunde man relatera en hel del till denna serie, även om det nu inte ännu är lika mycket parbildningar och så i nian på riktigt, som det är i denna serie.

Det var så roligt att ha någon serie som man mera kunde relatera till än t.e.x. någo amerikanska skolserier eller någo. Och lärarna i serien påminde en hel del om lärarna i Karis högis också. Så det var verkligen nice. Tammi tuppen, nu fick jag ju HÖGIS-nostalgi!! :P

Nuförtiden skulle många saker aldrig gå igenom. T.ex. skulle inte de som spelar högiselever säkert få röka helt öppet och så, samt pojkarna skulle inte nuförtiden få läsa Playboy i en ungdomsserie, för det skulle vara "sexistiskt" etc--men sådant gör ju bara saken mer realistisk, än det nutida stuket. Men i dagens lättkränkta samhälle så har folk blivit så rädda för att trampa på någons tår.

Och om pengainsamlingen till klassresan och så minns man ju med. Och allt. Hur egocentrisk man var då, och hur man trodde man var så mycket förmer än någon annan, bara för att man hade prätkärotsi och lyssnade på deathmetal, och allt annat barnsligt men roligt då i högis.

Det som jag reagerar på är att jag tycker att Ami Aspelund ser så tantig ut, och ändå var hon bara i min ålder ungefär vid inspelningarna av serien!! Hon ser nog pigg och energisk och frisk ut..men liksom så oerhört tantig ändå.

Hur stor juttu det var att gå ut nian och bli stor på riktigt! Trodde man. Några dagar innan det var man på Metallica konsert i Åggelby dit halva skolan typ var. Det var den första juni 1993, och The cult och Suicidal Tendencies spelade som förband. Vilken tur det var. Det var meningen att Alice in Chains skulle komma, som ju är skit. Men ett hårt crossover/thrash band kom istället, Suicidal Tendencies. Vad dom sjunger om är tråkiga och ointressanta texter som typ vänsterskejttare brukar tycka om. Men musiken var ju bra och deras keikka var super. För mig var den bättre än huvudbandets keikka, som iofs var helt ok. Controlled by hatred/Feel like shit...Deja vu var en bra skiva av Suicidal Tendencies som jag bandade av en från nian mars 1991.

Den 29.5.1993 var jag i hesa (på en lördag) och köpte på LP nyaste skivorna av b.l.a. Darkthrone. Första gången jag hörde Darkthrone då jag kom hem. Skivan snurrade typ 10 sekunder på skivrallriken. Sedan tog jag bort den, såg på själva LP:n och tänkte förbluffat: Va e de här? Hade aldrig hört någo liknande synkkä och minimalistiskt tidigare så man blev helt konfunderad. Det var innan Black Metal var allmänt känt. Få hade hört talas om något sådant då, även inom metalkretsar.  Det var den då nyaste Darkthrone-skivan "Under a funeral moon". Mycket hastigt, på några veckor eller så, lärde jag mig att dock att digga skivan fullt och Darkthrone blev ett av mina favoritband och Under a funeral moon en av mina 5 i topp favoritskivor och i augusti 1993 köpte jag de då två andra Darkthrone-skivorna som var ute.

Jag minns nu bara ett minne från 1993 då denna serie triggade minnen igen. Den 5:te mars 1993 var en fredag. Det var ett ymnigt snöfall under hela eftermiddagen och kvällen. Typ allt var vitt då jag gick hem från skolan. Så efter att ha varit typ en halvtimme hemma efter att jag kommit från skolan, så promenerade jag till en kompis som bodde på samma gata, cirka 100 meter ifrån mitt. Han är ingen kompis mera. Alltså absolut inte ovän heller, men hos några är det så, att dom började umgås i helt andra sociala nät.. vi hälsar på varann typ i butiken, och då vi kommer emot med våra bilar på någon gata i stan så höjer vi och visar platta handen alltså moinar(det är en urgammal tradition att karar som inte var fientliga visade åt varandra att dom är vapenlösa med platt högerhand), men annars vet jag ingenting om hans liv mera.

Ganska surrealistiskt, att vara gamla kaverin, som man inte är kaveri med mera. Och har inte varit kaveri med sedan 1997. Och att man liksom har växt ifrån kompis-feelisen totalt, och man blivit en bekant, men som en vem som helst ytlig bekant...  Och ändå hade vi ofta långa, relativt djupa diskussioner om brudar, musik och alltmöjligt ända fram till 1997 och vi hade varit kaverin sedan 1986...och vi spelade t.om. i samma band och hade många träningar där vi mer eller mindre alla hade i nerverna på varandra :-) Jag tror vi hade alla 4 så olika personligheter från varandra, som vi dessutom envist höll fast vid, att det lite skura. (och rätt så annorlunda musiksmak från varandra alla 4) Men det har ingenting med denna fd. kaveri att göra i sig. Kaveri kan man vara fast man har olik personlighet.

 Men så kan det vara ibland. Redan 1998 var han typ som en  främling mittiallt. men så kan det vara då man är ung, att man växer ifrån kamratskapen. Jag skulle nog ha fortsatt att  vara kaveri, men jag upplevde då att han vände några gamla kaverin ryggen, b.l.a. mig. Så jag var inte den ända som han inte ville vara kaveri med mera. Han hittade ett helt annat gäng att vara kaveri med.

Det kan inte låtas bli att kännas konstigt dock då man tänker på det. Det har hänt att man har drömt att man ringt på hans dörr och att man varit hos hans och talat..men på ett sätt känner man sig inte välkommen av honom i drömmen, precis på ett sätt man inte gjorde i slutet av 90-talet heller. Typ att man själv också känner att man tränger sig på i drömmen då man är hos hans (i drömmen)Det kändes som att man mittiallt inte "fick" vara kaveri med honom, eller ens bekant. Man skulle inte veta vad man skulle tala med honom om man skulle vara typ på kaffe, då han är bara lika ytligt bekant mera som typ butiksgobben i Shell eller något. Fast han för länge sedan som sagt faktiskt var en kaveri som man kände mycket bättre.

Andra gamla kaverin man inte har något på det sättet att göra med mera, brukar åtminstone stanna upp och tala och fråga läget och så. Det tycker jag är mycket naturligare.

Nåväl. Strunt i det nu. Iaf. Detta var ot. Vi skulle ju tala om 1993!  Ja och så gick jag till hans som ju var c. 100 meter från mitt 5.3.1993 i snöfallet. Jag bandade på c-kassett en ny cd som vi lyssnade på i vardagsrummet, som var hans farsas cd. Vi bandade den till kassett på samma gång.  Det var Pink Floyd artisten Roger Waters soloskiva "Amused to Death" Väldigt bra skiva tycker jag fortfarande. Sedan gick jag hem igen. Och var hos en annan kaveri då det hunnit mörkna en stund. Gick hem i snöfallet. Morsan och farsan satt i köket då jag kom och de pratade om jobbsaker. Jag satte 2 köttpiroger i mikron och tog fram en Schweppes Tonic Water flaska och drack och åt köttpirog med ketchup. Fredagsmys. Det kändes nästan lite skrämmande, men mest på ett positivt sätt, att vara så "gammal" som 16, och att hela livets äventyr snart skulle börja då man går ut nian. Trodde jag.

Man hade så stora förväntingar då man gick ut nian, och trodde sig vara så stor. Precis som rektorn sade då han berättade i sista avsnittet om klassen efter de gick ut nian shåär: "Men sommaren, den är precis så evig som en sommar bara kan vara när man är 16 år och just har slutat nionde klassen i grundskolan, och har hela livet framför sig!"

Sweet sixteen liksom. Man trodde det var en magisk gräns. På ett sätt kändes det mer magiskt att fylla 16 än att fylla 18 tycker jag. Man var så liten och naiv så man trodde man var på väg att bli vuxen riktigt på riktigt liksom. Eller snarare "ungdom" på riktigt, och inte bara en fjortis, som ingen tog på allvar. Jag minns ännu en vardagskväll i februari 1993 då jag varit hos en kaveri och var på väg att gå hem, så stannade jag i en liten skogsdunge och såg upp mot stjärnorna och tänkte typ att ...tänka sig...jag är 16 år!! Just var jag barn, nu är jag ungdom! Vart har tiden försvunnit?! Nu har jag hela vuxna framtiden framför mig!! 

Hastigt kom man ner på marken under sommarens lopp dock.

Haha, och så den gången torsdagen den 14.1.1993 då The Shining kom på tv. Det "hörde till" att alla som inte var cp-nynnyn, sena i utvecklingen mamisar, nördar eller något liknande skulle se på den filmen. Enligt högislogik. Ingen sade det rakt ut, men alla tänkte så. Jag såg på den med, för inte ville man vara sämre. Jag tycker dock den är överskattad. Mestadels en ordentligt tråkig film. Fast det är nu bara min åsikt.

Sedan var det nästa dag i skolan. Alla frågade alla Såg du på The Shining igår? Det godkändes också just och just om någon sade att man bandat den, heh.

Jag minns engång i nian då vi hade modda i c-trappan med Dan Johansson. Så kom det två brudar från åttan och knackade på dörren. Dom skulle göra någon tv-gallup och delade ut lappar hur många såg på tv och när och vilka serier. De frågade också om man följer med tv-serien "16".

Det var en rad smällkalla och snöiga men soliga dagar i början av mars 1993 minns jag. Den första mars gick jag hem från skolan med en kaveri men halvägs kom morsan och farsan som av någon anledning båda hade ledig dag och jag fick kyyti hem. Innan det tände kaverin en Camel. Morsan såg sedan att han rökte och sade att jasså, han hör till dem som vill förstöra sina lungor med tobak! Under den tiden skrattade man bara då folk sade så.

Det var roligt i nian april 1993, då folk i teckan i någon lägre klass hade typ tvingats att rita 3 kors på kullen vid påsktid, så var dom uppsatta i korridor "tunneln"mellan teckasalen och huvudaulan. En eftermiddag då jag gick hem från skolan, så hade någon satt alla teckningar upp och ner, så det var upp och nervända kors istället :D givetvis är påsken också en hednisk högtid egentligen. En vårfest med ägg och haror. Symboliserar liv och fertilitet. Den heter "Easter" på engelska efter morgonrodnadens gudinna Aurora, men också efter den germanska Ostara, som ju i princip är samma sak.  Julen har här i norden sitt ursrprungliga hedniska namn kvar, medan den i engelskan är christmas. Saken med påsken är tvärtom, där har engelskan kvar det hedniskt klingande easter, medan det hos oss heter nå fucking påsk.

Det var en som var kunnig på tecka och ritade nåt pentagram och upp och nervända kors och dylikt jättefint så frågade han teckalärarn Guru att får jag hänga upp de i aulan? Guru sade Nejnejnej! Karis högstadie ska inte få någo satanistrykte om sig!  Jag var på samma lektion och hörde det. Det var mars 1993.

På ett sätt längtade jag tillbaka till högis några år efter jag hade slutat. Typ samma psykologiska fenomen som förekommer hos somliga gamla fångar.(inte alla. de flesta är väl glada över att inte mögla i fängelse) Att de på ett sätt vill tillbaka till fängelset och dess fasta regler och strukturer då de är ute i det fria. Jag drömde t.e.x. om högis mycket sommaren 1994. Ända till slutet av augusti 1994 då jag drömde återigen att jag var i högis och var elev i högis. Jag står i aulan och det är fullt med folk. Mittiallt kommer våran gamla klassföreståndare Iris Juntunen och är arg och ropar vad jag gör här? Att jag ska inte vara här, att jag har gått ut nian för länge sedan. Efter det drömde jag inte lika ofta om det. Fast jag nu och då drömt ända fram till denna dag att jag är i högisaulan och det är fullt med elever överallt

Jag såg en gammal lärare, Kåre, för några veckor sedan i K-market. Han är bjolla och jogga lärare och han höll ordning i klassen, men var bra typ. Han känner igen att jag är en gammal elev iaf då han moinar alltid, men tror inte han minns vilken årskurs jag är eller något.

Hahaah! Jag måste bara berätta på youtube om 2 inhemska white trash-juntti brudar i 30-årsåldern som var obekanta från förut som började munhuggas med varandra på en hundgård. De hade båda två stora kamphundar typ och vad de munhöggs! Dom gnällde på varandras fel dom gjorde med hundarna och man ska inte göra si eller så. Någon av dom filmade det och satt upp det på youtube. Man hör den enas kar också där som försöker lugna ner sin brud försiktigt, och hundarna var helt lugna, och verkade bara glada. Oj vilket tjatter! Man flinar då man ser det. Som småbarn som bråkar i sandlådan typ Hur orkar brudar ibland hålla på så? Nåja. Man är kar, skulle man få ha sex med någon av dom, så skulle jag utan tvekan ha det. Men en relation med en dylik brud? Nej tack.. Det skulle nog inte vara något annat än pikapanot med en sådan brud, om man sku få.

Jag rekommenderar varmt att man ska se på 16!! på yle arenan. Kanske kan även senare generationer känna igen sig, men åtminstone min åldersgrupp kan det. Jag såg alla avsnitt både 1993 och 1996. 2003 gick den i repris på digi-tv, men då hade jag ännu inte det.

Jag minns 1992 så kom dom från "16" till vår skola. Några av dom. Det var alltså innnan serien hade börjat snurra på tv:n. Dom gjorde reklam för serien på det sättet. Alla nior beordrades att gå till festsalen då. Och vi satte oss ner på stolarna, medan dom förklarade litet, och visade lite clip av serien på en filmduk. Den ena såg ynklig ut och hade glasögon, och kliade på sitt öga och höll upp glasögonen då, och hade en konstig min då han gjorde det. Man hörde att någon viskade något, och vi började fnissa åt det. Den andra var då en snygg brud, en av dem som spela de snyggaste brudarna i klassen. En med mörk brunt hår. Hon var också i festsalen och jag såg på henne, för jag tyckte hon var snygg. Hon hade ett såndänt svart nätaktigt plagg på sig, som somliga brudar hade på sig den tiden. Hon hette Silva Lillrank.  Detta var november 1992. Jag tänkte att jag ska nog sedan börja se på 16. Och det gjorde jag. Jag missade inte ett enda avsnitt. Det kom på fredagskvällar och repris på söndagar.

Julen är här! Kom nu ihåg att julen är och förblir en hednisk solfest, och har ingenting med Jesu födsel eller kristendomen i övrigt att göra heller. Denna hedniska sedvänja att fira jul (samt andra årliga högtider men isynnerhet jul.) var så djupt rotad i folket, att kyrkan inte kunde stoppa den, fast dom försökte. Då hittade dom istället på att att julafton ju är Jesus födelsedag! Och julen fick firas men under tunn kristen fernissa låg de djupa hedniska rötterna. Och gör fortfarande.  Ingen vet när de kristnas idol föddes, men det var troligast att det var under hösten. Medan vintersolståndet är en realistisk sak. Några dagar efter det firar man ljusets återkomst. Många sejdkonor och trollmän etc. kan utnyttja vintersolståndet, (precis som också t.e.x. sommarsolståndet) och den mörkaste perioden för ockult arbete, men detta är en sak i sig. Inte något som gemene man har sysslat med, och inte något som man kan kalla för folkligt direkt. folket i stort har firat julen för ljusets återkomst. Men jag nämnde det nu bara, då jag råkar ha läst ganska mycket om julen från många olika källor. Jag tycker om julen.. jag är nog en typisk julmänniska. Far alltid till pärona och firar jul, och sedan på kvällen hem och se på film och ut på juldagen antagligen.

Man blir ibland så frustrerad då man hör folk som säger typ "Vi firar julen för att det är jesus födelsedag" som inte alls stämmer. Lika bra kan man då säga att vi firar julen för att det är Stalins födelsedag! Eller Homppaflöttäs födelsedag. Ooooh, helige Homppaflötta! Du som föddes på julafton!

Minns för 10 år sedan var det någon som sågade sönder julgranen i torget i Karis. Jag tänkte faktiskt direkt att om det var någon kristen som gjorde det. Alltså en sådan kristen som insett att julen är en hednisk högtid (sådana finns också) och sedan följt många kristnas exempel och förstört allt som har med folklighet/hedendom att göra. Men jag vet inte vem det var, och om det var bara allmän skadegörelse eller p.g.a. förvrängd idealism. Och för all del, det kan lika gärna ha varit en muslim med samma syfte, eller så någon allmän fyllhund/skadegörande ongi. Eller så lika gärna någon  kulturmarxist som tycker julen är sexistisk och alltför folklig. Den personen såg isåfall säkert julgranen som en sexistisk fallos-symbol som symboliserar patriarkatet eller något. Om det inte var prästen i byn som gjorde det såklart.

Men för allt i världen, SE på denna serie!! Tror även man skulle tycka om den fast man inte minns den eller var för liten då. Här är länken.
http://arenan.yle.fi/1-3855257