I Karis Högis för "några" år sedan.

 1.1.1993 såg jag på Black Sabbath musikvideona i mitt rum med min rotiga kinesiska tv jag hade då i mitt rum. Jag såg del1 först, sedan del två. Jag såg på musikvideon med låten The Shining från 1987 med Tony Martin som sångare. (Tony Martin var f.ö. sångare då jag såg Black Sabbath i kulturhuset i hesa 29.10.1995, och de var fantastiskt bra keikka det med) jag åt karkki från en karkkipåsa och hade 3 karkkin kvar som jag satt i rad på skrivbordet framför tv:n. Just då flög en korp i musikvideon som såg ner. Jag tänkte att haha, den såg karkkina och ville ha! Det var även 3 svarthåriga damer med i musikvideon. Som reste sig så håret fladdrade då Tony Martin sjöng RISE UP to the shining! Mindes det nu bara av någon anledning. Nu då det är årets början, så minns jag årets början andra år. Detta var årets början 1993.

Sedan minns jag årets början 1992. Jullovet var faktiskt ganska kort, då det var några dagar skola innan trettondagen, och sedan började skolan 7.1.1992 igen, på en tisdag. Innan det var jag under veckoslutet med farsan på andra sidan Läppträsket och såg Shell från en vinkel jag aldrig tidigare sett Shell, från skogen på andra sidan Läppträsket i ett ställe. Sedan såg jag på en film vid namn Black Moon på söndagen, och satt i köket och åt mintglass, alltså paketglass. En katt jamade ute på gården hysteriskt. Då jag for ut och se så sprang den bort. Jag var så ful säkert så den blev rädd för mig :P

 Kvällen före 7.1.och skola nästa dag  läste jag i sängen innan jag somnade i en bok om astronomi. Jag läste om de yttersta gasjättarna Uranus och Neptunus minns jag, för jag läste till halvett då det var så intressant. Inte så värst länge, men jag tänkte att jag måste vakna i tid då jag hade kommit sent så många gånger till skolan så jag riskerade kvarsittning, vilket jag fick sedan i mars 1992.

Morsan och farsan hade farit till jobbet , och jag hörde typ en minut i sömnen att syrran stod vid dörren till mitt rum och sade något. Så vaknade jag till då hon sade: Kukkelikuu!  Jag rusade upp ur sängen och frågade argt  om syrran varför hon inte väckt mig tidigare?! Klockan var då halvnio. Syrran sade typ att de int e hennes problem, och att jag ska va glad att hon väckte mig nu. Jag blev bara arg och kastade på mig kläderna fullt och paina iväg till skolan. Då drack jag inte kaffe ännu och åt inte morgonmål eller i skolan något alls, så jag behövde inte ödsla tid till det. Först på eftermiddagen åt jag 91-93. Jag åt aldrig morgonmål och väldigt sällan lunch  i skolan från höstterminen 1991 till vårterminen 1993. Åt alltså inte heller något godis i skolan istället för lunch eller så.  Då hölls man ju smal också. Det borde jag börja med igen.

Så tappade jag min skåpnyckel ute på gården då jag for, då jag hade så bråttom. Det var nyfallen snö på backan och jag hittade den inte fast jag sökte några minuter innan jag for, så vaktmästarn "apan i buren" gav en reservnyckel till låns. Hon sade att sök ny din nyckel då du kommer hem. (för annars skulle jag måddats ha köpa en ny nyckel och den sku ha kostat 70 mark. Som tur var så hittade jag nyckeln sedan vid hemtrappan)

Sedan hade vi tekka med teckalärarn Guru de två första timmarna. På åttan hade jag tekka alltid på tisdagsmorgonen 2 timmar. På nian sedan på torsdagseftermiddagen de sista två timmarna. Man fick välja efter sjuan 6 timmar tillägsämnen. Jag valde 4 timmar hussa och 2 timmar tecka bara för att slippa lindrigare undan, för det var rento timmar. Det var mysigt att sitta på tisdagsmornarna i teckan vid det stora bordet och lyssna på Radiomafia som Guru brukade ha på. Om han inte valde att spela sina  vinyler för han hade skivspelare där med. Då kunde det komma t.e.x. Pink Floyd. Jag kan tänka mig att det är lyx att kunna spela egna skivor på jobbet! Sådan förmån har jag aldrig haft.

Tänka sig att det redan är så länge sedan! Men å andra sidan så känns det som om att shcack blev äldre snabbare liksom förut, och 92-93 var 24-25 år sedan länge sedan på riktigt. Då fanns ju inte ens högis på 60-talet, det var folksskola, svartvit tv etc. Så utvecklingen har gått långsammare och långsammre hela tiden på det sättet. Se bara på tidsglappet 1990-2000. Då hände det jättemycket. 2000-2010 hände det inte alls lika mycket. Jag får vara glad över att det hände väldigt mycket  i världen och utvecklingen i min barn och ungdom. Löpte liksom paralellt med min utveckling från barn till vuxen. De som är födda på 90-talet föddes under mera stagnerande tidsperiod. 90-talet var det sista "riktiga" årtiondet på ett sätt, men de som föddes då var så små, så jag vet inte om det ska räknas.

Jag trodde det var naturligt som ungdom att det löper paralellt, men det behöver inte alls vara så. Tiden har liksom stannat på ett sätt, eller löper mycket mer stagnerande.

Man borde ha tagit data och tyska kanske istället nu då man tänker som vuxen. Men det var bra att jag inte tog slöjd, för jag kom inte alls överens med stigustagu i sjuan. Och det var hans fel att det var så. Och inte var det heller nåt roligt ämne slöjd. Skulle han ha hållit på och härja med mig som han gjorde då jag gick på sjuan åt mig som vuxen, skulle han ha fått TÄLLI. Men somliga  vågar ju jävlas med ongar såklart. Och jag fick svagt i uppförande av honom i sjuans mellanrapport, bara för att jag hade pratat och förundrat mig över hans  beteende och fasoner så att en annan lärare fick höra och skvallrade åt honom. Verkligen orättvist. Nåväl, det hör väl till att man ska ha somliga dylika skolminnen också, hehe.  Alla har väl dendär elaka läraren som man minns från grundskolan.

Tror knappast han skulle våga öppna käften och jävlas med mig nuförtiden! Men vågar man inte jävlas med vuxna, så ger man sig på ongar. Han hade sina favoritelever också, som han aldrig bråkade med. Men jag hörde inte till dom, tvärtom.

På tal om Läppträsket så är det nu 10 år sedan jag var i "Mortiis-åkern". Ett place som låg så bra i gömman höger om Läppträsket att jag hittade det med en kompis först november 2002. Man ska först gå genom en åker mot en skogsrand, och om man sedan följer en traktorväg blotta typ 20 meter så öppnar sig en helt annan liten åker där! Det var surrealistiskt då vi såg det första gången måste jag säga!! Vi hade aldrig vetat om den. Vi började kalla den för Mortiis-åkern, för att det var skymning och himlen röd och jag tyckte den såg ut som en bild i inrefodralet av Mortiis-skivan "Crypt of the Wizard" från 1996 som är en samling av 7-inchare. Det var nog John Bauer som hade målat den bilden och jag tyckte det liknade den bilden.

Går man vidare så kommer man till en "necrog" skog mellan Läppträsket och Lillträsket. Någon hade under den perioden (2002) satt en häst-dödskalle på en gren där mitt i skogen. Februari 2003 for vi till skogsdungen på Lillträskets andra sida och gjorde upp eld och grillade korv. Jag och två kaverin.

Någon åkte omkring där med motorsläd för 10 år sedan, men han ignorerade oss fast han måste ha sett oss.

Man borde absolut fara dit igen! Kaverina har bara blivit så lata så de sällan orkar komma med nuförtiden till dylika spännande platser i den lokala naturen. Man får väl fara dit ensam då, och ägna sig åt utesittning och meditation eller något.

Man borde även fara till andra ändan av Läppträsket igen. Där har jag fan inte varit sedan våren 2004. Det ledde åtminstone då en liten träbro till andra sidan av en liten fors, som forsar från Läppträsket. Går man uppför en skog så kommer man till en bondgård, men det är ot. Jag snackar om skogen och naturen där. Det skulle vara så jävla stil att fara dit igen! Mycket bättre än Rom och Paris eller Berlin.(Ja, jag har varit i alla tre städer) Och jag tänker faktiskt gå ensam dit om man inte får någon med sig. Det skulle vara verkligt stil om man skulle hitta en brud som tycker om att gå på liknande äventyr ut till lokal skog och mark. Inte någon grön snobb alltså :D men någon brud som skulle tänka mera likadant. Nåväl, gröna snobbar ska bara ha akademiska karar, som har en "mjukis" stil dessutom.

Nåväl, ingen förlust för mig, ty jag vill inte ha en grön pseudoelitistisk snobb till flickvän, som tror sig automatiskt vara mycket intelligentare och veta mycket mer för att hon är akademisk. Really? I princip kan t.e.x. en roskiskusk, eller varför inte en långtidsarbetslös vara mycket intelligentare än någon som är akademisk. Folk tänker bara så kaavamaisesti oftast. Och dessutom, som dom brukar säga att alla är lika, varför förhåller det sig inte på det sättet då, då de söker partner åt sig? Då ska de absolut ha en akademisk kar. Här hjälper inga seli, seli-förklaringsförsök. Det är ett faktum att det är helt förvirrat och paradoxalt. De trampar i klaveret med sin skenhelighet, och det är inte första gången som "suvakkin" övh. gör det. Läs bara inlägget jag skrev om Danny och Erika t.e.x. Det att man automatiskt tror sig vara bättre och förmer än andra för att man är akademisk är ingenting annat än pseudoelitistiskt. Jag har aldrig sagt att utbildning,  vilken utbildning det än är skulle vara dåligt dock. Men man ska vara kritisk till det man lär sig i universitet också, och inte minst till den kulturmarxistiska "letkan" som tycks spöka i dessa miljöer.

Men, jag bara skrattar skitigt åt de hjärntvättade och förvirrade massornas dumhet. Fast lika bra skulle man kunna citera August Strindberg "Det är synd om människorna"

Nästa gång en s.k. suvakki säger åt dig: Äää, du e intolerant! Så fråga då såhär: Jasså? Nå, vad anser du om Danny's och Erikas förhållande då? Så blir de nog tysta. Då försvinner säkert inte sällan mittiallt deras s.k. "tolerans" någonstans. Precis som åt Jari Tervo med. Deras dubbelmoral och hyckleri bara lyser. Jag kan bara tänka mig, att folk som har glada miner då det pågår vissa happenings som förknippas med tolerans etc, ser ut som att de ätit citroner och druckit ättika till lunch, då de hör om Dannys och Erikas förhållande. Återigen: Deras dubbelmoral och hyckleri bara lyser. Då är kärlek mittiallt något fult, enligt dom.

Nåväl, till natur igen.

Uppe i Etterkila har jag varit dock, det är fint det med nog. Alltså jag var nog där ifjol och sedan stranden i Läppträskets vänstra sida följde jag solnedgången, men jag menar att jag inte har varit där man går ner genom ett skogområde och kommer till forsen. DÄR har jag inte varit sedan 2004. Undrar varför det heter "Etterkila" Det kanske betyder efter Kila, som är en stadsdel och gammal by i Karis..men det kan också betyda etter i betydelsen av gift kanske? Jag vet inte, men enligt en Lars Nyberg, som var en lokal naama som var intresserad av lokal natur och dylikt, så fanns det mycket ormar just i etterkila-området. Jag har dock aldrig sett några ormar i etterkila, ett ormskinn bara.

Jag var uppe i Högvalla-kullan och gå på juldagen. Det är nog en atmosfärisk plats. Inte som vattentorns-skogen som är psykedelisk på ett helt annat sätt, men Högvalla-kullan är psykedelisk på ett trollskt sätt tycker jag. Eller hur man ska beskriva atmosfären där. Har ofta drömt om stället och då har det varit natt och dunkelt och Högvalla-kullan har mittiallt varit mycket större med stora partier med granskog och så.

Jag var vid ett stup i Kroggård i oktober. Där var jag första gången med en kaveri mars 2001. Och man var att vaaau!! Man hade hört talat om stället men aldrig själv varit där. Jättefint. Man såg vattentornet ur en helt annan vinkel än någonsin tidigare därifrån 2001, sedermera har det vuxit till sig träd där så man inte ser lika bra, men då var det GRYMT! som man säger i Sverige i positiv bemärkelse. Jag undrade hur det kommer sig att man inte hade varit där tidigare. Jag kan tro nog att många Karisbor som inte bryr sig om skog och natur inte vet om stället då det ligger så dolt bakom Kroggård villaområde. Man ser bara skog från gatan, men far man väl in i skogen så faktiskt: Vaaauu!!

Och till Domgård måste jag fara till igen. Jag var utanför Domgård i höstas men hade inga gummistövlar till hands, men måste igen fara dit i någo skede. Där var jag nog 2010 några gånger. I både Domgård 1 och 2 så att säga. Ja, det heter Domargård egentligen, men jag kallar stället för Domgård efter ett mycket bra band med samma namn. Ganska roligt sammanträffande, Domargård är ju nästan som Domgård ändå :-)

Heh, vi skojade år 2003 då vi var i detdär stupet i Kroggård. Då någon tydligen hade slängt en del skit nerför stupet. Det var rostade tunnor där och dylikt. Jag tyckte det såg betydligt bättre ut då jag var där i oktober. Någon har städat eller har naturen brytit ner? Iaf så skojade vi att dehär använder många kulturlösa Karisbor som soptipp. Typ sådana som aldrig ens öppnat en bok typ och ger fan i någon form av kultur och natur. Dom kallar stället för "skitogropen" och skulle tycka det är jättekonstigt om de skulle se att vi var och fotade i "skitogropen". :-D Typ riktigt konservativa Karis-skvallertackor. De skulle aldrig förstå att man kan faktiskt njuta av naturen och inte skräpa. För dom är det bara skitogropen! Nu är det ju inte så, men lite ironisk måste man ibland vara med somliga riktigt junttiga gamla konservativa Karisbor, typ sådana som Karis stadsvapen lyser som en neonskylt i pannan åt. Alltså konservativa på ett "kariskt" sätt. De flesta Karisbor är helt ok, sedan finns det den konservativa Karisgräddan, som tycker allt som inte är typ BK-46 är koooonstigt, och skvallrar så in i helvete. Alla Karisbor med ens ett uns med självironi fattar hur jag menar utan att jag behöver beskriva det nåt  bra.

Så sade faktiskt  en fick jag engång höra att det var "hemskt strängt i Karis" innan kriget. Att minsta lilla avvikande beteende ledde typ till stryk direkt. Det kan man nog tänka sig. Karis ÄR ett gammalt junttisamhälle. Det kommer man inte ifrån.  Det märker man på somliga Karisbor, men inte på alla dock. Men somliga Karis-släkter är fullkomligt inpyrda och man märker det så bra på alla släktmedlemmar, att de tror sig vara fina och perfekta och dömer ut folk till höger och vänster. Man kan bara skratta åt dessa fåniga individer utan självironi. De är de riktiga Karisjunttina.

På tal om teckatimmar och Guru så minns jag att vi en solig torsdagseftermiddag mars 1993 for från teckatimman till det då nyöppnade Galleri Zebra. Då var man ju kova och höll på att bli stor "på riktigt". Trodde jag. Jag hade prätkärotsin på mig och spände där och jag och några andra var coola, tisslade och tasslade och stod med händerna i fickorna i en klunga och fnittrade, och lyssnade inte på vad gobben i galleriet sa. Vi var ju coola och stora tonåringar, och inga lågisongar, som snällt och lydigt skulle ha stått i rad och lyssnat. Som liten lort lyssnar man snällt, och som vuxen. Men som tonåring leker man kova, och då går ju inte sådant för sig.

Alltså hur kan man som 16 tycka det är TUFFT?! Det är ju bara barnsligt. Men jag kan ännu känna känslan av det att man tyckte sig vara cool den gången.

Haha, prätkärotsin är snygga nog i sig men, ursäkta, de är bara så otroligt "teini". De bara är det. Och det har jag tyckt i typ 15 år, så det är inte tecken på att jag är gammal eller något. Jag känner mig inte en dag över 25 och ser ut som högst 30, så.. därför dras jag väl också nuförtiden främst till yngre brudar, även om det kan finnas hotta kvinnor som är 40+.   ´

Det var vår i luften då i högis mars 1993, även om början var kall. Men solen sken och Janina från åttan var vacker. Har faktiskt mest nostalgiska bra minnen från högis, utom sjuan. Nog för att man minns roliga saker därifrån med, men det var inte roligt att vara "tapp". liksom högis kast-systemets lägsta.  Det var mycket roligare att vara lite äldre, och roligast att vara äldst sedan på nian.

Och så minns jag det s.k. Cooper-testet vi hade några gånger i jumppan med Åjja. Jag tänkte att vadå för Alice Cooper-test?! För jag hade då först aldrig hört talas om Cooper-test. Vi sprang runt pumpviken och Åjja kom eftersmygandes med bilen och glodde på oss.

På tal om Åjja. Alltid i jumppan då vi hade uppvärmning och sprang i en ring runt jumppa/festsalen i högis så brukade Åjja stå vid sidan vid väggens mittpunkt med armarna i kors och se ut som en sfinx i ansiktet. Jag brukade börja fnissa till slut då jag såg det. Man liksom joggade förbi och *fniss! fniss! fniss!* medan man joggade förbi honom.

Så drömde jag juni 1994 ett år efter jag gick ut nian att jag var i jumppasalen i högis och joggade och såg Åjja stå med armarna i kors och se ut som en sfinx. Jag skrattade i drömmen så jag föll omkull på golvet och fick näsblod, men det tog inte alls ont i drömmen. Åjja frågade nåt o hur det gick till och jag flinade ännu då och vaknade. Alltid förut drömde jag alltid någon rolig dröm i början av juni. Eller en serie roliga drömmar. Det började med att jag i början av juni 1987 drömde att jag kastade upp en boll i luften, och så blev den uppe i luften svävande typ 10 meter ovanför markytan. Den roligaste "I början av juni" drömmen drömde jag 1991 då jag drömde om "Meritynnyri"

Alltså jag drömde då att det var en obekant tunna ute på gården. Mittiallt hörde man en spökig röst som ropade: Meritynnyri! från den. Så hörde man vågornas brus och stormens tjut från den. Men då jag öppnade locket och såg in i tunnan så var det helt tyst. Det var bara en vattenpöl på bottnet.  Sedan efter en stund var det samma procedur på nytt. En röst som ropade Meritynnyri! och vågornas brus och stormens tjut. Jag förstod att denna tunna hade guppat omkring i havet i hundratals år och blivit på något sätt förhäxad av det. Hur den hade kommit till vår gård förstår jag inte :D

Och jag förstår inte nu som vuxen varför det var så roligt då Guru kom med sparkstötting till skolan. Man blev van med det sedan, men i sjuan var det jätteroligt. Det var några dabbar från b-klassen december 1990 utanför Dalgatans daghem då Guru sparkstötta hem. Man hörde bara hur dom gapskratta, och någon försökte sätta ner sig i sätet och sade Guru, ja vill åka! Då var det ju humoristiskt, hehe.

Det fanns i högis av flera olika personligheter. Det fanns alltid några som direkt då de börjar sjuan skulle börja leka kova. De skulle röka och supa och leka kova så helvete. Sedan fanns det de som var snälla flickor och pojkar i sjuan. Riktigt snälla barn. Men gudars skymning så de hade ändrat sig sedan i nian! Då rökte dom och dokade på v-sluten. Sedan finns det dom som var snälla gossar och flickor genom hela högis, men ändrade sig till bad boys och bad girls direkt efter högis, eller i vissa fall t.om. några år efter.

Jag läste en skrattretande insändare i Postbankens tidning för ungdomar, VOX, då jag var 13 och gick på sjuan. Det var en 15-årig flicka som skrev att hon är en "kovismimmi" och hon skrev som svar på någon undrade i ett tidigare nummer av tidningen i insändarspalten att vad man ska göra för att bli kova, så skrev hon hur hon och hennes koviskaverin gör. Jag minns att hon skrev att de pinnar om de känner för det typ, och inte läser sina läxor nåt ivrigt, och sedan minns jag detta ordagrant. "Röökiä menee ainaki askillinen päivissä"

Det var ju så urbota korkat som det bara kunde bli! Nu är väl samma brud någon YH-wt-juntti kan jag tänka mig. Men då tog man det på allvar. Man förstod inte bättre som 13 än att ta vad hon skrev på allvar-att hon är en "kovismimmi". Men i den åldern lever man delvis i en helt annan verklighet än vuxna. Vuxna kan bara ana sig fram och försöka minnas hur dom själva tänkte i den åldern. Men man kan ju inte relatera ändå, då man är så otroligt mycket mognare. Men man kan försöka förstå hur tonåringen tänker.

Ett minne till som kom nu bara mittiallt upp-ploppande. Jag minns 11.1.2002 då jag for på en hurtig promenad på kaffe till Shell en fredag kväll. Klockan var typ halvåtta eller lite före, för en som jobbade i hesa kom hem klockan 19 ofta med tåg och så gick hemåt sedan. Hennes dotter och dotterns kompis, som båda var typ 15, kom emot henne ganska utanför deras hur. Hennes morsa som var hon som kom hem sade: Helloou! Nå, vart e damena på väg? Så sade dottern: Ti Serendi! Så fråga hennes morsa att Har du städat ditt rum å? Vi kom ju överens om att blaablaablaa..

I Shell såg jag en Annika som jag gått i skolan med så sent som i förra året, alltså år 2001. Vi moinade.


Jag var förresten i Högvalla Kulla igen och fotade lite denna gång. Ska sätta upp några bilder. Ja, jag vet att min kamera e skit. Å ja bryr int om mig om jag fotar fint eller dåligt enligt folk. Jag själv är nöjd, och det är huvudsaken.