Svarta kontakten 1981.

Alltså haha, jag minns sensommaren/tidig höst 1981, då jag var hos min dagmamma. Jag och dagmammans unge lekte och vi kröp under soffan och lekte att en svart kontakt i väggen, en såndän gammalmodig rund svart klönt-kontakt på väggen, att den var farlig och jagade oss. Nu har man bra fantasi som barn nog! Men vi hade jätteroligt och ropade typ att uuööö, där e svarta kontakten!

Så sade dagmamman att nu ska vi fara ut! (då det var fint väder ute) Så frågade jag: Finns de nån svart kontakt ute då? Så sade dagmamman i typ sluta fjanta dig tonläge: näh! Jag frågade så, för att jag tyckte det var roligt inne, jag visste nog att det inte fanns någon svart kontakt ute.

Det var ganska mysko då jag drömde att jag hörde Tangerine Dream-aktig musik just 1981, att vi sku fara med små båtar till något "sagoland" och då hörde man tydligt flytande synthmusik, likt Tangerine Dream skulle jag vilja säga från 1974-1979 eran. Sedan drömde jag att min dagmamma hade en skiva med denna "sagolandsmusik" som hon spelade på skivspelarn. Ingen hemma eller någon annanstans kan jag ha hört det. Kanske från tv och det undermedvetet kommit i drömmen? Kanske det bara är för att människan är kollektiv, och man kände på sig att sådan musik finns, och jag alltid varit i den våglängden, så jag hittade band som Tangerine Dream och Klaus Schulze efter tonåren. Jarre har också sina bra sidor.

Hemma hos vårt hörde vi då bara på barnmusik och Evert Taube och Bob Dylan typ. Samt morsan lite på Pink Floyd. Och hos dagmamman hörde vi på lite annorlunda barnmusik, Smurfarna och sådant samt Agneta Fältskogs soloskivor, samt Abba. Kanske det kom från Pink Floyd? För Wish you here skivans låt Shine on your crazy diamond har ju ett intro som påminner om samma stil som berlin school electronic.. kanske jag fick det därifrån. Denna dröm jag drömde som liten. Men som jag minns lät det faktiskt som Tangerine Dream, fast jag inte kände till Tangerine Dream som 4, men nu är TD det närmaste jag kan jämföra musiken med som jag hörde i denna dröm 1981.

Hahaha! Jag minns samma tider då syrran var hos dagmamman också en kväll. De hade fyrkantiga stora klöntar till kontakter. Så var deras ena fåtölj på service eller något så den var inte där. Syrran märkte det inte, utan satte sig ner var hon trodde fåtöljen var och satte sig ner rakt på kontakten. Kontakten började låta konstigt typ: Krrriiitsch-pöx! Så flög syrran upp. Kontakten mådde lite dåligt, för det kom ännu två blå gnistor ur kontakthålen och den sade på samma gång som gnistorna kom typ: krätz!

Jag började gapskratta och skrattade så magen höll på att spricka, för det såg så komiskt ut. Så kom dagmammans kar hem. Jag for fram till dörren och förklarade för honom gapskrattande vad som just hände.

På tal om pulin då det blev lite tal om traditionella sortens harmlösa typ "luffarpulin" som inte stör andra människor, utan bara är som dom är så tyckte man som liten att dom hade en viss humor. Fast alkohol är  farligare rent fysiskt än t.e.x. hasch, så dömer inte pulin ut folk som några självutnämnda människodomare och leker amatörpsykologer och sitter på sina höga hästar och dömer ut oskyldiga människor  som haschrökare brukar göra, vilket jag förklarade några inlägg tidigare. De har bara valt denna livsstil åt sig. På sätt och vis är de väl fria, då de inte har paineita som en vanlig medborgare, men de är ju å andra sidan alkoholens slavar bigtime. Menar alltså inte att romantisera det bara för att jag berättar nu lite roliga incidenter med pulin jag har vart med om. De pulin som inte stör andra människor tycker jag är harmlösa.

Pulin som satt i affes pubben var mest skräniga typ "mainstream-pulin" som störde folk, medan pulin som typ cyklar omkring och sitter ute i det fria är just mera harmlösa "luffarpulin".

Jag mindes engång sensommarn 1988 en lördagsmorgon så var jag redan igång med kaverina utanför mitt. Vi hittade en tom vinflaska vid en häck. Vi tog den med oss, minns inte varför riktigt. Så kommer "pulipoika" (Jori eller pukelryggin som han också kallas) cyklande nerför backan. Vi visste att han samlade på tomflaskor, så kaverin gav den åt honom. Han stannade och sade såhär: Jos se olis ollu täynnä niin olis saanu pienet ryypyt! Så rev han bort etiketten och satt flaskan i en väska och fortsatte att cykla.

Så var det en rolig puli utanför Brokiosken eller Nakkimuijan som den ju också kallades i folkmun under slutet av 80-talet. Det var en sommarkväll och det var kö dit, och jag morsan och farsan skulle ha glass. Pulin var typ i 60-årsåldern och kommenterade där högt, fast ingen pratade med honom. Pulin stod alltså också i kön. Jag mindes inte allt vad han sa, men hans mun var liksom som ett  sträck under tiden han inte talade. Liksom såhär:  :-|

Han kommenterade nåt att blaablaablaa, ja minä kun en blaablaablaa :-| Kyllä mä perkele blaablaablaaablaablaablaaaa!  :-|

Så var det några tonårsflickor som började fnissa. Då pulin hörde det sade han åt dom: Hulluja. Te olette hulluja. :-|

Så köpte han en flaska pilsner. Jag trodde då det var vanlig öl, men man fick bara sälja pilsner i kiosker på 80-talet så det måste ha varit det. Men jag tyckte det var så humor på nå vis, och som man sku kunna tänka sig. Typ som en gåta i någon typ för barn att Vem köper vad i kiosken? Så är det en ansiktsbild på en tant, ett barn, en donare och en puli. Man ska typ med penna dra sträck till de olika sakerna som dom köper från kiosken. Ni vet såndänt knep&knåp för barn typ. Så är facitet typ såhär: Tanten köper Allers, donarn köper nortti, barnet köper karkki, pulin köper öl

Så for pulin och sätta sig i en av bänk&bords-kombinationerna som fanns vid kioskens omedelbara närhet. Det stod en tom ölflaska på bordet och pulin satte sin fulla pilsnerflaska på bordet också utan att öppna den. Han pekade på den tomma ölflaskan, såg fundersamt på den och sade i frågande tonläge: Miten blaablaablaaablaablaa.. Jag minns att han sade "miten" och så något annat jag inte minns i frågande tonläge, pratandes där högt för sig själv. Typ att han var tvungen att kommentera ölflaskan då han var puli :D

Tillbaka till min dagmamma så minns jag någongång vintern 81-82. Det var innan jag började lekis, så det måste ha vart då någongång. Vi var alla ungar ute på gården, så ropade mittiallt en av dagmammans ungar: VÄRLDSKRIG! Och just då öppnade dagmamman ytterdörren och sade att nu får ni komma in och vi (jag och syrran) fara hem. Så sade dagmammans unge besviket: Neeeej, vi sku ju leka världskrig! :D

Denna låt och skiva påminner mig alltid om sommaren 1997. Hade själv hört första gången Hawkwind i en samlingsskiva februari 1990, och tyckte det lät lite konstigt då men inte skit. Sedan köpte jag från Lojo Anttila en live-Hawkwind och en samlings-Hawkwind på dubbel LP december 1991. Isynnerheten samlingsskivan var bra tyckte jag. Och jag lyssnade på den nu och då. Av någon anledning föll Hawkwind lite i glömska innan en kaveri börja digga det sommaren 1997 och jag likaså igen. Och har diggat sen dess. Hawkwind är fan hederligt och har alltid undvikit kommersialisering. Dave Brock, enda originalmedlemmen kvar i Hawkwind lär ska avsky allt som har med trender och kommersialisering att göra. Hederligt det. gubben är ändå född 1941 men har sådana hederliga ideal. Dessutom liknar han lite "Jori" :D

Denna låt skulle man kunna göra akustisk, utan el. Man sku ha två akustiska gitarrer, en som spelar baskompet i bakgrunden och den andra lead. Samt som trummor skulle man kunna ha typ bongotrummor, samt två maracas, som dom ju har här i låten.

Det skulle vara en het sommarmorgon den heta "hippie"sommaren 1997. Det skulle sitta ett gäng med luffarpulin i en ring i "pulistället" vid en stig mellan järnvägspåret mot gamla avavägen. Där i ett grönlummigt ställe satt det sommaren 1991 pulin i en ring då jag cyklade förbi. Alltså just såndäna harmlösa luffarpulin.  Där skulle dom sitta i nousuhumalan och spela och sjunga denna låt sommaren 1997 en het morgon. Skäggpulin skulle definitivt sjunga! Skäggpulin kallar jag en puli som en mulen lördag oktober 1998 köpte en liten Karpalet-flaska i Alko. Så gick han långsamt gåendes upp mot vattentornsskogen. Han hade helskägg.

Man såg honom igen 2011 i Karis, sedan försvann han igen någonstans. Såg honom i Ekenäs 2012.

Jag har engång sett ett gäng med luffarpulin som satt och sjöng. Det var i Ramsholmen i Ekenäs maj 1986, där det var några pulin som en majeftermiddag vi promenerade med familjen började sjunga glatt något om att solen skiner. Det var ett gäng gladlynta luffarpulin :-)

Haha. Sedan skulle man intervjua pulipoika idag och fråga vad han minns om 90-talet. Så skulle han säga att joo, muistan eräänä kauniina kesäaamuna kesällä ysiseittemän niin juotiin sellast exotic vodka cocktailii, ja se pisti meidät sanomaan: uuuuöööuuu!!!  Ja sitten soitettiin Hawkwindiä siellä vanhas kaatiksen tien laidalla. Oi niitä aikoja!

Det kommer från en dröm jag drömde sommaren 1996 om att en puli cyklade på gamla ava sandvägen och cyklade till skogs och flög över styrstången i slowmotion i luften tills han landade i skogen. Och då ropade pulin just medan han flög: uuuuuÖÖÖÖÖÖuuuuu!!  Kaverin föreslog att drömmen skulle kunna symbolisera nousuhumala.

Jag dricker inte själv mera hemma just något. Jag dricker en öl om jag inte far någonstans på lördagskvällen, samt några alkoholfria drickor, Schweppes Russian och Schweppes Bitter Lemon, som är jättegott. Egentligen är bitter lemon och russchian lika goda, och sen först kommer ginger ale. Jag har märkt att det inte alls är roligt att sitta och dricka för sig själv, fast det är veckoslut. Jag far gärna ut och festar i clubben eller norris, men jag har helt tappat lusten att pimpla en hel flaska vin samt några burkar öl för mig själv en lördagskväll, det är blä! En enda burk öl är en liten lyx en lördagskväll tycker jag. Alkohol har bäst verkan om man använder det socialt. Dock blir det dyrt att vara varje veckoslut ute, så det är jag inte. Tänker nog gå ut mera mot våren, som jag brukar, men i år har jag varit endast 3 gånger ute hittills.

Det känns bara ungdomligt att "gå ut" och jag tycker faktiskt om feelisen av lindrig krapula och lindrig morkkis på söndagsmorgonen. Då vet man att man lever så att säga :D men måtta med allt. Så får man åtminstone SE på snygga brudar ute i clubben! Och inte kommer det några snygga brudar hem till mitt och knackar på dörren.

Clubben är f.ö. som ett "mini-affes". Det är liknande atmosfär där och det är där man ser folk liksom alla möjliga Karisbor, precis som man gjorde i affes förut. Och portsarna är mycket mera jordnära och vänliga i clubben än i affes. Helt förståeligt då det är lokala grabbar. I affes var de nåt skumt hesaschack som portsare och en stor skallig portsare började engång 2011 vinoilla åt mig då jag kom in för kvällen. Jag sade bara: Höpsistä! dock. Lät mig inte provoceras. Vet inte om han hade stigit upp med fel fot el nåt då. Men det var nog bara en enda gång det hände dock. Fast jag hörde om liknande juttun som andra vart med om. De(portsarna) var väl så trötta och cyniska så de fick svårt att dölja sin cynism eller något.  Efter att ha jobbat där nästan 10 år. Men man borde dock inte bli det om man har med kundservice att göra. Fast på ett sätt kan jag förstå det. Då de kom 2002 så var de nog vänligare av sig, men de blev väl cyniska under åren som gick. De portsarna som var innan hesaschacket var nog bättre. Minns en gobbe som portsare 1997 som jag personligen tyckte var humor, han flinade t.om. åt mig då jag förklarade nåt hösten 1997, men han var känd som en utkastare, och han fick sparken sedan. Men mig störde han inte.

Kaverin sade i affes grillen hösten 1997 åt honom då han fungerade som matlagare också att: Får ja en köttpirunk? Då han skulle han en köttpirog. Han såg på honom långt med smil och sade sedan: Du e precis lika storer i käftn som faijan din! Kaverin svarade bara: Släktfel!

Att fara ut på krog var något jättespännande första gångerna. Och ända fram till man var 20 var det spännande. Första gången var jättenervöst. Man var rädd att göra bort sig och kände sig inte... ja, man kände sig inte som någon "true" krog-utgåare, utan som en liten poserongi :P Men det är väl naturligt :D:D Förresten var det nog baarimikkon och inte jag som gjorde bort sig första gången om någon. Jag beställde en öl och han lämnade kvar stopet där och blev och tala med några brudar, glömde helt bort att ge stopet åt mig. Jag stammade seda fram osäkert: öh, stopet? Han bara: Aijjaa, haha ja glömde ju! :D

Sedan 1997 blev det så rutin så det var inte alls nervöst, bara roligt att fara ut på krog. Då tyckte man att det var rock'n'roll. :D i 20-års åldern så romantiserar man allt på ett så svartvitt sätt ännu :D

Haha på tal om pulin ännu så drömde jag sommaren 1997 om att jag var på stationsbron och det var någon svenskspråkig puli med keps (alltså inte lippis, utan en såndän gobbig keps) som visade hur långt han kunde hoppa. Så vrålade han: ÅÅÅÅÅÅÅÅ!!! medan han hoppade och hans mun såg ut och var formad som en järnvägstunnel. Så gick jag och en puli gående ner mot affes, för vi var på väg dit. HAHA, toko drömmar!

Så mindes jag nu bara mittiallt mars 1998 en solig lördag så kommer en gammal skolkaveris farsa förbigående på gatan. Jag var så lort så jag bodde hemma då ännu :P men anyway. Han går förbi och röker samtidigt. Jag tänkte att det var lite mysko då han inte bor i Kila, men vafan. Sedan kommer han typ två timmar senare förbigående från andra hållet bärandes på en liten mjölkstånka och ser ganska "mimimimimimimi!" aktig ut. Liksom smajlar lite belåtet och hemlighetsfullt och så. Haha, det såg humor ut! Jag råkade båda gångerna han kom förbi stå i farstun och se ut då.

Det ploppar ibland gamla saker upp i huvudet. Som jag minns en lördags-dag i april 2000 då jag var i Evald's på en "grå" (lonkero) med en kaveri, så satt det någon från Kotka vid samma bord vi satt i. Han talade i telefonen med någon brud och sade att mä oon Karjaalla.. så hade bruden sagt nåt att joojoo, heko heko! trodde inte på honom. Så sade han att ihan totta se on. Täällä on pari Karjaalaista, kysy vaikka heiltä! Så gav han telefonen åt mig, och jag sade typ: ööh, kyllä me ollaan Karjaalla! Bruden var helt tyst. Så tog han telefonen igen och sade: siinä kuulit! Så satt han på och sade att muija on vähän hermona, mut mie oon kyllästynyt ainaiseen jankutukseen!!  Han var ganska rolig, men iddes inte fråga hur han hade hittat på att komma till Karis av alla ställen :D

Den gången såg jag en Karisbo som ser ut som Ritchie Blackmore i ansiktet sista gången, för han satt i samma bord. Efter det har jag inte sett honom. Han har flyttat någonstans för läääääääääääääänge sedan.

Nästa gång ska jag kanske berätta om en dröm jag drömde sommaren 1991 om att jag var i någon liten stad i Sverige, och det var en JÄTTESNÄLL skinhead som bodde i stan. Han var jättesnäll och vänlig och blev kaveri med mig direkt, men mer om det kanske i nästa inlägg. HAHA! Ganska rolig dröm. Jag tror att drömmen symboliserade att det som samhället och folk har dömt ut som "ont" inte automatiskt behöver vara det. Jag har alltid sett genom ett kritiskt och skeptiskt öga vad jag har fått höra från hem&skola som sanningar.

Men den stereotypiska skinhead kulturen åtminstone i Sverige var nog höjden av skenhelighet och att inte leva som man lär. Tänk er någon skinhead-fest i Sverige på 90-talet. Överfulla askkoppar, fullt med fula feta, våldsamma,  dekadenta skinheads, som aldrig öppnat en bok frivilligt, som pimplar i sig kopiösa mängder öl och brännvin. Skinhead "ledaren" för gruppen, som är en kille på 25, som tafsar och försöker "stiga på" sin skinhead-kompis 15-åriga lillsyrra, som också är med på festen etc... nej, nej, nej. Ohedniskt så det förslår. Snarare som en dekadent orgie under det romerska rikets förfall.

Inte för det. Många politiskt korrekta såkallade"anarkister" beter sig precis lika dekadent. Anarkister är dom ju inte på riktigt. På riktigt är de elitens nyttiga idioter och medelklassbarn som leker att de är revolutionärer, fast om det skulle bli revolution på riktigt så skulle de säkert skita på sig och springa och gömma sig.

Nåväl. Skinhead-kulturen åtminstone som den var på 80-90 talet har väl mer eller mindre dött ut.  Men drömmen var rolig tycker jag för det! :D Dock kan man inte döma ut alla som säger sig vara skinin som likadana. Nog finns det säkert av alla slag även där.  Vill någon vara skini så får han vara det för mig, jag bryr mig inte.

Jag minns en annan sak som hände 1982. Det var så, att det var en mugg hos mommo, som hon gav åt mig som gåva faktiskt i slutet av 80-talet. Jag var med syrran och min kusin och såg på muggen. Det var motivet Sankt Göran och Draken. Dom frågade mig vem som jag tror att vinner. Jag sade att Draken vinner! De börja direkt ropa i mun på varandra åt mig att nääää, riddarn vinner! Riddarn vinner! Han har svärd å e mycket bättre! Riddarn vinner! Jag var förvånad. Nog trodde jag att draken var den som skulle vinna. Draken symboliserar visdom inom den gnostiska skolan, och är en urgammal symbol för vishet i flera kulturer , samt att Sankt Göran var kristen. Fast det förstod jag inte som 5. Ganska bra förstod jag saker instinktivt som liten grabb då jag inte var på riddarens sida, utan Drakens :-) Det var såndän ryggmärgskänsla jag bara hade att jag var på drakens sida. Sedan efter dom hade sagt det började jag tycka att riddaren såg bara löjlig ut, som en jävla översittare eller något. Tänkte dock inte just de orden som 5 men kände typ så. Hah. fortfarande kan han nu troma upp sitt svärd jag säger int vart på sig.

Det var just denhär koppen som jag tog ett foto av just:

Haha, jag minns då back in våren 1988 då jag hade fått en Commodore-64 och två kaverin var hos mitt och spelade. Så började jag och ena kaverin kinas om vem som skulle spela till nästa. Så sade de tredje kaverin: Hörni, nu åker ni snart ut härifrån! Jag sade några år senare åt honom att han faktiskt sade så hos mitt engång. Han skakade då på huvudet och skämdes över hur han kunnat säga nåt så dabbot hemma hos mitt :D  Det brukade vara kutym att han sade så då man var hos hans och det blev att kinas lite om något. Det är bara humor nu i efterhand. Vi brukade spela ett spel vid namn Trollie Wallie hos hans på C-64 likaså, där det spelade b.l.a. Jarres musik i spelet. Jag sjöng engång med och hittade på egna ord som hade med spelet att göra: Jag är ett litet troll, som blaablaablaablaa..."" Kaverin blev arg och skrek att jag skulle sluta. heh.

Ack, det är barndomsminnen! Inga minnen från tonåren eller ungdomen, utan detta är rena barndomsminnen från då man var en liten parvel som gick i lågis. Typ från 87-88, för han hade Commodore innan mig.

Detta är alltså låten som man skulle kunna tänka sig att ett gäng med luffaraktiga pulin sitter i en ring och spelar och sjunger i närheten av avan på en plats där pulina satt i en ring just då jag cyklade förbi sommaren 1991 en solig och het morgon juli 1997 i nousuhumalan :D Med instrument som så mycket som möjligt låter likadant, bara att det inte är elinstrument. Skäggpulin skulle alltså sjunga, och pulipoika skulle sköta om maracassena, och några andra luffaraktiga pulin skulle sköta gitarr etc. :)