Johtaja och sportlov.

Alltså jag minns från sommarn 1988 en gång då Karjaan Yhteiskoulus gårdskarl som vi kallade för Johtaja. Han var en liten och smal ljus gobbe som alltid hade blåa kläder på sig. Han kunde bli jättearg. Han var ju från österbotten hörde jag senare, och det märktes nog att han var en stereotypisk pohjalainen till sättet. Stereotypen är ju att dom är hårda där uppe, och inte backar om det blir slagsmål.

En tidig incident innan Johtaja hade jagat mig och mina kaverin, som han gjorde några gånger, så var ena kaverin uppe på ett lågt regntak vid skolans nya jumppasal. Vi hörde från det gröna skolhuset *Krrrrrrrr!* det kom från skolkockan men var utan eko, för att den var söndrig. Vi noterade inte ljudet alls först. Så efter jag hade hört ljudet några gånger så vände jag mig om. Då var johtaja i en av fönstergluggana och lutade huvudet och typ halva kroppen ut och stirrade rakt på oss och såg arg ut. Han var helt orörlig och sa ingenting. Stod bara där vid fönstret som en staty. klockringandet fortsatte.Så skymtade jag en annan men tjock gårdskarl där inne också. Som vi faktiskt kallade bara för "vahtimestari" av någon anledning. Man skymtade hans skjorta och man såg då hans glasögon reflekterade där inne att han såg rakt mot oss. Hela situationen uppfattade jag som kuslig och creepy, om man kan använda det ordet för situationen. Och vi sprang sedan därifrån.

Jag har berättat så mycket om Johtaja förut, så jag berättar inte nu de få gånger han jagade mig och mina kaverin. Men det där minnet av honom tror jag int jag skrivit om förut. Det jag undrar var om dom tryckte på någon knapp som fick skolklockan att ringa, eller om det var en ren slump att det synkkade. Det var sommar, så skolan var stängd då.

Men nu har man lite dåligt samvete för att vi var där på skolgården och uppe på tak och sådant som vi inte fick vara och såg in  från fönstret och fick johtaja på det sättet arga på oss. Och nu skämdes man lite senare då man vuxit upp lite och såg honom i affes sedan. Jag minns bara 17.12-1999 var jag i affes, och då gick han omkring nere i pubben med en cigarett och ett whiskyglas i handen. Inte reagerade han något då jag kom förbi, men jag kände mig ganska "dabboger" då vi blott 10 år tidigare hade ganska medvetet retat med honom, då vi visste att han hade kort stubin. Man får insikter från 12-22---massor med insikter. Senaste gången han jagade oss var i slutet av augusti 1990 då jag och en kaveri visade fuck åt honom. Vi visade fuck bakomifrån mot bilen sådär rikit på läppä bara, och vi trodde inte han såg. Men han såg i spegeln, då han sedan stannade och börja jaga oss. Så det var ganska "hehe" nolot att se honom i affes. Det var enda gången jag såg johtaja i affes. Då man på ett sätt kände sig som en helt annan person än han som skrattade åt Johtaja 10 år tidigare.

Han flyttade sedan år 2000 tillbaka till sin hemort i norra österbotten hörde jag. Så jävla dabbot att man betedde sig så då, men vi lekte kova och typ att vi var i högis redan. Nå, augusti 1990 var jag ju i högis, en tapp. Lågisungar kan få för sig att leka kova också, fast dom inte ens i högis ännu.

HAHA! Jag minns nu mittiallt bara dendär drömmen om att jag var bakom slöjdsalen i Karjaan Yhteiskoulu och välte såndäna stora gråa fyrkantiga roskisar med hjul. Jag rullade dom nerför en liten gräsbacka bredvid slöjdsalen, då Johtaja mittiallt kommer nerkörandes i en gata vid namn Klockarsgatan med sin ljusblåa Saab-99 han hade då i slutet av 80-talet. Alltså han kom nerkörandes till höger om mig och skolgården. Så ser han  tydligen hur jag rullar ena roskisen nerför backan, för han tutar två gånger och bromsar till hårt och plötsligt. Såhär: *Tyyt Tyyt Brrroooommsss!!!*  Det var precis som man skulle kunna tänka sig att han sku ha reagera på riktigt. Det var kusligt i drömmen och en känsla att  jaix! Nu blev ja fast! Jag minns inte mera sedan av drömmen. Det kan hända att jag vaknade till då det blev så skrämmande, för ibland tänker man att kanske jag ändå drömmer? vid sådana drömmar och så väcker man sig. Fast bättre skulle det vara att bli kvar i drömmen medveten om att man drömmer. Lucid dreams kallas det ju för.

Så kom Johtaja förbi körande på Bulevarden engång då vi hade rast i lågis vårterminen 1989. Han kom körande med sin blåa Saab och man såg honom bara inne i bilen då jag och kaverin såg honom från skolgården. Alltså inte från bollplansområdet, men ovanifrån från asfaltsytan där flickorna typ hoppa hage och rep och så.  Vi var ganska nära mot matsalen och hängde mot det korta trästaketet ner mot bollplan och kaverin såg honom först och vi båda skrattade och pekade mot hans blåa Saab som kom från hälsocentralhållet och vi skrattade, pekade och utbrast : Aahahahahaaa, Johtaja! Johtaja! Man kan ha roligt av så lite som liten.

Som jag lurade kaverina då alla 3 var och simmade i sågspån i en stor roskis som fungerade som sågspånsbehållare från finskspråkiga skolans slöjdsal. Bakom slöjdsalen. Den finns kvar ännu. Jag var den ända som var utanför. Det var sensommaren 1988. Jag ropade mittiallt: JOHTAJA KOMMER! Och sådan eld i reven kompisarna fick. Det måste nog ha varit världsrekord i att hoppa upp från en roskis och hinna springa typ 10 meter :-D Dom alla 3 skuttade upp som harar och började springa fullt utan att se sig bakom, tills jag ropade att haha, ja lura er! :-D

Så sade en kaveri som just had flyttat från Sverige samma sak lite senare. Han försökte också lura oss vid ett annat tillfälle,men det gick inte så bra då han inte kunde säga "johtaja" utan han sade på rikssvenska: Jololtaja kommer! :-D

Johtaja kunde bli jättearg för ingenting. Det räckte med att man såg in i skolans fönster och han var där så kom han argt gående emot en. Nåväl, nog om honom nu. Johtaja va bra kunde. Jag skulle bjuda honom på en whisky om jag skulle se honom igen. Riktigt såndän kunnon pohojalaane typ, och sådan stil.

Jag läser igen en bok som jag läste april-maj 1994 som jag köpte nerifrån bokhandeln som då fanns i källarvåningen i samma hos som Sineaaria är på övre våningen nu. Det en bok vid namn Riders on the storm-Elämäni Jim Morrisonin ja The Doorsin kanssa. Jag köpte den för att jag tyckt om The Doors musik sedan 1992 och fortfarande uppskattar deras musik. Ett av de bästa 60-talsbanden, och ett av de verkligt få 60-talsband jag har lyssnat aktivt på. Blue Cheer är ett annat bra 60-talsband, samt Shocking blue, ett 60-talsband med kärringsångare. Det är också jättebra band. Vill man ha 60-talsfiilis så kan man lyssna också på The Strawberry Alarm Clock, ett så hippieaktigt band så man börjar flina, men det ger en onekligen sockrig känsla av 60-tal då man lyssnar på det bandet.

Det är rätt så roligt att få flashbacks till april-maj 1994 då man läser denna bok, för det får man onekligen. Så minns man också andra saker från samma period som fallit i glömska på samma gång. Det är så som minnet fungerar.

Det är ganska bra bok nog, men man kunde inte då och inte nu relatera till ett gäng grabbar i 20-årsåldern från San Fransisco under 60-talets slut.Det är en helt annan värld och generation. Jag tycker om att kunna relatera till saker jag läser. Men stor skillnad, nu är det en ganska intressant bok för det. Och en fördel att juttuna i boken fungerar som en sorts tidskapsel till våren 1994, då det på samma gång löser upp och befriar andra minnen som fallit i glömska från denna period.  Det är ex-trummisen i The Doors som har skrivit boken.

Nåväl. Sportlov från 87-00?

Kort bara några minesglimtar.

1987: Jag var och äta i Simpukka med syrran och farsan franskisar och biff. Solen lyste och det var snöigt. Morsan var på jobb. Sedan lyssnade jag på min Tarot kasett jag köpt från kiosken januari 1987. Tarot var heavy från Kuopio och sådant som tuffa grabbar lyssnade på. (jag var den enda dock som lyssnade på det i min bekantskapskrets. Visste ingen annan som lyssnade på Tarot. Dom var ju t.om. i Hittimittari engång juh! Och t.om. Guldgrisen-tidningen, postbankens tidning för barn: t.om. där var det en juttu om Tarot vårterminen 1987. Jag minns att de intervjuade någon av dom och han berättade typ att det känns så bra då man går på gatan i Kuopio och man hör några flickor som viskar: Se, där går en Tarot! Dom i Tarot var lite över 20 då. Alltså jag diggade låten Midwinter Nights FULLT. Och annars också var The spell of Iron en bra skiva och är fortfarande.

1988:
Sportlovet 1988 minns jag inte mycket av. Det har lite fallit i glömska. Åtminstone hade jag en fix idé om att jag skulle vara morgonpigg på veckosluten och vakna klockan 4. Dock orkade jag mycket sällan vakna den tiden. 1-2 gånger bara.. . då jag blev tonåring märkte jag att det är mycket bättre och mer stämningsfullt att vaka hela natten ända till morgonen, och sedan fara och sova. Som jag gjorde då det var sommarlov, och gör typ ännu då jag har möjlighet och ork till det. Att vaka hela natten slår att stiga tidigt upp på morgonen med hästlängder. Det är mycket bättre.

Sedan började jag läsa 91:an då som jag ännu läser och for och ringde på en kaveris fammos dörr typ halvåtta på moronen. Då kaverin sade att han sku vara där.- Men kaverins fammo sade bara att han int e där

1989:
Jag spelade på min C-64 och var ute och busade men kaverina. Minns bara att det var kallt och klart och snöigt och en traktor med gul saftblandare plogade på finskspråkiga högis gård. Jag var ute med kaverina då. Sedan for jag med familjen till Ekenäs och äta på restaurang.

1990:
Såg på Pulttibois och skrattade åt Apuva-gobben i början och slutet av sportlovet 1990. Det kom på fredagskvällar. Så sprang vi nerför en gata med kaverina och ner på en kaveris gård. Jag såg bakom mig, och det kom en siluett av en gobbe långsamt gående, som vi inte sett. Jag tänkte inge vidare på det då. Men så på kaverins gård så kom han förbi, såg arg ut och stannade för att glo på oss. Det var kusligt. Vi sprang ner på gården, och han hade försvunnit nog då vi kom upp tillbaka. Det var någon gobbe vi inte sett tidigare. Sedan såg jag på Yy-Kaa-Koo på söndagsmorgonen. Det var ett program typ för 11-14 åringar, som var ganska roligt. Och så på KASMASIINI på söndagseftermiddagen/kvällen. Pampampam-PAMPAPAPAA,Pampampam-PAMPAPAPAA Pampampam-PAAPADADIIPAA-DIIII!!! KASMASIINI! Haha, kom ihåg dendä Kasmasiinis tunnussång.

1991:
Drack Pärontrip och lyssnade på Deep Purple's The house of blue light-skiva. Sedan for jag och en kaveri till avstjälpingen då den var stängd och fynda. Kaverin bjöd på en tupla. Köpte då nyaste Kreator LP:n Coma of Souls samt Death Angel från Lojo Anttila-hårder thrash. Så läste jag en bok om det övernaturliga jag lånade från bibban. Så var vi avstjälpningen och fynda med en kaveri en dag då avan var stängd.

1992:
Vi spelade med kaverina potti och pajazzo etc i Simpukka, Evald's, Fokus etc. på onsdagen i Fokus så var det några gamla gobbar som såg då vi spelade. Ena gobben sade, menade oss och ungar överlag, "Dom har ju sportlov nu dom här!"

1993:
Vi spelade Sega hos en kompis. Ett spel där en motorcykelpolis kunde dyka upp om man gjorde nåt fel då man körde i spelet. Kaverin kallade honom för "Orunkle" fast han hette O'rourke. På fredagen 26.2-1993 var jag i hesa med farsan. Jag for till en butik och köpte Riistetyt och Terveet kädet samt The Exploited på LP. Det är HÅRD hc-punk, fast jag inte aldrig varit nån punkare eller gillar deras innehållslösa och ytliga attityd. Speciellt inte sedan vänstern och PK-moralisterna kapade punken i ett tidigt skede redan.. Men musiken kan man digga för det. Och det är fortfarande HÅRD hc. Sedan mycket hastigt slutade koncentrerade jag mig på att köpa black och death istället 1993.

Sedan på kvällen såg jag på sista avsnittet av "16" då dom hade skolavslutning, och bävade för min egen kommande skolavslutning från nian, då jag då redan tyckte det sku vara nervöst att vara i festsalen och gå upp inför hela festsalen då rektorn ropar på ens namn i mikrofonen och man får avgångsbetyget från nian, som ju var iaf kutym att det var för niorna förut. Kanske fortfarande?

1994:
Jag drack kaffe, åt Yankie-choklad flera stycken på engång och lyssnade på Rotting Christ på fredagen. Solen sken och jag tänkte att jess! Sportlov! På onsdagen promenerade jag till Lövkulla. En brud som var i samma klass som jag kom emot i Landsbron. Hon hälsade inte, utan såg bara ner. Vilket ju är ganska kutym att man gör i den åldern. Därför tyckte jag att serien "16" då den kom, på ett sätt var det en bra och realistisk ungdomsserie, men å andra sidan var det nog i våran klass i högis iaf att flickor umgicks med flickor och pojkar med pojkar i sina egna gäng. Det var inte vänskap över könsgränserna, inte fientlighet heller. Men inte vänskap, och absolut ingen romantik då ännu i högis. Nog förekom det i skolan, men knappast i vår klass. Jag tänkte bara då de i serien "16" då pojkar och flickor umgicks så luontevasti med varandra, som om de sku ha varit flera år äldre. Nej, i högis e de nog fortfarande lite tjej&killbaciller-meininki på riktigt.

Men stolt var jag över att vara så "gammal" så jag sku gå ut nian i sommar! Och mycket förväntansfull inför framtiden. De som förstår sig vara "lortar" i den åldern, är ju i själva verket de som är de mognare då. Jag förstod inte riktigt då, att en 16-åring är en lort...  tvärtom, jag trodde att 16 var liksom sweet sixteen.

Sedan kom jag till kaverin. De satt i köket och lyssnade på Black Sabbath 2 kaverin då jag anlände. Just då jag kom spelades låten Solitude från Master's of Reality skivan från 1971. Så låtsades vi att vi skjöt med sinko på kyrkan som syntes från fönstret. Vi formade armarna och händerna som en sinko och "skjöt" ditåthållet.

1995:
Gick förbi Selcast och det röda teglet som fabriken är gjord av bara lyste i februari-solskenet.

1996:
Jag lyssnade på den då nya Burzum-skivan Filosofem mycket. Sedan for jag och en kaveri på kaffe till Shell. Vi satt där nästan två timmar och talade med andra ungdomar också. Då vi gick tillbaka till mitt därifrån så var där en 3 zigernare, en morsa farsa och ongi utanför med någon japansk bilmodell från typ 80-talet. alltså utanför Shell. Morsan sade åt ongin argt 2 gånger: Autoon! Autoon! Så smällde dom bara fast dörrarna. Så sade kaverin att på ABI-kryssningen han var på nyligen så hade han sett en singel med något svenskt band vid namn "Undervattensmopederna" i en skivaffär i Sthlm. Vi skrattade lite åt det namnet. Hade aldrig hört om nåt sånt band.

1997:
Jag köpte mintpastiller från kiosken och läste Nordic Vision, en musiktidning på 90-talet.

1998:
Var i Salo av och an. Drömde om en surrande rödsvart humla.

1999:
Hade nostalgi för sportlovet 1996. I övrigt var det ganska långtråkigt sportlov.

2000:
Jag berättade ju i förra inlägget om dendär ryssen/litauiern som var hos mitt då en kaveri som kände honom tog med honom till mitt. Och då vi lyssnade på Finntrolls första skiva. Men sedan for vi också hem till samma kaveri från Serendi en dag vi hade vart på kaffe där. Då var inte ryssen/litauiern med. Kaverin ringde till sin sambo och frågade att får ja ta några kaverin hem? Han fick göra det. Hon satt sedan där på en stol då vi kom in och hälsade glatt nog. Så såg vi på någon några år gammal hemmavideo där kaverin rökte pipa då dom var ute någonstans. Kaverin sade nostalgiskt nåt att jåå, där va dendär pipan! Ja tror vi rökt Caravelle eller nån liknande god piptobak med den!

Sedan lyssnade jag på Tangerine Dream. En gammal klasskaveri kom emot mig då jag gick på stationsbron. Hon hälsade glatt. Sedan gick jag en solig dag genom bussis. Det hängde en massa kosovo-albaner vid den sidan som är mot själva buss-stationsplattformarna.

Nåväl. Det var då det. På tal om Hittimittari så blev jag nostalgisk och såg på några gamla avsnitt av hittimittare på arenan nu då jag kom att tänka på det programmet. Jag såg på Hittimittari 86-88. Jag mindes nu att vi tala om Hittimittari i skolan. Jag minns bra då Wasp spelade i Hittimittari vårterminen 1987 och Kerstin våran lärare sade i skolan nästa dag att ja gissa att int Wasp sku få bra poäng, att heavy passar int in i Hittimittari, sade hon. Det sade hon då vi hade hantta, då pojkar också sku ha hantta en termin. klassen drog lott om vem som fick ha slöjd och hantta på vår eller höstterminen.

Sedan minns jag bra Pink Floyd vårterminen 1988 och Cutting Crew våerterminen 1987 samt den jätte-enerverande biten av Tuomari Nurmio TANGOTYTTÖNI RAMONA!! vårterminen 1987 också. Den var irriterande. Kom ihåg den nu igen då jag såg musikvideon på Hittimittari, hur han satt raklödder i ansiktet och rakade sig medan han sjöng: TANGOTYTTÖNI RAMONA! Vanligtvis spelades det skitmusik i Hittimittari men alltid kom det några pärlor och det var roligt att se ändå.

HAHA, jag drömde en rolig dröm i natt efter jag sett på Hittimittari. Blev lite lågisnostalgi, för jag minns en lärare som vi hade i musik ibland, Dicken som var en bra typ på 50+ då. Vi hade levyraati med honom i skolan, och han var intresserad av vad vi barn tog för musik med, fast han inte nödvändigtvis diggade det själv, så var han nyfiken på bändena vill jag minnas. Som nu barn diggar. Som Kiss, som jag lite nedsättande kallar för "barnheavy" :-D

Iaf, jag drömde att Dicken frågade i lågis(jag var i drömmen en liten unge i lågis igen, typ 9) på musan att va ska vi lyssna på för musik? Så var hela klassen tyst, ingen våga säga något. Alla var blyga. Så sade han: Vi lyssnar på Kiss! Så tog han fram en Kiss LP och satte den och snurra, såg på texterna och sjöng med, fast han översatte direkt till svenska, sjöng alltså Kiss-texterna på svenska medan skivan spelade. Det var en humor dröm, och man sku kind of kunna tänka sig att Dicken skulle ha hittat på något sådant :-)

Och så musiken i hittimittari! Både intro, bakgrunds och outro musiken var ju bra så satan, och det var ju Jean Michel Jarre. Men det visste jag inte då.

Jag kom att tänka på sommaren 1987. Den lär ska ha varit jättekall och regnig, och nu då jag tänker så nästan alla minnesglimtar från den sommaren var att det var mulet, grått och regnigt. Men då i den åldern brydde man sig inte om det. Huvudsaken var att man hade SOMMARLOV! Sommaren 1998 var en annan extremt kall och regnig sommar. Jag tyckte dock det var mysigt att det var grått och regnigt sommaren 1987. För vi satt hemma hos en kaveri och spelade på hans dator och var på utfärd med farsan och syrran i Nummela då morsan var på jobb och liknande saker. Så det var en typisk mysig barndomssommar skulle jag säga, så det störde inte mig det ringaste att det var en kall och regnig sommar.

Sedan var vi hela familjen i Sthlm och uppe i Kaknästornet. Har varken förr eller senare varit där uppe. Fin utsikt var det vill jag minnas. Och det kändes i öronen som det känns då flygplan stiger i hissen på väg upp till Kaknästornet minns jag.

Som sista sak i detta inlägg så en länk till en Yle-artikel, som handlar om ett par som bor i en stuga mitt i skogen, utan el och rinnande vatten. Det skulle vara något det! Det enda problemet är att man skulle måsta offra musiken om man inte har nån stereo där utan el. Men det skulle kunna ordna sig på det sättet, att man har bärbar kasett och CD-spelare som ju är batteridrivna (förvisso vet jag inte hur man sku kunna lyssna på LP-skivor..men något sku man väl få uppoffra om man skulle vilja leva så naturligt som möjligt)

Samt att man skulle ju kunna ha instrument med, typ flöjt, gitarr kanske rentav en Cembalo, och så skulle man kunna komponera mystisk skogs-atmosfärsmusik enbart till eget och partners nöje. Ty nu skulle man ha en brud med sig om man skulle leva ute i skogen. Det skulle vara pricken på i, det naturligaste av det naturliga. Singel är man i civilisationen mycket oftare, men utanför en civilisation skulle det vara annat. Naturligtvis skulle man vara med i civilisationen i princip i detta fall också, även om man skulle vara på utkanten och kunna glömma att man är med i denna nuvarande civilisation.

Vart sku man hitta en sådan brud då som vill leva i skogen utan elektricitet och rinnande vatten? Jag tror det skulle vara en av de svårare nötterna att knäcka..då brudar är så beroende av skor och kläder och sådant. Nåväl, jag är ju också beroende av materialistiska saker, som skivor..så inte ska jag säga något jag heller.

Konstigt att det kommer såhär sakliga artiklar från Yle sedan ibland! Man sku tycka att makthavarna inte skulle tycka om sådant här leverne, men de kanske tänker att så få vill det ändå, så de bryr sig inte tills vidare? Men man sku tycka att även journalisterna i Yle inte skulle tycka om denna livsstil? Ni ser på kommentarerna nedanför denna artikel att någon är lite på liknande tanke som jag.. angående bankirer etc. Nåväl nog spekulerat. Läs och begrunda. Detta är det naturligaste sättet att leva. Jag beundrar verkligen detta par. Tummen upp!


https://svenska.yle.fi/artikel/2017/02/26/utan-el-och-vatten-i-fem-ar