Han som blev JÄTTEARG då han dog i spel

Alltså jag minns då det fanns spel uppe i Kila Center kiosken, som la ner 1998. På det glada 80-talet fanns det konsolspel där. Jag brukade också vara där och spela Golden Castle (Som vi med kaverina kallade för "Svärdspelet") och Section-Z. Innan det, innan dessa spel kom till kiosken så var där ett spel 1986-1987 som man var en robot som var på någon planet/måne och skulle skjuta troll som kom emot pompande från kratrar. De första banorna var ganska enkla. Det var en massa småkratrar och småtroll som pompade sakta emot en på den. Sedan blev det natt, då var det lite svårare. Trollena lät Djong-djaing-djong-djong-djong! Då de pompade emot en.

Den svåraste banan var den sista banan. Då var det en stor krater framför en och det kom långsamt upp ett argt jättetroll som såg jättearg ut och hade stora huggtänder. Man såg hur det långsamt steg upp ur kratern medan det var en hotfull musik. Så kom den långsamt emot en, och man skulle skjuta sönder dens tänder. Hann man inte det så tog den till slut plötsligt ett par jättepomp mot en och åt upp en. Det hördes bara: PÅDÅMPÅDÅM!! Och så då den åt en så sade det: KRUNSCHKRUNSCHKRUNSCHKRUNSCH!!!

Så kom sedan Section-Z och svärdspelet till kiosken 1987. Section-Z fanns visserligen i Bussis 1986 men försvann samma år och det kom ett flygspel istället, 1942-The battle of Midway. Men då jag tidigt på hösten 1987 såg att Section-Z hade kommit till Kila Center tänkte jag att Jåå, där e dedär spele som va i Fokus förut!

Det var en jappe där som var kanske 15-16 som jag inte kände som var jättebra både på svärdspelet och Section-Z. Han var liten och livlig av sig, och hans kaveri var stor och loj. Kaverin spelade aldrig, bara såg på då den lille spelade. Det var som Den minsta och den största Dalton i Lucky Luke. Bröderna Dalton var ju 4 gangstar varvid Bob Dalton den minsta var jättearg av sig, och den största, Averell, lugn och dum av sig. HAHA! Som då Bröderna Dalton hade blivit tillfångatagna av indianer och de stod fastbundna vid varsin totempåle och de andra förstod allvaret, men Averell såg bara dum ut och började sjunga och stampa med foten i takt med indianernas dans, som dansade runt dem: BADABOU TAGADA! Då ropade de 3 andra bröderna på samma gång: HÅLL KLAFFEN AVERELL! Averell såg bara helt hölmö ut och hade ett stort frågetecken över huvudet. Typ att va? Gjorde jag fel?

Iaf. Han blev jättearg alltid då han dog i spelet och han inte hunnit långt ännu. Han ropade åt mig, fast han talade annars svenska: JA ALA PAINUA NYT SINÄ SIITÄ!! Då jag såg på då han spelade. Fast engång lät han mig höra på sin walkman att han hade bandat in musiken från Section-Z. Han frågade att kuulostaako tutulta? Så fick jag lyssna med hörlurarna. Han var saklig annars, men då han blev arg då han dog i spelet blev han jätteförbannad. Fast han var jätteskicklig på båda spelena. Det var några typer i 30-årsåldern som följde med då han spelade engång, och man såg på deras ansiktsuttryck att de var riktigt förvånade över att han kunde spela så bra. De brukade också vara där och spela. Den ena i 30-årsåldern var min dagmammas son, så jag kände honom.

En kaveri berättade också, en klasskaveri, engång i skolan hur samma jappe hade betett sig. Kaverin berättade att han just had kommit från handbollsträningarna, och tagit en hamburgare åt sig i kiosken. Så for han och kollade då just dendär arga jappen spelade. Så berättade klasskaverin att han just då var jättearg då han dog i spelet, och nästan höll på att slå min klasskaveri på käften.

Jag blev sedan jätteskicklig på Golden Castle, svärdspelet sommaren 1988. Då hade den arga försvunnit. Man såg honom inte i kiosken mera. Jag önskade bara att han skulle ha sett att jag också spelade igenom hela spelet.

Haha, ja minns dedär skelettet som var den sista gobben man skulle kämpa mot. Det var först nästsista gobben, och då han dog så återupplivades han som ett skelett. Sedan då skelettet dog så sade det :AAAAAhhh!! Och dödskallen blev röd.

Ack dessa barndomens tider som en 10 årig lort hösten 1987 då man spelade Section-Z i kiosken och sedan cyklade hem med smak av löskarkki i käften fortfarande. En enstaka stjärna hade tänts redan på himlavalvet och det var en "rymdig" känsla p.g.a Section-Z spelet och dess rymdiga elektroniska musik.. det var nice.

Nu är det faktiskt 20 år sedan jag var 20 år 1997. Otroligt känns det nog. Även om man var faktiskt väldigt barnslig som 20. Man var nog kvar i tonåren då ännu, och hade nästan lite högisfilosofi rentav då ännu :P Man förstod inte själv hur sjuttons barnslig man faktiskt var då ännu. Dock hade man bra musiksmak även då och några mästerverk i skivväg köpte jag faktiskt 1997 (Även andra år. 1997 är inget undantag i sig) och av mainstream musiken minns jag ju Bailando och Barbie Girl som spelades i affes alltid den heta sommarn 1997, då vi brukade vara i affes med några kompisar.

De skivor som var de yttersta mästerverken jag köpte 1997 var nog juni 1997 då jag köpte Mercyful Fate's Melissa-skiva, samt då jag april 1997 köpte Tormentor-Anno Domini skivan på cd, som egentligen är en c-kassett demo från 1988 av ett alldeles fantastiskt bra ungerskt band vid namn Tormentor. Jag läste om att de fick uppträda i Ungern under 80-talet helt fritt, bara att det var några miliser som följde med deras spelningar, och de skulle ha blivit arresterade direkt om de sa något illa om kommunismen och regimen, men de fick helt fritt ropa t.ex. "Fuck the Church!" och sådana saker.

Alltså denna ursprungliga demo är så härlig och ljuv musik så jag höll på att hoppa upp i taket då jag hörde den första gången då april 1997, då den kom med posten till mig från en svensk firma,och ännu är det en sabla bra och catchig skiva. Det är en sådan skiva man aldrig tröttnar på, som klassiker brukar vara. Det är på samma gång mörkt och ilsket. Ingen partaj-metal kan man säga precis :D Och det är hederligt så satan att det kom från andra sidan av järnridån då 1988. Det bara ökar underground-fiilisen maximalt.

Man hade hört talas om Tormentor sedan 1993 och förstod att det var nån form av kult-band, men så jävla bra som det var så var det ändå en positiv överraskning.

En annan klassiker var Necromantia mcd:n Ancient Pride som jag också köpte april 1997. Alltså det har  inte att göra med något sådant som man nuförtiden associerar andra ordet till, men en hyllning till det forna Europa.

På tal om järnridån så minns jag våren 1990 då det kom på Rockstop tror jag det var en hel del band från Sovjet-Ryssland, som kallades för "Perestrojka-Rock" Jag minns inte alls vad bändet hette, men dom hade en låt som var typ en liten hit i väst, det var någo lite glamrock-aktigt vill jag minnas, där dom sjöng någo "BangBang!!" Är i regel ingen fan av glamrock/hairmetal, men den låten lät riktigt bra vill jag minnas och fastnade.

Sedan var det vid samma tider vid en bro i Virkby klottrat med röd spray en hammare och skära, så stod det "RUSSIAN HEAVY" sprejjat bredvid. Man förstod att det syftade på "Perestrojka-rocken" och denna "Bangbang-låt"Det såg jag några gånger från baksätet då jag åkade förbi där med morsan och farsan. Jag tänkte att någon hade tyckt det var så bra så han måddes sprejja det på bron i iver över att det var så bra. Så han skulle göra lite reklam på samma gång typ, som man nuförtiden kan sätta upp youtube-clip på musik i Facebook.

Åtminstone minns jag att den låten var från sovjet, men om jag har fel så är det nolot :D Men jag minns att det hörde till denna s.k. "Perestrojka-Rock". Nåväl, här Tormentor med låten Beyond. Ett rent mästerverk från Ungern år 1988!! T.om. en kaveri som inte lyssnar på sånhär musik uppskattade skivan då jag spelade den åt honom 1997. Han tyckte att låtarna fastnade. Dehär e myki bättre än någo junttit gnäll om "Äää, Slayer!"