Skolavslutningsdagen 2.6.2001

Det var alltså inte min skolavslutning men det var den officiella dagen för skolavslutning för de flesta skolor då. Jag for till ekenäs med tåg ensam, och skulle möta upp några kaverin i Ekenäs sedan. Vi gick förbi dendär parken va fan den nu heter igen? Stallörsparken. Det satt några tydligen lokala Ekenäsbor på gräsmattan och såg roisiga och fulla ut redan, fast det var ganska tidigt på kvällen. En av dom kanske i 40-årsåldern såg på oss och ropade: ÖY! E du punkare du där? Du e punkare va? åt kaverin. Kaverin sade ingenting men sade sedan att punkare? Han sku tål å få stryk!

Så kom det några ekenäsbrudar som kaverin växlade några ord med, men dom var inte så ivriga på att prata. Sedan kom det en som kallades för Igelkotts-Terminator i högis. Han hade någon flaska som putade ut från rockfickan och talade ivrigt och glatt att det var längesen senast. Solen sken och det var en fin kväll. Ena kaverin talade om att Ekenäs e så jävla instängt, och det är typ som en stam som isolerar ut alla andra, att Karis e närmare hesa och man är vanare vid utbölingar där. Men inte i Ekenäs. (Nog för att begreppet "Karisjuntti" Inte är ett onödigt begrepp heller, haha.)

Men det är sant, man är inte en äkta Ekenäsbo om  inte släkten har bott flera generationer i Ekenäs typ. I Karis välkomnar man utbölingar som äkta Karisbor, bara dom låter sig bli Karisifierade, och fanittar BK-46 typ.

Sedan for vi till Jumpen som det då hette denna krog. Det var helt okej där nog. Jag talade med några klasskaverin från handels där jag studerade. Dom var glada nog. Så såg jag en som bott i hesa länge men är från Karis, en Sami, som förut kallades för Sämpylä, åtminstone 88-90 typ. Han är litet yngre än mig. Innan jag såg honom i Jumpen då, så hade jag senast sett honom hösten 1994. Han sade också att on siitä aikaa ku puhuttiin viimeks! Har aldrig sett honom efter det.

HAHA! Jag skrattade engång då min morbror engång i bilen skrattade till och sade att tänk om bilen skulle ha ben istället för hjul! :D Humor är också Apuvagobben som jag bara började tänka på mittiallt nu, den bästa sketchfiguren jag någonsin sett, som kom på Pulttibois och Manitbois 1990-92, och som jag sett repriser av och köpt dvd av. Det är nog mycket bättre än någo allymcbeal och sådant som folk tycker om. Finsk humor är oslagbar. Det är så humor då man vet att han i något skede börjar skrika Apuva!! AAAPUUVA!!!! i något skede. Man bara väntar på det. I en sketch såg han först riktigt panisk ut. Så sade han glatt engång Apuva. Sedan började han skrika för full hals AAAPUVA!!!!!

Apuva!!!!APUUVAAA!!!!!! Så kom alltid dendä gobben med mustasch och lång pipo med ett rep och räddade honom. Som då han spelade hedelmäpelii och istället för pengar så vann han två päron och det kom ut två riktiga päron, då linjen som han fick var två päron och en jordgubbe. Så slickade han sig om munnen att nu sku han få äta gott. Så började han ropa som den allmänna farosignalen: aaaaAAAAaaaaa aaaaaAAAAaaaa och sedan APUVA!! Han började ropa apuva för att jordgubben fattades.

Så då jag var dabboger och högis-aktigt lortig ännu då 1997 då jag var 20 så hade jag och en kaveri jätteroligt åt en musikvideo där Cronos, Venom's sångare och basist skriker och pekar mot publiken och sedan formar händerna runt micken och ropar grovt: Åååååhh!!! Ungefär som ett litet barn som vill leka monster. Intet illa med att man skrattar åt det, för det var ju tokroligt, men sedan fånade jag och kaverin oss och formade händerna som Cronos formade runt micken och ropade Åååhhh!! i affes också några gånger :P DEt var mycket barnsligt, trots att en baarimikko såg det och skrattade åt oss fullt. Han var helt rento den baarimikkon. Han skrattade typ med tårar i ögona åt folks fyllefasoner alltid. Vanligtvis brukar baarimikkona hastigt bli kypsä på sådant, och det förstår jag mer än väl, men folk är olika.

Haha, en video från 1985 är också tokrolig på en punkt, då Cronos drar bas-solo och i ett skede rullar på scengolvet som en 4 åring typ. En från publiken gapskrattar ser man. Brukar tycka att rockshower kan vara nog så patetiska, där man t.e.x. kör omkring med motorcykel på scenen och sådant för att verka macho och rokkenroll typ--men det är skillnad på patetisk show och helt crazy-tokrolighet. Sådant kan vara roligt och pigga upp i vardagen. Även seriös esoterik på en spelning är en helt annan sak än någon patetisk kapitalistisk "rokkenroll"-show. Kiss är ett exempel på ett sådant band som jag aldrig kunnat tåla. Bortsett från en enda låt som är rätt så okej: Detroit Rock City.

Jag håller nu just på att se på säsong 2 av Kotikatu som kom på arenan häromveckan. Jättebra serie, Och jag började se på Kotikatu hösten 1999, så jätteroligt att se vad som hände innan jag började följa med. Jag slutade att se på Kotikatu dock 2009 då det blev mittiallt helt skit och salkkariaktigt. Så hinner inte därför skriva så mycket blogg. Ja och så skaffade jag katten, en vacker Abessinier. Den har varit mest hos pärona en så länge, då dom är pensionärer och hinner vara med den, medan jag har jobb och så, men då den blir lite äldre så ska jag ta den till mitt på heltid. Den tar också tid, men det är ju en kiva kamrat måste jag säga. Den har ett soligt lynne och är social och vill hela tiden vara med i alla aktiviteter. Så man ska köpa en raskatt om man vill ha ett säkert kort. Bondkattorna kan växla så i personligheten och humöret, så det är alltid ett osäkrare kort. Men folk gör ju hur dom vill såklart.

På tal om djur. Utan att annars ta ställning i vargdiskussionen så kan jag säga att jag mycket hellre skulle möta en (lös) varg ute i skogen, än en lös Dobermann, schäfer, rottweiler, bullmastiff, pitbullterrier eller någon liknande. Dom är mycket aggressivare än vad en varg i regel är. Jag brukar kalla dom för "hårdlekar-hundar" för många köper dom bara för att leka kova då dom har dom, och sedan failar uppfostran totalt. Inte alla dock. Jag har sett mycket lugna och balanserade chäfrar och rottweilrar, men man kan inte veta om man inte känner dom eller ägaren. Olyckor händer med dom snarare än med vargar. Ett exempel är då en 22-årig brud blev ihjälbiten av sin vansinniga bullmastiff i Tampere tror jag det var sommarn 2001. Vargar är dessutom renare, ädlare, urpsrungligare och äktare än hundar, som ju är degenererade vargar. Säger inte att inte hunden är en god vän också-naturligtvis. annars skulle den inte vara så populär. Men vargar är ändå de renaste och ädlaste och ursprungligaste. Hunden är en blev kopia.

Jaja, nu gnäller någon om Kolmården 2012, om incidenten med varg där. Men det var ändå halvtama vargar. Det är skillnad. Men för all del, man ska ha respekt för vargen. Den är ett rovdjur trots allt.

Jepp, min katt heter Sirius, som betyder "flammande" på grekiska. Som smeknamn tänker jag ibland kalla den för Lokabrenna, som är namnet på stjärnan Sirius på fornnordiska. Det betyder Lokes eld. Men att döpa ett djur eller människa efter någon mytologisk gudafigur (Fast Loke ju egentligen är en Thurs, men det samma gäller även dem.) är.. fånigt. Låt namn på mytologisk gudafigurer vara helgade åt dem, och låt människo och djurnamn vara helgade åt människor och djur. Om folk skulle ha någon aning om att det finns djupare esoteriska tolkningar av dessa mytologiska väsen, så skulle de knappast döpa sin hund t.e.x. till "Loke". Det är så oseriöst. Jag må låta som en tosikko, men så tycker jag.

Lokabrenna är en annan sak dock. Precis som namnet Torbjörn t.ex. Och förresten heter min katt Sirius officiellt. Jag tänker bara kalla den för Lokabrenna nu och då varvat med Sirius. Precis som jag kallade päronas förra katt för "Guffa".

Jag drömde inatt igen att jag hånglade med en Saara från Kotka. Konstigt, för jag drömde så för några år sedn också, och har inte sett henne sedan maj 2009.

Denhär Apuva-sketchen såg jag första gången en fredagskväll februari 1990 då den kom på tv. Haha, apuvagobben är nog så rolig så detta skulle nog ha kunnat bli ett internationellt genombrott i stil med Chaplin och sådant om det skulle ha kommit ut dom tiderna.
https://www.youtube.com/watch?v=CmZQy1rs_7E