Om Guru, Kåre, Laku och andra högislärare från min tid i högis (1990-93)

Jag tänkte att jag i brist på betär trots att det inte är fucking fredag, som jag ju brukar sända mina inlägg ut i etern,  ska prata lite om högislärarna jag hade i detta inlägg. Ska vi börja i bokstavsordning? Jag kan inte säga så jättemycket, med risk att inte råka ut för ärekräkningsbrott, haha. Men jag ska hålla mig civiliserad och diplomatisk. De flesta högislärare var bra nog.

Anne
Anne var hussalärare. Hon var väldigt mån om att man ska äta rätt och så. Och ännu då man ser henne i butiken då man handlar så ser man att hon för en sekund sneglar ner på ens korg och ser vad man köpt för matvaror. Hon var helt ok nog annars, fast ibland blev man lite trött då hon ville så ivrigt propagera för en bra kost.

Carola
Carola hade vi i kemma och fyssa i nian. Hon var bra nog och engång fick en Macke från klassen röka en Camel i klassrummet under en fyssalektion. Han satt vid katederstolen och rökte en Camel medan Carola riktade något strålar mot röken och förklarade något. Det var liberalare gällande tobak den tiden, men det var ändå mycket överraskande för oss ungar. Hon bara frågade att vem har tobak på sig? Att en får komma upp och röka en tobak, att hon ger tillstånd till det.

Ironiskt nog så cirka ett år före så hade vi en Laila som fyssa och kemmalärare. Samma Macke tände i smyg en tobak på hennes lektion, medan några andra döljde honom, i samband med ett grupparbete. Han tog bara ett bloss och fimpade sedan. Laila märkte ingenting av det, men frågade snart att märker ni hur den börja lukta tobak här mittiallt? Men hon trodde det kom utifrån eller någon annanstansifrån. Föga visste hon att det kom från klassrummet.

Heh. Det var innan min tid i högis, några år innan, som jag hörde att det var en som blev relegerad från skolan, då han tände en tobak mitt på lektionen framför näsan på lärarn, sedan for han ner och sket på vessagolvet.

Dan
Dan var vår moddalärare. Han hade kuri, behövde sällan höjja sin röst. Engång gjorde han det dock, då han skrek högt som en megafon med en klar grov röst: NU ÄR JAG DEN ENDA SOM TALAR HÄR! 

Han var nog språkpuritan. Engång då jag skulle gå lite tidigare, då jag skulle till tandläkarn sade jag åt honom: Ja måst börja fara! Så sade han: Du måste börja gå, ja

Inge
Tyskalärarn Inge hade aldrig jag, men jag har ett minne från henne innan jag var i högis. Jag var på avslutning då syrran gick ut sjuan, så kom jag dit i klassrummet med morsan och farsan. Inge delade ut glass till klassen och en blev över. Så var det någon pojke som ropade: Hej, ja får den?! Klassens flickor började fnittra, och Inge sade att hon tror nog att jag ska få den. Så fick jag den glassen.

Kåre
Kåre hade humor och skämtade alltid något smått  så man började flina. Han berättade anekdoter t.e.x. om att han engång var i Ryssland och han fick lift med en gobbe som körde en gammal Lada, och gobben i Ladan rökte någon sorts mahorka så det var som en tät Londondimma i hela bilen.

Jag hörde engång, det var några år efter min tid i högis, som en kom in och rökte i aulan. Kåre sa direkt: Fimpa! Så sade han som rökte: Okej! Och fimpade mot betongväggen. Kåre hade bara börjat skratta. Så inte var han på det sättet någon tiukkapipo.

Kåre var en av dom bättre lärarna skulle jag nog säga. Han hade också en kuri, fast han aldrig höjde sin röst. Han hade någon sorts karisma och utstrålning så ingen vågade bråka på hans lektioner, fast han faktiskt aldrig höjde sin röst. Han blev på nåt sätt tyst men väldigt kall då han blev arg, och det räckte för att folk skulle förstå att inte härja.

Guru
Guru var Guru och bra på sitt sätt. Han hade LP-spelare i teckasalen, eller i det lilla utrymmet bredvid, och spelade b.l.a. Pink Floyd och visslade i takt med tonerna från Wish you were here-skivan av PF. Sedan var det i sjuan då jag just börjat i sjuan så var det en som frågade honom om man får ta med egna kassetter att lyssna på i teckasalen, så sade han: Nej, nej, nej, nej!! Nu ska vi höra på Radiomafia! De kommer nog bra musik där med. 

Han brukade ibland om vintrarna komma med sparkstötting till skolan.

Lena
Hon var vår finalärare i nian. Vi började alla dagar 9 bortsett från onsdagar då vi började 8. Jag som morgonsömnig kom oftast typ kvartöver åtta. Jag hade haft sovmorgnar på åttan så mycket så jag fick t.om. kvarsittning engång, haha! Engång så sade hon åt en flicka från samma finagrupp då jag knackade på dörren till klassrummet typ kvartöver åtta att hon ska säga åt mig att jag ska bli ute, då jag hade kommit försent. Hon öppnade dörren och sasde at bli ute! Och stängde den. Jag blev utanför och sitta, och Lena blev ännu argare därför, hon sade ingenting åt mig, men gick förbi mig sedan då lektionen tog slut och man såg att hon var skitarg. Hon varken sade nåt eller ens såg på mig, men gick med stora steg argt till lärarrummet. Hon hade väntat sig att jag skulle ha knackat engång till och kommit in, men det gjorde jag inte.

Laku
Han var rellalärare. Trots att det var strunt vi skulle lära oss om så var han en bra och lugn lärare nog. Han sade ingenting fast jag skrev Black Sabbath i baksidan på ett prov jag ju sedan lämnade in åt honom. Någon hysterisk präst skulle ha kunnat bli antingen så rädd så han skulle ha pissat ner sig, eller så arg så att han skulle vilja slå mig på käften. Han tyckte inte om sitt öknamn Laku.

Rut
Var vår enkkalärare. Hon var helt ok tycker jag nog. Man fick bra kontakt med henne på något sätt. Engång våren 1993 då vi hade enkkalektion i skolans bibba så var det en Toffe som kom in innan lektionen börja och gömde sig under katedern, och vi hade jätteroligt och bara väntade på hur överraskad Rut skulle bli då hon märkte honom. Han satt och tryckte under katedern kanske en kvart, medan hela klassen försökte hålla sig för flin. Till slut såg hon bara helt lugnt ner på honom och sade med lugn röst: Jaha Christoffer, hur länge tänkte du sitta där ännu? De ser nog lite obekvämt ut detdär!

Då kröp han ju bort. Hon tog det på ett bra sätt måste jag säga. Vi ungar bara väntade ju på att hon skulle bli överraskad, arg och börja skrika. Det var inte något roligt då hon tog det så lugnt som hon gjorde :)

Åjja
Var pojkarnas jumppalärare och han var bra typ tycker jag nog. Det var typiskt honom att alltid under uppvärmnings-springningen runt jumppasalen i lektionens början så stod han med armarna i kors och såg ut som en sfinx. Han gjorde så också i aulan ibland. Jag fick 7 i jumppa av honom, och det tyckte jag att var väldigt hyggligt. Medan Ala-Viittala hade gett 5.

Barbro
Barbro var hissalärare i åttan. Hon var 27 och snygg.

Lena
Hette hissaläraren i nian. Hon var helt saklig.

Lars
Hissalärare i sjuan som sedan gick i pension. Man märkte att han var trött på alla ungar och längtade efter pensioneringen. Men han hälsade på en i butiken sedan nog alltid.

Anita
Finaläraren i sjuan och åttan tills hon gick i pension. Hon var nästan alltid glad, fast engång blev hon jätterag och det var pinsamt att skratta då hon var arg. Hon sade att jaajaa, fnittra ni bara! skratta ni bara! Och då började man flina ännu mera. Sedan visade en klasskaveri ännu till fuck åt henne då hon vände sig bort mot tavlan då hon ännu skrek och skällde, och det blev ju ännu roligare.

Heh. Det påminde om jumppalärarn Chili i lågis. Han kunde ropa argt GRINE BORT! Då vi skrattade, och då försökte vi hålla oss för flin, men det blev ännu roligare då. Han var nog bra lärare för det i största allmänhet, fast man inte då alltid tyckte det. Men hans grundpersonlighet var humoristisk och bra.

Ala-Viittala
Honom hade vi i jumppa i sjuan innan Åjja kom till vår skola. Han var ung då, 26, fast man tyckte han var gammal då man var 13-14. Jag tyckte bättre om Åjja nog, fast inget ont om Ala-Viittala heller. Det var några klasskaverin som sade i jumppan att jag "påminner om Lucifer" så sade jag tillbaka, bara för att nu ha något att säga tillbaka, att du påminner om satan! Så blev han arg på mig för att jag svor :D

Jag drömde engång en rolig dröm om att en Gunnel som var lärare och klassföreståndare i ettan och tvåan i lågis sade att nu när ni bråkar sådär så måste jag ta en öl! Så öppnade hon en flaska Lapin Kulta och klunkade den i sig medan hon satt vid katedern, mitt på en lektion, haha! Det var alltså en dröm. På riktigt var hon allt annat än någon som skulle ha gjort så. Det var därför drömmen var så rolig.

Ove
Var våran svartskäggige rektor. Inget speciellt om honom för han bara vikariera oss i en lektion, som han glömde först att komma till. Sedan blev han arg på oss elever, att inte vi hade kommit ner till kansliet och påmint honom tidigare, då några flickor till slut gick ner efter honom fast vi pojkar ropade att nä, gör int de!

Iris
Var vår klassföreståndare i nian. Hon var nog helt ok. Rätt så rationell av sig.

Lena
En till Lena.Vår musalärare i sjuan. Hon var bra. En "gammal" rockbrud. Hon undervisade mycket i modern musik allt från 50-tal till heavy och det var mycket intressant

Tove
Hon var musalärare i åttan och nian. Hon var ok, men bara satt på katedern och spelade med gitarren och sjöng dåliga sånger som flickorna tyckte om. Hon var mera flickornas vän, typ en av dom. Och då någon spelade nåt tyngre så sade en av flickorna i musagruppen: neeeejj, spela int heavy! ja får alltid huvudvärk av det!! och hon fick medhåll av andra brudar.

Sedan hade vi en slöjdlärare.Stig. På honom giss jag inte ödsla varken någon energi eller tanke på. Och det är jag nog inte ensam om. Det var en som så fjäskade för honom, att fast han hade feber hela veckan annars, så kom han bara tre timmar till skolan på onsdagen. De första tre timmarna vi hade slöjd. Sedan for han hem igen och var hemma resten av veckan. Vilket jävla fjäskas! Men det var en av Stigs favoritelever, så..

Alltså  ja minns i sjuan då jag lånade en Overkill-kassett av en från paralellklassen. Det var så satans hårder thrash tycke man då. Nu lyssnar jag bara på Mini-LP:n !!!Fuck you!!! av dom ibland som jag köpte i början av juli 1992. Den är genialisk! Skivfodralet är en bild på en hand som visar fuck. Jag hade faktiskt samma idé nåt år tidigare innan jag visste om skivan, att det skulle kunna vara ett bra namn på en skiva, och en hand som visar fuck var ju det man tänkte på som fodral, om en skiva skulle ha en sådan titel.

Vi skrattade åt några flickor, som lånade Roxette kassetten åt varandra istället. Den som var i ropet då "hello, you fool, i love you.."

Jag minns en annan sak från jumppan, eller efter jumppan då vi hade sluppit lite tidigare från jumppan under vårterminen 1991. Det var en från klassen, klassens tjejtjusare, som sprang med kortkalsare på sig och virade duschhandduken runt huvudet som en turban, och sprang till apan i buren och tillbaka till omklädningsrummet och ropade medan han sprang:

Urban Urban Guru meditation! Urban Urban Guru meditation! Urban Urban Guru meditation! Urban Urban Guru meditation! Urban Urban Guru meditation! Urban Urban Guru meditation! Urban Urban Guru meditation! Urban Urban Guru meditation! Urban Urban Guru meditation! Urban Urban Guru meditation! Urban Urban Guru meditation! 

Det skulle ha varit roligt att ha haft en flickvän i högis åtminstone på nian. Jag drömde om en sådan som skulle vara mera rebellisk av sig, typ med svartfärgat hår och läderrock och distanserat sig från de andra brudarna, och vi två skulle ha varit tillsammans, liksom oskiljbara. Romantiskt strunt man tänkte på då :P

Och på tal om kristna hysteriker så minns jag en juttu från 80-talet. Det talades om en präst som var med på en klassresa med buss, som for till något mål i Finland. Vet inte vilket. Iaf, ingen av eleverna fick varken läsa eller lyssna på musik eller speka något spel, för gud var med i bussen, enligt prästen. Alla elever skulle sitta tysta och göra ingenting, för att hedra gud, som var med i bussen-enligt denna präst.

Som kyrkan i alla tider gjort, skrämt folk med Satan. Eller försökt göra det iaf. Satan är ju en kristen figur, som hör DERAS religion till! Och så har de MAGE att ha kalla hedningar för djävulsdyrkare genom historiens lopp!! Det är så SATANS vansinnigt och sjukt vad dom har hållit på med. Att sedan andra grupper, främst i modern tid, har tagit åt sig Satan som en symbol för en psykologisk eller teistisk kraft är oväsentligt i detta sammanhang. Inte för att jag förstår mig på att ta symboler från kristendomen. Men det är oväsentligt, som sagt.

Under 90-talets andra hälft samt riktigt i början på 00-talet pågick det ju rena häxjakten på ungdomar som klädde sig i svart eller hade långt hår. Jag har läst att många f.d. högiselever blev jätterädda av en propagandafilm av kyrkan "Saatana kutsuu minua" som hysteriska kristna ville att skulle visas i skolorna. Jag har läst på Suomi24 att många flickor speciellt blev rädda och fick ahdistunut olo av den filmen, och grät på kvällarna. De kristna hade en engång lyckats skrämma oskyldiga människor med satan. Tänk att int med guds straff. Jag hann just och just gå ut nian innan kyrkan och de kristna började trumma på den stora propagandatrumman, som skulle ha fått nazitysklands propagandaminister Joseph Goebbels att bli grön av avund. Men nu försökte dom innan också ibland. b.la. så angrep en präst Kauko Röyhkä verbalt i centralradion våren 1993

På tal om oskyldiga människor, ska man minnas flera främst katolska prästers böjelse för pedofili, men även inom andra kristna samfund har sådant tyvärr nog förekommit. Det är då man förtränger naturlig sund sexualitet (Det står i bibeln b.l.a. att den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta gjort sig skyldig till äktenskapsbrott) som det urartar i yttersta onaturlighet och sjukligt vansinne. Fyfan så sjuka människor. Pedofiler, präster eller inte, borde hängas snarast i närmsta lyktstolpe. Uppmanar ingen till något brottsligt, men det borde finnas en sådan lag.

Sedan står det att om någon kroppslig lem leder dig till synd, så ska man riva bort den lemmen. Alla vet vi ju vad dom syftar på. Bara bibeln kan skriva så skrattretande sjuka saker. Möjligtvis också koranen och talmud.

De som närde en naiv tro om att Romarna tog emot kristendomen för att de trodde på struntet om Jesus och frälsning gör jag besvikna nu. Romarna förstod att kristendomen var ett starkt politiskt vapen och maktinstrument, och därför tog dom åt sig kristendomen.Bara ett fåtal var kristna på riktigt, precis som nu. Dock under medeltiden fanns det en helvetes-skräck som var något mera utbredd. Det visar bara hur de kristna hjärntvättade normala människor.

Folket har i alla tider varit-folkligt/hedniskt till sin natur. Endast präster och andra inte bara officiellt kristna, utan faktiskt kristna på riktigt har alltid varit fullkomligt ofolkliga till sin natur. Dom har alltid varit ofolkliga och distanserat sig från vanligt folk. Det i sig är förvisso automatiskt ingen dålig egenskap-även ockultister och sejdkonor och liknande tenderar att vara ofolkliga och dra sig bort från "folkligt folk" men jag bara visar att väldigt få har varit kristna på riktigt gernom historiens lopp. Främst bara kyrkans folk.

Jag minns då jag var med familjen på semester i Oslo 1990. Det var några år före somliga saker som hände i Norge. Lugnet före stormen så att säga. Ingen kunde ana vad som skulle ske där några år senare. Vi var och såg på en stavkyrka. Jag pratade med morsan om de forna gudarna av någon anledning då det kom på tal där eller stod något om dem på någon turistskylt. Så frågade jag att varför slutade de att tro på de gudarna. Så sade morsan att de blev kristna sedan. Jag sade ingenting annat, men såg upp mot det översta korset i kyrktornet och tänkte tyst för mig själv att hur kunde de överge en så fin religion och fina gudar och byta ut den mot en så tråkig och dålig religion som kristendomen?

Och då.. då jag såg upp mot det översta korset.. det var som en millisekunds iskall vind slog mig i både kropp och själ. Jag fick en millisekunds väldigt horribel och obehaglig känsla över något hemskt som hade hänt i historien. Den var över lika snabbt som den hade kommit, men jag tror att det var ett genetiskt minne som pratade åt mig. Från mina hedniska förfäder som hade blivit dräpta av de onda kristna. Jag förstod det inte då, men jag började förstå det senare. Det var därifrån den obehagliga känslan då kom. Eljest skulle man kunna säga att jag läst och hört om de kristnas terror, men som 13 hade jag inte hört ett knyst om något sådant. Det enda jag hörde som var vettigt var då farsan sade åt mig då jag var 4 att Perkele var en vanlig  gud och inte något fult, ända tills de kristna missionärerna kom och skällde ut honom och gjorde det till ett svärord. Farsan är kritisk till kyrka och kristendom men långt ifrån lika militant kritisk som jag är. Det är hårt mot hårt som gäller i mitt tycke, och farsan håller inte alls med på många saker som jag säger-så jag har inte blivit lärd på nåt visst sätt. Morsan är förresten tapakristitty, så börja inte gnälla om någon indoktrinering.

Farsan har ingenting emot att t.ex. gå till kyrkan på julafton och sjunga psalmer fast han inte tror på smörjan. Det skulle vara helt omöjligt för mig. Det är en omoralisk handling.

Många kastar ut barnet med badvattnet och säger att alla religioner är lika skit. Men så är det inte. Bara 3 religioner är skit.(som ju bara är olika rörelser för att dyrka samma demiurg) Det är inte Buddism, hinduism, shintoism, folk och natur-religioner, samt vissa icke-kristna esoteriska rörelser-de som inte är new age vill säga. Ateister och s.k. skeptiker vill nog också missionera rätt så ivrigt vad de tror på. Samt finner någon sorts psykologisk tillfredställelse i att skratta åt folk som tänker annorlunda än dem.  Skeptiker/ateister tror i regel att allt uppstått ur ingenting, av ingen som helst anledning-tror de sig veta. Men de har åtminstone inte mördat och torterat folk som inte håller med och kastat Europa i en mörk medeltid. Därför bryr jag mig inte alls om vad de tror på, fast jag instinktivt inte kan hålla med dem. Sanningen är den, att människopsyket är så otroligt begränsat. Vad vet vi?

En ateist brukar inte bry sig om någon t.e.x diggar Black Metal, medan en kristen kan bli så rädd så han pissar ner sig av skräck bara han hör eller läser det ordet. Så där brukar ateister också vara mer rento i regel. Dock kan de också börja moralisera om att något kan vara "farligt" vad någon kan tro på, precis som kristna. Många ateister är också och följer med strömmen och är feminister och vänsterextremister, fast det har inte per automatik något att göra med ateism i sig. Men jag säger nu bara.

Som jag hörde engång i Lärkkulla då det var ungdomens kyrkodagar. Det var någon rollspelsfantast på besök som hade ett pentagram-halsband. Två kristna flickor blev så rädda så de sprang iväg då de såg honom. Patetiskt, inte sant? Jag såg en bild på en av dem i västis tror jag, och ondskan riktigt lyste i hennes ögon.

Men jag är ledsen att säga det, men om de kristna får makten igen(eller om muslimer tar makten) så kommer "humanist"/ateister att vara deras första offer. För de är i regel fredliga och nördiga och kommer inte att bjuda på något hårt motstånd. Så tror jag iaf. Undantag finns ju såklart alltid. Så har ateister ofta en passiv inställning till kyrkan. Som farsan som är ateist, men bryr sig inte om fast jag blev DÖPT som spädbarn(förnedrande nog) och syrran blev konfirmerad. Skulle jag ha egna ungar skulle något sådant vara helt omöjligt. De har ofta den inställningen, att allt som inte är vetenskapligt bevisat är vidskepelse och sätter både kristendom och telepati i samma fack. Helt glömmandes bort allt illa som kristendomen gjort-och att det varit och är en stor jordisk/politisk rörelse-som inte alls kan jämföras med t.e.x. omstridda fenomen som telepati.

Ateism som sådan borde inte egenligen ta ställning till omstridda fenomen. Det  förnekar ju bara existensen av en gud eller gudar. Men de flesta ateister är även s.k. "skeptiker" och vägrar att tro på någonting som inte är 100% bevisat. Det får de vara och tro för mig, men jag säger det bara. Men det är inte min väg.

Några folkliga visdomar:

Ju dummare folk desto fetare präster Och: Ju närmare kyrkan, desto fattigare bönder. Ser riktigt framför mig någon smällfet präst som dricker vin ur krus och slafsar i sig fläskkotletter, och sedan rapar mätt och belåtet.  Medan ordinärt folk svälter. Creepy.

De kristna som det är minst problem med är faktiskt Jehovas vittnen, för de är iaf konsekventa då de inte firar hedniska högtider som Julen. Men inte är det roligt att vara i deras sfär heller. Långtifrån. Det största problemet med dom är att dom ringer på dörren och stör folk.

Så minns jag en hysterisk kristen läkare då jag skulle ha läkargranskning för uppbådet 1994. Han reagerade på min Deicide skjorta och tyckte att deathmetal var förfärligt, då jag sade att det är ett deathmetal-band. Han sade att eftersom jag är en kristen människa tycker jag det är blaablaablaa. Sedan gav han någon fucking jesuslapp till mig och skrev sitt telefon-nummer, ifall "jag behöver hjälp" någongång. Sedan pratade han om bibeln och sade att den och den dog då han vände sig bort från Jesus, att det står så i bibeln. Jag brände upp papperslappen efter jag hade läst den(som jag även gjorde med konfirmations-kallelsen mars 1992. Sådan smörja ska man bränna!), för det var helt sinnesjuk och gälin smörja. Detta var inte statskyrka, utan någo helluntaiseurakunta-smörja, men samma skrot och korn är det ju i grund och botten. Långt mycket sjukare stod det i pamfletten än vad han sade på mottagningen, och det var sjukt nog.

Vem vet vad för böjelser han hade,för han hade iskalla händer då han tafsade på mig där på mottagningen. Så drog han ner kalsongerna på mig. Så sade jag att hej, va gör du?! och drog upp dom. Så flinade han bara och sade att så långt ner går jag inte! Det var ytterst creepy. Han borde ha åkt på en propp. Glen Benton (vokalist/basisten i Deicide)borde ha kommit dit och gett så mycket prygel åt honom så han skulle ha flygit ut genom fönstret! :D Så skulle brandlarmet ha utlösts i hälsocentralen, och man skulle inte ha hört skillnad på brandklockan och den kristna läkaren, för han skulle ha skakat i tänderna av skräck så det skulle ha låtit som en brandklocka :D

Sedan var det i högis på åttan någon kristen föreställning av någo turnerande kristna ungdomar i fest/jumppasalen. Dom hade på scenen stundvis teater, stundvis diabilder dom visade. Huvudpersonen var en tonårsflicka som lekte kova men som var deprimerad. Hon satt med en kaffekopp och sade att ingen tycker om mig! Jag kan lika bra dö. 

Sedan i slutet kom det diabilder på den fiktiva personens liv som flickan föreställde. Om hennes liv och hennes familj och så medan en röst berättade varefter diabilderna byttes. På en diabild hade hon prätkärotsin på sig och festade med sina väninnor och då sa rösten typ: Huvudsaken för henne var att vara tuff. 

Sedan på sista diabilden var det en kista med blommor på under en begravning, medan rösten sade: Hon dog. Hon begick självmord. Skulle hon ha tagit Jesus till sitt hjärta skulle hon ha levat ännu denna dag! 

Det är ju uppenbart, att speciellt de som såg "gud" som en snäll mysfarbror den känsliga åldern kan bli mycket rörda och rädda av sådant. Men det är ju det som är deras mening. En iskall masokistisk vind av kristendom var det i fest/jumppasalen då.

Sedan minns jag "experterna" på "satanism" på 90-talet som ofta var någo helluntai-hihhulin, som skrämde ungomarna, och som journalisterna också var allierade med. Likadana "experter" som nutidens "experter" på politiskt korrekta fenomen. t.e.x. "experter" på "populism", som ju inte sällan är vänster/gröna politiskt. Vääääldigt objektivt och opartiskt. Eller så inte.

HaHA! Jag såg engång en pilateckning där Jesus och Julgubben springer omkring i skogen. Jesus är nakin medan de sjunger: Bjällerklang! Bjällerklang..! :D

Så jag säger FUCK YOU! åt kyrkan och kristendomen! Avslutningsvis här är skivan jag talade om:
https://www.youtube.com/watch?v=n2GjEOyufNk