Klassträffen i Jogging Team 29.7.2000

Ja då träffades vi som hade gått i lågis tillsammans, alltså 3-6:an. 1-2 klasserna blev ju större då vi for till 3:an, klasserna smalt ihop till endast a och b klasser, efter att det ettan och tvåan var a, b och c klassen. I lågis. I högis blev det sedan a, b, c, d..

Nåväl. Det var en solig dag då klassträffdagen. Jag cyklade till Jogging Team sedan mot kvällen. En flicka var ute på tobak vid verandan till Jogging Team och jag växlade några ord med henne innan jag gick in. Det satt några gamla klasskompisar på soffan och runt bordet på stolar. En brud hade faktiskt mognat och blivit riktigt snygg. Vi var alla ganska tysta först och det kändes surrealistiskt att träffa varandra sådär. 3 var sådana man kände då och känner nu, men resten kände man knappt mera. Det var en osäker tystnad, som dock hastigt gick över i något sorts prat. Först stelt, men sedan efter hand satt vi oss ner och åt och började prata lite mera.

Pratet blev lite intensivare sedan då vi fick lite bål och öl i oss och sådant. Men det var nog en konstig och stel stämning hela tiden måste jag säga. Alltså det var ju främlingar de flesta typ! Från barn/tonåring till vuxen. Och alla ändrar ju sig också på den tiden.

Jag hade The Coffinshakers-skjorta på mig. Jag tyckte den var cool då, fast jag tycker bara den är fånig nuförtiden.

Sedan promenerade vi alla från Jogging Team till lågis, för vi skulle fara till lågisgården för att återuppliva gamla minnen där, spela 4 mål ute på fotbollsplanen ett varv. Det var nåt att man måddes ta en huikka av en plastmugg med brännvin i varje gång man skulle springa eller något. Det var nu inte så mycket, men ändå var det en sådan rolig idé som flickorna som ordnat klassträffen hade. Vi spelade kanske en kvart på skoj 4-mål. Inte på allvar.

Sedan blev vi och tala med en kaveris lillbrorsa som hängde utanför högis med sin bil och några kaverir. Alltså jag och en kaveri på klassträffen. Vi sade att vi stannar och talar en stund. En av flickorna frågade att vi kommer väl tillbaka (till Jogging Team) Vi sa: Jååjåå! Kaverins lillbrorsa tyckte att ja hade snygger skjorta.

Sedan skulle vi alla skriva en hälsning i ett häfte till våran klassföreståndaren i 3:an till 6:an, Kerstin Westerlund.

Jag och några andra grabbar satt sedan ute i terassen i Jogging Team medan de andra satt inne, då det hade mörknat. Vi pratade helt sakligt. Jag tyckte att en del flickor samt en pojke var så konstiga av sig på klassträffen. Det var nästan lite obehagligt. Nåväl, vi var alla mycket unga då, och man märkte att det var stundvis något bajsnödig mentalitet i luften, så att säga. No hard feelings, men så var det bara. Det är då man är i den ålden som sagt.. som puring.. Det är en uppvaknande småborgerlighet eller något.. och de som är mera och vandrar sin egen väg, så vet folk inte i regel som 22-23 hur de ska uppfatta det.

Det var en flicka där som var en sk. "snäll flicka" ännu hela högis igenom. Hon gick inte i samma klass i högis mera som mig, men ändå. Hon kom ut på terassen och pratade riktigt i början och så tog hon plötsligt fram en ask blå LM och tänder på en tobak! Sedan typ en 10 minuter senare så tar hon en till tobak och säger åt en pojke: Eld! Schacki ändrar sig på några år fullt i den åldern ofta!!

Hon hade lite Kopparberg-cider med sig. Sedan då jag satt där med de några andra på terassen mot slutet så kom hon ut och sade att mamma kommer efter mig snart! Så gav hon sin oöppnade Kopparbergs cider hon hade kvar åt kaverin och sade att du får den då ja ändå e på väg. Så sade kaverin att nää, ta den du bara! Så satt hon ner den i handväskan, och så kom hennes morsa efter henne med bil. Under den tiden var Kopparbergs burkarna lite större, samt det fanns REN jordgubbs-Kopparbergs cider. Nuförtiden envisas dom ju med att laga den uäkäre med att sätta lime i jordgubbscidern. Den rena jordgobbs-cidern var verkligen god! Lika god som päron.

Så for jag hem och hade sällskap halva vägen av en gammal klasskaveri. Efter det cyklade jag hem och så minns jag inte mera.

Undrar hur en sådan klassträff skulle arta sig denna dag? Vi är alla 21 år äldre, så om någon skulle ha någo gamla fördomar kvar så skulle jag skratta skitit!! Men det är ett faktum att somliga betedde sig som om att de skulle ha varit ÄNNU fördomsfullare än i högis! Men jag tror som sagt inte det. Och på den tiden så var man ju yngre och känsligare också. Inte skulle några småborgerliga fördomar röra mig i ryggen mera.

Så drömde jag inatt att någon hade lagat en svensk progglåt som handlade om att argumentera om musik. Låten började med att två rikssvenskar munhöggs med varandra om musik, sedan började låten så småningom, och den påminde om November. Alltså ett gammalt svenskt band vid namn November, som jag var lite besviken på personligen då jag hörde det 2002. Jag hade hört talas om det redan 1997 och att det var gammalt svenskt från 1970-73 och att dom kallade det för "Sveriges Black Sabbath". Men det kan jag inte säga. Säkert så var det en bra jämförelse i början av 70-talet, men den termen är nog föråldrad nuförtiden. November låter som November och inga andra band, vilket är ju bara en bra sak. Det är ganska tungt i sig, men alltför mycket blues i det för att det skulle vara "Sveriges Black Sabbath". Det lät bättre än det sist och slutligen var. Nåväl..Jag lyssnade på November i bilen sedan idag, deras första skiva "En ny tid är här" från 1970. Nu är den helt okej nog, fastän det inte är som Black Sabbath. Det är stundvis tungt, men mera laidback och blues-aktigt, medan Black Sabbath är fartfylldare och mera dramatiskt. Vi snackar nu alltså om 70-tals Black Sabbath, med Ozzy. November är tillsammans med Nationalteatern lite Christer Pettersson-rock, haha! Jag köpte dessa båda November skivor på cd juni 2002 från Vasa, frånen skivbudju som fanns där då. En nyt tid är här kanske syftar på förändringens vindar som kom 1968 och efter? Innan dess var mentaliteten inte alls som nu. Efter 1968 blev samhället "det moderna samhälllet" som vi ännu lever i.

Usch så tråkigt, att bekanta som man först litar på, sedan visar sig vara creepyga revelöss. Åtminstone en f.d. bekant är fan en creepy revelus som jag inte vill ha något att göra med mera! Jag säger ingenting annat, men att t.e.x. bara komma till ett vernissage för att man vet att man får gratis bål och skumppa där och sedan stå där och se dum ut, båda nävorna fulla av diverse snacks och dricka, samt glufsa chips, salta pinnar, popcorn etc. så det understa ruttnar  *glufs, glufs, glufs, glufs-krunch-krunch-glufs-krunsch!! Glufs glufs, glufs, glufs!! Krunch, krunch, krunch, krunch!!*  Den synen, och jag har den i huvudet nu, går mig på nerverna, fast det hände för flera år sedan redan. Aaargh!!

Jag har hört betydligt värre saker och han har sagt hur på sätt han "raggat" på brudar och så... och han har själv sagt det så man blir liksom som en fågelholk och stirra på honom..liksom WTF? så han ger bara intryck av att vara en creep. En creepy revelus helt enkelt. Och brudarna märker det också och lägger typ benen på ryggen och springer iväg då han "raggar". Eller bara då dom ser honom. Umgås nu sen med en sådan? No fucking way!!

Som då han själv berättade, att han en natt cyklade omkring i en cirkel till en full brud som gick på trottoaren och frågade henne Annatsä pillua? Vilken jävla dåre. En regelrätt creep i ordets sanna bemärkelse. Sen så såg han bara dum ut och sade: Ja tänkte att ja sku fråga! *sigh*

Och nog med det. Men han har också gått omkring vitt och brett och berättat vidare saker jag berättat om mig själv . Inte är det nu hemligt eller farligt i sig, men man märker ändå på stilen att den är falsk helt enkelt. Så därför kan jag skriva detta riktigt bra. Jag nämner ju inga namn heller.

Nej, såna människor ska man bara undvika allt vad det bara går. Inte hade man ju några gemensamma intressen heller, och "min" musik så kallade han junttit för "skrikmusik". Och gör dom bot och bättring är det en annan sak, men det tror jag inte på innan jag ser det.  Liksom just såndäna som han ger eld i kvarnen och mera fördomar sedan mot alla 30+ singlar!! Bara för att det finns sluskar med bland lite "äldre" singlar betyder det inte att alla singlar är creeps eller "konstiga". (hur man nu definierar "konstig" Konstig=okarismatisk, antar jag) Men jag gör mitt bästa att undvika dylika creeps.

Nåväl, tillbaka till klassträffen, som är så otroligt länge sedan redan så man blir ju mörkrädd! Men iaf.

Det var på det lilla sättet, att det kom ett brev hem juni 2000 där man skulle antingen mejla eller ringa åt en av brudarna som arrangerade klassträffen. Så jag ringde åt en av brudarna (som alltså hade gått på min klass då i lågis, i samma klass som det skulle ställas till med klassträff med) Detta var typ våran konversation:

JAg: Morjensmorjens, jåå jag tänkte anmäla mig för klassträffen!

Hon: Jåå, moi. Vem e du?

Jag: (Säger mitt förnamn och efternamn)

Hon: ...

Det blev för en liten stund helt tyst på andra sidan då jag sade mitt namn. Tänk er dendä Ghostbusters logon med detdä spöket med öppen käft och gloende blick. Ni vet nog. Man kände instinktivt att reaktionen blev likadan som på Ghostbusters logons spöke, då jag sade mitt namn åt henne...

Hehe. Nu kan man bara flina åt det och dylika småborgerliga ryck, men då var det inte så roligt. Inte hade jag varit elak eller creepy, men jag har alltid kört mitt eget race och gått min egen väg, så jag hade stämpeln konstig i somligas ögon under hela 90-talet, flera år efter lågis. Men vem bryr sig som sagt nuförtiden. Det var då. Och man ska också ta i beaktande att folk var väldigt unga då och hade sina egna traumor, som man brukar ha i den åldern. Det ska vara så perfekt allt då i den åldern på något sätt. But life fucks us all. Folk brukar bli ödmjukare med tiden och inte bry sig fullt SÅ småaktigt över saker och ting ändå. Undantag finns det dock. Men det ända som jag tycker var konstigt i kråksången va det att, hur MITT NAMN kunde ge en sådan reaktion hos folk! En SÅ betydelsefull person var jag väl ändå inte, LOL!

Jag tror att somliga byggde en halmdocke-kopia av mig i deras sinnen, och satte sedan egenskaper i denna halmdocka, som inte alls var jag. Det var riktiga jag och så fanns det halmdocke-versionen av mig, som somliga trodde mera på. Liksom relaa vähän, sku nu somliga ha bemöda sig att lära känna mig och tala med mig även efter högis. Men detta är lite fråga om en viss småstadsmentalitet och småborgerlig nirsoghet. Man ska vara så "normal" som möjligt. Och ha så "normala" åsikter som möjligt, lyssna på så "normal" musik som möjligt etc. etc. Men som sagt, folk brukar tröttna på att förvåna sig, då årena går och man är lojal mot sig själv. Då blir folk ödmjukare med åren, vanligtvis. Skulle kunna skriva mycket om detta ämne, och hur den mänskliga psykologin fungerar, men orkar inte gå in på det nu.

Förresten, folk, speciellt yngre, lagar halmdockor ofta då de är kära av den de är förtjusta i. Det är mittiallt världens snyggaste, härligaste etc.. men då förälskens tid är förbi och man är tillbaka på jorden, så märker man, att personen ifråga kanske inte heller var så snygg/unik/härlig. Fortplantningsdriften har lagat bara en sådan illusion..

Och idag för prick 27 år sedan var jag i affes och såg på Tarot fast jag inte hade riktigt åldern inne ännu, men jag fick ju dricka cokis, och gjorde det också. Nåt annat sku ja int ha fått. Det var helt ok och dom spelade en Black Sabbath-cover också, Children of the grave. Den tiden tyckte jag att 80-tals heavy var tråkigt och många andra också, så det var mycket liten publik där. Det var inte alls som det sedan skulle bli senare med alla Tuska-festare och jättemycket publik etc. 1994 såg det helt annorlunda ut på det sättet...men helt ok att se ett band som jag hade köpt kassetten av januari 1987, deras första "The spell of Iron". Så det var lite nostalgiskt då redan!! Då jag i princip hade slutat att lyssna på Tarot i lågis redan. Jag hade på Beherit-skjortan och lekte vaaner då den kvällen. Så då jag cyklade hem efter keikkan så var jag nojig, då jag inte hade cykellykta. Jag fick alltså snutnoja.

Så efter Tarot-keikkan cyklade jag hem nerför Kilavägen och såg nojigt till höger vad för bil det kommer från Bäljarshållet? En paku? E de...Jåå, de e snutana!! Jag såg kilpin på taket och cyklade fullt förbi Borgkila och in i skolgården och cyklade fullt därifrån hem! Bängen fick inte se att ja va utan lampa! Jeee, här e en länk till en November-låt. Det är helt ok nog, bättre än jag mindes det vara!

https://www.youtube.com/watch?v=ujO8pzDrV0A