Ibuprofen-drömmar

Alltså tar man Burana-400 som jag gjorde häromnatten då jag vaknade och hade lite huvudvärk som inte gav med sig, så jag tog en halv burana och for och sova igen, så kan man drömma nog så livliga drömmar! Ibuprofenet som finns i buranan är känt för att kunna orsaka livliga drömmar. t.om. s.k. Lucid dreams. Som jag drömde en Lucid dream i juli att det var sommar 1999 igen och jag var i Eiffeltornets första våning tillsammans med en  vacker brud som jag hade rest till Paris med. Det var helt att vau! Det var PRECIS som om det sku ha varit på riktigt. Det hände ingenting annat än att vi var i Eiffeltornets första våning och såg på utsikten en solig dag jag och hon. Ett ungt par som vilket annat ungt par som helst.Sådär typ backpacking/globetrotter/Interrail-meininki. Jag visste att jag drömde men njöt av det.

Jag drömde iaf ingen lucid dröm nu, men jag drömde om någon amerikansk desert/stoner-rock brud som körde en motoriserad trampbil och ylade som en coyote medan hon körde, på samma gång en puli från Karis (som finns på riktigt) blev arg och började jaga henne medan hon körde. Hon hade liksom farkkuväst med sydstatsflaggan på och boots på sig. Sedan böt scenen och jag var i amerikanska öknen tillsammans med några desert/stoner rock typer som trummade på typ någo schamantrummor och alla ylade som coyoten. 

Jag brukar ibland teckna i min drömbok mina drömmar eller små "clip" iaf. Jag är ingen tecknare och tecknar mycket snabbt och mödar mig inte med detaljer eller så. Här är iaf teckningen då den arga pulin härifrån byn jagar desert/stoner rock brudn, som kör iväg med sin motoriserade trampbil medan hon ylar som en coyote:

Sedan minns jag nu bara mittiallt en dröm jag drömde december 1997. Jag drömde att någo helt crazy porukka jagade mig. Sedan fick dom fast mig men dom gjorde ingenting annat än att dom "dansa" runtomkring mig och skrek en ramsa om och om igen. Jag minns bara: EN SMÄLLKARAMELL KÖPTE JAG TILL NYÅRSKVÄLL sedan fortsatte ramsan. Den rimma men jag minns inte vad den andra delen var. Det var så komiskt då en stor typ joggade runt mig i en ring, en liten typ pompade runt mig i en ring och andra gick/sprang på andra sätt.. alltmedan de ropade En smällkaramell-ramsan. Helt crazy.

Jag mindes nu mittiallt bara om ett fall som påstås ha hänt i Brasilien 1957 åt en 23-årig jordbrukare vid namn Antonio Villas Boas. Jag läste om fallet första gången i Eugen Semitjov's bok "De otroliga tefaten" då jag var i fyran i lågis. Vad han var med om, eller om han talade sanning övh vet jag inte, men iaf är storyn jännä, oavsett om det nu bara är rena sagor, eller vad det än är.

Antonio Villas Boas bodde med sina syskon, farsa och morsa ute i i landsbygden i Brasilien. De hade en farm som de alla skötte aktivt om. Antonio Villas Boas brukade plöja åkern om nätterna, då det var så hett på dagen så det skulle ha varit olidligt då. Han hade en traktor med hytt som han plöjade åkern med. En natt, just då klockan var 1 och det var väldigt stjärnklart den natten, så såg han mittiallt en röd stjärna bland stjärnmyriaderna genom traktorns vindruta. Den "stjärnan" närmade sig dock mycket hastigt. Det var ett äggformat föremål som närmade sig hela tiden Antonio Villas Boas.

Han såg nu att det var något slags rymdskepp. Ljuset från skeppet fick traktorns ljus att blekna. Han beskrev många detaljer på skeppet, b.l.a. något som roterade på farkostens översida. Han såg att det långsamt kom neråt och 3 metallben sänkte sig från farkosten, som om att det skulle ha varit landningsstöd.

Antonio satt som förhäxad i traktorn, men då han såg landningsbenen som sänkte sig och farkosten som närmade sig marken så blev han rädd och försökte köra iväg, men motorn och strålkastarna från traktorn slocknade så fort han hunnit vända med traktorn. Han öppnade dörren vid den andra sidan till var farkosten var och sprang iväg, men någon hann ikapp honom. En kortväxt varelse grep honom i armarna. Antonio gav förföljaren en hård knuff och denne föll omkull. Han försökte komma undan igen, men greps nu av tre varelser som kastade sig över honom. För att citera Eugen Semitjov själv från boken De otroliga tefaten:

De släpade honom mot farkosten, och han gjorde hela tiden motstånd. De fick honom uppför en gungande lejdare och in genom en öppen lucka. De kom in i ett litet rum med fluorrescerande ljus, väggarna såg ut att vara av mattpolerad metall. Det fanns ett enkelt möblemang där. Flera andra varelser kom in. De bar alla samma grå, helgjutna dräkter av gummiliknande material och hjälmar som dolde deras ansikten. Endast de blåa ögonen syntes bakom hjälmens två runda glaslinser. Varelserna pekade på honom och tycktes diskutera med små grymtande, djuriska läten.

Varelserna förde Antonio Villas Boas in i ett annat rum med silvervita väggar. De drog av honom hans kläder. Då protesterade Antonio Villas Boas, och skrek och svor. Varelserna stannade upp och tycktes försöka få honom att förstå att de var vänligt sinnade. När han var helt naken gned de in hans kropp med en tjockflytande glasklar luktfri vätska. De undersökte honom med olika instrument och tog blodprov från två punkter under hans haka. Blodet sögs fram direkt genom huden med en egendomlig apparat.

Antonio fördes sedan in i ett rum med en stor bädd mitt på golvet. Den var täckt av grått material som kände s som skumgummi. Han blev lämnad ensam. Från rader av munstycken i väggarna började en gråaktig gas strömma in som snabbt upplöstes. Det kom en obehaglig, bränd lukt. Antonio blev häftigt illamående. Efter en stund försvann obehagen.

Efter en halvtimme öppnades dörren igen och Antonio såg vad man minst kunde tänka sig i situationen. En kvinna kom gående emot honom, och hon var helt naken. Hon hade stora blåa men sneda ögon och ljusblont hår. Hennes hy var nästan vit, armarna täckta med fräknar. Antonio säger att hon hade en vackrare kropp än någon kvinna han sett förut: Höga, åtskilda bröst , smal midja, breda höfter och fylliga lår. Hennes händer var långa och smala med normala naglar, hennes fötter små.

Kvinnan närmade sig Antonio och började göra sexuella rörelser.. han besvarade den utomjordiska kvinnans smekningar.  De hade sex med varandra på den grå bädden. Det var ett normalt samlag har Antonio berättat. Hon betedde sig likadant som varje jordisk kvinna skulle ha gjort. Men hon kysste honom aldrig, bara bet honom lätt i hakan en gång. Efter några gånger så försökte Antonio närma sig en tredje gång, men då stötte hon bort honom.

-Mina känslor svalnade snabbt, säger Antonio. Jag insåg att främlingarna bara hade utnyttjat mig för ett experiment. Jag var arg, men bestämde mig för att inte ta det så allvarligt. Förresten skulle jag inte vilja byta ut någon av våra kvinnor mot henne. Jag tycker om en kvinna som man kan tala med, som förstår vad man säger, men så var ju inte fallet här. Dessutom var jag nära att tappa lusten när jag hörde hennes grymtningar i vissa ögonblick.

Dörren öppnades. En av de små männen kom in med Antonios kläder och gav honom tecken att klä på sig. Kvinnan reste sig från bädden och gick. I dörröppningen vände hon sig om. Med något som liknade ett leende pekade hon på sin mage, på Antonio, och sedan upp mot himlen. Han blev rädd, för han trodde att kvinnan ville ta med honom ut i rymden. (Senare förklarade ufologer att kvinnan troligen menade att hans och hennes gemensamma barn skulle födas på hennes hemplanet)

Antonio försökte stjäla med sig ett klockliknande föremål från farkosten -för att ha något bevis för sin sällsamma upplevelse, men de små männen märkte det direkt och ryckte det från honom under ilskna åtbörder.

Han visades till utgången och fick tecken att klättra nerför lejdaren. Det sista han såg av varelserna var en liten grå man som stod i öppningen i farkostens skrov och pekade först på sig själv, sedan mot marken och därpå upp mot stjärnorna. Så fick han tecken att avlägsna sig.

Farkosten lyfte och steg mot stjärnhimlen som ett rödlysande ägg, stannade för en stund högt uppe, och for plötsligt iväg som ett skott mot syd och försvann ur sikte på några sekunder. Klockan var 5:30 på morgonen. Antonio hade varit cirka 4 timmar och 15 minuter inne i rymdskeppet. Han klev upp i traktorn och försökte starta, men det gick fortfarande inte. Han började leta efter ett fel och fann att en av batterikablarna var lossad från fästet. Antonio säger "lossad" för  han tror att någon av de grå männen gjorde det efter att de hade fångat honom , för att förhindra ett nytt flyktförsök.

Min källa är från Eugen Semitjov's bok de otroliga tefaten. Jag citerar rakt ur hans bok de sista stycket ur kapitlet som handlar om Antonio Villas Boas sällsamma berättelse:

"Det bör tilläggas att ufologerna inte godtog Antonios berättelse utan vidare. Några har stämplat den som klar lögn, medan andra betraktat den som en pärla i den stora samlingen vittnesmål om människors möten med utomjordiska varelser. De som tror honom säger att Antonio måste betecknas som en tämligen obildad person, ej i stånd att på egen hand konstruera en sådan historia. 

Det är en detalj i fallet Antonio Villas Boas som egendomligt nog, såvitt jag vet, aldrig har blivit uppmärksammad: Datumet för hans påstådda upplevelse-den 16 oktober 1957. Det är bara tolv dagar efter rymdålderns begynnelse, efter den världshistoriska dagen-den 4 oktober 1957-då ryssarna skjöt upp sin första Sputnik i bana runt jorden! Alla världens nyhetsmedia talade knappast om annat än rymden vid denna tidpunkt. Hela världen gick i rymdfeber och fantastiska visioner utmålades om kommande färder mellan planeter och solsystem. Tefatsrapporternas kurva skjöt genast uppåt och nådde en av sina högsta toppar...

Det ligger mycket nära till hands att anta att även lantbrukaren Antonio smittats av den stora rymdyran. Han måste ha tittat upp mot stjärnorna från sin traktor och drömt...

Vad drar man för slutsats av dessa fantastiska skildringar om angripande rymdfarkoster, om kidnappade människor och förföriska kvinnovarelser från andra planeter? En klar tendens kan man utläsa-här gäller regeln : I krig och kärlek är allt tillåtet. "

Eugen Semitjov var etnisk rysse, men hans familj var Tsartrogna som flydde till Sverige i början av 20-talet då Eugen var mycket liten,(född 1923) så han var mycket svennifierad.

Ja, vad ska man säga? Var det något som Antonio hittade på, eller kanske han faktiskt tog en paus med plöjandet, såg upp mot stjärnorna från traktorn och somnade och drömde alltsammans? Eller kan det eventuellt ligga något i detta? Interdimensionella besökare? För rymdresor mellan solsystem  är ytterst besvärliga projekt... Var han i någon sorts trans och inbillade sig? Men vartifrån kom alla fina detaljer ifrån? Svårt att säga något. Jag vet bara att intressant tanke är det, att man skulle ha sex med en rymdkvinna :D

Kusligt så man får hönshud är också tanken att man plöjer åkern med en traktor nattetid och det är jätte stjärnklart. Mittiallt kommer det en röd stjärna i stjärnhimlen som ökar i styrka och kommer mot en där ute på åkern.. speciellt då den är på väg att landa 15 meter framför en och traktorns motor stannar då man vänt och försöker fly. Kan riktigt tänka mig hur kusligt det måste ha varit för Antonio, om han nu varit med om något sådant,eller om han tolkat det så som han säger, då han försökte köra iväg och traktorn slocknade,lämnade traktorn och började springa ifrån föremålet. Jag kan riktigt känna kusligheten i det, och det är KUSLIGT. För i detta skede skulle man veta att "något" är efter en. Mitt ute på en åker mitti natten. Nästan så kusligt så man försöker övertyga sig själv att tro att Antonio bara hittat på allt, för att trösta sig själv då det är så kusligt :D

Så gör folk ofta. Om något är så kusligt så att det "inte får" vara sant, så då kan det inte heller vara sant, tänker folk. De tröstar sig själva med att tänka att "dedä e nu bara skit å stämmer int" men i själva verket är de rädda. Men det är ett normalt psykologiskt fenomen det med att trösta sig själv och försöka övertyga sig själv att det inte är något kusligt på riktigt, fastän det också på riktigt skulle vara något kusligt och oförklarligt. Nu menar jag inte att det inte finns logiska och naturliga förklaringar. Visst finns det även det på en massa fenomen som först verkar kusliga som sedan visar sig vara något helt förklarligt. Då brukar man skratta till lättat kanske...men det utesluter inte att det finns på riktigt oförklarliga kusliga fenomen, där folk tröstar sig själva med att tänka just typ "dedä e nu bara skit!"

Jag läste sedan från en annan bok att han berättade först allt åt sin morsa. Hans morsa sade att han aldrig mer ska befatta sig med dessa människor.

Nåja. Enligt en liknande berättelse ska ett UFO ha landat framför en skogshuggare i Österbotten i en mörk och ödslig skog vintern 1971 och en liten humanoid ska ha kommit ut och gick mot skogshuggaren. Skogshuggaren blev inte och rullade tummar, utan ska ha startat sin motorsåg och gått raskt mot humanoiden med den tjutande motorsågen i händerna, så humanoiden fick bråttom till ufot igen, och ufot flög iväg. Om det är sant, vilket det inte lär ska vara, så kan man konstatera att kan någon annan än en finländsk man göra så? Istället för att bli rädd, jaga en humanoid med en motorsåg?! :D Men han lär ska ha skojat berättade han sedan över 20 år senare. Men om det skulle vara sant, så är detta stereotypen av en finländsk man :D

Från sak till tredje så drömde jag engång år 2000 att jag såg den före detta cykelreparatören i staden. Han körde med sin gamla ljusblåa farmar Volvo-Amazon. Han var i centrum och körde och såg koncentrerad ut och kyttade bakom axeln sin medan han fickparkerade, och hade en pipa i munnen. Till min kännedom röker han inte, men i drömmen var han en piprökare. Det var precis som man sku tänka sig att det sku ha varit på riktigt. En normal vardaglig blick bakom axeln medan man fickparkerar, och med pipan i munnen.

Så minns jag dagen efter Karisnattn 1993. Jag var ute på en promenad ensam genom centrum. Mittiallt stannar det en bil med svensk registerbricka bakom mig, jag ser bakom mig och vänder blicken framåt igen. Mittiallt hör jag en röst bakom mig som ropar HEI, JÄTKÄ!! Så vänder jag om mig igen och det är en typ som jag arvioi att var i 30-40 årsåldern med mustasch och polisonger och frågar via den nervävade fönsterrutan i passagerarsätet på framsidan om det är något action i byn ikväll. Så sade jag att en mä tästä illasta tiedä mitään erityistä. Eilenhän täällä oli tää Karjaan yö, mut en mä nyt tiedä jos on jotain. Så sade typen: "Asia selvä" och de fortsatte. Hade på känn att det var ett gäng som var ute för att doka någonstans.

Heh, på tal om då jag berättade i mitt förra inlägga om att snuten var i lekis hösten 1983 och berättade om deras jobb för oss ungar, så drömde jag sedan i nåt skede då att det var en polis i lekis som var typ en lokal führer för oss ungar, och vi hade en "polisklubb" i lekis för alla som var intresserade. Det var nattetid, och vi ungar var polisens allierade typ. Typ scouting/Hitlerjugend-meininki. :D Vi hade någon polis-visselpipor som han hade delat ut åt oss. Han gav ordrar åt oss, b.l.a. : Vissla på era polisvisslor! Så visslade vi alla ungar i rad på våra "polisvisslor" men man hörde inget annat ljud än typ "pfffffff...!!!"

Så minns jag engång så sent som 1992. Jag och en kaveri rotade i en tidningsroskis på skojs skull. Mittiallt kommer det en bekants morsa förbi gående. Kaverin moinar på henne och säger sedan: Vi söker efter gamla Kalle-Ankor!  Så sade den bekantes morsa: Ja tror nog ja vet va ni söker!  Så frågade kaverin: Va tror du vi söker då? Så sade den bekantas morsa: Jaa, man vet aldrig. Men söökin ni bara! Jåå, det var på den tidn man kund hitta porrisar ännu i tidningsroskisana.

Detta är en bra teckning i serieversion av vad som Antonio Villas Boas sade sig ha upplevt. Länk kommer här under.

Man får och ska vara skeptisk mot dylika historier, men tänk om det faktiskt hänt? Eller om åtminstone Antonio upplevde det som att det skulle ha hänt? En viktig sak är att man inte ska galenförklara folk som säger sig ha varit med om sådantt. Men skeptisk får man vara, men man ska inte döma ut, för en dag kan det vara så att skrattar bäst som skrattar sist...

Men jag får ännu fan hönshud då man tänker på det. Tänka sig att mitt på natten vara med traktor mitt på åkern, ta en liten paus, se upp mot stjärnorna, och sedan se en röd "stjärna" som kommer mot och ner mot en i rasande fart... man sku ju direkt tänka "Shit! va fan e dedä?! Int väl ett ufo?!" Nåväl, man är ju en finländsk man, motorsågen igång bara!! Jag frågade då jag var typ 10 mommo vad hon skulle säga om hon skulle se en humanoid, så skrattade hon och sade att hon skulle säga åt humanoiden "Gaa jedan!" Det är Sundom-dialekt och betyder försvinn härifrån! :D


Jag har fucking LÅNG-TRÅKIGT! Det borde faktiskt hända nåt dylikt sku man få lite action i livet, LOL!

http://globalovethinktank.blogspot.fi/2013/01/the-writing-on-wall.html