8.11.2003-Dagen då vi körde omkring i "Vallarsvedja-skogarna" samt Snappertuna, då vi tänkte på "Gobben med kattögon"

Den dagen var en solig lördag och började med att vi for upp till Kasbergets forngravar jag och en kompis. Vi såg på flygplan som närmade sig och tyckte att det liknade raketer, LOL! Sedan hade solen gått ner och fullmånen lyste på himlavalvet då vi gick ner från berget. Vi började sedan köra omkring i Snappertuna, på alla möjliga småvägar och gränder, och mot Vallarsvedja hållet sedan också. Vi körde på måfå in i en väg som visade sig vara en gränd som slutade i en ödegård. Det såg medeltidigt ut. Fullmånen lyste på det gamla huset och uthusena och man såg inga andra ljus. (Vi stannade bilen och hoppade ut och såg) Det såg ut som en gård som blivit en ödegård efter digerdödens härjningar.

Så körde vi på vägen djupt inne i Vallarssvedja-skogarna, där det som känt är lite spooky då det är mörkt. Kaverin sade då det var som mörkast och mest spooky: Nu ska vi tänka på gobben med kattögon! Och jag sade: Haha, jåå!

Lite bakgrundsfakta. Jag läste i UFO-sveriges hemsida tror jag just då de jämförde att det har alltid rapporterats om liknande fall, som har slående likheter med dagens rapporterade och påstådda UFO-fall. Artikeln berättade om någon gobbe med häst och kärra i 1800-talets Sverige som for genom en ödslig skogsväg. Mittiallt stannade hästen till och rörde sig inte ur fläcken. Gobben steg bort ur kärran och trodde hästen hade fastnat eller något och stod där vid hästen och pynjade något med den.  Under hela den tiden, som räckte några minuter, så ska det ha stått en medelålders gobbe bredvid i skogen som utan att säga ett ord glodde på gobben med hästkärran. Gobben som glodde såg annars ut som typ vilken skogshuggare som helst, men han hade "kattögon".

Han brydde sig inte så mycket om det just då, men då han väl fått hästen att röra på sig och de var en bit därifrån, så började han känna sig mycket illa till mods.  Likheterna mellan påstådda moderna UFO-fall är rapporter som att bilen stannar mittiallt och man ser ufon och eller humanoider etc. Det kanske är någon sorts hallucination i ens kollektiva undermedvetna, som ibland kan manifestera sig? Jag vet inte. Utomjordingar är det nog garanterart inte fråga om. Avståndena är så stora i rymden och strålningen där ute gör rymdresor för levande varelser mellan stjärnorna omöjlig. Men kanske robotar? Vem vet. Vi kanske har haft besök av robotar från en annan planet i den grå forntiden. Men jag förmår inte att acceptera UFO-entusiasternas påståenden om att vi har besök från andra planeter här typ varje onsdag och fredag.

Dock är det roligt att läsa Von Dänikens böcker. Han skriver bra, fast man ska ta det han skriver med en ordentlig nypa salt.

Men både jag och kaverin tyckte att historien om "Gobben med kattögon" var jättekuslig :D

Det om det. Jag mindes nu mittiallt bara en dröm jag engång drömde, att en gammal skolkaveri från lågis/högistiderna, att han hade klätt ut sin bil till en struts :D Allt kan man nu också drömma.

Så drömde jag engång en dröm som jag nu också nu bara mittiallt kom ihåg. Jag drömde att jag var i vilda västern, i en klassisk Vilda Västern "engats-stad" mitt ute i öknen. Det var skymning och himlen var rödfärgad mot horisonten. Jag hörde att en farlig outlaw och desperado hade rymt från ett fängelse och att han var på väg till staden jag var i. Mittiallt ser man att han kommer långsamt ridandes långt borta vid horisonten, och han kom ridandes mot staden. Man såg hans siluett mot horisonten och förstod att det var han

Jag och några andra sa typ att hihi, där kommer han. Vi far in å gömmer oss! Hoppas han inte såg.  Så väntade vi inomhus typ en kvart. Mittiallt hör man någo högt, typ skrapande ljud utifrån. Typ :KRRRÄÄÄÄATZZZ!!! KRRIIIITZZZZ!!!! KRRITTZELIKRITZKROTZKRÄTZ!! Och då man såg ut från fönstret, så var han typ en centimeter från fönsterrutan utanför och såg rakt in. Men man såg bara hans svarta siluett dock. Men man såg att det var han från hatten och pipskägget. Han hade uppenbarligen sätt oss :D

HAHAHA! Det var en ganska "mimimimi" sak jag kom ihåg från nian i högis höstterminen 1992. Det var en från paralellklassen som hade sytt svenska polisens logo på sin rock vid bröstfickan. Liksom 3 kronor och så stod det "POLIS". Ett år senare. Ett år senare drömde jag en rätt så bäng dröm.Jag drömde att jag hörde ljud som ett vanligt propellerplan då jag satt ute på trappan hemma. Så flög det förbi en svensk Polis-Volvo förbi uppe i luften, kanske 100 meter upp. Sådär riktigt karakteristiskt utseende dom hade då. Huvudsakligen vita med lite blått och två stora "saftblandare" på taket. Den kom från väst, så den kom väl från Sverige. Den hade dock inte saftblandarna påslagna.

Några kaverin var på kryssning i Sthlm hösten 1999. De satt ute i Stockholm och drack whisky och rökte cigarill 10 på morgonen. En polisbil körde förbi några gånger och råglodde på dom, men stannade inte. Så berättade dom iaf.

Jag tog engång ett foto på en polisbil i Köpenhamn 1988 då jag var där med familjen. Dom hade stannat i en korsning. Poliserna bara log glatt, vilket också syntes på fotot. Jag tyckte allt sådant var "tufft" i den åldern. Så var det några andra från Finland i McDonalds sedan kommer jag ihåg. Tanterna som rökte cigarr i cafét var en ovanlig och ganska rolig syn. I Danmark är det vanligt att även kvinnor röker cigarr.

Hehe, för några dagar sedan lyssnade jag på Morbid Saint i bilen. Det är farligt att köra bil om man lyssnar på nåt snabbare! Man börjar köra snabbare och aggressivare direkt. Försök nu sen köra bil normalt då :D Man börjar köra ryckit i takt med musiken. Och då det är blastbeat får man lust att köra fort, och trycker på gaspedalen automatiskt.

Nej. Nu lyssnar jag på nyaste Paradise Lost i bilen, som är en helvetes bra skiva. En av deras bästa! I någon recension tyckte dom det var skit att dom gått back to roots, men det är ju just det som är så bra med Paradise Lost nuförtiden! Dom gjorde en hel del jättedåliga skivor efter Icon, men nu har dom gjort 8 år bra skivor igen! Det är just så som Paradise Lost ska låta! Doom-metal istället för någo fucking gothic-emo shit. Skulle vara roligt att se dom live nu i höst i hesa, bara man får någon med sig..har sett Paradise Lost live 27.10.1993 då dom spelade som förband åt Sepultura. Då förstod man inte att det var bra, men jag började digga Paradise Lost sommaren 1994, då en kompis lånade deras Shades of god skiva från 1992 åt mig och jag kopsade den på kassett. På den kassetten lyssnade jag på innan jag gick till Karisnatten 1994.

Heh, jag mindes en kompis  som ringde dagen efter midsommardagen åt mig och snackade litet. Han har likt mig ett bra minne, så han mindes en dröm jag berättade åt honom den heta och soliga "Black Sabbath-sommaren" 1997.  Jag säger Black Sabbath-sommar, då jag hade 70-talsnostalgi  på gångs den sommarn, fast jag bara har några minnen från 1979 då jag var jätteliten.  Men liksom retromeininki hade jag. Kanske någon 20-årig yngling nuförtiden har likadan retro-meininki om 90-talet som jag hade då jag var 20 om 70-talet? :P Fast det är inte ändå samma sak, då allting utvecklades mycket mer dramatiskt och snabbare från 1977-1997 än under den stora stagnationen 1997-2017. Nutidens ungdomar skulle typ känna igen allt från 90-talet, något som knappast alla 90-tals unga gjorde med 70-talet.

Han har likt mig ett bra detalj/fotominne, så han mindes då i somras drömmen alltså.- I drömmen var det en oattraktiv kärring med kort stripigt, flotit äckligt hår och kossubotn till glasögon, alltså Juice Leskinen/Kekkonen-glasögon som var på modet då någongång kallas för "kossubotn" på kariska. Hon närmade sig mig och frågade: Vill du att vi ska vara tillsammans? Han sade att vem vet? Kanske det kommer någon kärring med kort stripit hår å kossubotn å frågar dig: Vill du att vi ska vara tillsammans? I precis samma tonläge som jag härmade kärringen i drömmen för 20 år sedan :D Och jag skrattade!

Nu måste man bara säga såhär nog: "Black Sabbath: More addictive than heroin or pussy." -Al Jourgensen

Så mindes jag en annan dröm jag drömde då jag var typ 12. Det var så, att Karjaan Yhteiskoulu (finskspråkiga högis) att det var elever som spelade i band som hade ställt till med en spelning  i skolgården, dom hade äntligen fått lov av lärarna att göra det och var därför jättenöjda, och jag var där. En av dom förklarade i välispiichin vad dom nu ska spela. Det var verklighetstrogen dröm måste jag säga. Det var typ Suomirock-meininkiä.

Hehe, trött på långa inlägg? Va? va. VA? Ok, ska försöka skärpa mig va.

Haha! Jag minns hösten 1986 då jag köpte en Stara tidning från butiken, eller farsan köpte den åt mig då jag begärde den. Så var där en Alice Cooper-plansch som jag ville att morsan skulle tejpa fast i väggen på mitt pojkrum på en plats dit jag inte nådde. Så vägrade morsan först och sa att nää, du får ju mardrömmar av dendär planschen! Så tejpade hon nu upp den sedan efter lite övertalning.Så var det en morsans kaveri som var på besök kort efter och såg in i mitt rum och sade då hon såg planschen: Alice Cooper, han va ju populär på 70-talet! Hemma visste dom annars om ingen annan musik än typ Evert Taube, lite Pink Floyd faktiskt lyssnade morsan på,The Beatles, Bob Dylan, Elvis Presley samt klassisk musik.

Jag fick en Beatles samling till julklapp av farsan 1986. Han höll på att få raivare då jag frågade om jag får banda över min Beatles kassett :D Tyckte det sku vara typ helgerån. Jag frågade inga fler gånger. Han tyckte det jag lyssnade på då 1987 (Tarot, Iron Maiden, Motörhead, ZZ-Top etc) var "gorillor" typ primitiv musik som man inte kunde kalla för musik.

Jag kom nu mittiallt bara ihåg vårterminen 1987. Jag cyklade omkring i Karjaan Yhteiskoulus (och lukios) skolgård en regnig lördag. Det kom en typ i 18-års åldern kanske med halvlångt hår och läderrock av "prätkärotsi" modell, och han drack ur en flaska öl medan han gick. 2 brudar gick vid vardera sida om honom. Sedan kastade han flaskan på gräset då han druckit färdigt. Jag tog den, för jag tänkte att jag skulle få löskarkki för 50 penni uppe i kiosken som då fanns. Han vände sig om och såg det och skrattade skitit.

Sedan lite senare så är jag på "min" gård och ser att brudarna gick nerför Klockarsgatan utan honom. Jag ropade Moooi! åt dom :D Dom bara glodde på mig och såg förnäma ut. En liten stund senare cyklade jag igen i skolgården så kommer jappen med prätkärotsin emot mig och säger något åt mig. Jag stannar och han frågar mig typ: ootsä nähny pari sellast naista?? Så sade jag att joo, ne käveli alas tosta juuri! Och han frågade om jag sätt dom efter det, så sade jag att ja inte har sitt dom. Han verkade vara lite fundersam. Dom hade typ tröttnat på honom verkade det som.

Det om det, lite barndomsminnen, hehe. Jag känner mig fan tillfreds med mig själv nuförtiden mera och mera! Tror det beror på att jag är äldre, och sedan vetskapen om att jaget är en illusion. Att det sist och slutligen inte har någon annan betydelse-Ja, att hela universum antagligen är ett hologram, en illusion. Den verkliga verkligheten finns bortom kosmos ramar. Den tanken ger ett sorts balans, men även en stark energisk, ungdomlig nyfikenhet kring tingens ordning. Jag har inga tavistraumor som taviskarar har. Jag är bara "jag". Jag skiter blankt i att inte vara någon typisk Karisjuntti "villa, volvo&vovve"-människa som idkar sig åt meningslös k*k mätning med grannarna om vem som har den bästa bilen, finaste jobbet, mest pengar etc. etc.  Materialistiskt och -helt meningslöst.

Nåja. Nu har jag haft barnsliga och naiva ideér och funderingar jag med rätt så länge. Så att... ingen är felfri.

Jag var förut också rätt så arg på folk, men startskottet för den förändringen till det bättre var då jag drömde en besynnerlig dröm om Nordkorea 6.12.2011. Nu är jag ibland förargad på olika fenomen och i största allmänhet hur folk kan vara så naiva ibland, men det är lite annorlunda än hur jag tänkte förut. Då kunde jag vara rätt så långarg för rent ut sagt bagateller.

Jag drömde att jag var i Pyongyang. Det var soligt och hett, jag kunde känna solens hetta mot huden. Jag var i någon stor, bred väg/Bulevard där. Allting var jätterent och fint, och gav ett jätterent och fint intryck. Några Nordkoreaner stod och grät av vemod, eller det intrycket fick jag.  Det kom en marsch med Buddhistmunkar gåendes längs med bulevarden mot mig, som stod där mitt på bulevarden.  Dom hade sina stereotypiska oranga buddhistmunk-kläder. Den av munkarna som var längst framme, bar på någon sorts liten pendel han pendlade med med sin hand.

Buddhistmunken som var längst framme började tala med mig på koreanska, men han hade en guide med sig, som översatte vad han sade åt mig på engelska. Han sade b.la "There's anger in your heart" Och buddhistmunken sade vidare att jag ska förlåta mera och liknande. Att det är bättre för varje part. Minns inte allt, men den drömmen fick mig nog att tänka efter. Det var en så klar och mystisk dröm. En sällsynt tydlig dröm helt enkelt. Jag förstod helt klart att det var en sådan dröm, som hade ett budskap.

Från sak till tredje. Vet någon vad det är för ett clip och varifrån, då jag ibland såg på tv som liten, några gånger åtminstone vad jag kan minnas, en röd folkkare som körde på en hängbro, och hela hängbron vinglade åt alla håll, då det stormade. Det skulle vara roligt att se det igen. Jag såg den åtminstone då jag var 7 innan jag började ettan det clippet då jag såg på en dokumentär om stormar. Folkkaren filmades bakifrån.

Och det om det för denna gång! Ska snart se på ungdomsserien "16" på arenan igen. Såg på den två gånger i januari, så får passa på att se den igen då den finns där ännu. Innan dess såg jag på reprisen i tv januari-februari 1996 och innan dess januari-februari 1993 då jag själv gick i 9D som denna serie handlade om, om elever i 9D i en fiktiv skola i Hesa. Och lärarna var lika de i Karis högis också. Det var verkligen en huippuserie! Man kände igen sig och kunde identifiera sig med den serien då man själv var 16 år och gick på nian.

Ganska naivt dock då rektorn i slutet berättar om vad som hände med eleverna efter nians avslutning, så berättar han i något skede: Och sommaren, ja den är precis så evig som en sommar bara kan bli, då man är 16 år och just gått ut nionde klassen och har hela livet framför sig!  Han sade med betoning på 16 år!! Som om att det skulle vara någon ålder. Man är ju en liten lort då. Hur kunde jag själv tro då jag var 16 år att jag var stor och nästan vuxen? För så tänkte jag då och jag minns då jag hörde denna fras i 16 seriens sista avsnitt sista fredagen i februari 1993 och blev nästan lite nervös då jag tänkte över hur gammal jag är och snart ska gå ut nian.

Sweet sixteen juh! Dock känner jag nostalgi även för 1993. Det om det. På tal om 1993. Halli-Disco i Karis fiilis ger alltid denhär låten::D Nej. Efter det gick jag hem och lyssna på Darkthrone som kompensation för all skitmusik i discot. Iaf  efter lördagen den 11:te september efter jag hade varit i Halli-Disco :P Då den tiden bara sved det i öronen, nu blir man ju fan nostalgisk då man hör denhär låten! Det ligger fullkomligt september 1993 fiilis över låten. Fullkomligt. Totalt.
https://www.youtube.com/watch?v=K5G1FmU-ldg

Jag minns en sång de sjöng i lekis 82-83 Jag tolkade det som att det skulle ha sjungit "häbbkäkä" men det var nog inte så. Sedan hörde jag sången nästa gång i november 1992 då jag kom hem från skolan och satt på tv:n då text-tv:s nyheter samt musik var på. Det var från Sveriges tv och då hörde jag sången igen och tänkte att jåå, där e dendär sången dom sjöng i lekis! En kompis satt upp i Facebook ett clip för en tid sedan, och det är denhär sången. Det var inte "Häbbkäkä" dom sjöng, utan "Köppäbä"
https://www.youtube.com/watch?v=p1MfXTdEzL4