Lite mer blindtarm..

Alltså jag minns 1993 fick jag antagligen magkatarr. Den yttrade sig på det sättet, att jag var jättehungrig nästan hela tiden men då jag åt så blev jag proppmätt efter pyttelite mat. Och efter en halvtimme var jag vrålhungrig igen. Nä, jag kom bara att tänka på det då jag hade lite magbesvär i våras, då blindtarmen brast åt mig. Så jävla dramatiskt är det nog inte. Det kan vara livshotande, om det utvecklas till bukhinneinflammation, men det behöver inte göra det. Dock hade jag stegring/feber över en veckas tid. Även 4 dagar efter jag kom från sjukhuset hade jag helt klart lite feber nattetid. Jag var på äcklig antibiotikakur dock. Jag skulle ha varit ganska sjuk några veckors tid utan vård tror jag.

Nu vet jag vad min blindtarmsinflammation som jag hade i slutet av mars förresten kan bero på. Jag har ätit mycket melon det senaste året, och jag har glufsat i mig kärnor och allt... Att det inte berodde på kärnorna? Lägg till det, att jag antagligen hade självläkande blindtarmsinflammation som 11 och 14, då symtomena först var exakt likadana då med undantag för feber och ömhet på högra sidan.(mer detaljerat om det i inlägget jag skrev efter min blindtarmsinflammation&sjukhusreissu.) Men magen var "instängd" och det var exakt samma känsla några dagar som 11 och 14. Vilken tur att det for om av sig själv då, för jag tyckte inte alls om läkare och sjukhus som liten.

Jag är ingen jävla knarkare eller förhärligar sådant, men det var så sabla trist i sjukhuset att vara där flera dagar, och då jag knappt fick äta något etc. så de bästa gångerna var absolut då jag fick någon jävla opioid i spruta några gånger :P Det var nice känsla. På ett ögonblick spred sig en varm känsla över hela kroppen och man bara skratta man åt allt och somnade in och drömde roliga drömmar. Och jag klagade inte på värk heller den andra gången. Den glada hoitsun sa: Försök nu sova lite, du hade  så höga värden ännu!  Och då fick man ju naturligtvis ännu sämre sömn :P Man började tänka på att tänk om int antibiotikan hjälper? Jag gick ute i sjukhuskorridoren 3 på natten och var rastlös som bara va. Jag började tänka att fan ändå! jag kan inte fara ännu! Jag har så mycket ogjort här ännu.. sådär melodramatiskt kanske. Fantasin sattes i rörelse liksom :D Såpass frisk var jag nog så jag stärkt av adrenalinet som mina tankar skapat,  strök omkring i sjukhus-korridoren 3 på natten :D Jag ville bara hem, och att allting skulle bli som innan jag blev sjuk. Man märker hur bra man egentligen har det som frisk då man är sjuk.

Jag frågade hoitsun innan också att va ska vi göra om int antibiotikan hjälper? Hon skrattade till och sade glatt: Men den hjälper! De så bra antibiotika och blaablaablaa. Jag är inte rädd för döden i sig. Jag upplever bara att jag har en massa ogjort här ännu. Men nåja, det är väl rätt så normalt att man kan lite noija upp sig i en dylik situation. Fast jag fråga nog alldeles lugnt. Jag sade sedan att inga präster sedan vid min eventuella dödsbädd, ja e int kristen! Hon skrattade bara och sade: nejnej! Nåja. Jag tänkte efteråt att jag var ju fan en s.k. "naisten-naurattaja" :D Eller så inte; Personer som själva säger sig vara roliga, brukar nog inte vara det..  Men det kändes lite down detdär: Du hade så höga värden ännu! Och som sagt. DÅ fick man ju bättre sömn:P not. Tur att jag fick sedan lite av dendär medusinen man bara börjar må bra av :D Första gången jag fick "medusinen" den första natten började jag direkt efter hon slått sprutan i mig, typ hög förklara åt hoitsun typ något: De ironiskt, de lite ironiskt..NEJ, jag menar Euforiskt!! hahah..hahahaha..hahahaha!! :D

 Till sist kom hon (även nästsista natten alltså) med piikkin med opioiden och sade att du ska få lite nu av dethär så sover du nog! Och där var det! Kände igen att det var samma opioid jag fick första natten. Fast jag inte klagat på värk heller. Nice. Samma varma känsla+roliga drömmar. Jag förstår nu att det rapporterats om angenäma ovanliga drömmar som Samuel Taylor Coleridge och andra bohemer drömt genom historien efter intag av opium. Fast opium lär ska vara ett snäpp drömskare och "flummigare" än det rent kemikaliska skitet. Jag frågade vad det var jag fick. Minns inte namnet nu men googlade på det och såg att det var någon opioid.

Jag drömde b.l.a. att en i släkten skulle hitta rätt brud åt mig så det skulle bli typ det bästa genmaterialet för släkten. Så var det en finurlig brud(någon som jag inte kände dragning till men tyckte var rolig) Som hade sin lippis vänd åt motsatt håll och hade fräknar och rökte tobak och var som en vild busunge typ :D Han från släkten sade: Nej! Typ ironisk, komisk och parodisk dröm :D

Heh! Det må låta komiskt, men jag associerade alltid som liten vallmobröd till något odefinierbart "kiva". Jag förstod inte det då, men något var det med vallmobröd de gånger vi hade det hemma.. man blev lite extra glad då man såg att pärona köpt hem vallmobröd. Liksom dendär själva associationen. Knarktest kan ge utslag att man använt morfin då man ätit vallmobröd, och det är inge bullshit.

Väldigt dumt och onödigt jag vet, men engång som 20 så fick en kaveri en idé att prova att koka upp tevatten och sedan sätta några rågade teskedar vanligt vallmofrö som man får från alla vanliga mataffärer som krydda per kopp och blanda med hett vatten. Jag var jätteskeptisk och trodde inte alls att det sku ha någon effekt. Efter jag hade druckit nästan hela koppen så kändes det liksom sprudlande glädjefyllt i hjärt-trakten och jag kände mig lätt som en fjäder. Så fnittrade jag till och sade att de har ju faktiskt verkan! Inte var det något mer med det egentligen, utom att jag drömde sedan under natten att jag var på ett vallmofält och vallmokapslana svajade med vinden :P  Har aldrig senare druckit sådant te, och tänker inte göra det heller. Det var nu bara en ungdomsgrej.  Jag förstår nog hur lömsk vallmon är, fast detdär räknades knappast då det var så liten effekt. Men ändå.

Sista natten sade en något vassare hoitsu åt mig då jag satt och vakade på natten i sjukjuset: Hördu, du har lite tokiga tider! Så sade jag att ja e lite Nattuggla av naturen :D

Man försökte hålla humöret uppe med varandra på sjukhuset med patienterna. Det var en 71 årig gobbe från Hangö där som hade problem med sin prostata. Vi låg på vardera sida i rummet och han talade och talade med någon. Så frågade han mig något: Ey! Karispojkin! Och jag svarade: Jou! Vi talade där sedan om något och jag har sett på för många fåniga Vietnam-filmer uppenbarligen, för jag fick just där och då intrycket att vi var amerikanska soldater på något krigs-sjukhus i Vietnam :D Jag skulle bergis ha varit en sådan soldat som skulle ha hatat amerikanska regeringen på samma gång och coolat och druckit Budweiser och lyssnat på The Doors och Grateful Dead i det amerikanska lägret då det inte var krigande som gällde.

Så kom det en 80-årig tant dit som hade varit på höftoperation de 2 sista dygnen. Hon sade: E de bara karar här?! (I rummet) Blev lite till sig. Så hörde jag att hon viska åt sköterskan: Dehär gobbana här snarkar så högt! Och själv snarka hon som ett helt sågverk då hon sov :D

Så kom det en tant från Pojo som hade fallit från äppelträdet nästsista dygnet. Hon hade minnesförlust och keikkor då hon slått huvudet uppenbarligen. Jag sade att umpisuoli poksahti mulle! Hon sade: Ai, kauheeta! Hennes någon släktings bekant hade haft brusten blindtarmsinflammation och hon sade: Ja hän kuoli siihen! Nåja, så dramatiskt är det inte som sagt. Men det kan bli det, om man får bukhinneinflammation, men det hade alltså inte jag fått. Dom sade också sköterskorna att jag är såpass ung så jag kommer antagligen att krya på mig snabbt. Och det gjorde jag.

Så frågade jag henne på kvällen: Eiks tääl oo aika kylmä? Så sade hon: En mä tiedä, mun mielestä täällä on aika lämmintä- kuume varmasti nousee sulle nyt illalla. Och så var det ju.

Min morbror fick brusten blindtarm då han var 3. Ena läkaren i sjukhuset sade bara slött åt hans föräldar: Ge honom en aspirin och bädda ner honom! Så blev han bara ännu sjukare och de for till en annan läkare, som sade: Han måste till sjukhuset omedelbart!  Och det räddade antagligen hans liv. Då han var så liten och så.

Detta är också en annan faktor. Man har tvistat om det kan vara ärftligt att få blindtarmsinflammation. enligt en undersökning finns det en samband om det funnits mycket blindtarmsinflammation i släkten. Well, farsan har haft det. Min morbror har haft det och en av mina kusiner...

Nå iaf. Har man engång haft blindtarmsinflammation, så är risken större att man får det igen..

Nåja, jag minns alltså juli 1993 så var jag vrålhungrig, antagligen p.g.a. lite magkatarr alltså, då jag var hos en kaveri och jag frågade om jag får något att äta? Jag fick en korv som var typ kvarglömd i paketet i kylskåpet hemma hos kaverin och åt den med god aptit. Senare då hans morsa kom hem och jag hade farit så sade han att han bjöd en korv åt mig då jag var så hungrig. Hans morsa hade skrattat och sagt att det sku inte förvåna henne om jag fick ont i magen sedan, då det var en gammal korv. Int fick jag någo ont i magen. Nu läste jag förresten att det lär ska vara en myt att melon och vindruvskärnor kan fastna i blindtarmen. Men vem ska man nu sen tro på? Kanske det är en myt, kanske inte. Faktum är att vattkoppor inte officiellt kan smitta någon som får bältros. Man har inte kunnat bevisa hur det skulle gå till. Likt förbaskat rapporterar många att barnbarnen smittat dom med bältros då de haft vattkoppor.. Och en ny undersökning menade att det trots allt finns ett samband, så...

Men någon riktig aptit hade jag alltså inte. Jag åt verkligen inte som en häst, snarare tvärtom. Godis smakade inte riktigt då heller.

Hehe, jag minns sommaren 1991 då jag var på besök där  och pratade i tamburen om lärare och högis och att det är pinsamt att skratta då lärarn e arg. Hans morsa hade suttit i köket hela tiden och skrattat då hon lyssnat på mig. Och så hade hon sagt att ska jag inte komma dit nåt tag igen och berätta min livshistoria :P

Jag har hittat en fantastisk skiva på youtube av en artist jag inte vetat om förrän i år. Sven Grünberg, en estnisk musiker som spelade in en skiva med "rymdmusik"/ambient eller vad man vill kalla det år 1980. Slutresultatet är en fantastisk skiva med synthar som låtar som synthar SKA låta, med djupt, mystiskt sound..och inte ytligt digitalt  blip-blip.  Denna skiva kom ut 1981, men endast i dåvarande öst, bakom "järnridån", vad jag förstått. Det har kommit nytryck på cd år 2000. Både det nytrycket och original-LP:n i gott skick skulle vara verkligen mumma att hitta!  Man ska lyssna och njuta! Inte kan jag säga något annat nu just

N-J-U-T- Hela skivan finns på Youtube i brist på cd och LP för tillfället. Men jag tänker söka och hitta den och köpa den på LP eller cd. Förr eller senare. Detta är i liknande stil som Klaus Schulze och tidig Tangerine Dream..bara att soundet är annorlunda och det absolut inte låter som en kopia, utan det låter som Sven Grünberg. Fan vad gör jag? Gör reklam? :P Och det säger bara SWOSCH! Så är Sven Grünberg något trendigt och inne som varenda 15 åring lyssnar på och som spelar i krogen och TV och radio :P Heh, kaaaanske ändå inte!!

Nu lyssnar jag på Wulkanaz! Jag brukar se på IRC-galleriet och söka bandnamn för att kolla hur kända någo bänd e. Det var faktiskt en 18-åring som kände till Wulkanaz och hade lagt det på sin lista över favoritband!! Nåväääl, bara en hade gjort det så det spelar väl ingen större roll.

https://www.youtube.com/watch?v=r_yWrMuF1RY