10.10.1992-Pantera&Megadeth i Ishallen.

Jag tänkte att jag skulle skriva om denna happening, då jag inte orkade i mitt förra inlägg. Och 1992 är på riktigt länge sedan, och känns därefter. Jag var en endast 15-årig snorvalp då, ett barn bara, en högislort, och mitt sinne var ju inte utvecklat just något alls. Jag var ganska jävla annorlunda då än nu. Iaf, musikintresset hade jag då som nu.

Iaf. Jag och en kompis från paralellklassen samt en från åttan hade beställt biljetter till Megadeth som skulle komma till Ishallen i hesa och spela, med Pantera som förband. Det var mitt livs första "egentliga" gång jag var på keikka. Jag hade innan det typ sett någo keikkor på Karisnattn, ett band som spelade några Venom-covers 1991 utanför Adolfssons butik i Köpmansgatan, som senare blev Jysk. Det var hårt så satan nog det med. Sångarn drack Jaffa i ett av välispiichina och viftade med Jaffaflaskan och ropade Limonaatia! limonaatia! Och tyckte det var bättre än alkohol. Vet inte om han var ironisk eller inte.

Megadeth visste jag om, för jag hade köpt LP:n Rust in Peace från 1990 som är deras bästa tycker jag fortfarande. Jag köpte den januari 1991 av en från paralellklassen, då han inte själv diggade den. Han tog med den till skolan, och jag hamna att bära på den i en plastpåse resten av skoldagen, då den inte rymdes i mitt skåp. Jag håller inte alls med Dave Mustaine's funderingar om politik etc. verkar vara en typisk amerikansk-höger typ och dessutom kristen-men skivan Rust in Peace e helvetes bra för det.

Pantera var rätt så okänt band. Hade hört en låt i tv:n och tyckte inte det var något bra. Lånade en Pantera senare, men jag har aldrig förstått mig på grejjen med Pantera sådär om man tänker annars.. man ska för tusan lyssna på gammal Kreator, Nuclear Assault eller något, om man vill ha nåt som e "hårder thrash så satan" som en kaveri uttryckte det dessa tider. Det är ju inte thrash heller utan groove.. men deras keikka....gudars skymning så hårder den va! Mer om det snart.

På samma tv program som jag såg Pantera minns jag att jag såg Testament med deras nyaste musikvideo. Jag minns att jag tänkte att Testament har blivit lamt och nynnyt.

Och vi for med morsan och farsan till hesa och vi pojkarna satt i baksätet. Pärona for någon annanstans till någo bekanta under tiden spelningen varade. Morsan vände sig mot oss och fråga att "Nå moshar di någo där också?" Jag var nologer och sade åt morsan att sluta nu av! Jag hade sagt att dom moshar då det var i Rockstop någongång typ nå band som Airdash och morsan såg det och tyckte det såg konstigt ut. Men kaveri bara förklarade helt glatt att jåå, å Panteras sångare brukar dyka in i publiken i slutet av keikkona!

Väntan på keikkan väl på plats var spännande. Och så då Pantera spelade. Sådan jävla energisk keikka sedan! Det berodde nog inte bara på att man var så liten som 15, utan flera andra har åratal efter berättat att dom råkade vara i topptrim just den kvällen, att dom har sett flera keikkor med Pantera, men denna var något speciellt energisk. Liksom strobona blinkade ibland och moshande hårsvallor syntes i hela publikhavet liksom i slowmotion-aktig effekt p.g.a. strobona. Det var en så satans bra å hårder keikka! Enda gången jag diggat Pantera FULLT. På skiva är det bara tråkigt, men så ska en bra keikka vara, att även ett band man inte diggar e bra så satan väl på keikkan. Vi hade tur att dom råkade vara så i topptrim den kvällen! En upplevelse för livet.

Ordena räcker inte till för att förklara hur bra det var. Så bara är det. Man hade skrikit sig hes efter Panteras keikka, fast jag inte skrek något alls efter första låten p.g.a. lite blyghet, men man drogs med och blev själv ett vilddjur innan man visste ordet av. Kollektiv hysteri. Vi hade sittplatser vid sidan om, men nära-och där var det nog också ett jävla moshande. Det var på det sättet ett dåligt drag för Megadeth, att Pantera råkade vara så energiska, så dom nästan stal showen. Nåväl, nu vara Megadeth också jävla bra och thrashade fullt.

Sedan efter Pantera under pausen så köpte jag en Megadeth skjorta och en bägare Pepsi med is i som kostade 10mk (pepsin) och som smakade alldeles fabulöst då man var genomsvettig efter allt moshande.

Megadeth började med Holy Wars... och det var nog en jävla magisk början! Måste hålla med Mustaine i detta dock, fast kristna brukar vara skenheliga, där han sjunger Killing for religion, something I don't understand. 

Sedan slutade dom med en ganska otippad cover på Sex Pistols' Anarchy in the U.K. som naturligtvis blev Anarchy in Helsinki :p Då hade vi flytta oss att stå, då kaverin sade att vi far dit ti gången å mosha! Eller ropade det.

Det var nog väldigt magiskt för en thrashmetal-diggande 15-åring då Megadeth shacke kom efter en lång väntan på scenen och startade med Holy Wars.. Huh, vilken eufori!

Det ni, TUSKA-generationen där, det var något annat det!! Då var sådan musik så ung ännu så det var inga gamlingar som lyssnade på sådant. Det var betydligt mer ungdomligt då än nu.

En väldigt bra keikka i hela sin helhet. Thank You Pantera&Megadeth!

Ett band jag alltid tyckt är överskattat är Slayer. Haha, jag minns hösten 1986 så köpte jag Stara tidningen från Market Bergman, som senare blev Lind, i centrum. Det var planscher där, b.l.a. en Slayer plansch. Jag trodde det var något riktigt nynnyt, då de i Slayer skrattade i planschen. :D Men sedan läste jag från samma tidning att (inte bokstavligen, men meningen var den samma) Slayer är typ jjjjjjJÄÄÄÄÄÄÄTTTEhårt!!!! Så tänkte jag att då kan det inte var något dåligt band, och satt upp planschen på väggen. 1990 köpte jag min första Slayer på kassett, den då nyaste Seasons in the Abyss.

Det var det. Kaverina höll sig till mainstreamen, men som 16 gick jag djupare och djupare in i undergrounden och hittade de bästa banden där, som var MYCKET bättre än någo valtavirta-band, men det är klart. Man kan inte vänta sig av en 15-åring att vara underground fanatiker, då det kräver lite mer research och arbete att hitta ug-band och så. Eller iaf var det så innan internet slog igenom. En stor hjälp för en bortkomin 16 åring som jag var, var det att jag sedan början av januari beslutade att börja lyssna på Metalliliitto i Radiomafia, och där via blev jag uppdaterad med ug-band. Jag visste att det fanns mycket hårdare saker än mainstream-banden, men som 13-15 visste jag inte vart jag skulle införskaffa sådana skivor. t.e.x. läste jag i Soundi 1991 att Sarcofago, också det från brasilien, var ännu hårdare än Sepultura.

Nog för att jag hade köpt några riktigt bra ug-thrash skivor från någo typ loppis redan sommaren 1991. Holy Terror, för att nämna ett exempel, som är bra band så satan.

Uuuhh!! Så jävla trögt. Nej, jag mindes bara i högis i åttan hösten 1991, då Sepultura's första egentliga LP Morbid Visions hade kommit just ut på nytryck. Shacki i skolan trodde nästan alla att det var en NY Sepultura skiva. Och så hade Arise vittu kommit ut i våras! Hur jävla trög får man vara?

Jag minns en dabb som i matkön i matsalen frågade en kaveri. Va heter nyaste Sepultura? Så sade kaverin Arise Så frågade dabben: Va? Så sade kaverin Arise, igen. Så började han typ: Nää-i! De har kommit ut en ny nyligen, å den heter nå helt annat!!  '

Det var samma typ som våren 1991 satt i matsalen i högis i bordet bredvid mig. Jag och han var nästan de ända som var där då, då vi hade farit antagligen och äta lite senare eller något (f.r.o.m. hösten 1991 for jag mycket sällan och äta till matsalen. Åt inte på hela dagen, först på eftermiddagen på åttan och nian) Han satt och blåste spottbubblor (sic!) Sådär som småbarn kan göra, blåsa liksom bubblor med sitt spott. Och en av den var typ stor som en såpbubbla. Jag flinade lite och såg mot hans håll och tänkte att vafan håller han på med? Då stirrade han tillbaka agressivt med sina stålgrå glosögon. Sådär ungefär att vafan glor du på? Flickorna tyckte om honom och fnittrade alltid i hans sällskap. Yllättävää, ironiskt menat yllättävää :D Åtminstone i högis var det så, att ju tokigare och agressivare man var, desto större var chansen att man sku vara en brudmagnet.

Sepultura är ett sånt band, att den allra första EP:n är den hårdaste och bästa, och Morbid Visions är perkeles bra, och Schizophrenia är jävla bra, Beneath the Remains är helt ok, Arise är sen... den har sina bra stunder, men det är inte alls lika bra som dom förra. Sedan Chaos A.D. som kom 1993 är bara skit,både musik och textmässigt (orka höra på låtar om u-landsproblem och våldsamma poliser. Tråkigt och ointressant.) och efter det har Sepultura bara varit skit. Tidig Sepultura är lika bra som det bästa bandet någonsin från Brasilien, Sarcofago. så tidig Sepultura är faktiskt jättebra.

Sepultura gjorde bra ifrån sig på kulturhuset i hesa 27.10.1993. Jag såg en typ med krulligt halvlångt hår och Carcass-skjorta där som jag sett på Metallica keikkan i Åggelby 1.6.1993. Tyckte då det var en rolig slump, men väääldigt osannolikt att samma typ dyker upp på en annan keikka i samma stad, huh?

Så kom det en som var från Pojo och såg att jag hade Darkthrone-skjorta. Och han råkade ha en likadan. Han stod mittiallt framför mig och frågade förvånat: Va, har du en likadan? Jag sade något och hans brud sade: Puhu suomee! Det var lite nolot då, haha!

Konstigt nog, så har folk oberoende av varandra trott att jag är han, fast vi inte liknar varandra nämnvärt(?) och han är några år äldre och jag ser yngre ut!! Vanligtvis tror folk att jag är mycket yngre nämligen, men då de tror att jag är han så måste de rimligtvis tro att jag är äldre? Alltså sådana typer som inte har sett varken mig eller han på flera jävla år, så kan tro det.

Senast i höstas i Clubben så var det en som jag har sett men inte känner, kom fram till mig och sade att kiva nähä! Mä muistan sut, sä hengailit siellä yliksen luona 90-luvun alkupuolella (finskpråkiga högis) ja fanitit Stonea! (dvs ett finskt band, som man brukade på skoj uttala det: Ståne.) Och han fanitti Stonea 1990-91 minns jag, alltså han som folk har trott att är jag, eller tvärtom alltså.

Rimligtvis måste han ha trott som andra också trott, att jag är han :-/

Så var det en brud som jag känner som då en sade i Norris 2013 att "Sä oot kotoisin Pohjasta,vai mitä?" Att mistä ihmeestä toikin luuli että oon Pohjasta kotoisin? Så började hon förklara att jag liknar på något sätt han som folk ibland förväxlar mig med. Så sade jag att int liknar vi väl varandra så nämnvärt, så sade hon att no ei oikestaan, mut jotenki se olemus on sama, ja jos näkee sut pitkältä etäisyydeltä niin vois luulla että kyseessä on hän. Weird.

Jag mötte honom nedanför Tallmo höghusen nån tid senare, november 1993. Han kom gående emot på trottoaren, och sade: mosh! Så sade jag att aj så va de du? Så sade han va? Jag såg inte direkt att det var han, såg bara någon långhårig typ med maihar-rock komma gående på långt håll. Så börja vi prata lite smått. Om Sepultura keikkan att öronen pep int lite flera dagar efteråt. Så frågade om jag köpte en demo-kassett som var till salu där som jag inte hade sätt. Han sade att det var deathmetal, och bra.

Så kom det körande en polisbil förbi på vägen då vi stod och talade. Han sade att snutana kommer förbi, å mersu har dom. De e hesasnutar. Dom glor på oss bara för att vi har långt hår! Det var faktiskt en Mercedes-snutbil. Sådana fanns typ i hesa.

Så söndagen efter keikkan var jag ute på gården med några andra kompisar. Det kom faktiskt lite snö redan. Så kom en granne, en såndän Liisa, gående förbi på gatan. Kompisen frågade om hon har tagit fram skidorna redan? Så sade hon En vielä!

Liisa var mysig på sitt sätt. Hon brukade sitta på bänken utanför Kila Center kiosken och ha med sig en paffmugg, såndän kaffepaffmug med öron av paff som man brukar få då det är kaffeservering i utomhus-sammanhang, såndäna engångs paffmuggar. Hon brukade ta fram en pilsner ur sin handväska och hälla i muggen och sitta där och dricka pilsner och röka blå LM.  Farsan såg också då han var i kiosken engång att hon satt utanför och drack pilsner och blåste rökringar. Alla har sina egenheter, hehe. Men hon tyckte säkert det var mysigt. Hon bodde hos sina föräldrar som 40 och var väl lite på nåt sätt lite alkoholiserad, jag vet inte. Men hon var ju rolig. R.I.P. förresten sedan 1998.

Då jag var liten så trodde jag att hon var en knarkare och tänkte att jag skulle skugga henne för att se det. Men jag gjorde det aldrig. Så creepy var jag nog inte, fast hon såg mig som en kiva unge nog. Jag gick till skolan med henne fredagen den 4:de september 1992. Det var regnigt då, eller hon hade samma väg till stan och hon pratade och var trevlig, och sade att sä voit tulla mun sateenvarjon alle ettet kastu. Jag minns att det var det datumet, för kvällen före kom en av de bästa filmer jag sett på tv, Yötuuli, som är en finsk film som handlar om livet "efter katastrofen" och infrastrukturen har kollapssat, det finns ingen elektricitet, eller rinnande vatten, pengar har pappersvärde, man kan inte köpa något från butiker, svält och gamla tiders farliga virus och bakteriesjukdomar grasserar och militären har tagit total kontroll. Den filmen var en ögonöppnare för mig. Detta nuvarande samhälle och civilisation är verkligen ingen självklarhet. En jävla apokalyptisk film, jag tycker faktiskt temat är attraktivt på något sätt. Jag minns som liten grabb 84-85 då jag lekte att passagerarflygplan som flög förbi Karis, var kärnvapenbestyckade missiler som stundvis for till U.S.A. och stundvis till Sovjet. De som flög mot hesa flög mot sovjet i min fantasi och de som flög mot väst flög mot USA.  Jag lekte alltså att det var atomkrig. Fastän missilerna inte skulle se ut som flygplan direkt eller så :D

Jag har ofta drömt om Yötuuli-filmen fram till denna dag. Ibland har temat varit att jag varit i filmen och farit in i en butik och tagit från hyllan bara någo Dajm-chokladbatonger, då katastrofen just inträffat och infrastrukturen fallit. Sedan har jag drömt om en fortsättning, Yötuuli 2, som var mera komisk av sig med svart humor, och inte så synkkä och nästintill humofri som Yötuuli filmen är.

Den skitdyra och arroganta fakenews-tidningen Husis recension kallade det för "Science fiction" men det är snarare en framtidsvision av ett inte avlägset Finland. Typ något som skulle ha kunnat hända typ 5-10 år efter 1992. Science fiction i den meningen man brukar tänka sig är det inte alls.  Nu sku husis journalister säkert börja gråta om journalistförakt och andra käpphästar, men dom själva anser sig stå över all kritik, men kan nog skälla på andra människor så öronen flaxar och byxorna faller åt dom. Västis är en betydligt mera jordnära tidning, fast inte är den felfri den heller. De typ strittar upp från tidningen små arga journalistdvärgar i fejset åt en  som typ biter en i örat, sparkar en i näsan, gungar och sliter i hårslingorna och skriker och bråkar då man läser HBL. Alltså som en liknelse.

Sedan på måndagen 12.10-1992 for jag på min prao, som var i Lärkkulla. Då jag inte hade hittat någon annan prao så sade studiehandledaren Iris Juntunen att tänk om du sku gå till Lärkkulla, för det var en flicka som varit där på prao, och hon trivdes så bra. Så jag gick dit och deltog i morgonmötet. En annan från klassen min var där också. De pratade om Martti Syrjä något där i mötet. Det råkade vara dagsverksdag i Lärkkulla då.

Han från min klass sade att dethär verkar vara en cp-skola, då vi räfsade löv. Så hörde man just efter han sade det nåt konstigt ljud från internatet, någon flicka som sade typ: ööööHHGllööööbäää!! Så flinade min klasskaveri och sade: De e en cp-skola!" Och jag sade typ haha, jåå!

Så väntade vi utanför matsalen å slippa dit och äta då det var lunch. Det var ett par där, där bruden tydligen var kristen då hon hade ett stort träkors som halsband. Fast hon ändå var snygg. Konstigt, för kristna brudar brukar vara fula nog. Dom kysste varandra då dom satt där och jag blev förvånad. Jag tänkte att hur går det ihop med att hon är kristen, och tänkte att har dom månne någo sexliv? Eller gör hon typ korstecken vid blotta tanken på sex.

Sedan efter första praodagen på Lärkkulla så gick jag hem men via Kila Center-kiosken och köpte hamburgare, stripes och en liten cokis för en kybä. Några från finskspråkiga gymnasiet var där och talade om busstider. En av dem for in till kiosken och kom ut med ett paket röd LM såg jag, som han öppnade, och tog en från paketet och tände på den.

Under kvällen for jag till Varuboden och köpte nyaste Megadeth Countdown to Extinction på kassett. Det är en riktigt bra skiva, fast den är inte lika snabb och så som dom förra. Typ Megadeths "the black album". alltså Metallica's skiva. Dom blev också mittiallt och ändrade sig och var mindre vilda. Den bästa Megadeth låten, den sista låten i den skivan, är dock en pärla. Ashes in your mouth heter den och är som gammal Megadeth. En riktigt hyfsad thrashlåt.

Kaverin frågade en elev från Lärkkulla att e de många kristna här? Så sade han att "De e ett gäng, men inte alla" Det var främst de från ungdomsledarlinjen då, och inte musiklinjen.

Oktober 1998, 6 år senare var jag i posten och cyklade hem i ösregn så jag blev våt som en hund. Jag hade varit efter två skivor jag hade beställt, Carnivore och Vond, som var jättebra höstig ambient/elektro av Mortiis-jappen. Han med näsan :p Haha, "Han med näsan" :D The Dark River heter cd:n och är bra som fan med passligt..öh.. emoga låtnamn som Love I never had och Suicide is Painless. Dom är ganska tunga, sedan en fjäderlätt "eterisk" låt i mitt tycke vid namn Black hole space window.

Thrash/crossover-bandet Carnivore är sådär, men den hade ett ganska roligt intro till skivan. Introt hette "Jack Daniels and Pizza" Och det är bara ljud av en vessadörr som öppnas i full fart, och någon som spyr fullt i vessabyttan, och sedan spolar och direkt efter börjar den egentliga musiken med låten Angry Neurotic Catholics. Det låter faktiskt riktigt äkta :p liksom ett litet grymtande ööhh.. efter spyendet och sedan spolas det i vessabyttan. Jo, nog fan kan jag tänka mig att den kombinationen lätt söker sig uppåt nog!

Necrovore är bättre! Men dom lagade bara två demon. Men vad jag har hört på youtube så är det jättebra. Det är ett kultband nog. Ofta var demona bättre en själva skivan.

Oktober 1998 fick jag 1992-nostalgi, för jag köpte såndäna jättegoda karkkin från en godisbutik i Ekenäs en solig oktoberdag. Liksom såndäna fruktkarkkin, t.e.x. banan, körsbär, apelsin etc. i pappersomslag. Innan det såg jag och åt jag sådana karkkin hösten 1992. Har ätit dom nog senare än 1998, men då har jag glufsat i mig en hel stor påse så man fick leidun av dom till slut. Det var bättre då man kunde köpa dom i lösvikt, så köpte man inte så jättemycket.

Heh, jag minns att det var en annan godisaffär någonstans i träkvarteren i Ekenäs sommarn 1993. Vi gick in dit en eftermiddag jag och en kompis, då vi var i Ekenäs. Ingen var där fast vi var där några minuter och dörren var uppe och ljusena på. Jag sade att öh, ja far härifrån! Kompisen kom ut lite senare med fickorna fulla av godis han stulit. Jag gissade liksom det. :p Nåväl, jag åt med god aptit av stöldgodset jag med sedan. Föråldrat brott.


Mustaine had flanellskjorta  minns jag, som dessa tider användes även i thrashkretsar. Av någon anledning spred sig grungestilen med vidöppen hängande flanellskjorta även till thrash-kretsar. Likväl som jag minns hans blonda långa hårsvall. Jag återupplevde fan euforin då jag såg början av clippet! Som att vara 15 igen! Helt otroligt! Att man var där för 25år sedan redan!!! Som skrivet, som magi var det för en 15-årig thrashdiggare att se detta. Och det var så bra så man fick hönshud då de äntligen började spela minns jag ännu, och startade med Holy Wars... Var goda för den som vill se:
https://www.youtube.com/watch?v=e2ms25vIjG8&t=2875s

Det var ju sedan elvistelyä i högis att man varit och se på Pantera och Megadeth! :-D  Liksom haha, lällä,lällä fuck you! Ja ha vari på Pantera å Megadeth i Ishallen! Lällä,lällä fuck you! Ja e int heller nån nörd. Lällä,lällä fuck you!  Ni vet, den åldern...