Mummo-meininkiä och minne av tv-serie 1994.

Haha, jag minns mars 2001 då jag talade med en bekant. Vi hade pratat om King Diamond's "Them" skiva, och hade pratat om hur komisk den egentligen är. Det är en temaskiva som handlar om någo andar eller dylikt som kallades för "Them" i King Diamond's mommos kråkslott, och King Diamonds (fiktiva) mommo var galen. En horrorstory med andra ord, som är ren komedi!

Vi hade just talat om det och står utanför dörren till bibban. Det hänger några fjortisar ett steg bredvid mot väggen till Fokus-baren, som det ju brukar hänga ibland. Så kom en vår gemensamma bekant gående på trottoaren. Vi nickar lite på huvudet åt varandra. Så råka ena fjortisen som hängde där vara hans syrra. Hon ropade åt han som gick på trottoaren att Har du vari hos mommo ren! Ja fick pengar av mommo!! Och han ropade nåt att ja bord få pengar av mommo ja också! Det var mommo hit och mommo dit.

Och han som jag pratat med om King Diamond's mommo: Uuuaaahahahahaha!!! hahahahaha! hahahahaha! hahahahaha! Kunnon mummomeininkiä! Det var så bra att det råka sig så att dom börja prata om sin mommo efter att vi hade talat om King Diamonds mommo. Synkronicitetsfenomen?

Så mindes jag nu mittiallt bara en sak från barndomen. Och den saken var den, att jag och några kaverin var en kväll vårterminen 1989 i Karjaan Yhteiskoulus skolgård och bollade. Så fick den äldsta av oss för sig att vi sku spela rugby. Så spelade vi rugby. Jag minns bara att ena kaverin sade hela 3 gånger medan vi spelade fullt "De e rugby!" alltid nu och då under typ de 15-20 minuter vi orkade spela rugby. Vad är det för nytta att säga "De e rugby!" 3 gånger, då bara vi var där och ingen publik eller något? Haha..

Samma kaveri fick för sig att han skulle se precis ut som kaverin och göra precis som den som han var bäst kaveri med då just. Då vi cyklade omkring sommaren 1989 så hade han t-shirt och jeansbyxor och länkkare då jag också hade så. Så kom en annan kaveri och joinade. Han hade bara shorts och länkkare. Så sade han: Ja faaar bara hem efter shooorts!  Och efter 5 minuter kommer han cyklande och har bara shorts och länkkare på sig han med.

Så kom hans morsa körande med sin Fiat till oss, vevade ner fönsterrutan och sade att kaverin ska hem, för dom sku fara någonstans. Så gnällde dom där en liten stund. Så fick kaverin tårar i ögonen å sade lipande: Men ja vill it i! Ja vill it!! men det är en annan story.

Engång spottade kaverin inne i deras farstu/tambur på misstag, sade han. Det var september 1988 en solig lördags-förmiddag. Jag hade just blivit kaveri med honom då och visste inte hur hans morsa såg ut och hade inte varit inne i huset. Jag var bara vid trappan/verandan och väntade på honom då han kom och mittiallt spottade han på golvet!

Så sade han åt sin morsa som satt i köket uppenbarligen, för rösten kom från köket. Jag visste det senare var köket var då jag var inne hos deras flera gånger sedan senare. Han sade åt sin morsa: Sori mamma, ja räkä inne på misstag! Så skrek hon högt och med röst som en kråka: DE VA NOG SISTA GÅNGEN DU RÄKÄR INNE!!! HÖR DU DE VA??? Så ser kaverin på mig direkt efter hans morsa skrikit och jag blev *khhrmm-fniss!!* Jag ansträngde mig för att inte börja gapskratta, och då började ju han å likadant :D

Så mindes jag en sak från mars 1989. Vi hade samlat några tomflaskor vi skulle ta upp till kiosken för att få lite godis till utbyte en lördag. Vi går igenom Borgkila-gården och ena kaverin tappar på misstag en flaska på backan där som gick sönder direkt. Så blev han arg och sparkade den ännu mer sönder i asfalten. Så blev vi där och stå vart telefonkiosken fanns förut. Vi stod där kanske 10 minuter och hängde och lekte typ tuffa högispojkar och pratade där. Plötsligt öppnas dörren till Borgkila, den dörren alltså till var de är bostadslägenhet, och det kommer en skäggig gobbe med glasögon springades rakt mot oss medan han på samma gång ropade: SATANS ONGAR, VA TROR NI ATT NI HÅLLER PÅ ME?!

Och vi sprang typ för livet. Konstigt att han kom först 10 minuter senare ut och efter oss (antar att han blev arg p.g.a. flaskan..)

Han dendä kaverins morsa var nog lite konstig. Hon var yksinhuoltaja. Intet fel med det alltså, men dom hade flyttat till en höghuslägenhet då jag kom till hans engång våren 1991 en lördagseftermiddag så satt hon i köket åt vänster från tamburen. Hon satt där vid köksbordet i cigarett och likörnousun tillsammans med några väninnor. Eller dom verkade alla vara lite jummiga. Skvallrade säkert om karar och vad nu sådana skvallrar om. Så så jag kom och just hade gått förbi köket så ropade hon efter mig, mitt namn, med sin kråkaktiga röst. Så då jag går några steg tillbaka och ser in i köket så frågar hon mig med sin kråkaktiga stämma: Vill du ha tiss?  Så blev jag så paff så jag sade bara: Nåjaa Och ena av hennes kaverin såg på mig och försökte fullt hålla sig för gapskratt så hon satt handen för munnen och försökte kväva sitt fnitter.

Inte är det nu riktigt hävt att kaverins morsa frågar ongins 14-åriga kaveri om han vill ha tiss. Inte kände jag mig kränkt eller något, men nu funderade man då ren om hon har alla hästar i hagen eller inte.

Svenskfinlands Pravda husis hade en rätt så porrpositiv artikel i lördags? Håller dom på att bli oroliga av det faktum, att alltfler inser hur skadligt porr egentligen är? Och att porr fungerar som ett effektivt sätt för oönskade element att inte föröka sig, då ensamma män bara blir hemma och ser på porr och inte raggar och försöker få en riktig brud? Nu kanske dom till varje pris vill undvika att ensamma män ska sluta att se på porr, då de befarar att de får en flickvän och förökar sig. Att de inser att romantisk sex med äkta känslor är något heeelt annat än porr och masturbation. Och att de vill undvika att de ska inse det.

Porr är skadligt. Speciellt för ensamstående män. Man ska inte vara en jävla creep och se på porr. Och ja, en paranoid teori jag har möjligtvis om varför husis nu mittiallt har en porrpositiv artikel. Säger inte att det är så, men inte skulle det förvåna mig om det finns manshatande kulturmarxist-feminist-tanttadaaror, som tänker just på det sättet. Nakenhet är inte pornografi. Jag har ingenting emot att se på bilder på nakna eller lättklädda kvinnor ibland,  det är ju vackert och estetiskt. Men porr? Nej tack!

Jag har skrivit så mycket om det redan, men energin ökar ju längre man håller sig att idka sig åt solosex. Porr är helt uteslutet. Man lär sig bara att tända på porr istället för äkta brudar. Alla har väl hört talas om porrimpotens? Porr är onaturligt skådespel. Punkt.

Det är alltså inte p.g.a. kristna eller feministiska skäl jag är emot porr. Mina argument emot porr är andra än deras. Kristna och feminister är allmänt rädda för den nakna kroppen och människans erotik, men det är inte jag.

Så är det väldigt ironiskt det faktum, att brudar alltid är väldigt villiga i porrfilmer, helt automatiskt. Beter sig som några sexrobotar utan hämningar i porrfilmerna. Alla vuxna människor förstår paradoxen i det. Brudar funkar inte alls på det sättet, och kanske lika så bra, så blir det lite mera utmaning. Möjligtvis kan några fjortisgrabbar tro att det är så det går till på riktigt.

I porrfilmer är det typ att man raggar upp en helt obekant men glad och villig brud från gatan och i nästa scen knasar man redan fullt :D:D:D Liksom helt overkligt. Ett jävla skådespel.  Och alltid är brudarna villiga och beter sig helt annorlunda än vad brudar beter sig på riktigt. :D Porr är bara skit.  Jag har personligen rivit sönder och slängt iväg den porren jag har ägt. Både som VHS och dvd. Jag har söndrat vhs-kassetterna och knäckt sönder dvdn:na samt rivit sönder etiketterna och slängt allt i roskis. Några tidningar har jag kvar som ren nostalgi då jag haft dom sedan -94, men jag bläddrar inte i dom. Dom ligger och samlar damm i garderoben.

Och skulle det faktiskt vara så, att en helt obekant brud skulle komma tyrkylle på likadant sätt som i porrfilmer, så kan man vara 99,99% säker på att det är en s.k. "honeytrap" och det ligger på lur en kasa med typer som typ ska hacka en och ta ens pengar. Eller något liknande skumt. Brudar funkar inte så som i porrfilmer. Den som skulle gå hem med en helt obekant attraktiv brud från gatan, för att hon har kommit tyrkylle, så det är nog en dum kille det. Det är en honeytrap och ingenting annat.

Vill man ha någon kick så kan man ägna sig åt lucid dreaming eller  något. Men inte porr. Enligt kulturmarxister förresten, då det nu kom på tal, så är väl t.e.x. lucid dreaming  bara dumheter och flum, men det är deras egen skam det. De kan ju se på porr då istället.

Jag tog från mina gamla VHS-gömmor en video som jag och några kompisar filmade 1995 då vi var ute och gå. Vittu ja va int liiiite fuler då! :-D  Förresten, vi var i Svedja och plaskade lite i vattnet en varm kväll, jag hade bandat på samma kassett som 1995 och Svedja-plaskandet bandade jag juni 1999 och jag had bar överkropp och jeans som jag dragit upp. Utan att överdriva. Jag var mycket smalare då. Alltför smal. Utan att överdriva, konturerna av mina revben syntes tydligt såg jag nu! Helt otroligt liksom. Men jag tyckte inte om mat då. Rätt så starka arm-muskler hade jag överraskande nog ser det ut som. Fast nu har jag betydligt mer massa där också. Mat började jag tycka om då jag var 24. Det var då jag mittiallt började glufsa i mig stora portioner med god grillmat, vanlig uäk mat, samt Fazer's blå skivor på kvällarna sedan november 2001. Men lite bättre med lite mera massa.

Sedan på något sätt höll jag munnen uppe mera på den tiden. Varför vet jag inte. Och jag såg ut som en 14-15 årig lort fast jag var 18.

Jag kom att tänka på en UFO-serie som jag såg på TV sent på tisdags eller onsdagskvällar typ februari-mars 1994. Det var på den tiden jag ännu såg på tv mycket. Slutade att se mycket typ 1997 och 2001 såg jag inte just på tv mera, sedan jag började inse att det är en dumburk och det är bara samma hollywood-fjanteri i amerikanska filmer&serier, men strunt i det nu. Det var en bra ufo-serie som kom då och den var mycket bättre och mer spännande och kuslig än X-files, som ju var så sjuttons överskattad serie. Den bara flummade på utan någo förklaringar den serien och var högst lite komisk på sina håll. Dessutom var ju Scully en fröjd för ögat. Men annars var Salaiset Kansiot bara överskattad.

Intruders hette serien, och den var jättebra. Den finns på youtube i sin helhet och jag ska börja se på den snart, man kommer att få en vemodig 1994-nostalgi på samma gång har jag på känn, då jag var 17 år och det kändes som ett sorts andligt vakum då jag hade gått ut nian förra året. Liksom ordningen och strukturen man haft efter 9 års grundskola rämnade. Känslan var på mikrokosmisk/ego-nivå mycket liknande den känslan som Ryssland upplevde de närmsta åren efter Sovjetunionens fall-ett andligt vakum. Om ni förstår hur jag menar?

Men det förde gott med sig. Ty just i ett sådant vakum vaknar Loke så att säga. Det kommer förändringens vindar och nya insikter. Kanske smärtfulla och överraskande, men absolut nödvändiga Den gamla ordningen är borta för alltid, och något nytt är i antågande.. sådan känsla var det då, fast den var skrämmande på samma gång. Men det var bara bra att det var härdande. Liksom "In the cold winds of nowhere"-fiilis över det hela. Man kände sig isolerad i sina tankar på något sätt innan man visste om internet och så..men allt kändes mer spännande och nyare och fräschare också..beroendes på att jag var bara 17 då. En flickvän som skulle ha varit ens "själasyster" på samma gång då skulle ha varit det ultimata tror jag. Denna "andligt vaakum" fiilis var som starkast höstterminen -93/vårterminen-94. Sommaren 1994 var mera "förberedande för guerillakrig" och hösten 1994 var sissina redan i skogen.. hehe, mina högst personliga metaforer och liknelser här igen...

Men iaf. Tillbaka till Intruders-serien så var den jättebra och kuslig. Jag minns att jag alltid efter serien typ halvett-tiden på natten for ut på en natt-cigarett(då jag ju rökte fram till 1999) Gården var snöbeklädd och det knarrade under fötterna av snön då jag tog några steg från trappan för att tända min cigarett. Morsan och farsan sov, men för säkerhets skull gick jag några steg ner på gården, för jag ville inte bli fast på bar gärning med att röka-det var så nolot.

Det var lite såndän *gulp*fiilis av att, iklädd i min hårdlekar- prätkärotsi, stå ute i kylan och mörknet mitt på natten och röka efter jag sett en kuslig Ufo-serie, haha! Jag minns det ännu. Det brukade vara tyst som i graven ute då. Bara vinden ven lite och ingen verkade röra sig ute och det var mörkt i alla fönster i grannskapet. Bare meg og natten-Bare meg och natten.  För att citera ett stycke av en Burzum-text från skivan Det som engang var som jag köpte januari 1994, och var aktuellt då. Den skivan kom ut i 950 exemplar första exemplaret. Först 1995 kom det mera exemplar av den om jag minns rätt-så det var inte ens trendigt eller kännt här i Finland alls den tiden!! Allra minst gick 14-åriga snorjärsar omkring i Burzum skjorta, som det blev plötsligt blott några år senare.

Jag drömde även sanndrömmar mycket under den perioden. Det var kusligt på samma gång jag kände mig stolt, då jag trodde det var mycket ovanligare än det är att drömma sanndrömmar. Man kände att man hade någon sorts gåva. Lite egoboost var det ju.. fast man varken är en bättre eller sämre människa fast man råkat drömma sanndrömmar. Men ungdomar lär ska vara mer mottagliga för sådana saker. Speciellt flickor.  Jag har sedan jag började tänka någorlunda självständigt som 13-14 haft en öppen attityd för dylika fenomen, det är bara den jag är. (innan det spekulerade jag varken bu eller bä om dylika saker) Folk får tänka vad dom vill om det eller tro vad dom vill om det, men jag vet själv att jag drömt sanndrömmar. För mig är det personligen  något överraskande hur det är så allmänt att  folk tror att endast materialismen och det fysiska existerar. Men man får tro vad man vill, inte har jag behov att omvända någon.

Heh, jag frågade en grannbrud på kaffe i onsdags. Hon blev glad nog verkade det som men hon sade att hon dejtar någon redan, men tackade för att jag frågade och verkade bli allmänt glad. Det är nog sällsynt att en brud blir sur om man frågar dom på kaffe. Jag upplever att brudar brukar bli glada om man frågar dom på kaffe, men oftast är dom upptagna. Det får man leva med, men det är ju lite oturligt för en själv förvisso. Nåväl, det finns miljoner och åter miljoner brudar..  Jag har fått nobben såpass många gånger då jag frågar så det rör mig inte i ryggen alls mera. HUVUDSAKEN är att man som kar försöker och håller flamman vid liv. Så länge det är så är det ingens fel, utan bara allmän otur om det skiter sig. Undantaget har vi väl creepyga eller för mesiga karar, men jag tar inte i beaktande sådana här. Jag har själv sett och hört hur en som i brudars ögon är en creep gör då han tar kontakt med kvinnor, och jag kan inte göra något annat än att skaka på huvudet åt det. Han verkar bara tänka på sig själv och sin egen njutning. Det liksom lyser igenom. Typ sådan som somnar direkt efter att han dragit över bruden.

Och kaffe behöver inte leda någonstans det heller. Det beror på så många olika faktorer. Man ska ta i beaktande det också att brudar har karar så det räcker och blir över som flirtar med dom och så..så det ökar ju också konkurrensen. Karana är den som ska göra initiativet sådär enligt naturen, fast inte säger jag nej tack till kvinnor som tar initiativet heller, tvärtom det är modigt.

JAG brukar uppleva att kvinnorna blir glada och smickrade då jag frågar på kaffe. HAN som brudarna uppenbarligen tycker är ett creep har däremot klagat på att brudarna väst som ormar åt honom då han frågat på kaffe. Och jag tror knappast det är fråga om otur, utan beror på han själv. Men jag är inte kaveri med honom mera p.g.a. diverse orsaker. Bl.a. för att han beter sig creepygt bland brudar. Jag kan inte bara fatta hur någon kan bete sig så okarismatiskt och taktlöst, så man cyklar runt en främmande full brud som går på trottoaren mitt på natten och frågar annatsä pillua? Hur kan man? Man drar ju skam över sig själv och gör sig till ett lägre kast.  Det känns faktiskt som om att jag kastat pärlor åt svin då jag talat med honom om brudar och andra saker. Liksom ingenting har gått hem av vad jag sagt. Nåja, inte vill jag prata mera med honom :-/

Det om det. Nu ska jag se en stund på Listan från januari 1998 som jag bandade januari 1998 på VHS av någon anledning. Riktigt kul och nostalgiskt har det varit att se på VHS-kassetter från 90-talet jag har förvarat i källaren, då jag fick igång min gamla VHS-spelare. Remu såg ju precis likadan ut för 20 år sedan som han gör nu ju! Dom intevjuade honom då han fyllde 50 där- Han var ju ännu tidigare med i listan som juontaja. Hurriganes vad ju nog ganska junttimusik på 70-talet, men skulle jag hamna att välja mellan AGIT-PROP och Hurriganes, så nog fan skulle jag ha valt Hurriganes då på 70-talet! Hellre bilar brudar brännvin-juntti än någon skenhelig pseudo-intellektuell rödvinsvänster salongs-kommunist snobb som lyssnade på Agit Prop och beundarade Sovjet. Och en "Hurriganes-juntti" var mycket mycket sannolikare från arbetarklass-bakgrund än vad någon rödvinskommunist var... En paradox liksom, att den sanna arbetarklassen ofta nog var tvärtom och beundade jenkkina än någo akademiska salongskommunister då på 70-talet... De som skulle vara på arbetarnas sida var i själva verket akademiska salongskommunister, heh.

Agit-Prop är förskräckligt. Det är som kristna sånger, bara att de är kommunistiska... Huuu så hemskt för öronen! Nåväl, det om det som sagt.

Detta gamla Commodore-64 spel brukade jag spela januari-februari 1994 då jag kom hem från skolan. det var svårt men roligt. Nostalgi detta! Spelet var då redan nostalgi då jag hade köpt det hösten 1989. Tog alltid nu och då fram min Commodore och spelade redan då gamla Commodore spel just dessa tider. Associerar dock detta just till januari-februari 1994. Haha, januari 1994 drömde jag att min Darkthrone skjorta hade bytt färg från svart till vit. Liksom väldigt tydlig och realistisk dröm på något sätt. Då jag vaknade öppnade jag garderobsdörren för att kolla den, och den var nog fortfarande svart :D
https://www.youtube.com/watch?v=EkslCLMX8qA