11.12.1993-18.12.1993

Jag mindes att jag redan 10.12.1993 då jag var hos en kaveri som bodde i Tallmo började känna mig lite sjuk. Jag var hos hans på kvällen och började redan där känna mig litet konstig. Så på lördagsmorgonen 11.12.1993 så vaknade jag med att näsan var så täppt att jag började blöda lite näsblod. Jag var ordentligt flunssiger. Men på kvällen var vi med familjen bjudna till någo familjebekanta till hesa och jag tänkte att nu kan ja väl komma med, då jag inte har nå annat för mig, trots att ja va flunssiger.

Följande minnesbild är hos de familjebekanta. Vi kom dit typ 19 på kvällen och åt gått och så. Sonen i huset var ett år äldre än mig och hade stereotypisk nördstil, men han var bra typ nog för det. I den åldern var det bara sådär att nördar var nynnyn, och man sku vara kaveri med motsatsen, haha! Men han var och är säkert ännu bra typ.

Det var en stor lägenhet i en rätt så gammal byggnad. Det var inte fråga om någo 60-70 tals DDR-stil på det höghuset, som det ju är i t.e.x. Tallmo i Karis.

Vi for sedan till hans rum och spelade jag och syrran och han, på hans dator. Han hade en stor Einstein plansch i sitt rum och jag tänkte då redan instinktivt att varför löjlig personkult? Fast jag inte kunde sätta ord på mina tankar då. Igår Jesus, idag Einstein. Jag upplevde då redan intuitivt liksom att varför utan ett uns av kritik se upp mot de som samhället säger man ska se upp till... Nåväl, det är så personligt så jag kan inte förklara det. Folk får såklart ha för affischer dom själva vill ha, eller beundra personer de själva vill, inte menar jag att beröva detta från någon.. men att man automatiskt ska beundra de figurer som man "tyrkyttär" mest på folk.. vet inte hur jag ska förklara faktiskt. Kanske ni förstår hur jag menar.

Det var dock mysigt att vara i hans rum och spela. Det var liksom längst inne i lägenheten hans lilla rum, och man hamna att gå via ett annat rum dom använde som matsal då de åt och det inte var festligheter, för att komma till hans rum. Jag minns inte vad spelet hette, men det var något spel han tog fram på måfå då han satt på datorn för att vi sku ha något att göra. Det var ett jätteroligt spel där man var ett flygplan som skulle flyga omkring och bomba och skjuta andra plan om jag minns rätt. Det låter ganska banalt och det finns en rad med sådana spel, men dethär spelet var ett steg bättre än de flesta liknande. Han sade också sonen i huset att han mindes inte heller dehär spelet! Att han kommer antagligen att sitta och spela halva natten efter vi farit.

Vi spelade där några timmar, till slut knackar familjens morsa på dörren och öppnade och sade nåt att jaha, ungdomar. Och sade typ att kvällen e slut. Minns tydligt bara dörrknackningen och sedan frasen:Jaha, ungdomar. Och vi bröt upp och for hem då, men vi förde syrran till Esbo där hon bodde då innan vi for till Karis.

12.12.1993 minns jag att jag var ännu flunssigare. Farsan bjöd på ett glas konjak, fastän morsan inte tyckte om det alls.

13.12.1993 for jag inte till skolan då jag kände mig flunssiger. Jag säger senare vilken löjlig skola jag var i då senare. Eller så int. Jag lyssnade på Deicide's första LP hemma. En morsans kaveri var av och an där hos vårt senare och sade att hoppas du nu kryar på dig så hastigt som möjligt! då jag var flunssiger.

Tisdagen tog jag ett hett bad i badkaret nere i badrummet mitt på dagen, då jag frös hela tiden.

På onsdagen tog jag ett hett bad också på dagen, då jag frös bara. Mot kvällen fick jag huvudvärk och hade säkert typ 39 graders feber om jag skulle ha mätt. Men jag gjorde inte det. Jag lyssnade dock på Metalliliitto med Klaus Fleming på Radiomafia som ju kom på onsdagskvällar. Han spelade från då nyaste Impaled Nazarane-skivan, och jag bandade det på kassett. Jag blev piggare då Metalliliitto började och orkade hoppa upp ur sängen. HAHA och efter Metalliliitto kom MIETTINEN alltid på den tiden. Han var en ganska rolig Juontaja han också med sitt Räkärodeo-program, även fast jag vanligtvis inte orkade lyssna på det. Jag minns november 1993 då klasu spelade blackmetal i slutet av Metalliliitto under en onsdagskväll så kommenterade Miettinen sedan då hans program börja direkt efter kommenterade något, ordagrant minns jag bara: "Mustan metallin synkästä suosta.." Att han ska pigga upp lyssnarna med gladare musik efter att klasu spelat blackmetal :D  Klasu spelade b.l.a. från en demo av ett finskt bm band då med låten "Forever Rotting Nazarene", minns jag. Så spelade han låten "Burn my Coffin" av Marduks då nyaste och "Lost Wisdom" av då nyaste Burzum-skivan.

På torsdagen 16.12.1993 mätte jag febern på morgonen då jag kände mig kryare och tänkte att jag nästan skulle kunna fara till skolan, då vi hade ett ämne på torsdagarna två timmar före mat som jag tyckte om. Men jag hade 38,1 i feber.. så det gick inte då riktigt ännu. På kvällen hade jag bara lite stegring och jag lyssnade på Deicide demon "Feasting the beast" då dom ännu hette Amon och inte Deicide. LP:n var alltså ny, där det var de första demona, men själva demona var lite äldre. Från 1989 typ. Själva LP:n är under Deicide titeln alltså och heter: Amon: Feasting the beast  Man borde plocka fram den Lp:n nu förresten, för den är bra så satan och jättelänge sedan jag lyssnade på den senast.

En grannbrud gick förbi med sin hund i snöyran då det just hade blivit mörkt och jag var ensam hemma och lyssna på Deicide. Det såg jag från fönstret.

På fredagskvällen var det sedan julfest. Det var lite program innan kvällen också och jag var feberfri. Man kände sig lite konvalescent nog, naturligt nog.

På kvällen sedan julfest. Rätt så långtråkigt. Jag vann två röda stearinljus i en tävling. Alltid något.

Nästa dag på lördagen for jag och en kompis till fågeltornet vid Läppträsket. Alltså det gamla, för det nya fågeltornet byggdes ju först 1999. Jag började blöda lite näsblod efter all snuva där och jag tänkte att voi nu vittu ändå! Men det löste sig då jag hade papper i fickan. Och jag blödde ju inte som ett såll precis heller.

Sedan for vi till Shell på kaffe. En snobb/yuppie/diva-aktig brud från min förra högisklass kom in med några äldre pojkar. Hon sneglade mot mig och såg förnäm ut. Det var om henne som jag skrev om i juni här i bloggen, just då jag skrev om en typ med Pestilence-skjorta på sig sommaren 1994. (Alltså HON hade såklart inte Pestilence skjorta! :D) Rubriken på inlägget var typ det. Samt inlägget "Lågisminnet och högisdivan (Igen)"

Nåväl. Det om 1993. Kontrasten mellan 1993 och 1999 känns jättebrant. Från ungdom till åtminstone halvvuxen. Man utvecklades enormt under de 6 åren. Det var liksom konstant förändring hela tiden. Nu som vuxen är allt mycket jämnare och stabilare. Jag tycker det var positivt med den impulsiva förändringen från det ena året till det andra. Dynamiskt. Stagnation är det mera nuförtiden.

Som 16 var det ännu "de vuxna" och dom förstod ingenting, och på riktigt, det gjorde dom inte alls! Jag förstår någon som är 16 och tänker likadant och tänker inte ta parti för vad de vuxna säger åt en sådan 16 åring. Jag kände då redan ett starkt kall att välja en annan väg en mina föräldrars och min syrras värderingar.

Kasvu. Den finns på Youtube Den är helt absolut SUPERBRA gammal finsk ungdomsserie från det gamla goda 80-talet (1987) Serien handlar om 2 brudar som är bästissar, Misu och Nina, och föräldrarna deras är lika gammalmodiga och oförstående som man tyckte ens egna föräldrar var då man var i den åldern. Det är faktiskt jätteroligt och muntert att se denna serie. Misu skulle man ha tyckt att är snygger så satan då man själv var i 14-17 årsåldern! Ibland får man faktiskt högisnostalgi. Allt var så nytt och fräscht då. Fast jag skulle inte vilja vara en sjua eller åtta på nytt, men vara på nian i vårterminen, medveten om att man snart går ut nian och dörrarna öppnas för en (eller åtminstone tror man det i den åldern, och överdramatiserar det faktumet att man går ut grundskolan) Jag skulle faktiskt vilja vara tillbaka i högis någongång, fortfarande efter över 24 år.. får man högisnostalgi. Nåväl, man var ju i princip en lort då. Konstigt att man ännu kan vara nostalgisk över sådana lort-tider. Men man skulle vara i nian och ihop med Misu :D Lite mindre smink kunde hon dock ha, så skulle hon vara vackrare.

Nina är klassens nynny först, men blir  bästis med klassens kovis, Misu, och blir själv sedan själv en kovis. Dom går alltså i högis. Hon färgar håret korpsvart som Misu och börjar lyssna på samma musik, pinnar från skolan etc. Från nynny till tuffis. Det är ett ganska vanligt tema i ungdomsböcker och serier som jag märkt. Mestadels att det är en brud som blir från nynny till kovis. Det har tror jag mera effekt på något sätt, då pojkar förväntas vara lite kovisar av sig. Och om en flicka blir från en snäll flicka och nynny till en kovis, så har det mycket mera "In your face!" effekt, tror jag. Det blir liksom trovärdigare.

Några filmer med detta tema är t.e.x. I taket lyser stjärnorna samt Sisko tahtoisin jäädä.

Dock har jag aldrig förstått mig på det, att man automatiskt börjar lyssna på samma musik som kompisen helt plötsligt. Musiksmakär något som man så småningom växer in sig i. Men, realiteten hos tonårsflickor ser väl annorlunda ut, så man ska ta det i beaktande.

Nu menar jag givetvis inte en sådan som blir en feminist och börjar gnälla om patriarkat och sexism :D sådan s.k. "tuffhet" kommer ju bara ovanifrån och är ingenting annat än en snäll flicka som lyder journalisterna och modernt- söndags-skole-moral-barn-aktigt, under en s.k. "tuff" skrud, som gör och tänker precis som en del vuxna, b.l.a. journalister i Yle, vill att de ska tänka och tycka. Vad är upproret i det? Var är tonåringarnas egna kultur i det?

Det är ett parasoxalt nutida fenomen, att en snäll moralisk flicka nuförtiden inte så sällan har en fernissa av "tuffhet", fast sådant är inte äkta tuffhet och vad jag menar, men jag menar liksom att man är rebellisk på riktigt. Ni förstår nog hur jag menar. Inte för att det mera chockerar att se ut på ett visst sätt eller lyssna på viss musik, men 1987 då serien kom kunde det göra det ännu. Föräldrarna förstod ingenting av sådant då. Nu är det typ så att föräldrarna far tillsammans med ungarna och ser på deras gemensamma favoritband :P En feminist som gnäller om patriarkat och sexism är ju bara mainstream och som en långtråkig och ointressant söndags-skoletant utan några egna tankar. Ingen egen väg och eget race i det alls. Utan det är liksom mainstream, att man följer fårflocken, som "alla andra" och inte vågar vara dendär vargen som går en egen väg.

Jag har lyssnat på ett gammalt svenskt band här, Heavy Load. Jag minns att jag hösten 1984 läste ett reportage om Heavy Load i Okej och blev jättefascinerad och intresserad av bandet då fastän jag inte hade hört det. Jag önskade Heavy Load till julklapp, men fick inte det. Min fammo hade nog sett någon Heavy Load LP i någon musikaffär, men enligt farsan så "förstod hon att jag skulle ha kassett". Det skulle ha varit bättre med LP-skiva nog, men farsan menade att det inte är någon skillnad mellan skiva och kassett, bara för att jag inte hade skivspelare men kassettspelare, och att jag inte skulle behöva spela i vardagsrummet. Ändå har LP bättre sound, fastän både kassett och LP har analogt sound, som ju är något bättre och mer levande än på cd. Fast cd låter jätteljuvligt och bra om man jämför med något sterilt och torrt sound från datorn såklart, med mp3 och shit. Dessutom har LP större fodral, så LP är nog bättre utan tvekan.

Så skulle jag beställa en Heavy Load video från Sverige under samma tider. Jag hade klippt från Okej-tidningen beställningsformuläret och var på väg att beställa(fastän vi inte ens hade någon video hemma då) Jag frågade morsan vad jag skulle skriva, och skrev namn och adress. Så stod det sedan till sist "Målsmans underskrift om du är under 16 år" Så frågade jag morsan: Va betyder de? Så sade hon: De betyder att man inte får köpa den om man är under 16 år Så sade jag typ höööh! Varför int? Nu förstår jag ju att det nog inte riktigt betydde så inte :P

Så det blev inte att höra Heavy Load 1984. Inte förrän i slutet av november 1993 hörde jag Heavy Load, och då köpte jag skivan främst av kuriosa-skäl, och ingenting annat. Det var så, att jag var i hesa och handlade skivor lördagen 27.11-1993. Jag hade köpt Burzum's "Aske" mini-LP, "Those of the Unlight" av Marduk, "Thy mighty Contract" av Rotting Christ och så lite deathmetal, nämligen "Tomb of the mutilated" av Cannibal Corpse, allt på LP. Så for jag till slut även till Black and White och köpte två skivor, Venoms första samt just Heavy Load. Venomen kostade 24mk och Heavy Loaden 50mk, så den hade redan då fått ett visst samlarvärde. Runt 10 år gamla heavyskivor kostade 24mk i regel i Black and White. Det var långt innan priserna började gå häftigt upp och de fick samlarvärde i regel, men Heavy Load hade då redan lite samlarvärde, då det började bli sällsynt med deras skivor antagligen.

Jag köpte den faktiskt av nästan rena kuriosaskäl då. Och då jag nu var så ivrig på att få höra Heavy Load 1984, så tänkte jag att ja hör på de nu då!  Det var deras tredje och sista "Stronger than Evil" skiva jag köpte. Riktigt typisk början på 80-tals klassisk heavy metal, och fastän jag aldrig tyckte att 70-talsheavy, allra minst Black Sabbath, var löjligt, så tyckte jag 1993 att 10 år gammal heavy var genomlöjligt och gammalmodigt. Med undantag för Accept som jag alltid diggat, men i regel var jag så trångsynt då. Även Stone var ju hopplöst gammalmodigt och passé tyckte man då, och det var ändå mycket modernare och annorlunda och snabbare  musik än Heavy Load mfl.

Musiken utvecklades ju så hastigt då, mycket hastigare än nuförtiden, och b.l.a. därför kändes 10 år gammal musik antik 1993. Jag såg lite nedsättande med ett litet ironiskt leende på skivan minns jag då jag köpte den, men jag köpte den ändå. Och lyssnade på den "gammalmodiga" heavyn. Det rockade nog och var helt okej, men jag kände det inte alls som min grej om vi säger så. Detta var ju "gammalmodigt" och passé, som man säger.

Har någongång sällan hört på LP:n som nu igen, och den är nog helt okej. Den har en handfull traditionellare heavymetal låtar, samt några "80's discoheavy"-låtar som Dreaming och Free. Diggar mera LP:n från 1982 "Death or Glory". Den är tyngre och hårdare av sig och mer lyckad annars också. Den har jag hört dock barapå youtube.

Jag hamnade att köpa deras första LP, Full speed at high level nyss! På nytryck från 2015 tror jag. Jag beställde den. Den är från 1978 och annorlunda än dom på 80-talet. Detta låter rätt mycket som 70-tals Judas Priest, och har ett ganska bra skivfodral också men fina färger, men Death or Glory har även det bästa skivfodralet. Lyssna fast på "The Guitar is my sword" på youtube! Det är helt fantastiskt bra måste jag bara säga! Och det låter mycket fräschare än samma stil av musik nuförtiden! Death or Glory-skivan är riktigt macho ugh! musik, haha!

HAHA! Jag minns att jag visade Heavy Load reportaget åt mommo 1984, hon sade att dom ser fula ut! Då dom var på scen. Så var det en bild där det stod framför ett flipper om jag minns rätt, där de såg "normala" och glada ut, så sa mommo: Nå där ser dom ut som folk!

Nu kanske 16 åringar tycker att Lordi är lika gammalmodigt och passé som jag tyckte att Heavy Load var 1993, så på det sättet kan det jämföras, men ändå inte. För 10 år sedan hade man hört sådan musik som Lordi spelade 20+ år redan, och det har inte kommit nåt nytt. Heavy Load var under första delen av 80-talet något nytt och fräscht, som man inte hade hört ännu på 70-talet. Fast det fanns heavy sedan slutet av 60-talet, var det en helt ny sorts sådan som kom riktigt i början av 80-talet. Så det kan som sagt ändå inte jämföras på det sättet.

Jag mindes då jag var nere i skogen kring Läppträsket på utfärd söndagen 28.11-1993. Då hade jag nyss köpt de nya skivorna, alltså på lördagen. Det var en mulen dag och jag hörde första gången av en kaveri att en komet ska krocka med Jupiter i sommar! Jag blev att vau, på riktigt? Det var första gången jag hörde det. Jag tyckte det lät intressant.

Samma kaveri frågade också där på samma gång i skogen: Har du nångång sitt en nötskrika? Jag, som inte var eller är intresserad av fåglar, tolkade det som att har du nångång sett en nöt skrika, alltså en skrikande nöt. Vi fick en munter stund i skogen då p.g.a detta missförstånd.

Nåväl, här är Kasvu serien. Se 5:50 in i den åtminstone, så får man en viss inblick, och hela serien om ni orkar, som jag gjorde denna vecka, den är jättebra! Kommer inte ihåg denna serie från 1987, men det kan vara att jag inte skulle ha fått se på den :P Men jag såg den nu istället! Hade läst om den då jag läste om gamla inhemska serier från 80-talet och blev intresserad, och nu hittade jag den sedan på youtube.

Om jag skulle vara i samma ålder och det skulle vara 80-tal, så skulle jag absolut försöka bli ihop med Misu! Hehe, man fick riktigt en vision om att vi är båda 16 och jag är hemma hos Misus i Misus rum och ser på hennes hamster som hon håller i framför mig...

Tänk att sånahär ungdomsjuttun ännu kan kännas så fräscha på något sätt! Ok, man är vuxen nu, men ändå är det som om att man sku förstå allt detta fortfarande liksom.. man kan leva in sig i det så bra.

https://www.youtube.com/watch?v=sxggikeKyfo