Jätterolig typ i Karislojo sommaren 1984

Jag minns alltså en jätterolig typ i Karislojo sommaren 1984. Jag minns sommaren 1984 så var jag med morsan och farsan i Karislojo på auktion. Det var en annan ongi kanske c 8-9, som jag blev kaveri med där då jag väntade på morsan och farsan, en rolig tjockis.

Jag minns inte så mycket detaljerat, jag minns bara att vi busade och levde om där. Så köpte han en trip, men drack inte nästan något av den. Han sprutade rytmiskt trip från sugröret ute på gården och vände sig om mot mig och sade något: Heittää pommeja! (Han lekte att tripvätskan som han rytmiskt sprutade ut ur sugröret då han klämde på tripförpackningen, att det var bomber.

Så ritade han något på dammytan i kofångaren i en bil på parkeringsplatsen med sugöret, och förklarade något roligt på samma gång. Så ropade han in i auktionen: Toinen, kolmas! Vi hade helt enkelt jätteroligt. Till slut kom hans morsa då de sku hem. Hon var arg.

De gick promenerandes iväg och hon skällde hela tiden på den roliga tjockisen, då vi hade levat om där. Mina päron märkte ingenting, fast jag sade att jag blev kaveri med en jätterolig typ här!

Jag tycker att åskmolnena såg annorlunda ut på 80-talet. Dom var liksom jättemörkt-blyblåa då liksom. Nuförtiden blir det mera mulet innan dom kommer och dom är mera gråblåa av sig än mörk/blyblåa som åskmolnen var förrivärlden. Är det bara jag som märkt detta eller? En gång sommaren 1984 i Lojo så var kanten av åskmolnen gula och sedan nästan svarta. Jag har bara engång sett sådana moln innan, men då var det i en bild i en bok. Jag kände igen dom och tänkte att Jåå, de e såndäna åskmoln som jag såg i dendär boken!  

Så var det maj 1984 en jättesolig måndag. Det var jättehett och soligt. Jag kom från lekis då farsan gjorde distansarbete på måndagar, så han hämtade mig då. Han sade att det kanske börjar åska då de så hett. Det började åska, men först efter flera timmar, mot kvällen. Kanske 19-tiden. Jag minns att det var soligt och varmt fortfarande och de ända molnen som lite syntes var några blomkålsformade moln mot öst, men de syntes bleka och och ofarliga av sig, sånt intryck gav de då.

En halv timme senare var det mulet, och åskvädret kom sådär bedrägligt som det brukar göra nuförtiden faktiskt den gången. Fast jag kände helt klart på mig att det drog ihop sig och blev orolig då jag var ute. Jag gick uppför backen på gården och var på väg att gå in, så hörde jag mot sydost ungefär *bu-ruuummmble!* Jag såg bakom mig ditåthållet och upp mot skyn medan jag gick och tänkte ungefär att Jåå, de va de ja tänkte! Och så började det åska fullt.

1984. Då var det Ritari Ässä som gällde också och jag diggade den serien fullt. T.om. jag fick se på det till min stora och glada överraskning, på det villkoret att jag direkt efter det är slut borstar tänderna och sätter på pyjamasen och går och lägger mig. Jag som många andra barn blev jätteförtjust i jenkkibilarna jag såg i serier som Ritari Ässä. Dom är ju onekligen snygga, och så då de var så ovanliga här i landet så såg dom så jättetuffa ut i serierna och de få gånger man såg någon jenkkibil live. Den tiden var dom ju snyggare också än nu, tycker jag. Fast någon expert är jag inte.

Så minns jag musikprogrammet Desibeli-Appelsiini Det kom alltså 1984 också. Dom spelade bra musik där nog, rockigare saker mest. Jag brukade se på det. Engång kom det dock i dens ställe något kristet program. Det började med att någon gobbe sjöng något om Jesus och det kom en bild på en skördetröska i en åker och andra liknande bilder-så gick det upp för mig att det kom någo jesus-skit istället för desibeli-appelsiini och blev så besviken så att jag nästan börja gråta.

Världen såg annorlunda ut 1984. Gorbatjov hade inte kommit till makten ännu i öst och det var inte tal om perestrojka etc. Det kalla kriget pågick och hotet om atomkrig var reelt. Men världen förändrades jättehastigt i takt med att jag växte upp och utvecklades.

I lågis började jag 1984 och hade Gunnel som lärare. Det var ord och inga visor, för hon var sträng nog. Dock var hon sträng med rättvis, och så ska det vara. Nutidens ungar sku nog bara må bra av liknande kuri som vi hade i ettan och tvåan med Gunnel. Heh, som det var en kaveri som sade att "Gunnel var nazi!" menandes alltså inte politiskt nu, men sådär som man i folkligt språk säger om någon som har kuri etc. So what. Det var kuri och ordning i klassen och det gjorde ungarna bra. Och så pratade hon inte mycket iaf om kristendom, och det var ju positivt. Gamla tiders lärare hade annars det, att dom ofta var troende kristna. I högis hör det ju sedan till att man inte ska lyda lärarna, men det är där det. Då har man orsak att inte lyda dom, men ettan och tvåan iaf är annorlunda.

HAHA! Ja minns dendä trumman hon hade med sig alltid i ettan då vi hade jumppa och vi sprang i en ring runt jumppasalen, så stod hon vid sidan och trummade på trumman i takt medan vi sprang.  Alltid i lågis då Gunnel kom med trumman i korridoren sedan efter ettan å tvåan, så tänkte man att Aha, Gunnel ska ha jumppa me ettona!

Sedan fick vi Kerstin som lärare från trean till sexan, och kurin mjuknade mycket. På gott och ont. Man kan säga som en liknelse, om man tar kommunistiska ledare som liknelse, att Gunnel var Enver Hoxha, så var Kerstin Chrustjov.

Så var ju högis något helt annat än lågis. Mera som en fängelsetillvaro med egna regler och egen hierarki elever emellan, som var osynliga för lärarna, eller de brydde sig inte ska vi säga. Det var nog mycket hårdare då jag ännu var i högis än det lär ska vara nuförtiden. Sådana som tjallade åt lärarna om smygrökning etc kunde få stryk då jag gick i högis. Inte flickor dock, men de fåtal grabbar som tjallade kunde mycket väl åka på stryk.

Och tapp-pinande var som det var då jag var i högis, men jag överlevde och härdades. Det hörde till saken tyckte man bara. Tapp-pinande var att man lite pinade sjuorna, speciellt de första månaderna-men så farligt var det inte. Det var lite buffande: Va e du?? Va e du?? och sedan om man sade tapp! så var det Sjung! Sjung! man sku sjunga också :D Så så farligt var det nog verkligen inte.

Det var nog lite *gulp!* att börja sjuan. Nu tycker man ju bara att de är barn de som går i högis! Men--antagligen har dom ännu en osynlig hierarki i högis, och en helt egen kultur som vuxna inte förstår vanligtvis-men det röks väl mycket mindre i högis nuförtiden, vilket ju förstås är en bra sak. Ganska bisarrt då man tänker efter-att en massa ungar stod vid häcken samt bakom muuntajan och rökte då jag var i högis-även jag var ibland i nian bakom muuntajan och häcken och rökte. liksom rena rama barn som står och röker och tror det är tufft! Och rena rama barnpar ibland i högis som tror de är vuxna och står i högisaulan och hånglar med varandra. Helknäppt! Tur att folk har vett att sluta röka åtminstone allt oftare då de blir äldre nuförtiden.

På tal om lågislärare så mindes jag Dicken. Honom hade vi i rellan i 3:an och i jumppan likaså på 3:an. Sedan på 4:an till sexan hade vi Chili å Chester som jumppalärare. I tvåan så var vi vägg i vägg med sexorna. Minns inte om det var 6A eller 6B men Dicken var klassföreståndare där. Man hörde ibland genom brand-dörren hur han skrek då han blev arg. Engång våren 1986 lät det som om att han sku ha skrikit såhär: ÅH! BLAABLAABLAABLAABLAA KALOPS!

Så minns jag från sommaren 1984 att jag var utanför brokiskan med familjen och en familjebekant familj. Vi hade varit i Ekenäs och äta och nu skulle vi köpa glass. Nakkimuijan kallades kiosken för också, men jag och nästan alla mina kaverin sa iaf "Brokiskan". Bara en enda i min bekantskapskrets pratade om nakkimuijan.

Nå iaf, då vi var utanför brokiskan/nakkimuijan sommarn 1984 så var gobben till den familjebekanta familjen i bilen och hans fru frågade honom utifrån vad han ska ha för glass, så sade han: Päron!  Så ropade frun tibaka: De finns int päron! Så han hamnade att välja nåt annat, så hörde man bara från bilen(dörren stod uppe): Vanilj! så sade frun att Nå de e väl nu inge vidare! Int sku jag heller välja vanilj bland en massa exotiska glassbollar.

Alltså nu kom jag ihåg en sak från Hangö den regniga och kalla sommaren 1987. Jag var med farsan i Hangö och ville ha Hubba-Bubba tuggis. Det var en kiosk där det var reklam på Hubba-Bubba på väggen till kiosken. Då jag frågade efter Hubba-Bubba så var det en sur gammal kärring till kioskförsäljare som sade "Vi har int de!" Alltså, om man nu engång har stor Hubba-Bubba reklam på väggen, så ska man väl nu ändå sälja Hubba-Bubba!

Jag såg nyligen på En JÄTTEBRA dokkare om en enskild rysse som bodde i sovjet och som hade filmat själv med svartvit projektor, samt hans föräldrar . Från 1969 till 1985, Perestrojkans år. Han började filma själv i nåt skede då han blev äldre. Varje år, och berättade om livet i sovjet medan man såg den svartvita ljudlösa projektorfilmen. Det kom ett år i rutan, och så visade det vad hans föräldrar och han själv filmat medan han berättade om just det året. Och i varje årtal kom det typ gammal "gobbig" sovjetisk marschmusik och liknande, utom 1985 och det var en bild på Gorbatjov och det hördes diametral motsatt musik till marschmusiken, någo vild "ungdomlig" hc-punk. Ganska beskrivande. Perestrojkan hade börjat.

Alltså nu var det knappast någon nutidens lydig, systemtrogen och politiskt korrekt vänster hc, haha.

Det var en JÄTTESNYGG rysk brud där då han pratade om 1984 Antingen hans eller någon hans kompis flickvän rimligtvis, som han filmade.  Helt otroligt vacker rysk brud. Han var på kryssning med ångbåt i Volga under sommarlovet tillsammans med sin flickvän och några andra kompispar då han filmade henne, hon verkade väldigt livlig och gladlynt och sprallig av sig, och pelleili där lite och var rolig då han filmade henne, som somliga brudar kan vara. Hon gjorde dansrörelser, visade militärhonnör sådär pelleaktigt mot kameran, pekade mot land sådär komiskt och levde om ute på däcket. Spexade helt enkelt. Många ryska kvinnor är onekligen otroligt vackra.

Dom drack, hade sex och levde om under kryssningen, berättade han. Samt talade om politik och tyckte att Reagan hade varit orättvis då han kallat sovjet för ondskans imperium, berättade han.

Så berättade han om pionjärlägret han hade varit på en sommar som barn. Det var frivilligt, men han for inte dit flera gånger, för det var väldigt stramt och militaristiskt, och alla ungar skulle stöpas i en form-och de äldre barnen pimsade de yngre, och stal deras godis som deras föräldrar skickat till lägret. Låter int roligt det. Därför trivdes han mycket bättre ute på familjens datja i landet om somrarna, där fick han vara sig själv, berättade han.

Jag bandade det från tv:n hösten 1999 och såg det medan jag bandade det, och nu såg jag igen på det för några veckor sedan. 18 års paus innan jag såg det igen, och det var roligt och nostalgiskt med för den delen, då jag fick 1999-fiilis av att jag såg den.

Så nu kunde de ha roligt och njuta av livet i sovjet också nog! Det kanske är lite fördomsfullt att tro att de bara hade gråblekt och tråkigt där hela tiden.

Så råka jag nu mittiallt bara minnas att det kom sommaren-hösten 1988 en jättebra dansk barn/ungdomsserie som handlade om en grupp barn som hade kommit på någo postbanksrånare på spåren. Minns inte så mycket annat än att de hittade en massa sedlar i en kakburk och de förvarade dem hemma hos ena barnet i dess rum, och polisen trodde inte dom först och gjorde narr av dom, men sedan blev rånarna fast tack vare barnena. Det var en klassisk såndän naiv serie om att barnen klarar upp ett rån och sådant :D:D Berättelser som barn i typ 10-12 års åldern brukar tycka bra om. Fast dom kan få för sig att dom är klokare än vuxna och kan minsann lösa brott och vara detektiver och så, då de ser dylika tv-serier och läser liknande böcker :D Men det är ju bra att barn har bra fantasi. Uppvuxen i ett s.k. "I-land" antar man naivt att världen och livet i den köttkapsel man befinner sig här i (kroppen) är annorlunda än det sedan visar sig vara då man växer upp litet.

Men jag minns att det var en väldigt bra gjord serie och man tyckte den var jättespännande som barn. Man lagar väl inte lika kvalitativa serier nuförtiden mera. Tripodernas tid var en annan bra serie som kom då jag var i lågis, 1987. Det var en huippuserie, fast det var Science Fiction. Alla children of the 80's minns V, men få minns Tripodernas Tid. Så kom det en ännu barnsligare serie på fredagseftermiddagar under samma period, men den var spännande tyckte man som lågislort, och den serien hette Professorin Lentobussi.  Alla dessa serier kom på fredagar, utom V, men det var mera "vuxenserie" än ungdomsserie. Man tycktes förrivärlden satsa mycket på barn och ungdomsprogram på fredagar. Kanske man förstod att fredagen är alla barns och ungdomars favoritvardag. Fredagen var och är bättre än söndagen, för det kändes tungt att veta att det är skola i morgon på söndagarna.

Så minns jag någon heltokig annan dansk serie från sommaren 1988. Det var typ drama/komedi mera för tidig ungdom skulle jag säga. Danskarna kan!

Så var jag med familjen i Lojo 27.12.1991 under jullovet, vi for med bil dit då vi sku fara ti Anttila. Sedan for resten av familjen till nån annan butik, medan jag inte orkade gå mera och väntade i baksätet bilen som var parkerad på en gata i centrum av Lojo. Mittiallt kommer det någon kvinna gående, kanske i 25-30 årsåldern. Hon hade JÄTTESTORA läppar, som dessutom var målade med läppstift. Det såg ut som någon cirkuspelle typ och jag trodde först nästan att jag drömde då jag såg det, för det var så surrealistiskt. Jag blev för en sekund jätteförvånad. Nästa reaktion var att jag fick roligt och började skratta.

Hon såg dessutom förnäm och surmulen ut av sig, som en "diva&prinsessa-aktig" kvinna i största allmänhet, sådär typ snorkig med näsan i vädret. Det ökade också det komiska i det hela. Och hon såg dessutom att jag började skratta, fast jag av artighetsskäl försökte dölja att jag skrattade, men det lyckades inte.

Sedan kom hon gående igen, då åt motsatt håll. Hon hade väl varit i någon butik. Alltså hade hon opererat sina läppar större, och så blev dom lite för stora, eller vad var det frågan om? För det såg faktiskt helt surrealistiskt ut att någon kan ha så stora läppar som hon hade. Innan hon kom förbi andra gången så promenerade en grabb kanske i min ålder, kanske lite yngre förbi på trottoaren. Från hållet som hon med läpparna kom andra gången, bakom bilen. Han gick med händerna i fickorna och spottade engång.  Typ 15 sekunder senare kommer en annan grabb i samma ålder och cyklar ikapp honom och ropar nåt att "nyt tulee vuosisadan.." något som jag inte hörde. Antar att han menade hon med läpparna.

Så minns jag SAS-planet som störtade på en åker i Sverige under samma jullov (1991) Det var rätt så överraskande tyckte man. Så såg jag på den svenska serien Storstad, som jag tyckte var jättebra nog.

Så drömde jag under samma lov (1991) 2 drömmar som jag minns. Jag drömde att jag kom cyklandes nerför en backa här i byn, en sandväg. Jag hade en mankka på pakethållarn och hörde på Venom medan jag cyklade, jag hörde på låten Countess Bathory då jag cyklade nerför backan på samma gång som en gammal tant med glasögon kom emot och såg jätteförvånad ut, och man hörde bara från mankkan då Cronos sjöng: COUNTEEEEESS BATHORY!!

Sedan drömde jag att jag cyklade till stan och mötte en såndän Rabbe lite efter järnvägsbron, där var gång och cykelvägen ner till centrum börjar. Jag stannade och talade lite med honom där. Han bjöd på löksmakande toffe. Han berättade något glatt och sade, visserligen med glad ton att Vittu de harmar! Så medan vi mumsade där på löktoffen så kom det en tant i typ 60-årsåldern med glasögon och såg sur ut, gåendes. Hon stannade och räckte ut handflatan åt Rabbe och hade en förnäm min. Hon menade att hon ska också ha löktoffe. Rabbe bara härmade henne och så vaknade jag.

Så minns jag julfesten i skolan på åttan. I likhet med då jag var i sjuan så var julfesten även då jag var på åttan under kvällen. I nian så var den sedan mitt på en solig dag. Vi åt gröt i bibbarummet med Iris Juntunen som var vår klassföreståndare och alla vi i 9D. Så började programmet i festsalen. Jag kände mig stor och stolt då jag gick hem då-att vårterminen ännu så börjar livet på riktigt, så blir jag "stor" på riktigt. Trodde jag.

Jag tror nästan att jag ska sätta upp en länk från ett clip av serien Storstad, då jag nu fick 1991-nostalgi!

Men nu till julfesten 1991. Jag minns en jätterolig sketch som niorna hade då. De var på scenen och ena föreställde en farsa som fungerade som bilskol-lärare åt sin unge och den andra ungen som då var elev i bilkörsundervisning. Eleven/Ungen frågade läraren/pappan att ska jag köpa en Wartburg åt mig sedan då jag är 18? Så sade farsan att" Wartburg e ingen bil!" I meningen att det är en så dålig bil.

Så då de sku köra så kom de överens att ena ser åt höger om det kommer någon bil vid korsningen, medan den andra kör-p.g.a. någon anlednig. Det var så nu att farsan körde och ongen såg om det kom nån bil från höger i korsningen. Så frågar farsan: Kommer de nån bil? Så såg ungen mot höger och sade "Nä!" Så blev det ögonblicket efter krock. Så sade farsan att Du sa ju att de int kom någon bil! Så sade ongin: Men du sa ju att int Wartburg e nån bil! :D:D

Här är från Storstad. Han som spelar Micke spelar lite sepoger av sig, så därför är han lite weird. Verkligen nostalgi och 1991-fiilis får man!

https://www.youtube.com/watch?v=gLvP3Tj8nIE