15.2.1991-"Fanstygsdagen"//23.2.1994-Sportlovsdag hos en kompis

Jåå jag var i sjuan då och denna dagen var fredagen innan sportlovs-veckan, så man hade god grund till att vara på extra bra humör då. Vi hade beslutat med en klasskaveri att den kvällen skulle vi vara ute och göra fanstyg! Alltså harmlösa hyss, men spännande nog i den åldern ännu.

Jag väntade på kaverin att han skulle komma och drack Brazil-apelsinsaft direkt ur burken medan jag stod i farstun och väntade på honom. Jag hade Kreator-skivan "Coma of Souls" på i mitt rum. Då han kom cyklande så öppnade jag dörren och ropade typ: Hahaaah, morjens! För jag var så ivrig på att vi skulle fara ut och göra hyss.

Jag minns inte allt vad vi gjorde, men vi rullade en stor snöboll på marken och buffade den utanför dörren till ett lekis då städerskan var där. Man hörde bara BÅNG! då vi buffade den mot dörren och sedan sprang vi så satan. Sedan ropade vi in i kiosken: NUNNUKKA NUNNUKKA LAILAILAALAA! och sprang till bussipysäkkin och såg genom en springa där att kärringen i kiosken öppnade dörren och såg sig argt omkring, och vi kunde just och just hålla oss för flin. Och sådant, hehe, barnsligt och onödigt nog, men då vi inte sportade eller något så måddes vi ju skaffa våra adrenalinkickar på något annat sätt.

Det var en familj som jag aldrig gjorde något hyss hos, men jag hörde i skolan att kastar man bara en kotte på deras fönster så blir det full-larm hemma hos dom, och så kommer dom alla utspringandes med hund och kör runt med bilen och söker de som gjorde det etc. Ungefär som att kasta en kotte på en bikupa med andra ord :) eller typ som att den allmänna larmsignalen börjar tjuta på deras tak och de skyndar sig ut för att oskadliggöra "faran" eller något.

HAHA! det var en kaveri som tyckte om en annan kaveris mommo att vad har hon för bikupa på huvudet? För hennes mössa såg ut som en såndän gammaldags bikupa. Man fick roligt sedan nästa gång man såg henne gå omkring med "bikupan" på päronet.

Jag kom nu mittiallt bara att tänka på sommaren 1984 då jag var på födelsedagskalas hos en. Det åskade ute då vi satt i köket. Någon av ungarna sade att åskan slår ner i jorden och går sedan under jorden. Så blixtrade det långt borta så sade han att hör själva nu snart! Så satt vi alla tysta och såg på varandra, och vi fick tydligen alla en sådan känsla av åskan, att den mullrade nere i marken, fast så ju inte var fallet. Nåja, vi var ju alla småungar som inbillade oss att mullret kom från marken, till den grad att vi hörde det alla som om att det sku ha mullrat nerifrån marken.

Jag drömde engång i lågis att det var rast och det åskade och regnade ute. Jag stod vid skolgården under stora dörrens regntak. En från hjälpklassen stod kanske 5 meter ifrån mig ute i regnet och försökte hela tiden öppna sitt paraply men det det gick inte. Så blev det ännu mörkare mittiallt, som om någon vrider en lampa att lysa ännu blekare. Så hastigt blev det mörkare i drömmen. Han från hjälpklassen försökte fortfarande slå ut sitt paraply utan framång.

Grannen vaknar alltid konstigt tidigt. Jag hörde häromnatten att han drog upp rullgardinen och vaknade där nere hos sitt kvartöver två. Han är morgonpigg är det minsta man kan säga. Typ sådan meininki att "Farbror Blå vaknar alltid kvart över två! Te gör han på ört, och är sedan pigg som en mört!" Ropar sedan åt Petter och Lotta: UPP OCH HUGGA VED, TY AV ER LATHET BLIR JAG UTLED! NU UT I VEDBODEN ÖGONABÖJ, TY ANNARS FÅR NI SMÖRJ!  SNÄLLT LYDER BARNEN; ANNARS RIVER FARBROR BLÅ DOM I HÅREN. Just typ 1800-tals pedagogik och uppfostran av barn :D

23.2.1994 var en solig sportlovs-onsdag. Jag promenerade 12-tiden från andra sidan av staden till lövis där en kompis bodde. Jag och en annan skulle fara till hans den dagen, En flicka som jag den tiden var förtjust i kom gående emot mig på Landsbron. Hon såg bara ner och hälsade inte och inte hälsade jag heller. Jag försökte faktiskt aktivt glömma henne, då jag ansåg att jag nog inte har någon chans på henne, och rätt hade jag. Men lika så bra, för en 17-åring vet nog inte mycket om "blommor och bin" så att säga.

Så då jag kom till kompisen så var han och den andra där, satt i köket och lyssnade på Black Sabbath. Låten "Solitude" spelade just då jag kom in. Så lekte vi att vi skjöt med sinko mot kyrkan, som syntes från vardagsrumsfönstret. Vi spekulerade över vilka sorts ammuksia sku ge mest skada åt kyrkan om det skulle vara allvar.

Så gick vi ut och promenera i solskenet ett varv. Vi skrev i väggen till ett ödehus "Ahtisaari on alkoholisti" hehe. Polisen körde förbi just då vi var i ödehuset med sin Saab 900 som dom ju då hade som snutbilar.

Så for vi till kiosken i lövis som då fanns. Eller jag for dit och köpte ett paket Camel och ett paket Röd Marlboro. Camelen till mig och mallun åt ena kaverin. Gott, gott men skadligt skadligt. Därför slutade jag med det 1999. Men då 1994 var det en mysfaktor faktiskt, då man inte förstod bättre. Starka märken skulle det vara för mig. Fuck lights och menthol!  Då var det bara 16-års gräns för att få köpa tobak. Den tjocka gamla tanten bara smajlade då hon sålde tobaken åt mig och jag behövde inte visa något id.

Så rökte vi väl. Sedan i något skede så satt vi i köket och kaverins morsa kom hem från jobbet. Vi drack kaffe och åt Domino-kex. Kaverins morsa sade att "Jaha, ni har hittat någo" syftandes på domino-kexen.

Så kom kaverins brorsa hem å i någo skede. Den andra kaverin for iväg med mopo då solen stod lågt på himlen, och jag promenerade hem kort efter. Hon som jag var förtjusts i storbrorsa kom förbi med bilen och blängde på mig medan jag promenerade nerför Lövkulla-backan. Så kom det en gammal klasskaveri från lågistiden förbi med sin morsa i bilen. Hon moinade åt mig.

Jag for förbi centrum och in i varuboden som då fanns och köpte lite choklad. Så for jag hem. Nyaste 91:an hade kommit med posten och jag läste den. Ett avsnitt handlade om att dom var ute i skogen och hade manöver och generalen hade skitun och satt i båset hela tiden och ropade: FURIIIIIIR, NY RULLE!!! hela tiden, och det var i största allmänhet fartfylld crazy meininki.

Mot natten så satt jag sedan på min Commodore-64. Jag spelade Gryzor, alltså detta spel:


Nog om den dagen. Det är stil, för för några dagar sedan så sade en granntant åt mig som är typ 60 att "Ja sinä poika jaksat aina reippaasti kävellä!" Då jag promenerar dagligen. Det är kiva att bli kallad för poika ännu som 41. Jag uppskattar verkligen det! Jag förstår mig inte på feminister som tycker det är kränkande att bli kallad för tyttö, jag skulle ju se det som en komplimang. Men i dagens lättkränkta och intoleranta tider då moralens väktare alltid försöker krångla till allt bäst det går så...


Då jag berättat om Yötuuli filmen, min favoritfilm som nu finns på Youtube, så  minns jag en serie som handlade om en modern digerdöd som svept över världen vid namn "The Stand" som baserar sig på S. King romanen "Pestens tid" och som kom på tv under 4 fredagskvällar november 1995. Om man inte bryr sig om gud-tjafset här, så är det jättebra. En ny digerdöd har dödat typ 99% av alla och två överlevande grupper är i fejd med varandra. Sedan ska 4 män gå dit till rivalerna.

På något sätt så tänkte jag att 4 män som går genom ödemarken, att det kommer att bli en myt sedan efter flera hundra år om de 4 männen som gick genom ödemarken efter den nya digerdöden. Precis som att det uppstod vandringsmyter efter digerdöden under 1300-talet. t.e.x. en historia om en typ som är den enda överlevande i byn efter digerdöden och tror att han är ensam i världen. Sedan efter han vandrat flera veckor så ser han röken av en lägereld i horisonten och går mot den. Det visar sig vara en flicka som har tänt lägerelden, och hon hade också trott hon är ensam i världen då hon också gått ut ur byn där digerdöden dödat alla, precis som grabben. De börjar umgås och får barn tillsammans och ur dom härstammar alla nejdens människor, som det heter i den storyn.

Se från slutet av clippet 1:20:00 och så kommer så småningom de 4 att promenera iväg. Jag tänkte just då jag såg de 4 promenera iväg att detta skulle kunna hända på riktigt efter en ny digerdöd att 4 män promenerar genom ödemarken av någon anledning, och att det sedan blir en myt likt myterna som uppstod efter digerdöden under 1300-talet. Det är på samma nostalgi till november 1995 för mig personligen. Då man var 18 och det var jättespännande och nice att vara så "vuxen" redan :D

Det har skett ett bombdåd och därför är dom i sjukhuset här.