Ett missförstånd år 1990: Låtsaslek med elden//Va e du? Tapp!-Karis Högstadium under den gamla goda tiden.

Alltså det hände en sak november 1990, och den saken var den, att jag var ute med några kompisar och vi sku fara och elda några gamla veckotidningar till skogen. Mest på skojs skull va. Jag vet inte riktigt varför man leker med elden, men så gjorde vi nu bara dessa tider.

Vi pratade med några "lortar" alltså lågisungar ute på gatan en vardagskväll i november. Ena kompisen satt för att skoja en pino med tidningar under en rekka som stod parkerad, och så hotade han med tändaren att tända, liksom klick-klick. För att skoja med ungarna. Men han hade inte som avsikt att tända pinon, absolut inte. Såpass klok var han nog. Men ett klick med tändarn kunde ha varit ett klick för mycket med tanke på att bensintanken var bara lite ifrån och rekkan var oljig... Allt gick så fort så jag inte hann tänka, och inte heller den andra kaverin. "Lågisongin" varnade och sa att en enda gnista och hela biln kan pama!

Ingenting av det hände lyckligtvis. Däremot öppnade frun till han som ägde rekkan fönstret och frågade:

-Va gör ni pojkar?

Han som klickade med tändaren svarade:

-Fiser!

Så sprang vi skrattande till granngården där en av lågisongarna bodde. Dom kommer båda två på gården och skäller på oss med all rätt. Så ringde dom också till polisen. Då vi for därifrån så vände polisens Saab-900, som ju den tiden var kutym-snutbilen i Finland, in på gatan, och mötte oss i korsningen, men dom körde förbi. Jag visste då redan att det var klippt, för alla känner ju alla häri byn. Inte fick vi någo påföljder utom att tanten ringde först till föräldrarna, så ringde polisen hem efter några veckor. Dom ringde till oss alla. Jag hade ju inte gjort något, men vi var ju alla onekligen med. Dom var lite arga föräldrarna. Polisen hade sagt att "Det är just pojkar i dendär åldern som kan syssla med sånthär" Jag kände mig dumt nog stolt då jag hörde det, för jag kände att jag var något. En "pojke i den och den åldern" Liksom egoboost. Patetiskt om man skulle vara vuxen, men jag var 13 då. Ett barn. Så då är det förståeligt i sig.

Haha, detdär påminde mig om den gången hösten 1986 då jag cyklade till kiosken utan cykellykta en höstkväll. Jag hade snutnoja därför och kollade därför på framlyktorna på varje bil som kom emot mig om det är framlyktorna av en Saab-900. Så kom det emot en bil som framlyktorna såg ut som en Saab-900. Nästa ögonblick hörde jag: TYYT-TYYT!! Så såg jag bara hur det stod "POLIISI" på bilen. Man höll fan på att få hjärtat i halsgropen då.

Fast nu var detdär jävla onödigt  Det var mycket hederligare då vi sådär spontant brände en psalmbok som vi hittade med en annan kaveri hösten 1998. En stor fet jävla psalmbok. Det var mycket fukt i luften den fredagskvällen, så det blev en veritabel Londondimma av röken från psalmboken! :D

Det var nog inte meningen att det skulle gå till så då 1990. Allting bara hände så hastigt. Därför kallar jag det just för "låtsaslek" då kaverin bara lekte att han skulle elda under rekkan, fast han inte hade som avsikt att göra det.

Det som var humor var sedan i skolan då han som hade klickade med tändaren skojade att polisen hade ringt  igen, och han hamna att fara till polisstationen och så tog dom en profilbild av honom, en framifrån och en från sidan med nummerskylt, som dom ju gör med kriminella. HAHA! Det lät humor. Givetvis var det ju inte så, men han hade humor nog att skoja till det.

Det var på sjuan dethär hände. Man var på sjuan och tyckte att åttorna och niorna var stoooora. Då var det även hårda bud i högis för pojkar ännu den tiden med att sjuorna var tappar. Men jag överlevde och härdades av det, så farligt var det inte även om det förekom överdrifter-inte för att jag råkade ut för det någonsin.

HAHA! Jag minns att det var en som folk varnade mig och andra för att han e en riktig tapp-pinare!! En i nian. Att man ska undvika honom bäst det går. Så jag gjorde det några veckor. Mittiallt stod han framför mig i aulan en dag och frågade "Va e du?" (som åttorna och niorna gjorde, och man skulle svara "tapp") Så svarade jag nervöst: Tapp! Så sade han bara: Jåå, de e bra! Och han visade sig vara en riktig schysst kille sedan trots allt.

HaHa, sedan då det var ett gäng åttor som sku ta "motskare" på mig hösten 1990. Man hörde bara i aulan plötsligt: "Vi tar motskare på tappen där!" Först kom det några stora feta typer och vred handen på mig fullt ("motskare" är att man leker att handleden är ett motskarstyre man gasar med) Dom var alla: VRROOOMMVROOOMMNÖÖÖNN!!!!NÖÖNNN!!! VROOOUMMM!!!NÖÖÖÖN!!!!NÖÖNNNÖNÖÖÖNNN!!!! turvis då de lekte att min handled var ett motskarstyre och jag typ AJ, NEJ AUCH! SLUTA; AJ VITTU ÄNDÅ SLUTIN UPP REN!!!!
Så kom den minsta killen till sist, som var smal och kortare än mig fast han var åtta och som inte hade kommit till målbrottet heller ännu och med sin klara röst lekte en motskare som gasade, medan han tog motskare på mig. Det kändes ingenting alls. Jag skrattade för mig själv då jag tyckte det var en viss ironi i det.

Det fanns andra sorters grepp man kunde råka ut för också om man var pojke och tapp under den gamla goda tiden i Karis högis. "Knarkspruta" var ett plötsligt och ytligt men hårt knip, vanligtvis på armen. "Grävmaskin" var att slå löst med nävorna uppifrån ner. Det fanns några andra grepp också. "Puujalka" var ju att dåna till med knäet i lårbenet åt en annan, men det var knappast genuint för Karis högis.

Engång januari 1991 efter jumppan så var jag just på väg gående från "Sahara" Isrinken tillbaka till skolan. Det hängde två åttor utanför koppin i Sahara. Den ena satt på en Raisu och den andra på en Suzuki Pv. Det var lite i halt i stigen så jag snubblade. Sekunden efter hörde jag av ena åttan: UUUAAAHAHAHAHAHAHAHAHA!!! TAPPEN FÖLL OMKULL!!  Sedan efter jag igen gått kanske en 50 meter från dom så halkade jag igen. Så hörde jag bakomifrån av samma typ: AAAHAHAHAHAAAA!!! IGEN!!!  Jag visade fuck åt honom.

Han frågade nog nästa dag i skolan varför jag visade fuck åt honom igår, men inte var det något mer med det.

Engång hotade ett gäng nior med att sätta mig i jumppa-omklädningsrummets dusch. De hade satt på duschen och ropade i kör: I DUSCHEN ME TAPPEN! I DUSCHEN ME TAPPEN! I DUSCHEN ME TAPPEN! I DUSCHEN ME TAPPEN! Jag gjorde ett våldsamt motstånd och skrek och svor. Så kom tyskalärarn Inge och undrade vad vi håller på med. Ingen sade något. Inge frågade om niorna bråkar med mig. Men jag nekade.  Fastän de skulle ha fått mig i duschen skulle jag inte ha tjallat åt någo lärare, utan jag skulle typ ha sagt att jag snubblade på duschen och fick igång den på misstag och därför är våt, eller något. F.ö. så skulle dom inte ha kastat mig i duschen, utan dom sade sedan i matsalskön nästa dag att inte hade dom för avsikt att slänga mig på riktigt i duschen, att dom skojade bara lite. Det är sådant som nu hör till då man e tapp, eller hörde. Och jag överlevde och härdades som sagt. No big deal.

Var aldrig rädd för det eller dom, jag ville bara inte bli våt :D

Heh, förra årets november var jag körande upp till Tallmo. I kanaltorget kom det någon jappe i 50-årsåldern rakt ut på gatan och viftade att jag sku stanna. Så stod han och pekade på passagerardörren. Så steg jag ut, stannade bilen mitt på vägen och frågade jappen irriterat: Mistä on kyse? Så tiggde han skjuts till centrum. Jag skulle kuulema få en kybä. Så sade jag, bara för att bli av med honom, En mä viitti, mul on vähän kiire! Så frågade han att no mihin sul on niin kiire. Så sade jag: Kotiin, muija suuttuu vielä! (för att bli av med honom ljög jag lite. Har ingen brud) Så sade han: Sä oot kyl hullu jätkä! Jag svarade: Niinno, miten sen nyt ottaa så svarade han, no ei mä laskin leikkiä, sä oot kyl hyvä jätkä! Han önskade mig god fortsättning på kvällen och jag önskade honom detsamma, så slapp jag iväg hem. Hehe. Han var nog kännissä tai aineissa, men hans liv är det ju.

Alltså, är inte detta nu vid detta skede redan ett totalt utnött tema? Detta med "Metal" etc. Jag tänker på den nya inhemska filmen "Hevi Reissu". Uäk :P  Det började med Saku och Speedy eller vad dom hette i Kummeli 1993. Då var det ännu roligt, men nu är det verkligen inte roligt mera. Man blir bara fullkomligt utled på temat. Varför kan man inte göra sketcher/komedier på någo tokroliga rockabilly-typer istället? Eller några övervintrande hippien, eller vad som helst annat, men inte hevartemat år ut och år in, årtionde ut och årtionde in. Det blir så tjatigt detta tema. Förresten, så många diggar mer eller mindre mycket under paraply-begreppet metal i detta land, så det blir inte roligt då det inte heller är fråga om en marginaliserad grupp så att säga. Så tycker iaf jag.

Dessutom gör man narr av sådana som faktiskt tar antingen mytologi eller forskning av det ockulta på ett seriöst sätt, och inte på ett egoboost-"rocknroll" fejkaktigt sätt. Förstår ni hur jag menar? Jag menar nu inte sådär som man ironiskt säger att man ska vara tr00 kvlt och leka vaaner. Men liksom att det är på riktigt. Nåväl, de allra flesta "metal" människor och bänd är delskyldiga till den bilden att det är oseriöst. Jag skulle säga till 95-99%  De allra flesta av dem är sekulariserade ateister som tycker om att festa som fan. Så är det ju bara.

Man känner så "myötähäpeää" då man såg clippet på trailern. De skulle fara riktigt till Norge och spela, och det är ju hårda saker etc. Man blir faktiskt generad då man tänker på det och alla dessa klicheér. Kallsvetten nästan rinner av genans. Så tror folk säkert sedan att jag skulle associeras till något sådant spektakel som i filmen :P  Förstår ni vad jag försöker förklara här?

Eller så en sketch på en skinhead som säger glatt att han ska gå på på en fredsmarsch med pacifister som heter Peace&Tolerance. Och nästa bild är att skinin blöder från näsa, har blått öga och det fattas några tänder och så säger han glatt: Jåå, ja va på fredsmarsch tillsammans med toleranta människor! :D Liksom ironin i det. Eller en skinhead som far till HBL redaktionen och frågar om han får komma på arbetspraktik. Så kommer han ut på gatan med ett blått öga, flera utslagna tänder och näsblod och säger åt kameran: Hehe, det kanske inte var min ljusaste idé att fråga efter arbetspraktik i husis redaktion!

Jag hittade ett roligt clip på Pelle Miljoona på keikka 1978! Låten Väkivalta ja Päihdeongelma är ju om allvarliga och tragiska saker och ännu högaktuell, men som han uppträder den på detta clip är humor så satan! Hahaahahahaaah, så roligt det ser ut!! :D Jag skrattade så magen höll på att spricka då jag såg detta clip just för någon dag sedan. På något vis med lite fantasi så ser det ut som om att han sku sitta på vessabyttan och spela och sjunga. :D Titta bara själva, hederligt så satan och jättekomiskt! Bra låt också. Det var då då Pelle Miljoona ännu var bra. Nå Moottoritie on Kuuma är en jättebra låt också,fast den är från 1980 och helt annorlunda.

Eppu Normaali är ett annat band där första skivan är jättebra och hårt, sedan blev det bara skit efter den. Har ni hört Poliisi pamputtaa taas så vet ni. Det är ett bra exempel på en bra Eppu-låt. Poliisi ajaa sinisella autolla uuaa, sinisellä autolla. Poliisilla on pillit katolla uuaa, pillit katolla Jag minns ännu då jag var liten så var snutbilarna blåa och hade pillit katolla.  Den är från 1978, så det blir riktigt 70-talsfiilis då man hör på låten. Som att man är i någon finsk rökig "räkälä" någonstans i landet, dricker lonkero och Poliisi pamputtaa taas spelar i en jukebox.

På någon festare 1979 läste jag engång att Pelle Miljoona försökte riva ner en stor Suosikki-reklam, då han tyckte att Suosikki stod för kommersialitet. Det var ett hederligt drag måste jag säga!

Och nästa gång ska det handla om vad Barney och Betty Hill sade sig ha varit med om september 1961! Samt att jag också ska skriva kanske nästa gång om en dröm om en tupp som gol undergångs-aktigt som liten. Berättar mera detaljerat sedan. Vid nästa inlägg eller inlägget efter det.

Eller kanske jag nu skriver om det nu bara? Alltså i fornnordisk mytologi är det en myt om Ragnarök, undergången, att efter Fimbulvintern då Ragnarök inträder, så galar 3 olika tuppar i 3 olika ställen: Gyllenkamme hos Asarna, Fjalar hos Jättarna och den Sotröde hos Hel.

Det var ett isländskt vulkanutbrott våren 1981, som förde med sig snö blandad med sot till Finland, och det blev sedan ett plötsligt oväder och det regnade ner snö blandad med sot. Jag gick ut lite på gården då det kom ner som värst minns jag. Det var skrämmande och kusligt på något sätt. Man förstod att det var fråga om mäktiga naturkrafter. Jag minns att jag stod utanför ytterdörren och sparkade på den svartvita snön och det blåste kraftigt och kom ner, då det var en plötslig kraftig snöskur.

Sedan drömde jag om det. Att hela familjen satt vid köksbordet och det var en undergångs-stämning där ute. Allt var liksom grått utanför fönstret. Och man hörde mittiallt ett mäktigt: KUKKELIKUUU!!!! utifrån, från luften och överalltifrån.

Jag har funderat på om det var från det kollektiva nordiska undermedvetna, och symboliserade tupparna som gol vid Ragnarök? Att det helt enkelt var "blodets röst" som gav den drömmen åt mig? då det var undergångs-aktigt och man hörde en stor tupp som gol och galet kom typ överalltifrån ute. Farsan sade också något i drömmen att tuppen galar, eller tupparna galar eller något liknande, minns inte helt i detalj. För inte hade jag hört om dessa myter då jag var liten? Kanske myterna är i blodet, i det genetiska minnet, och jag kom ihåg fragment av dem därifrån? Därför drömmen om en tupp som galar då det är undergångs-stämning? Det är mycket intressant iaf.

Ragnarökmyten är intressant. Efter det kommer återfödseln med en ny gudaskara, nytt universum etc. Men det är inte heller något som består. För i dikten Valans Spådom, i sista stycket av den från den poetiska Eddan är det en intressant sak som står efter att allt är frid och fröjd efter att universum födts pånytt med en ny gudaskara:

66. Då kommer dunklets 
drake flygande, 
en blank orm, nedifrån, 
från Nidafjällen. 
I fjädrarne bär, 
och flyger över slätten, 
Nidhogg lik. 
Nu skall hon sjunka.» 

Dunklets Drake kommer flygande, och kampen mellan kosmos och kaos fortsätter. Samma process startar alltså igen, skulle jag tolka det som. Det är synd att folk ska tolka myterna helt bokstavligt och fattar inte att det är fråga om symboler och metaforer. Det är ungefär samma sak som folk tolkar myter som att någon skulle tolka att "Milky Way"-vintergatan, att man skulle tolka det så konkret att någon trott att det faktiskt är mjölk man ser däruppe och det därför heter Milky Way! Lika konkret tolkar många myterna. Som om att någon verkligen varit så dum, så de trott på en en fysisk konkret rödskäggig gobbe som färdat i sin vagn med sin hammare uppe i skyn då det åskar, för att nämna ett exempel bara. Men så dabbit tolkar många det som. att någon verkligen trott helt bokstavligen så. Den nutida människan är sannerligen förvirrad, då den inte förstår att myter handlar om metaforer och symboler och inte konkreta fysiska saker. Och man finner rik och komplicerad andlighet i gamla myter om man fattar att inte tolka dem konkret. 

Samma sak är det då folk bara tänker på någo hjälmbeklädda vikingar då de hör saker som "Eddan" etc. och talar om "vikingarnas mytologi" utan att förstå att mytologin är mycket äldre än vikingarna, och att bara en minoritet av alla övh var någo vikingar. Det blir bara Kalle-Anka av all mytologi i de flesta moderna människors hjärnor. De förmår inte att tolka saker och ting symboliskt och metaforiskt. Det blir bara "primitiva vikingar som trodde på fysiska, konkreta gudar och jättar" Förstår ni hur jag menar?

Heh, jag berättade drömmen om tuppen åt en brud år 2008 och hon var så juntti att hon inte alls fattade drömmen och såg bara typ trumpen ut och tyckte väl att det var "konstigt" som brukar vara en vanlig kvinnofördom. Inget illa om kvinnor, men det är faktiskt mest kvinnor har jag märkt, som brukar tala om att något är "konstigt" eller att någon är "konstig". Män kanske sedan har andra fördomar som är typiska för män, men det att någon är "konstig" är en typisk kvinnofördom. Inte alla kvinnor och blaablaablaa, men det förstår ni nog. De kvinnor som sedan har ett öppnare sinne är då som kontrast attraktivare till sitt sätt och intressantare av sig. 

Alltså dendär junttiga bruden som blev trumpen och tyst då jag berättade om drömmen, så det var ju hennes egen förlust det om hon fick någo fördomar av det, inte min. Hennes stil var nog lite Wt-juntti av sig, så... och vad kan man då egentligen vänta sig? :) en kar ska inte prata om djupsintare saker så en wt-brud hör, för sådant förstår hon sig inte alls på. Sådana kan springa till sina skalliga stora tatuerade "äijän" med Suomi-skjorta och dra dem i i deras bockskägg och avguda dem :D Men inte är heller mainstream-akademiska brudar, som går automatiskt med strömmen och per automatik måste kalla sig feminister min melodi. Undantag finns som överallt, men i regel inte. En brud ska vara jordnära nog på ett sätt, snygg och ha ett någorlunda öppet sinne och vara intresserad av omstridda fenomen. Sådana brudar faller mig i smaken. En balanserad, någorlunda individualistisk och självtänkande  brud, som inte går på vartenda ett modefenomen och som är snygg och med ett öppet sinne som man just kan tala om drömmar och sådant med. Det är i min smak. 

Jag tror nog att både WT-junttibrudar och akademiska politiskt korrekta brudar har en press på sig från andra brudar från samma "klasser". WT-brudarna är junttin på sitt sätt och deras likar vaktar på varandra, och akademiska pk-brudar blir arga om någon brud inte kallar sig för feminist, och sätter då press på en sådan brud, att hon omgående ska sälla sig till samma skara med exakt samma tankar som "alla andra". En sorts Breznjevdoktrin. Jämför med invasionen av Tjeckoslovakien 1968 som är en utmärkt metafor för liknande saker, som jag säkert berättar mera om på bloggen under 50-årsminnet av den invasionen i år.