1999-2000/Rymdmusiks- slipmaskinen vårterminen 1991

Jag genomgick en metamorfos då dessa år kan man säga. De riktiga förändringarna började år 2000, men redan år 1999 började jag ana en svag bris av förändringar som är på kommande. Om man jämför det jag som jag blev 2000 med Putins Ryssland, så var 1999 ännu Jeltsins Ryssland i mitt liv, men Putin hade blivit minister redan hösten 1999. Så det kan symbolisera de svaga förändringarnas vindar jag började uppleva sommaren/hösten 1999. Jag minns att Putin var i nyheterna ofta då redan, och han var på nåt sätt och gav ett kompromisslöst och seriöst intryck, till skillnad från Jeltsin och andra politiker i Ryssland då. Sådär typ "nu är det färdigtlekt!"

Vårterminen 1999 upplevde jag inte ännu något sådant som någon svag bris av förändringar ens. Det var som den gråbleka vardagen i Jeltsins Ryssland. Jag vaknade (och led då jag hatar att vakna tidigt om mornarna) muttrade vid matbordet och fick ner en mugg kaffe, gick till vessan och sedan klädde jag på mig och for upp till busshållplatsen medan jag väntade på bussen till Ekenäs, då jag gick i skola där då.

Samma sak i skolan. Tråkiga lektioner. Under lunchen for jag nästan alltid till Kungsen och åt en skinksemla och drack ett stort glas apeslinjuice, då skolmaten var så uäk så man sällan kunde äta där. Sedan kanske till R-kiosken på en kaffe ibland och sedan väntade man på bussen hem. Ibland var det en jättesur mörk busschaffare med mustasch i Pohjolan Liikennes buss. Han var faktiskt otrevlig av sig, även om man inte tog det personligt. Men va fan, vem tar nu ungdomar på allvar? Ok, jag var 22, men såg ut som 17.

Jag har faktiskt ovanligt mycket testosteron för att vara i den åldern jag är nu, för jag var i läkare och gjorde några blodprov hösten 2016 och det kom fram då, men intet fel i det, tvärtom! :D Det var i samband med ett symtom, som sedan visade sig vara något helt ofarligt, som jag for till läkare för säkerhets skull hösten 2016. Nåja, man känner sig knullsker och stridslysten på nåt sätt hela tiden faktiskt! :D int för att jag är sådan som strider, men liksom attityden är sådan på något sätt. Lite apinamies ugh! meininki. Sedan beror det också på att testosteronet sjunker hos män då de är gifta, och inte minst då de får barn. Det är ju en naturlig samklang och i harmoni med naturen. Testosteronet säger mig att skaff en kärring!

Som då jag var i skogen mitt på natten mellan fredag och lördag. Man hörde en massa fågelkvitter och en kattuggla som hoade. Mittiallt hörde man nåt heeelt skumt ljud, som inte lät som om det sku ha kommit från något djur. Det lät som nån skulle ha blåst på ett förvrängt fornnordiskt horn eller något. Jag lyste med ficklampan mellan träden och ropade: KOM PÅ DÅ!! Då en annan reaktion kanske skulle ha varit att vara så tyst som möjligt, hehe.

Vad det var vet jag inte, men man kan höra konstiga ljud nattetid i skogen.

Saken är den, att jag tror att jag hade absolut testosteronbrist då som 22 då man borde ha som mest testosteron. Då kände jag mig inte alls lika stridslysten som nu. Kåter var man då också, men man var som en naiv tonåring och tänkte romantiskt att man ska hitta ens själasyster som man ska dela livet med, och inte sådär rent fortplantningsaktigt/naturlig urkraft Ugh! Brudar! och ser på alla brudar mellan 18 och 50. Man var mycket mer nirsog med brudar då också än nu. Och hade en väldigt naiv och romantiserad bild av kvinnor. Satt dom upp på en pedestal. Då får man delvis skylla sig själv att man inte upplevdes som karismatisk, men generna och att jag såg så ung ut då kunde jag inte rå på. så allt är inte eget fel, det beror också på andra faktorer. Man ska inte ta åt sig eller höra på vad folk gnäller. Dom har nu sina funderingar. Men man ska naturligtvis inte ta någon skit.

På tal om att vara i skogen nattetid. Det var läste jag i ett forum en från Sverige som hade varit mitt ute på landsbygden någonstans, mitt på natten i skogen och gick med sin chäfer en sommarnatt i skogen. Mittiallt kom det en ung typ med shorts och t-shirt emot springande. Han hade sagt käckt: Hejsan! och sedan sprungit förbi. Det var ingen lokalbo. Han hade sett det med sin pannlampa och denna typen gav intryck av att vara stockholmare. Den stora och annars orädda chäfern reagerade med att bli rädd och sätta svansen mellan benen! Rätt så spooky på något sätt! :D Inte väntar man sig det mitt inne i ingenting mitt i skogen mitt på natten!

Nå men iaf. Den heta sommaren 1999 började jag på allvar lära mig Lucid Dreaming, då jag hittade en sida på nätet som handlade om det ldforall. Det var en från Holland som hade och har sidan. Jag började klardrömma oftare och oftare. Det var roligt. Det brukade börja med ett falskt uppvaknande på morgonen. Jag kollade på mina fingrar. De var 6 istället för fem. BAM! Lucid! Det var mycket roligt att lucid-drömma såpass mycket som jag gjorde sommaren 1999, då jag väl lärt mig det på allvar. Mycket roligare än de allra flesta vanliga drömmar. Vanligtvis drömmer jag bara skitkvalitetsdrömmar, som är långtråkiga och vardagliga /=

Hösten 1999 blev jag sakta men säkert extrovertare och säkrare på mig själv på något sätt. Då jag förut bara mumlat något åt "de vuxna" så kom det nu naturligare small talk och så. Som då jag lånade en nyckel av en städerska hösten 1999 så jag kunde slippa in till klassrummet då jag glömt nåt i skolan efter stägningsdags så sade jag glatt bara sedan: Jåå, tack för mig! Då jag gav nyckeln tillbaka. Det kom helt naturligt. Något som är så självklart och så, men inte tidigare. Då var jag så tonåring så jag såg "de vuxna" som andra människor typ. Men mittiallt så började jag vara vuxnare, utan att ens tänka på det eller anstränga mig för att vara det.

Sedan slutade jag att röka 4.12.1999. Jag hade tidigare på sommaren 1999 hållit upp i 13 dagar, men började röka igen på midsommarafton. Jag tänkte att det var en repsahdus. Men på midsommardagen på kvällen rökte jag 2 och tänkte att jag håller mig till nu och då. Men inte gjorde jag ju det. Jag rökte dock 1-4 om dagen bara tills jag slutade helt och hållet. Inte rökte jag mycket innan det. Maximala dosen jag rökte var en 5-6 om dagen 1996-97. Någongång kunde det dock gå en halv ask någon lördagskväll ända fram till våren 1999. Några kalja under och såpass mycket nikotin gav någon sorts eufori-rusch som räckte länge. Samma om man var i Shell på kaffe och drack 2-3 koppar kaffe och rökte 6-7 tobakar någon lördagskväll där så var man ganska speediger av sig sedan då man for hem, haha.

Som någon påstår att man njuter av tobak för att man är beroende. Det är bara delvis sant. Många spontanrökare njuter av denna drog nu och då, utan att för den sakens skull vara beroende. Rätt ska vara rätt! Officiella sanningar är en sak, och hur det fungerar i praktiken en annan, ibland iaf. Om man blir beroende får man skylla sig själv för att man har dålig karaktär. Ingen tvingar en att röka med pistolmynningen riktad mot huvudet och säger: Rök eller dö! Och sen när har cigaretterna och tändarna fått vingar och flygit till munnen medan tändarn tänt cigaretten åt en? Nej, det är bara fråga om viljestyrka. Nåja, det beror på att man har dålig karaktär som tonåring då man börjar röka. Då är det viktigare att göra det som "alla andra" gör än att tänka på någo karaktärer.

Samma sak är detta med f.d. rökare och som röker en cigarett nu och då. Inte blir dom beroende igen bara för att dom gör det automatiskt. Jag känner personligen 5 som har slutar röka för länge sedan, men kan ta en cigarett nu och då, utan för den sakens skull bli vanerökare igen. Det är ett val man tar om man vill röka dagligen igen eller inte. Beroendet kommer inte tillbaka efter en cigarett, om man varit flera år utan. Det är en myt. Dock, efter bara 13 dagars paus så har man inte ens kommit ur den värsta abstinensen och vanan, så då är det annorlunda. Jag har dock inte tänt en cigarett sedan detta datum. Inte för att jag sku bli beroende igen av det-men för att det känns helt enkelt onaturligt att inhalera gift i mina lungor, som är i så bra skick som dom är.  Kanske jag någongång smakar av ren nyfikenhet och nostalgi, det vet man aldrig, men vanerökare blir jag nog aldrig mera.

Märkväl, man måste helst vara utan åtminstone några år innan risken att falla tillbaka till gammal ovana börjar minska. Ju längre tid, desto mindre chans att man faller tillbaka till gamla mönster. Eller alltid går det med viljestyrka, men så att det ska kännas naturligare att ta en cigarett mycket sällan nu och då, än att röka på heltid- om man nu vill alltså.

Det skulle, så tokigt som det än må låta, vara nostalgiskt ibland och det skulle ge sommar/höst 1994 meininki om jag skulle köpa ett paket Colt och tända på en Colt i vattentorns-skogen :D Men tanken känns på samma gång jättekonstig. Isåfall skulle jag röka en eller två på en några veckors period och sedan kasta bort asken. Man ska trots allt vara försiktig med cigaretter-om man inte har kompromisslös kuri med dom-så kan man bli beroende, även om det kommer smygande. Det gör att det kan vara lömskt- om man inte har just stenhård kuri, att man "får" röka bara då och då, och så och så mycket-och så håller man sig helt kompromisslöst till dessa regler. Kikkan är att man ska vara sträng och kompromisslös mot sig själv.  Även feströkning är för mycket. Som någon läkare sade att det är en sak om man ibland röker en eller två cigaretter om man är ute och festar, typ mindre än engång i månaden. men de flesta feströkare röker betydligt mer än så-och det ökar risken för skador märkbart. Speciellt då många brukar feströka varenda veckoslut. Det är på tok för mycket och ökar riskerna att bli sjuk av det om man håller på så årtionden, men inte så mycket som daglig rökning ändå.

Inte för att göra mig till offer, men jag har börjat tänka i rena harmen att damen är svårfångad, men Coltasken i Ärrän kan bli min för en litenliten slant... :P Men det är klart att damen skulle vara ett mycket bättre alternativ. Det skulle kännas som någon sorts löjlig protest mot ödet självt eller något, att tänka på det och sedan köpa en ask Colt. Ödet belönar en inte med flickvän för att man inte röker, så lika bra kan man smaka en eller två av ren nyfikenhet och nostalgi, då man glömt hur det smakar, och sedan slänga asken. Men det skulle inte bli någon jävla ovana igen. Förresten så är det ohälsosamt i sig att leva som singel och ökar dödligheten-så då kan nog inte en eller två cigaretter över en sommar spela någon roll alls : :D

Det att så många blir beroende beror på att kulturen ännu är sådan att man förväntar sig att sådana som röker ska vara "vanerökare" samt att de flesta börjar då de är under 20. Det är ju så dum förväntning detta! Om kulturen skulle ha varit sådan, att man tar sig en cigarett nu och då-och inte missbrukar dom-så skulle det ju vara mycket bättre! Inte dricker man burkvis med öl heller dagligen-varför röker man då cigarett efter cigarett dagligen? Då är det ju klart som fan att man skapar ett beroende! En bastuöl då och då. Sådan kutym borde man även ha med cigaretter-om man nu vill röka dem. Förstår ni hur jag menar?

Varför började jag då röka övh? Som 15 började jag röka ibland-främst på veckoslut. Men jag var flera veckor utan ibland utan problem, så jag var inte beroende. Det var gott. Och fast man inte ville erkänna det för sig själv så var det coolt och tufft och ett tecken på att man inte var en sen i utvecklingen cp-nörd, som är så viktigt att inte vara om man är i högis. Det är ju otroligt dumt tänkande, men sådan var ungdomskulturen då mera än den vad jag förstått är nu.

Jag har alltid dock tyckt att tobak är gott och tyckt att röken doftar gott och gemytligt, till skillnad från många andra. Då man var lågisongi i slutet av 80-talet så var doften av cigarettrök liksom "rock'n'roll" eller något. Jättedumt tänkande, men så var det :D

Sedan rökte jag mera vårvintern 1993 och då en kaveri rökte dagligen så började jag göra det också. Typ två om dagen blev det maj 1993. Sedan mera. Dock rökte jag aldrig mer än kanske 6-7 om dagen i medeltal. Men även det var naturligtvis farligt mycket och jag hade helt klart ett både fysiskt och psykiskt beroende. Jag höll upp två veckor sommaren 1994, samt då jag var förkyld. Samt sommaren 1999 höll jag upp 13 dagar fram till midsommar- så rökte jag 1-4 om dagen fram till 4.12.1999 då jag slutade. Jag läste en artikel i fakenews-tidningen HBL, men en vettig artikel den gången, om tobakens farlighet. Jag tänkte att jag röker ännu idag och så slutar jag! Och jag rökte ett på natten till 4.12.1999 min sista cigarett. Det var en Pall Mall Medium-som jag rökte andra halvan av 1999. Ty det hade blivit min favoritcigarett. Betydligt godare än Marlboro. Nu finns inte medium kvar, men vanlig Pall Mall är lika nikotinstarkt som medium var då, så det är i princip röd Pall Mall.

Pipa och cigarr är ett bättre alternativ, då man inte inhalerar röken. Man får dock inte lika mycket nikotin alls av det, så det är i sin verkan som en helt annan drog. Snus är det säkraste kortet om man vill bruka tobak. Konstigt att THL mfl. vägrar att erkänna dessa faktum. Men faktum är faktum även om den officiella sanningen här är en annan. Det är bara så som det är, oavsett vad THL svamlar. En institution som påstår att aspartam i drickor och kvicksilver i plomber är ofarliga litar inte jag iaf på för 5 cent.

Sedan brukar dom ju säga att det är        jjjjJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄäättesvårt att sluta röka!!!

Men så behöver det inte alls vara! Det är väldigt individuellt och alla kan sluta röka om man har tillräckligt med viljestyrka. Det är inte så beroendeframkallande och svårt att sluta som hälsomyndigheterna propagerar. Dom gör bara skada på dom som vill sluta röka, då de sedan tror på detta och blir rädda över hur svårt det kommer att bli. Men så behöver det inte alls vara! Jag var överraskad hur enkelt det var! Även om jag hade sommaren 1999 läst i ett forum där de prata om att sluta röka, en gav ett sådant tips som att "Sluta lyssna på alla historier om hur svårt det är att sluta röka!" Att det bara ökar ångesten då man slutar och gör att man enklare börjar igen. Och JUST PRECIS så är det!!

Man svamlar vidare om att nikotin och heroinberoende kan jämföras, men det är inte alls sant! heroin ger för det första mycket obehagliga abstinensbesvär med spyor, feber och kramper etc och är värre på alla sätt och vis. Jag förstår inte varför hälsomyndigheterna måste ljuga och vara oärliga och överdriva sådär. Alla skulle ta dom på mycket större allvar om de sku vara ärliga istället. Det äter också på deras förtroende då de håller på och överdriver sådär-och till slut tror ingen ett ord av vad dom säger mera.

Om det nu är så jjjjÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄttesvårt att sluta röka, så hur kan då så många sluta röka? Och många som jag också känner personligen? Tänk på det ni. Man ska inte automatiskt undergivet tro på officiella sanningar.

Nåväl, jag slutade iaf röka december 1999. Det var nice och dåligt på samma gång, så kändes det. Givetvis kändes det jättebra att befria sig från beroendet och lungorna började fungera bättre på 3 veckor efter rökstoppet, men det var en tomhetskänsla som varade ett helt år. Man längtade efter cigaretterna. Det avtog dock i allt snabbare takt 2001. Man blev dock argsintare av sig som person, då man inte kunde mera döva sina bekymmer och sorger i en nikotindimma-men sist och slutligen så var det nog mycket bättre att man blev lite mera extrovertare och "på" på något sätt-för det blev jag då jag slutade röka-nikotinet kunde inte längre dämpa känslorna som sagt. Men det var bara bra, för som rökare var jag Jeltsin och snällare och mjäkigare av mig, och som icke-rökare blev jag Putin, som återfick min kunnia, eller något, och blev argare och extrovertare av mig.

Jag tänkte att 2000 ska bli de stora förändringarnas år, och det blev nog förändringarnas år på sitt sätt. Första halvan av år 2000 hände ingenting precis på det sättet-bara att jag var stoltare och stoltare desto längre jag hade varit utan tobak. Jag började dock äta godis igen tack vare rökstoppet-något jag inte gjort mycket sedan jag var 13, men jag gick inte just upp något alls ännu i den åldern.

Jag såg på Xerxes på tv januari 2000. En rolig svensk serie som kom typ 1993  på tv:n här innan detta. Det hade sin gilla gång-fast livet kändes grått utan tobak- Förståeligt då man hade rökt sedan 16. Men det gick om så småningom. Jag hade ingen himo på tobak-bara de två första veckorna. Sedan kom det bara en tomhetskänsla, men den varade typ ett år-för att sedan försvinna rätt fort 2001.

Det som harmade, var att ingen i min bekantskapskrets mera ville komma till Affes. Det var typ: Int vet ja nu om de sku nappa! Och liknande. Nåja, inte kunde jag ju tvinga med dom, och jag skulle ha kunnat gå ensam till Affes, men hur roligt sku det ha varit? (Jag började göra det dock 2001, men det är en annan femma)

Efter sommaren 2000 ändrade det sig. Eller det ändrade sig redan augusti 2000. Då var det mittiallt att kommer du till affes? Ringd kaverina och frågade. Och andra kaverin som fick ålder kunde komma med till affes också mittiallt. Så på några månaders metamorfos från en icke-affes gående nörd till en affesgående ungdom, som "alla andra" ungdomar i nejden. Det betydde mycket då. Från "Nej, int ti affes, för blaablaablaa" Till "Kommer du ti affes ikväll?" Det kändes magiskt och bra då. Mittiallt var man i affes igen, som "alla andra" ungdomar. Det kändes bra, då det var typ bara kristna och cp-nördar som inte var i affes, haha.

Som lördagen den 7.10.2000 så var vi i Kanaltorgets loppis på dagen innan vi for till affes. Kaverin köpte en puku därifrån som han hade på sig i affes sedan under kvällen. Det var liksom nytt och fräscht i atmosfären. Man kände sig som en 23-åring med livet framför sig och ut och söka en potentiell livspartner åt sig ikväll. Synd bara att jag såg ut som 17 då...men det visste jag inte då, så det kändes magiskt ändå.

Jag började läsa sommaren 2000 också Carl Gustav Jung. Det kändes också vuxet att göra det, så lite egoboost med, haha.

December 2000 var också kind of mysig. Jag började minnas flashar av 2000-2001 då jag såg på Kotikatu från dessa tider på arenan. Helt sjukt att det gått så länge sedan, så dessa avsnitt nu är retro och nostalgi, då jag mindes dom som dom var färska och kom ihåg mycket. Som maj 2001 då Karins farsa kom från Pargas ti hesa i ett avsnitt, och hade blivit fullkomligt dement. Han hade rymt från Pargas. Det mindes jag som igår. Helt sjukt att det bara har sagt: Fjjuuup!!! Och så har det gått 17 år!! Då man tänker att tidsglappet mellan maj 2001 och maj 2018 är samma som tidsglappet mellan maj 2001 och MAJ 1984!!!!! Då jag var en fucking lekisongi! Det känns som en dröm, och att jag snart ska vakna.

Från sak till annat. Jag drömde inatt om en sorts "Vattkopps-bomb" Jag minns inte detaljerat, bara namnet på bomben. Ganska jännä. Man har ofta drömt om vattkoppor just. Som t.e.x. dendä drömmen jag drömde 1986 att jag var med familjen på en fin restaurang i en uteterass, och vi åt vattkoppor som var på tallriken med gaffel och kniv. Det serverades liksom vattkoppor som mat i restaurangen. Så gick jag och såg på andra saker och morsan ropade: ******(namn) kom å ät upp dina vattkoppor!

En kaveri sade att "Man kan nog få vattkoppor då man drömmer sådär!" Menande att det kan vara en varslande dröm.

Och 17.5.1990 var jag på klassresa i Särkäniemi. Har skrivit om det flera gånger tidigare, så jag berättar nåt kort. Jag mindes att jag tänkte fara och åka på KANTTI X KANTTI bilbanan, men tyckte det var så barnsligt så jag inte heller gjorde det. Och så spydde en flicka från klassen i bussen på väg till Tampere. Hon var längst bakom, och jag såg att Kerstin viskade något i Chesters öra. Som om att inte alla visste vad som skedde :P

Så åt hon såndäna ljusbruna skum-karkkisvampar i Tampere. Det var en som sade: Å så äter man karkki sen fast man spydd! Hon sade bara: Jaa-a? Typ att va e de me de?

Haha. Detdär påminde mig om dendär drömmen där jag drömde om en stad som nästan var som Karis, bara några detaljer skiljde sig. Som att staden hette typ Taris istället, och att det var två stationsbroar istället för en. I den staden var det ett lågis som nästan var som Karis lågis, bara några detaljer skiljde sig. I den skolan var det en lärare som nästan var som Chester. Bara några detaljer i utseendet skiljde sig, och att han kallades typ Leshter istället för Chester, och sådär fortsatte det i alla saker.

Jåå, Chili å Chester samt Kerstin var med i Tampere som lärare, samt två föräldrar.

Jag fick med posten Leevi and the Leavings "Rakkauden Planeetta" som LP idag. Köpte den som cd sommaren 1995 då jag började digga Leevi. Leevi är liksom finsk-folklig musik. Liksom om den finska vardagen med höghusområden, grönlummiga gång och cykelbanor med detdär blåvita gång och cykelmärket i banans början, Kaurismäkiaktiga krogar etc. skulle vara musik, så är Leevi and the Leavings den musiken! Samma har Juice Leskinen, även om det är mera rockigt och 70-talsaktigt med lonkero, öl i 70-tals stop och rökiga krogar.

Haha, humorn är i skicket, som Leevi and the Leavings (Gösta Sundqvist) sjunger i en låt "Meidän mutsi on levoton strutsi" Precis som Juice också hade bra humor. Som Juice sjunger t.e.x. i Mummon Sekomehu-låten "Mummo hiipi ympäri viinimarjanpuskia" etc. Det är liksom riktit typisk Juice-humor. :D

Int alls något atmosfäriskt eller bra är Raptori i sig, men det var jätteroligt på höstterminen i sjuan 1990, då Raptori sjöng bisarra saker i låten "Oi Beibi" :P

Googla på fodralet till Rakkauden Planeetta-skivan som kom sommaren 1995!! Det är jätte finsk-atmosfäriskt kan man säga. Och nu har jag det på LP! För det kom ut bara på cd då jag köpte skivan sommaren 1995.  Kanske jappen som står uppe i trädet röker Colt? :P Det rökte jag faktiskt mest av 1995. Alltså Colt. Men även 1994.

Helena, vitun Helena! Som det sjungs i denna skiva. Det fastnar på något vis just det! :D Nu tänker jag faktiskt lyssna på den skivan!

HAHA! Jag minns vårterminen 1991 så var det en som använde en slipmaskin i slöjden i högis, på Stigustagus lektion. Den lät liksom transaktigt, som gammal elektronisk musik från 70-talet alá "Cyborg" av Klaus Schulze, eller något, då man slipade med den. Liksom: Hmmmmmmmmmmmmmmm, mmmmmmmmmm, Hmrrrrrrrrr....töööööööööt...tuuuuuuuut.....surrrrrrrrr....hmmmmmmm!!!  Helt enkelt som rymdmusik från 70-talet, lika liksom trans-inducerande!  Det mindes jag nu bara mittiallt och satt det också som delvis rubrik.

Jag köpte faktiskt Cyborg på LP häromdagen för 40€ andra trycket. Jag hade köpt den på cd hösten 2000 beställde jag den ända från Holland, samt 2006 köpte jag samma cd men annat tryck. Nu har jag den på LP också, och det är ju bäst.

Haha, denhär låten borde alla som läser min blogg och får fördomar om mig lyssna på! :D