Drömbrist/"Postsaaben"

Fan ändå,jag har inte på länge drömt om att jag varit i exotiska länder, eller något liknande roligt. Jag har drömt om att jag har varit i Ryssland, Iran, Nordkorea, Cuba och t..om. i USA flera gånger. Jag drömde att jag var i någon rysk stad och jag hade gått vilse och jag frågade några som talade engelska med rysk accent om något. Så såg jag alla medlemmarna i bandet ACCEPT som satt i en krog i Ryssland och såg ut som på 80-talet. Kanske jag associerade Accept till Ryssland, då dom har en skiva vid namn "Russian Roulette". Men drömmar kan vara verkligen svårtolkade metaforer. T.om. ännu mera svårtolkade än myter.  Vad symboliserade att jag var i Ryssland och såg Accept-porukkan i en krog där? Jag drömde den drömmen hösten 1999.

Inte heller Lucid dreaming har förekommit på länge. Senast jag på allvar klardrömde var i november.

Jag har också ofta drömt Sverige-drömmar. Men dom igen är sedan helt annorlunda. Jag har drömt dom också länge. Som drömmen jag drömde som 14 att jag var i en liten svensk stad och att där var en JÄTTESNÄLL skinhead, som var jättegygglig och snäll av sig och som direkt blev kompis med mig. Engång i drömmen var det kväll och jag går i en lummig gång och cykelväg i den lilla staden, och den jättesnälla skinheaden kommer emot gående och ser glad ut och hälsade direkt. Haha, drömmen var bra på det sättet, då de dessa tider stod alltid i media om typ "jättedumma"skinheads, så drömde jag sådär jag :D

Så drömde jag vid samma tider att jag hade flyttat till Sverige, till någon kuststad minns jag att det var. En medelstor sådan. Jag gick vid kajjen där och det cyklade hela tiden efter mig en typisk "svensk tjej" med ljust långt hår, som jag på något sätt hade börjat känna. Hon var typ i samma ålder som jag i drömmen.

Jag drömde rätt ofta att jag var i Nordkorea på 00-talet. Jag har t.om. drömt om att jag har varit på månen!
Jåå, ja drömde engång att jag såg ut från fönstret hemma i mitt barndomshem. Man såg ända till Bäljars i drömmen. Jag såg att Chili var där i Bäljars, och moinade åt mig medan han satte sig i en Datsun 100A.

Ajfan jag har idébrist för en gångs skull om vad jag ska skriva om!

Jag kan iaf berätta en sak, och den saken handlar om en blå Saab-96:a, alltså en såndän"semla" som dom också har kallats för(ser förresten fula och gobbiga ut dessa Saabar) Det var en blå sådan Saab som dom ibland körde ut posten med ibland här i byn. Jag såg den första gången 1983 och så såg jag den igen sommarn 1988 och kände igen den från -83. Dom hämtade posten då hem till oss. Jag fick för mig att jag sku fota den, så jag sprang efter och fotade den sedan augusti 1988. Sedan for jag till Bäljars och fota den då den stod parkerad där, för jag hade bongat den då jag var ute och cykla där om mornarna.

Jag berättade åt en kaveri som sedan flyttade till Åland att jag har fotat en blå Saab, "postsaaben". Han flyttade till Åland 1991 med sin morsa och syrra och hade inte kontakt med honom efter det. Bortsett att jag såg då han kom in i Evalds kioskin sommaren 1993 då jag var där med några kaverin och spelade lite flipper. Han kom in med någon, såg mig och sade: Morjens! men ingenting annat. Vi skrattade med kaverina då han hade typ en millimeters snagg-frisyr och skämtade med att andras hår växer utåt, men hans hår växer inåt! Det såg löjligt ut nog.

Jag hörde sedan hösten 1994 att han hade talat skit om mig då han hade varit i karis över sommaren 1993. Han hade tyckt om mig att "Om man fotar någon post-Saab så har man nog int allt hemma!" och liknande saker. Jag ryckte dock bara på axlarna åt det och tyckte han var patetisk som hänger upp sig på något dylikt och tycker det är "konstigt" och börjar sedan tala skit om det. Jag tyckte instinktivt det var lite fjolligt, minst sagt, och bara skrattade åt det då jag hörde det.

Jag minns sommaren 1991, det var kort innan han flyttade, så had han kuppat 500 mark av sin mommo och hade beställt något Nintendo-spel som han ville att jag skulle fara till posten efter, då han själv var så nojig så han inte vågade. Jag ville inte heller, för jag tänkte att tänk om dom känner till att jag inte är han. Så rev han bara sönder ankomst-avit och sade att vi ska köpa karkki då istället! Så köpte han karkki och cokis åt oss båda två.

Sedan for jag senare samma dag till evalds med honom, då han köpte en tallrik med franskisar och korv samt en bägare cokis. Så just då han var i färd med att börja äta, så kom det en vit paketbil och stannade på vägen bredvid evalds. Och det var hans morsa med sin kar. Dom sku handla något i evalds'. Kaverin viskade: Låtsas som att det är du som äter och dricker! Och föste portionen med cokisen åt mig. Och jag åt med god aptit. Åt en stor del innan dom for därifrån. Han blev nojig och tänkte om dom undrade vart han hade fått pengar ifrån. Heh.

Heh. Sommaren 1990 så var han och en annan uppe i hans mommos vind och försökte ta vapen därifrån som hans då redan döda mofa hade tagit med sig hem från kriget olovligt. De blev fast direkt och det blev lite häly. Dom skulle ha gått ut i skogen för att skjuta lite på skojs skull om dom inte skulle ha blivit fast, sade dom.

Så var jag där av och an en kort tid efter, då kaverin for in till sin mommo och jag väntade utanför. Hon såg lite oroligt på mig men sade ingenting. Mommon alltså. Sedan berättade kaverin att hon hade frågat honom där inne: Onko tuokin sellainen paha poika?För det är givetvis så i alla familjer kan jag tänka mig, att det är kaverina som lurat deras små oskyldiga barn. Dom skulle bara veta att deras egna ungar pissar på väggarna och svär åt pensionärer.  Hehe. "Paha Poika"... :D

Det var samma kaveri som jag blev kaveri med sensommaren 1988. Så då jag kom till kaverin en solig lördagsförmiddag tidig höst 1988 och jag väntade på honom vid trappan, så spottade han inne i tamburen mittiallt. På golvet. Så sade han: Sori mamma, ja räkä inne på misstag! (Han var uppenbarligen tankspridd) Så ropa hans morsa från köket utan att jag såg henne, men jag hörde hennes kråkaktiga röst ropa: DE VAR NOG SISTA GÅNGEN DU RÄKÄR INNE!!! HÖR DU DE!?!! Så såg kaverin på mig och börja flina, och inte kunde jag då heller alls hålla mig för flin. Jag blev typ: Pfffhhkknn...¨

Nu had man bra fantasi då som barn. Man inbillade sig att skumma gobbar med mustasch skuggade oss. Som då vi var och gå jag och han just och en annan kaveri. Så såg vi en skum gobbe med mustasch som satt och glodde på oss i en röd Ford. Tyckte vi. Och börja springa så satan. Nästa gång en kväll mars 1989 så hängde vi i Kiilan koulus skolgård och lekte tuffa högispojkar förmodligen. Så var det en gobbe i en annan röd Ford som satt i bilen, och såg stundvis på oss också, sådär helt spontant. Så inbillade vi oss att han hade en radar i bilen för att se var vi är, och att han skuggade oss. Jag visade fuck åt honom och så sprang vi så satan därifrån. Trodde vi verkligen det på allvar, eller ville vi bara ha spänning och innehåll i livet? Jag tror nästan att vi ville tro att vi var så viktiga så skumma gobbar med mustasch skuggade oss ::D Tror man sådant på allvar i vuxen ålder är man redan paranoid. Såtillvida man inte är någon julkkis eller viktig människa eller ägnar sig åt något skumt eller viss politisk aktivitet. Då kan man ju få allt från creepy stalkers till SUPO efter sig på allvar.

Sedan hade man ju sett på fåniga serier på tv som just var menat för typ 10-12 åringar främst. Just att ett gäng med barn spionerar på någo brottslingar och löser upp brott och får brottslingarna efter sig, tills polisen tar barnen på allvar till slut och griper brottslingarna. HAAHAHAAAHAHAAA!!! Som om att någo barnrumpor skulle kunna göra det på riktigt! :D Och ungarna som inte vet bättre tror sedan i sin barnslighet att sådant faktiskt skulle kunna vara möjligt på riktigt, fast det är ren fantasi, och de vuxna som gör dylika serier säkert flinar i skägget ironiskt åt det dom också. "Guldregn" är ett typexempel på en sådan serie. En dansk serie som kom sommaren/hösten 1988 om någo gibor som hade rånat en postbank och ett barn hittar en massa sedlar i en kakburk och gömmer dem i barnkammaren och hennes kompisar vet om det och är med och spionerar typ på brottslingarna och polisen tror dom inte och de får rånarna efter sig etc. etc. Att jag diggade serien då den kom! En liknande serie från antingen Australien eller Nya Zeeland, minns inte riktigt, kom hösten 1989. Den handlade om ett cykel-gäng som var jätteskickliga och gjorde så tjuvarna blev fast. Denna gång hade tjuvarna tagit någo gröna värdefulla diamanter. I slutet kom cykelgänget och cyklade runt rånargobbarna och tog diamanterna från dom och kastade dom åt varandra medan de cyklade med sina bmx-cyklar och rånarna var så klumpiga så dom typ föll hela tiden då de försökte fånga ungarna och diamanterna, och till slut kom polisen och tog dom. Cykelgänget bestod av ett gäng pojkar i typ 10-12 årsåldern... :D:D LOL, eller snarare ROFL!

Så ironiskt och löjligt så man nästan pissar ner sig av skratt blir det sedan då ungar i lågisåldern faktiskt tar det på allvar och börjar drömma om att själv leka detektiver och sedan få fast någo tjuvar! :D Nåja, ungar är ungar :D

En av flickorna i serien Guldregn hette Nanna. Det är också namnet på Balders hustru i nordisk mytologi, men också namnet på en sumerisk gud. Jag har för mig att han var mångud i det forna Sumer, om jag inte missminner mig.

Heh. Nu kom jag ihåg ett minne. Jag och kaverina såg sommaren 1995 främst en ful ongi som brukade cykla omkring i grannskapet. Han hade sånadär special-glasögon med vatten mellan linserna, då han såg dåligt och så. Vi började kalla honom för "Vatupassarn". För att vi associerade honom med dendär glas/vattendelen i ett vatupass. Vi blandade bara bort namnet, för detta verktyg heter vatupass/vattenpass och inte vatupassare, men det visste vi inte då, så det blev att vi började kalla honom för vatupassarn.

Vi typ skrattade åt honom bara då vi tyckte att han var en ful liten ongi. Hehe. Man sku ju inte borda vara elak och skrämmas i onödan och så, men jag minns att kaverin berättade att dom började jaga honom på låtsas sommaren 1996 i en gång och cykelväg. De kom efter med monkey och kevare och låtsades att de jagade honom. Så cyklade han åt sidan och föll direkt efter han stannat omkull på marken och såg helt hysterisk ut, medan monkeyna och kevarn körde (antagligen skrattande) förbi honom-roade över att han blev så skrämd.

Nåväl, detta är ju inte roligt på det sättet och var knappast roligt för honom, men pojkar är nu pojkar kan man väl säga. Det är roligt för tonårs-spolingar att på lek skrämma småungar. Så har det alltid antagligen fungerat. Nu blev jag också skraj då "mopogobbar" jagade mig då jag var liten på 80-talet, och dom fick ju jätteroligt :D

Och så den gången sommaren 1990. Då var jag iofs 13 men ändå. Jag gick en sommarkväll nerför backan i Karjaan Yhteiskoulus område. Så kom det en liten japansk helt svartmålad typisk "amisauto" uppkörande emot mig jättelångsamt. Alla i bilen, 4-5 grabbar i typ 18 årsåldern, jäbbade och visade fuck åt mig då de körde förbi mig.

Så efter de hade kört nästan ända upp så stannade de, vände och bilen kom fullt körande nerför backan. Och jag sprang så satan, och dom fick säkert roligt :P

Detdär påminner mig om en gång en fredagskväll mars 1989. Har nog berättat om den gången tidigare här i bloggen, men jag berättar det nu bara igen. Det var så att jag var på väg uppgående till kiosken. Så ser jag ett mopogäng vid korsningen som sitter där och hänger och jag tänker att hoppas de inte e nå dabbar! Så då jag går förbi så hör jag bara hur en av dem ropar: Vittu toi on tyhmä! (menandes mig) Så sade han: Mä ajan sun päälle! Och halvstartade sin Suzuki Pv så att den röda baklyktan började lysa. Så ropade någon annan ifrån gänget: Et sä aja mitään päälle!!  argt åt honom. Han var på min sida som ropade det tydligen. Så märkte man hur han som sku köra på blev typ nologer och pep fram; Mi-mitä?!

Nåja. Maj 1989 hade han tydligen hittat en allierad kompis åt sig, för engång, en solig dag maj 1989 då jag gick hem från skolan och gick förbi Karjaan Yhteiskoulu på Ekenäsvägen så kom han körande med sin pv långsamt sida vid sida med mig. Så frågade han sin kompis som satt på kyyti Ajanks mä päälle vai enkö aja? Så sade hans kaveri: Aja, aja! Så blev jag skraj och ropade: Uuuööööööuuu!!!  Och sprang över på andra sidan Ekenäsvägen, medan man hörde bara från de båda: Hahahahahahahahaha!! De gapskrattade båda två. Nåja, jag förstår att de fick roligt då ongin (jag) blev skraj. Hehe.

Sedan var det en från sexan i min skola som hade sett det från en bil och frågade mig i skolan nästa dag att om ja höll på att bli påkörder av en pv igår? Frågade han retsamt.

Ett till minne från samma tider var att engång i lågis då det var rast. En mulen eftermiddag. Vi tyckte att rasten bara räckte och räckte ovanligt länge. Till slut så kom en lärare ut på dendä lilla balkongen utanför lärar-rummet och klingade med en gammalmodig hand-skolklocka, som dom hade som souvenir eller vad man ska säga i lärar-rummet. Jag hade sett den flera gånger då jag av någon anledning hade varit i lärarrummet.

Haha, det var humor. Man hörde från balkongen bara: KLING!! KLING DING!! KLINGELIDINGKLINGG!! medan läraren klingade med den antika hand-skolklockan. Det gick en våg av skratt genom hela skolgården, och alla förstod att gå in. Den ordinära skolklockan hade gått sönder.

Så minns jag en flask-söndrar orgie i lågis hösten 1985. Jag var inte med och söndrade inte en enda flaska, men jag såg på från sidan och tyckte det var jätteroligt, och ännu roligare då en lärare kom och var jättearg och skällde ut dom som gjorde det. Jag stod i hörnet då och var typ: Pffff!! Kunde knappt hålla mig för flin. :D

Först var det en från ettan som hittade en halvliters cokisflaska med söndrig hals. Han kastade ner den i en brunn som då fanns mellan jumppasalen och matsalen(det var ett öppet område och regntak där då innan dom byggde vidare 1990) Så var det någon annan från ettan som sade med ivrigt, närapå entusiastiskt tonläge åt han som kastade flaskan: Voi vittu *****!! (efternamnet på han som gjorde det censurerat)

Så var det en från tvåan, från b-klassen, som sparkade en tom Lapin Kulta-flaska mot väggen så den for sönder. Sedan kom det en lärare. Hon var arg. Och jag tyckte det var jättekul och festligt alltsammans måste jag erkänna, hehe.

I femman var det engång ett slagsmål på samma område mellan mat och jumppasalen. Det blev rätt så hårt och seriöst. Så kom det en lärare och drog dom bort från varandra och ropade att nu ska du be honom om förlåtelse. Han som sku enligt läraren be om ursäkt ropade bara: "Homopiss!" åt honom, då han var så arg som man bara kan bli, märkte man. Hehe, det kunde gå vilt till i lågis också ibland.

Som då jag och en annan alltid tävlade om vem som sku vara först i ledet in i ettan. Det var bara ettorna vid min tid som måddes stå i led i lilla dörren och vänta på lov av en lärare att få gå in. Och som jag och en annan bråkade om vem som skulle vara till först :D Engång hamnade vi i öppet slagsmål och en lärare, "Tipu", kom och drog bort oss från varandra och frågade argt vad det är vi bråkar om? Så sade vi båda två: Om vem som ska vara ti först i kön!

Så sade Tipu att om ni bråkar om en sådan sak så ska ni båda två vara till sist! Så släppte han "kaverin" jag bråkade med att gå tidigare ändå efter att hon sade några ord specifikt åt honom. Och Jag försökte rusa in, men Tipu tog tag i mig så jag inte slapp någonstans och så skrek hon: Nej ******, Du sku ju vara ti siiiiiist!!!! Så sade hon något åt mig med argt innan jag fick fara in.

Men årena gick i lågis. Det som verkade som en evighet då man väl var där, var bara en parentes i livet. Det var en viss "Pysähtyneisyyden aika" i lågis. Lågis kan jämföras med Breznjevtidens stagnation i Sovjet och på det sättet, på sätt och vis, trygghet att allt är som det alltid varit och ingenting förändras, medan högis-Ja det var Gorbatjov och Perestrojka och Glasnost-medan de närmsta åren efter högis kunde i mitt liv jämföras med det andliga vaakum som uppstod i Ryssland efter Sovjet under Jeltsintiden. Att man typ börjar om från 0 och allt som varit fallit liksom. Förstår ni hur jag menar? Putineran i mitt liv råkar sig faktiskt så att även den började år 2000, precis som i Ryssland på riktigt! (Jag jämför mitt liv metaforiskt med Ryssland här)

Vad var lekis i mitt liv? Tsarens Ryssland? Hehe, näe. Min jämförelse börjar f.ro.m. lågis.

Alltså dethär under är en bra musikvideo som jag faktiskt ser första gången nu, fastän jag känt till låten sedan december 1990 åtminstone! En musikvideo av låten "Welcome to the Machine" av Pink Floyd. Jåå, denhär musikvideon påminner mig om ett konsolspel uppe i kiosken 1986-87. Minns inte vad det hette, bara att det spelet försvann och Section-Z kom i stället redan hösten 1987. Nåväl, det spelet jag ska berätta om var att man var en robot på någon planet, och skulle skjuta en massa småtroll som pomppande och skuttande runt småkratrar kom närmare och närmare. Man sku skjuta dom innan dom hade hunnit fram till en. De lät: djaingdjoingdjoingdjangdjoingdjongdjoingdjangdjongdjongdjingdjang! Då de pompade mot en. Sedan blev det natt på planeten i nästa bana, och det var svårare.

Så i sista banan så var det bara en stor krater i mitten och det var en kuslig, mörk "smygande" creepy musik, medan det långsamt kom upp något ur kratern. Det visade sig sedan att detta "något" var ett jätte-argt stort troll med stora huggtänder. Man skulle skjuta sönder dens huggtänder. Klarade man inte av det i tid så hördes det bara PÅDÅM, PÅDÅM! Då det hastigt pomppade emot en med några jättekliv och sedan åt den upp roboten man var. Denna musikvideo påminner lite kanske i musiken och även intrycket och långsamheten som det jättearga trollet kom upp ur kratern! Fast det inte är precis samma sak, så är det typ det närmaste jag sett det komma! Jag satt det till att börja där! Bra låt förresten! Wish you were here och Animals är de bästa PF skivorna. De är mest "drömska" och psykedeliska på ett sätt. Med psykedeli menar jag inte nu färg-grannhet utan psykiskt tillstånd.



Och till sist ett lekis-skämt. Man tyckte det var roligt då en såndän Tobias sade i Dalgatans daghem då jag med var där 82-84. Det var så, att en såndän Patrik hade börjat i lekis höstterminen 1983. Så flyttade han med sin familj till Jakobsstad 1984 sedan. Så var det en Tobias i lekis som sade efter han hade flyttat: Patrik och hans mamma och pappa bor i en kopp, då de e Jakobsstad!  Jag sade typ Haha, jåå! Så kom lekistanten och sade att stadens namn inte har nåt med någo koppar att göra, att det kommer från Jakob, som är ett namn.