1-5:te juni 1993-Nians skolavslutning b.l.a.

Jåå, tisdagen 1.6. så var jag på Metallica keikka i Åggelby i hesa. Alltså utomhuskeikka. Sjukt att det är 25-år sedan redan! Tidsglappet mellan 1968 och 1993 är sedan lika långt som tidsglappet mellan 1993 och 2018. En svindlande tanke. Känns surrealistiskt och konstigt, men det är ett faktum. Och allt for mycket hastigare framåt mellan 1968 och 1993 än tvärtom. Nåväl, Metallica räknas nog som en stor "dinosaurie" klumpeduns nuförtiden, precis som typ Rolling Stones räknades som 1993, så det är väl en bra jämförelse...

Jag minns lite av keikkan. T.e.x. att en gobbe och kärring i 40 årsåldern kanske satt bredvid oss i läktarn på dagen medan vi väntade på keikkan. Dom satt ung 2 timmar. Jag räknade hur mycket dom rökte för att ha något att göra. Gobben rökte röd nortti och kärringen Camel. Gobben rökte 11 och kärringen 7 på två timmar. Veritabla stor-rökare. Det skulle inte förvåna mig om lungkräftan tagit någon av dom nu. Eller så lever de och mår bra och röker som skorstenar fortfarande båda två. Alternativt har de slutat röka. Det vet man ju inte. De var typ de äldsta jag såg där då. Nuförtiden har ju medelåldern stigit brant på liknande happenings...

Jag såg många olika skjortor där. B.l.a. en brud som hade en sådan skjorta där det stod såhär på: K.U.K. Sedan stod det under "Kul utan knark".

Det var allt från typiska finska hc/crust-punkare till Levis-juppin där på keikkan. Alla subkulturer. Även rockabilly-folk, hevare, skinheads, hippien.. ja alla subkulturer i en salig blandning. Metallica förenade tydligen många då redan så att säga.

Det var en solig och varm dag. The Cult spelade som första förband, men det är ju skit. Sedan var det en positiv överraskning då Suicidal Tendencies hade kommit som andra förband istället för Alice In Chains. Det var hård thrash/crossover-meininki. Även om crossover och grindcore band som Napalm Death brukar locka fjantiga vänstersinnade "världsförbättrare" och PK-pseudotoleranta  som lyssnare, så var Suicidal Tendencies keikka  bättre än huvudbandets (Metallica)

Sedan började Metallica med "Creeping Death" en av deras bättre låtar, från min personliga favorit Metallica skiva "Ride the Lightning".  Jag diggade nog Metallica i högis men delvis började jag hata att dom sålde ut sig med "The Black Album" i slutet av 1991, och delvis hade Metallica börjat smaka alltför kommersiellt och mainstream åt mig redan under keikkan i Åggelby. Det var inte roligt att digga något som alla andra kände till. Band som Darkthrone hade jag börjat digga mycketmycket nyligen. (29.5.1993 köpte jag min första Darkthrone LP "Under a Funeral Moon" som jag inte diggade by the way de 10 första sekundena jag lyssnade på det-men sedan lärde mig att digga mycket hastigt. Det var bara så ovanlig musik då-som jag aldrig tidigare hade hört att jag blev så häpen så jag tog skivan bort ur skivtallriken efter de första tio sekunderna jag lyssnade på den och såg förbluffat på skivan och tänkte bokstavligen: Va e de här?!  Men redan veckan därpå hade jag börjat digga det, då jag lyssnade på skivan varje kväll ändå-då man bara måddes göra det då jag aldrig hade hört nåt liknande förut. Och då var Darkthrone faktiskt UNDERGROUND.

F.ö. så har jag egentligen enbart diggat Ride the Lightning och och Kill em All. Deras två första alltså. Ride the Lightning är dock en huippubra skiva! "Fight fire with Fire" "Ride the Lightning" "Creeping Death" "From whom the bells tolls" "Trapped under Ice" och "Fade to Black" är perkeles bra låtar måste jag bara säga!! Jag bandade Kill em´all av en skolkaveris storbrorsa sommaren 1990. Man tyckte han var kova då han hade långt hår och diggade sådan musik, haha.

Innan the Black Album och åtminstone ännu år 1990, så var Metallica något kontroversiellt bland kidsen sku jag säga. Det var typ att hur kan du lyssna på såntdänt? att de bara e skrammel å bara någo sådant, som dabboga långhåriga dabbar me trasiga jeans lyssnar på. Sedan då The black album kom, så då var det mittiallt helt okej att lyssna på Metallica. 1991 tog Sepultura över den rollen bland mainstream kidsen, som sådan musik som "inte är musik" och som bara "nå långhåriga dabbar" lyssnar på. Och ungar som inte kände till bättre sådan musik, kallade all thrash och death-metal etc som någo "Sepultura-aktigt" just typ 1991. m.a.o. var Sepultura det av allt "Sepultura-aktigt" som var mest på ytan 1991, och därför kände mainstream kidsen enkelt till Sepultura 1991.

Vad man trodde sig vara vuxen då som 16-årig ongi, haha! Att riktigt snart slutar jag högis, OCH DÅ kommer det att hända saker. Att snart får man en flickvän och så, att man är liksom på väg att bli vuxen och inte är något barn alls mera. Vittu, sku jag kunna resa bakåt i tiden och finna mitt jag då, så sku han få tukkapöllyt och säga: Skärp dig vittus barnsliga ongi!! Du e int riktigt den du tror dig vara! Det är sanning men med modifikation. Någon sorts drive hade jag då som drev mig till den som jag är-men jag trodde mig vara något jag helt enkelt inte var i den åldern med. På det sättet, att jag var omognare och barnsligare än jag trodde mig vara.  Och så mognar man ju och förändrar sig med årenas lopp med.

Onsdagen den andra juni for vi från skolan med buss till Dragsvik garnison alla nior. Det var nior från andra skolor där med, som en såndän Olli från Sjundeå högis, som hade flyttat till Sjundeå från Karis 1991. Modda läraren Dan Johansson var arg för att några smygrökte vid skydd av den parkerade bussen, då den stod i Dragsvik.

Dom visade oss runt i Dragsvik, och så for vi ut med någon sorts landstigningsbåtar. Och så åkade vi i en Pasi. Jag lekte då för mig själv att det var orostider i landet och vi blev skickade till fronten och att det var allvar. Den leken fick mig riktigt varm om hjärtat av spänning :D

En officer sade att tyvärr får inte kvinnor ännu söka till militärtjänst, fast det varit mycket tal om att de borde få. (1996 började dom få om jag minns rätt) Han sade att det skulle nog piffa upp tillvaron här med kvinnor, att han skulle inte ha någo emot det.

Så talade jag med en Robban i bussen å väg till Karis. Han talade om Misfits och en konstnär, Pushead, som har b.l.a. målat dendä flinande Misfits-dötten. Han bandade faktiskt Danzig och Shitter Limited åt mig på kassett vårterminen 1993.

Så var det friluftsdag en dag senare. Vi(Jag och en från klassen)  gick till Billnäs från skolan och förbi missionskyrkan  i Billnäs, promenadrutten gick via där. Jag frågade på skojs skull om han har tändstickor med sig, så tuttar vi eld på spektaklet, haha! Sedan sade jag att satans präster, ork int ens klippa gräset! Då gräset var högt där på gården.

Från den fjärde Juni minns jag inte sedan något. Men den femte juni var på en lördag, och den stora dagen. Dagen då jag gick ut ur högis. Då jag blev stor "på riktigt". Trodde jag. Man tyckte det var en jättestor sak då, och då var det ju det. Men man var ju bara en lort då också, så ur vuxna ögon sett så var det ju ingenting. Att slippa ut ur högis? So what? Resultatet blev dock i mikrokosmiskt perspektiv det samma i ens personliga liv som då Sovjetunionen föll, men den metaforen har jag förklarat Ordning och struktur/Sovjet/Högis.... Andligt Vaakum/Nollställning-Ryssland under Jeltsin/Åren efter högis.. Samt f.rom. 2000 ordning och struktur igen i Putins Ryssland/Mitt personliga liv då man blev äldre och så f.rom. 2000. En sådan liknelse.

Jag minns dagen då 5:te juni 1993. Morsan var på nåt möte någonstans och var inte hemma. Farsan förde mig till skolan den sista dagen. Jag hade uttryckligen förbjudit honom att komma med till festsalen, för det var nolot tyckte man.

Vi var i festsalen, och niorna skulle komma fram till rektorn i sitt talarpodium och ta emot sitt avgångsbetyg inför hela festsalen, då rektorn kallade på ens namn. Det var nervöst och spännande det. Vi stod först alla nior, fast vi hade stolar under, medan rektorn kallade på varenda en nia en efter en. Jag såg något som rörde sig i vänstra ögonvrån mot läktaren då jag stod där, och så kom farsan in trots allt med kameran i högsta hugg!!! Jag var förut lite nervös, men det gick om då farsan kom. Då kände jag mig bara dabboger och jag var arg för att han var så envis så han sku komma fast jag hade förbjudit honom att göra det. För honom var det ju bara typ "plitta-plättä-småungar" i festsalen, och varför skulle han bry sig om dem? Men för mig i samma ålder ungefär som de andra ungarna i skolan-var det ju bara nolot.

Medan vi väntade så var det en flicka från klassen som stod bredvid mig som sade med låg röst åt sin kaveri: Vittu, ja e faktiskt nervös! Hon hade en vit-grön kesämekko på sig. Jag minns bara då jag blev uppropad hur jag hörde hur farsan fotade tydligt och klart vid sidan. Det var så nolot, så jag har förträngt lite det minnet :P

Sedan for vi till matsalen av någon anledning vår klass tillsammans med klassföreståndaren Iris Juntunen. Det var en från klassen som hade Finlandia vodka med sig i en liten flaska och gluggade lite ur flaskans innehåll där i matsalen, då Iris inte såg. Sedan kom hon och kramade oss alla och sade att Hejdå! Att allt gott åt er i framtiden!

Så gick jag i aulan och farsan kommer emot och ger mig ett "stipendium" ett brev med lite pengar och sade på skojs skull att här får du ditt stipendium! (då jag aldrig fick stipendium själv från skolan.) Jag tyckte redan då det var lite barnsligt, men jag tog ju såklart emot pengarna med nöje.

Mittiallt var högis förbi. Det som hade räckt länge, länge, tyckte man då-var mittiallt förbi. Allt det gamla rämnade sönder och samman. Det var förvirrande då, men man var hoppfull inför framtiden, och kände sig stor och stolt då man var så gammal som 16 år! Jag trodde att jag faktiskt skulle vara ett kap för någon passlig brud. Och då trodde man ju på romantik i den åldern :D

Äh, men vafan! Nu SKU de ju va keikkor me någon brud som har ett öppet sinne för lite ovanligare saker med. Så sku det uppstå även själslig gemenskap. Typ komma ut i skogen med mig och trumma på trolltrumma och sådant.

Jag var sedan hos en kaveri på förkvällen lite och så kom några kaverin och frågade att kommer du med till Ekenäs?! Jag sade att Sure! (det hade varit lite tal om det redan tidigare) Jag ropade åt syrran bara då hon satt i sitt rum att säg åt farsan att ja for till Ekenäs! Så painade jag iväg. Vi var först lite i Karis medan vi väntade på bussen. Ena kaverin hade köpt pontikka av någon, och vi klarade oss bra med den flaskan. Vi två andra tog inte lika mycket ändå av flaskan-medan den tredje kaverin drack mest och spydde som fan senare. Mer om det senare. Vi gick omkring lite i stan. Utanför där Adolfssons butik var förr, och som sedan blev Jysk så var det en telefonautomat som en sparkade sönder, alltså vandaliserade den. Han var inte med i vårt gäng-men vi kände honom ändå. Han kom också till Ekenäs med samma buss.

Vi väntade en stund utanför bussis tills en av Ampers karakteristikt blåa bussar kom och det var bara att hoppa in. Vi satt längst bak och kaverin började direkt tala med några år äldre typer där. Kanske i 20-årsåldern. Han sade att han had varit på Metallica keikka, Ja hänkin! sade han och pekade mot mig. Så sade en av dem: Joo, se näkyy hiuksista.

Så frågade de om hans skjorta han hade på sig. Han hade en Primus skjorta, och han förklarade där att "Se on funkkia".  Funkmetal, för att vara tarkka. Jag har aldrig diggat Primus.

Så var det en som frågade att läst ni dendär insändarn i västis att nån kärring hade skrivit om dagens ungdomar och att vi skrek och härjade på tåget till Ekenäs? Så sade han med typ stolt röst: Det var vi! Så frågade han som söndrade den allmänna telefonen att lånar du en fima åt mig? Du får tibaka, ja lovar! Ja låna nu en fima åt honom-men såg aldrig skymten av den slanten igen. Egentligen borde man ju slå sådana gossar som inte betalar tillbaka-men det var nu trots allt bara fråga om 5 mark.

Han berättade sedan senare att han hade supit under hela dagen. Han hade börjat innan han kom på morgonen till avslutningen. Han hade druckit 7 lonkero innan-påstod han, och var så full så han vinglade. Han slutade åttan han.

Vi satt sedan utanför R-kiosken och drack lite av pontikkan. Så gick vi vidare. Just då vi gick in på Kungsgatan så kom en blå Saab-900 bakom oss, och det var alltså en snutbil. Vi vände oss om och såg bakom oss. Snuten, som just hade vänt bilen då de var på väg att köra upp till var polisstationen i Ekenäs var förut-hade stannat sin bil-och snutarna inne i snutbilen glodde bängt på oss. Sedan for dom sakta igen. Dom glodde just på mig och mina 2 kaverin. De STANNADE upp och glodde på oss! Det var nog rätt så bängt måste jag säga.

Sedan kom det emot en som kaverin kände i Kungsgatan. Han hade slutat åttan han. Han gick med en ryggsäck fullt med kaljaflaskor och drack på en kalja och sade: Domhär köpte farsan åt mig! (menandes ölen) Så fick vi för oss att fara till Harolds. Vi for förbi korsningen igen där snutbilen stannat och såg att en snut kökötti uppe till vänster om oss där utanför polisstationen. Kaverin sade i Mimimimimimi!-aktigt tonläge "Snutte!" då han såg snuten som kökötti där uppe utanför polisstationen. Det är klart att vi blev lite "Voi nu vittu ändå sådana stackare, haha!" då dom stannade och stirrade bängt på oss. Det är klart att sådant ger rebellisk fiilis hon en kasa 16-åringar.

Sedan for vi till Harolds. Det var en som spelade på en kortspelsautomat då vi kom upp. Han hade ett The Exploited-märke sytt på sin läderrock. Han var kanske typ 22-23. Jag kände inte honom, men jag hade råkat se samma jappe i Karis Shell typ 3 veckor tidigare. Jag kände igen honom då jag såg hans The Exploited-tygmärke.

Så tog kaverin en pizza först. Och så försökte han få ut ett stop, och han fick. Och även andra kaverin fick, men jag fick inte. Dom sade att dom vill inte få problem med polisen. Dom såg direkt att jag var underårig, men inte mina kaverin. Kaverin ljög att han och andra kaverin var studenter, men att ja e en gammal kaveri som e me. Å försökte prata med dom att va lite hyggliga nu va. Han e ändå vår kaveri.

Men nix, till ingen nytta. Jag tog dock stora huikkor av kaverinas stop-jag fick göra det för dom. En i personalen såg det nog, men han bara log och låtsades sedan inte om det alls. Det var såpass tolerant förritiden. Nu skulle det vara helt annat ljud i skällan-och de sku ha frågat id på kaverina direkt. Det var någo utlänningar som hade Harolds då den tiden.

Sedan for vi till Esso och kaverin frågade om vi får låna telefonen? gobben sade bara slött "Jåå" och satt fram telefonen i disken åt oss. En gammal hederlig trådtelefon alltså. Vi ville till Karis då igen nämligen. Jag ringde och frågade farsan om han kan komma efter oss? Så han dök upp i Ekenäs efter en stund och förde oss till Karis. Till Puttes kioskin, för dit ville vi, och kaverina hade sina mopon fastlåsta där...

Ena kaverin sade att Vittu ja börja må skit i bilen! Ja tror ja far bakom buskan å spyr opp pizzan!

Och så gjorde han det.

Sedan så hittade dom på att vi sku fara me mopona omkring och jag på kyyti (fast vi hade druckit...hur smart var nu sedan det :P) Jag var på kyyti-utan hjälm-som då var kutymen för mopo-passagerare-och vi for 80 med kaverins trimmade mopo-med alkohol i blodet. Just i rakan där på Kvarnvägen. Man får vara tacksam över att det inte var min sista dag i detta liv 5.6.1993-trots allt.

Allt gick alltså väl. Ingen nära ögat situation eller något. Men en olycka sku ha kunnat ske blixtsnabbt i den situationen. Vanligtvis går väl allt väl-men nu blev jag och fundera sedan dagen efter att vafan var det bra för?!

Sedan var vi ute på ängin-de ända som var där. Innan jag promenerade hemåt. Intet mer med det egentligen. Jag märkte att jag hade vart ute nog, då jag hade lite krapula på söndagen.

Vilken rungande nostalgi egentligen! Sweet 16! Jag trodde jag var halv-vuxen då. Och då var ju kutymen mera sådan, att man såg 16-åringar som halv-vuxna. Sedan början på 00-talet ungefär har det p.g.a. den nykonservativa PK-blomsterhatts-tant-vågen gått tillbaka till att 16 åringar är både officiellt och i praktiken barnrumpor, medan det bara var officiellt 1993. 16-åringar fick t.e.x. köpa ut tobak ännu 1993 och 1994, och ingen brydde sig om att göra lastensuojelu-ilmoitus av att någon 16/17åring drack lite öl ute på gatan-vilket man nuförtiden gör. Man såg dom helt enkelt mera som halv-vuxna med eget ansvar förut. Nu har det gått tillbaka till vad som var kutym innan typ 1968-att en 16 åring är en barnrumpa-varken mer eller mindre. Och det är moralpanik och katastrof om en 16 åring dricker några öl.

Så för 19 år sedan kvällen till den 5.6.1999 var man sedan flera år äldre och man hade utvecklats så hastigt på sex år, så sex år kändes otroligt mycket längre än vad det gör i dagens läge. Det var Kattorock på K-Markets tak då och b.l.a. Nightwish spelade där. Diggade inte alls Nightwish då och gör inte det nu heller och har aldrig gjort det, men ja tänkte att vafan, man ser folk där ju. Nu var det helt bra meininki att vara där den kvällen minns jag. Då var dom väldigt unga, det var just innan deras stora genombrott. Five Fifteen som spelade där med var mycket bättre än Nightwish dock.

Vi var först ute på ängin och det höll på att bli slagsmål mellan en bekant och en annan, men den andra backade då han märkte hur många kaverin den bekanta hade då jag och 3-4 andra satt i samma gäng.

Tänka sig! Tidsglappet mellan 1999 och 2018 är samma som tidsglappet mellan 1999 och 1980!!!! 19fucking80!!! Det är ju inte riktigt klokt!! Det är helt sjukt ju!!!Helt konstigt och surrealistiskt då man tänker på det. 1980 var ju nästan 70-talet ännu. Det kulturella 80-talet började nog 1981. 1980. Då sloddes punkkare och rockabilly-teinare med varandra i detta land fortfarande. Pojkar med långt hår räknades som gammalmodiga hippien. Det var mycket som var annorlunda 1980. Allt har ändrat sig mycket snabbare och mer dramatiskt mellan 1980 och 1999, än mellan 1999 och 2018. Dock var det tolerantare på riktigt och fanns mera framtidstro 1999. Nu lever vi ju mitt i en nykonservativ blomsterhatts-tants våg med iver att förbjuda allt, hjärntvätta ungdomar med anti-jämlikhets tankar(feminism) och skepsism  mot vita män, konspirationsteorier om "patriarkat" etc. etc. Det är med andra ord mycket strängare och intolerantare nuförtiden än det var 1999. Med det undantaget, att kyrkan hade mycket mera makt ännu 1999. Och deras makt har minskat radikalt, vilket ju är en positiv sak. Mera har de inte makt att lägga näsan i blöt om vad ungdomar lyssnar på för musik, spelar för spel eller tror på. Till prästernas stora förtret.