Då vi ställde till med Minidisco med klassen (9D) Samt ett minne från Maskeradkarnevalen i lågis 1988

Alltså vår klass ordnade ett minidisco i högis matsal fredagen den 11:te september 1992. Jag minns då jag typ 18:30-tiden går hemifrån till skolan. Solen sken och det var fint väder. En kaveris farsa som hade med FBK att göra kom körande på Ekenäsvägen med en brandbils-paku. Jag moinade åt honom, och han var just på väg att vända in i en gata, och had fönstret uppe så man hörde bara att han sade "morjens!" från bilen.

Så var det fullmåne samma kväll. Iris Juntunen, våran klassföreståndare, kommenterade det också. Så spelades det dålig musik för barnen hela kvällen. Det var ju lågisongar som kom, då det var minidisco. Roligt hade de nog. Det var en ongi som gnällde om att han vill höra på Guns'n'Roses, så var det en annan lort som drog nokka med cykeln utanför i skolgården, så framhjulet landade på ett av matsalsfönstrena. Och några blev jättearga på honom, men jag brydde mig inte alls.

En kaveri köpte en halvliters Cokisflaska, då vi ju hade kiosk där med med popcorn och sådant.

Så minns jag att det spelades i slutet dendär låten sommartider, HEJHEJ! Sommartider. Lortarna hejade med hela tiden och höttade med armarna i luften.

Så städade vi då minidiscot var slut och det sattes på Iron Maiden "Seventh son of Seventh son".  Jag gör mig skyldig till helgerån i somligas ögon, men jag har aldrig faktiskt på det sättet fattat tycke för Maiden. Nu går det att lyssna på, och deras "klopetiklopp"-komp låter ju alltid soft och okej, men det har aldrig varit något favoritband för mig på något sätt. Det är också mera som en kapitalistisk penningsapparat hela bandet-och jag har alltid varit mera för ug och "kotikutioisuutta" Och dessutom var jag då jag var lort en av dom som alltid föredrog Metallica framför Maiden. Nog för att Metallica också blev helt mainstream sedan, men det måste erkännas att deras "black album" är bra, fast Ride the Lightning är min absoluta favorit-Metallica skiva.

Innan 1991 och The Black Album så var Metallica i de flestas öron något skit och skrammel, som bara typ långhåriga tokstollar lyssnade på. Men det var 1990. Så det var helt andra tider då. Haha, då jag i tvåan första gången stötte på namnet Metallica i någon musiktidning så trodde jag att det var något finskt, och att det uttalades Metallikka. Jag tyckte att det lät finskt, haha!

Sedan då jag kom hem så kom det ett program på tv, "Täysikuu" som kom engång i månaden på fredagskvällar, och som handlade om paranormala fenomen. Ett diskussionsprogram. Det var helt bra brukade vara. Det kom ännu åtminstone våren 1993.

Tänk att jag inte fan minns destomera av denna kväll! Minnena börjar blekna från tonårsdagarna. Nåja, man var en 15-årig knatte. Jag kan inte fattar hur man inte insåg att man var en lort och inte någon som höll på att bli "stor" eller så. Speciellt som 16 kände man sig ju typ halv-vuxen, så var man bara en lort. :P Men kontrast mellan tidig barndom och tonår är ju milsvid, så därför kände man sig mycket äldre än man var. Man förstod inte heller vilken ensam och ödslig plats hela världen och kosmos egentligen är. Man är till det syvende och sista rätt så ensam i en kall och brutal plats, då man föds in i detta kosmos. Men livet ska vara brutalt, så det är ett faktum man inte borde fly ifrån, fast de flesta människor ju gör det. Det är därför alla slags neuroser och depressioner är så vanliga, då folk flyr från faktum, och vill bara att solen ska skina och att allting ska vara "happy happy, joy joy" hela tiden.

Haha, så man trodde man skulle bli vuxen då man skulle sluta grundskolan! :D Hur kunde man tro att det skulle vara så dramatiskt, som det sedan visade sig att det inte var. Man slutade grundskolan, och det kändes för stunden som att man slapp ut från fängelset efter en lång dom, sedan kom det andliga vaakumet. Kind of. Det var ovant att mittiallt inte vara i högis. Ordningen och strukturen försvann på ett sätt. På gott och ont. Eller som att högis var Sovjet och Sovjets fall och Jeltsins Ryssland var som livet efter högis, metaforiskt menat.

Jag minns i lekis 1982-1983 så var det en såndän Robert som också var i samma lekisgrupp som jag "blåsipporna" :P Vilket namn. Bara något som någo lekistanter skulle hitta på! :D Jag ville inte jämföras med någon nätt blåsippa som lekislort heller, utan ville vara stor pojke. Vilket jag ju naturligtvis inte var:D  Han sade iaf hela tiden i lekis dedär "Haba haba, chupp chupp!" Han höll på med det hela tiden. Så drömde jag i lekis att jag sade Haba Haba, chupp chupp. så sade Roberts morsa något i drömmen om att jåå, dedä haba haba, chupp chupp blaablaablaa

Och så i lekis så hörde jag från lekisgården hur någon puli frågade en kärring såhär: No mut sano nyt että missä on viinakauppa? (måste ha vart någon utböling-puli, som inte kände till vart Alko var i Karis då) Så började jag och en annan gå omkring och fråga alla andra barn ute på lekisgården: Missä viinakauppa on? Och hade jätteroligt. Så sade en av lekistanterna: Varför måste ni fråga så fult? Kan ni inte fråga var mjölkbutiken e i stället? Som att det sku ha vart nåt roligt, att fråga det :D Detta hände vårterminen 1983. Så var det hösten 2000 i Ekenäs centrum som det kom någo schack med en lavabil. Ena av dem drack lonkero. Det var mitt på dagen och de stannade och frågade mig: Hej, missä viinakauppa on?  Dom var från hesa berättade dom, och hade tydligen lite nousu på gång redan. Dom var kanske i samma ålder som jag är nu, dvs kring 40.

Nästa gång jag hörde samma haba haba, chupp chupp var då jag började handels i Ekenäs hösten 1998. Eller terminen började ju under sommaren ännu, då den började så tidigt som 12.8 åt alla förstaårare som jag var. Det började i sjukis aula, och så gick vi ner till handels med en lärare som då var 32, dvs 9 år yngre än jag är nu :P Fast han såg säkert äldre och vuxnare ut än vad jag gör nu, då jag ser ganska ung ut. Eller kanske jag ser ut som 32-33 skulle jag tippa på. Int iaf som 41.  Det var en brud som frågade hur gamla vi var, hon var själv född -81. Hon frågade mig och mina kaverin. Ena kaverin var 40 och andra 37 och jag 41. Hon frågade det i våras i clubben. Så sade jag hur gammal jag är så blev hon förvånad och sade: Mä luulin että sä olit nuorin meistä kaikista!

Så sade också en gobbe i 60-årsåldern i Evalds åt mig att du e säkert den yngsta av alla här ikväll! Då var kaverin 37 som satt bredvid mig, och medelåldern var 45-60. Men jag såg yngre ut än min kaveri i hans ögon tydligen.

Det var skolans nästsnyggaste brud tycker jag, en i min klass som brukade hålla på med detta haba haba, chupp chupp då. Så kom det också i en lonkeroreklam lite senare. Jag googlade att det var någo svenskt band som hette Caramba som det kommer ifrån ursprunligen detta haba haba, chupp chupp.

Alltså jag kom att tänka på att dendär Nukkumatti-musiken i Pikku Kakkonen som man minns från då man var liten. Mittiallt slog det mig, att det låter som en barnversion av hur Tangerine Dream lät typ 1976-1979! Inte lika ödsligt och dystert som Tangerine Dream, flöjtmelodin är ju "mjuk" som någo Kitaro eller någo, men annars är det på nåt sätt Tangerine Dream-aktigt. I synnerhet detta "Djing-djeng-djing..Djoong! Djing-djeng-djing..Djoong!" sku mycket bra kunna vara någo Tangerine Dream från 1976-1979 eran!!! Tänk att det slog mig mittiallt nu!

Den skillnaden, att Nukkumatti-musiken är mjäkig och mjuk för barn gjord, medan Tangerine Dream är oftast ganska dystert, tungt och ödsligt. Utom detta Djing-djeng-djing..Djoong! Djing-djeng-djing..Djoong!" Som låter 100% som något som TD skulle kunna komponera. Min favorit TD skiva är Zeit från 1972, som är "Kosmische Musik" om något. Det är en av mina favoritskivor överlag. Det igen är helt annorlunda än senare TD. Senare 70-talets TD är också bra, men det är mera "dröm-sagolands, eller mindre dramatiskt och kanske lite elakt sagt "hissmusik" än vad tidig TD är. För det är fan som sagt Kosmische Musik om något!

Jag ville undvika ögonsanden som Nukkumatti kasta alltid, så jag satt händerna för ögonen alltid då jag märkte att nu kommer han att kasta den, och ville inte få ögonsand och somna :D

Jåå alltså  ja kommer ihåg då vi had maskeradkarneval i fyran i lågis 29.4.1988. Jag var utklädd till något så banalt som scheriff :P Vittu så nolot! :D  Så var det några sketcher i festsalen i lågis samma dag, som åtminstone sexorna hade, och faktiskt också treorna.

Sexorna hade en sketch där det var en praktikant i en blombutik. Så kom det in en kund och frågade att har ni en blåklocka? Så tog han loss sitt blåa armbands-ur ur armen och sade att du kan få denhär! Klockan e blå, men jag hoppas det inte gör något att den har en vit rand? Så for kunden surt iväg.

Så kom det en läspande kärring in och frågade: Har ni en svärmorstunga? så sade praktikanten att Nej, jag har bara min egen tunga! Så for kunden sur ut.

Så kom det en kund och sade att: Ja vet att de e jättelångt efter jul, å att de int alls e säsong, men sku ni råka ha en julstjärna till salu? Så peka praktikanten mot skyn och sade att Julstjärnan e väl där uppe? Så blev kunden sur.

Så kom blombutiks-ägaren tillbaka och frågade hur det hade gått. Så berättade han att dom hade varit sura, fast han hade en blåklocka, men den dög inte bara för att det var en vit rand på den. Och att någon kärring frågade efter en svärmorstunga, men jag har ju bara min egen tunga! etc. :D

Jag såg en ljus brud i 25-årsåldern med solbrillor på sig på Karis järnvägsstations perrong 25.7 en solig och het sommardag, då jag stod också på perrongen och väntade på tåget till hesa. Det var ju riktigt en veritabel SEKSIhelle.

Hennes min var som en hungrig tiger som såg något byte och smajlar liggandes gömd bakom buskarna. Hennes kropp var vänd rakt mot mig och hon stod och såg på mig oavbrutet med ett hungrigt smajl utan att vända huvudet bort, så jag gjorde det några gånger, men inte hon. Hon hade solbrillor så det kanske var för henne psykologiskt enklare att se på mig oavbrutet. Verkade vara en såndän tolerant modern brud, som tycker om att ta för sig. Alltså tolerant på riktigt, och inte pseudotolerant. En s.k. "Pragvårsbrud" och inte konservativ kommunism-Warschawapakts-brud.

Så råkade vi ha platser bredvid varandra! Vi växlade några ord på finska om platserna och hon lät glad. Så började hon prata i telefon, och pratade klart och högt högsvenska/hesa-svenska med någon följande halvtimme. Talade b.l.a. om Deep Purple-keikkan i Ekenäs hon också tydligen hade varit på. Så läste hon en bok som handlade om att vara omringad av idioter, och så gick hon av i Böle.

Man borde ha frågat på kaffe eller något, presenterat sig. Men var på väg till hesa för att träffa en brud, som inte var så snygg heller live(tänk så foton kan ljuga!) och personkemin var lite si och så, så.. borde ha frågat den ljusa istället på kaffe, då jag kände sexuell attraktion på engång där, och det var tydligen också ömsesidigt, men nåja.. brudar som brudar, bara man känner ömsesidig sexuell attraktion så är det bra.

Här är Nukkumatti-musiken. De börjar genast med detdär Tangerine Dream-aktiga "Djing-djung-djeng--Djing! Djing-djung-djeng--Djing!" men flöjten är sedan mjukare än nåt TD fast det påminner smått det också, fast det är mycket "snällare" än TD från 76-79. Haha! Ganska roligt att jag hör till generation som såg på barnprogram från öst-staterna. Nukkumatti var från Östtyskland och Nalle Luppakorva från Polen om jag minns rätt etc.
https://www.youtube.com/watch?v=j2j8fqcsAZ0

Här är TD från 1976. Jag hör iaf likheter. TD 76-79 var mera "Dröm och sagolandsmusik" medan Zeit-skivan från 1972, min favorit TD, är ren jävla Kosmische Musik!
https://www.youtube.com/watch?v=r_zkO6Uyobk

Tips: Open link in new window!