En Saab i en dröm 1988

Jåå jag drömde hösten 1988 om att jag såg en röd Saab-96:a, en såndän "semla". Den kom mittiallt helt ljudlöst på vägen. Så undrade jag förvånat: Har den inget motorljud? Så var det som att mitt undermedvetna sku ha hört min tanke, för i samma sekund så kom det ett sånt jävla motorljud från den. Typ: Vrrröumm nön nön nön nön! Vrraaauummm- brumbrumbrumbrumbrum! Puuuut-putputputputput! Motorn lät skranglig, minst sagt :)

Så nu då det detta år är 30-årsjubileum sedan det magiska 1988, så har jag minnen från den tiden som kommit upp till ytan igen. Det var ett mellanting mellan "barn"barndom och pubertet. Ett sorts förpubertet då världen öppnade sig och man började i teorin förstå saker som "blommor och bin" och så, och det var jätteroligt och spännande. Och då man blev nyfiken på tobak och alkohol, och inte bara tyckte  usch, usch! Ja ska aaaaldrig smaka på tobak å alkohol då ja blir stor! Som det ännu var då man var typ 10. Fast ja minns engång vårterminen 1987 då jag diggade Motörhead. Så var det en från paralellklassen vi hade jumppa tillsammans med. Alltså både A och B klassen hade jumppa tillsammans. Så sade han åt mig att "Vetdu att de i Motörhead knarkar" Så sade jag att aijja. Så tänkte jag för mig själv att nu kan jag tänka mig det. Men tyckte inte det var någon big deal alls. Man förstod att man inte förstod vuxenvärlden så att säga. Dom höll dock aldrig på med opiater, utan uppåtjack. Centralstimulerande. Därför gick de inte under som heroinist-stjärnor inte sällan gör om dom inte slutar. Ozzy höll på med alkohol och kokain, men inte heroin. Därför lever han väl ännu, fast han torde ha en ovanligt stark lever... Inte för att jag ser någon glamour i det eller förhärligar det alltså.

Farsan sade engång att nu förstår han att dom syftar på någo amfetamin eller någo menandes namnet Motörhead. Att hur sku man annars få för sig att det finns en motor i huvudet! Haha!

Jumppa hade vi vanligtvis med Chili och Chester. Och med Dick Granroth höstterminen 1986 och Gunnel med trumman i de två första klasserna. Som trummade på en trumma som någon Hitlerjugend-ledare, medan hon ropa: ÖKA TAKTEN! Då vi sprang runt jumppasalen. Hon hade alltid sin trumma med sig då vi sku ha jumppa :D Man såg under hela lågis i korridoren i lågis och då hon kom med trumman ibland så förstod man att hon sku ha jumppa med ettorna eller tvåorna.

Men vi hade BRITA i jumppan vårterminen 1987 ibland. Då jag och en annan engång då hade glömt våra jumppakläder då vi sku ha jumppa i festsalen "lilla jumppasalen" så sade hon åt oss såhär: Hur många gånger har ja sagt att man ska ha sina jumppakläder med sig? Nu får ni lov att jumppa med kalsonger!

Så gick vi ner till omklädningsrummet och satt där för oss själva och muttrade och svor och sade typ att nu finns de dabboga kärringar nog! För vi var arga på Brita, som tvingade oss att jumppa med kalsonger. Det var nolot som fan, tyckte vi. Vi satt där, ända tills man hörde Brita som visslade ner i omklädningsrummet med sin sin visselpipa. Då först gick vi sakta upp mot jumppasalen.

Så flinade några åt oss då vi kom upp. Brita sade att int ska ni skratta! Ni har ju också hamna att jumppa me kalsonger!

Hahaha, jag minns vårterminen 1989 då det var en från B-klassen som sade under rasten en solig vinterdag att han har en flaska konjak i gömman i en snödriva på skolgården. Så grävde han i marken och sade att någon stulit den. Så sade han: De e BRITA! haha, toko funderingar barn kan ha!

Jag minns då det var någon fred-vecka i lågis. Barnen sku laga propagandamålningar mot krig. (Allt som man tyrkyttär till barn är propaganda. All idealism och så)Måste medge att vissa av dom var riktigt roliga. Som då en lastbil droppar ner sin last fullt med allehanda vapen till avstjälpningsplatsen, så står det en vältecknad Rambo bredvid (det var en pil till honom också och det stod "Rambo") Och ropar förfärat: MINA VAPEN!! Så är det en gobbe som sträcker ut sitt huvud genom fönstret till lastbilshytten och säger att "Tyvärr pysen. Blaablaa, vi har beslutat att alla vapen ska förintas!" Minns bara början klart, och det var "Tyvärr pysen"

Vafan. John Rambo är ju mannen! Don't fuck with Rambo! :) Rambo ettan är ju ett rent jävla mästerverk! Så satans bra film! Helt jävla orealistiskt dock, oavsett hur bra elitsoldat man är, så skulle man aldrig lyckas med något sådant på riktigt. Men film är film.

Jag minns då jag och en bunt andra ungar lekte krig i Bäljars sensommaren 1987. Vi spekulerade över att då man inte vet på riktigt om man blir träffad eller inte, bara då man säger pang! och riktar vapnet mot en. Att det borde finnas kulor som sakta kommer och träffar en så man blir träffad men oskadd. För då vet man om man blev träffad eller inte på riktigt i leken.

Haha, jag drömde samma tider om att jag var någon väldigt betydelsefull person, som på något sätt hade att göra med hela världens politik. Och att jag var älskad, eller så hatad. Det kom något telefax eller något liknande, där det var statens flagga i vänster, och sedan i höger stod det var olika länders makthavare ville göra med mig. Något land (minns inte vilket) sade att "Laga honom till president" Så var det allehanda andra åsikter, och så vid höger om Sovjetunionens flagga stod det: Häng honom! Jag minns bara sovjets flagga klart, fast det var en massa andra länders flaggor. Det minns jag klart och att de sovjetiska makthavarna tyckte så om mig.

Jag minns då jag var i Danmark, Köpenhamn, med familjen sommaren 1988. På flygplatsen så såg jag sedan då vi sku hem igen en flicka kanske i samma ålder som mig. Hon såg sliten ut på något sätt och hade långt ljust rakt hår, och hon tuggade på en hårslinga. Jag såg henne i Tax-Free shoppen.

Så märkte hon att jag såg på henne, och började stirra överdrivet på mig med stora glosögon. Så hände det några gånger. Så såg jag att hon tog någon likörflaska från hyllan och visa den åt sin farsa(?) Så verkade det som att farsan köpte den åt henne, för hon kramade om flaskan och såg glad ut, och dom tog den. Jag tänkte att vafan, ska pappan köpa vin åt sin unge?! Men så såg det faktiskt ut som!

Jag drack Cokis med is och en citronskiva i glaset på en terass minns jag i Köpenhamn. Jag tänkte sådär barnsligt att Aah, dehä e sommarlov! Så fanns det en lokal "cokis" där också, Jolly Cola. Den var god nog.

Så var det några från Finland i McDonalds i Köpenhamn, eller dom pratade finska. Ena jappen var kanske några år äldre än mig. Hade halvlångt ljust hår och blå farkkurock och såg typiskt finsk ut.

Det om det. Jag mindes nu mittiallt bara då jag var med familjen på ett café någonstans i hesa  Där var det i cafeet en rolig typ. Han var i någon dispyt med sin flickvän verkade det som. Dom var kanske 35-40. Han sade åt henne argt b.l.a. såhär: Du e en sovande människa! och Det är som en cirkel skulle gå runt ditt liv och att du aldrig skulle slippa ut ur den! Det minns jag att han sade ordagrant.

Så sku han tända en tobak men var så ivrig så han höll bara den tända tändstickan i ena handen och cigaretten i andra. Han rökte röd Marlboro såg jag på asken. Det var en hård ask röd Marlboro. Så brann tändstickan mot hans fingrar och han satte den i askkoppen. Likadant med den andra tändstickan. Han såg på sin flickvän och skällde på henne så ivrigt att han inte kom att tända sin Marlboro med den stickan heller. Munnen bara gick på honom, då han skällde och typ moralpredika.

Först med den tredje stickan tände han cigaretten. Men det var just och just att även den stickan skulle ha brunnit till ända.

Så steg han upp och gick till disken och han vände sig om och predikade åt henne hela tiden medan han gick. Typ blaablaablaablaa, och det är nog så att blaablaablaablaablaa! och höttade med pekfingret.

Så sade han helt lugnt och hon bakom disken, som tydligen också prata svenska, stod bakom: En cokis! Så fick han en cokis i burk. Så då han öppnade den så var det tryck i burken, för det strittade lite cokis på hans fejs. Men han brydde sig inte om det, utan fortsatte att predika åt kärringen. Tills han en liten stund senare torkade bort cokisen som hade strittat upp i ansiktet med en servett.

Hon var helt lugn men sade något bara att det har du ju faktiskt ingenting med att göra! Något sådant sade hon b.l.a.

Jag skrattade lite åt honom också typ att haha! Han såg mot mig ett ögonblick, men ignorerade mig sedan helt och hållet och koncentrerade sig på flickvännen enbart. Han hade mustasch.

Han var lite som Raskolnikov i romanen Brott och straff tycker jag nu i efterhand.

Btw. På tal om romaner. Jag ska snart beställa den svenska romanen "Lyftet" från bibban. Det är en fortsättningen på den härliga romanen "Grundbulten" som handlar om ett gäng interner i Hall-fängelset i Sverige på 70-talet, och jag diggade fullt den romanen då jag läste den 2006. Tidigare hade jag läst serieboksversionen redan 1992, och tyckte den var jättekul. Speciellt då huvudpersonen Kennet Ahl går i fängelsets aula och alla interner typ glor på honom och videokamerona i vägg/takhörnen följer med honom och han ser super-nojig ut. Och under serierutan stod det: Alla ville att jag skulle ge mig ut på det stora stengolvet bland en massa främlingar Han sku helst bara ha velat trycka i sin cell.

Jag kunde relatera till mig själv till högis. Ibland kände man sig som Kennet Ahl då man gick i högisaulan. Jag skrattade åt det fullt, för jag tyckte det var så underbar svart humor. Jag förstod liksom precis hur dom menade.

Så var det humor i serieversionen då en Rolle hade rymt från Hall. Så ringde han upp en kompis från en telefonkiosk sedan lite senare och sade att Tjena Leffe. Du måste komma och hämta mig. Jag har rymt från kåken. Så berättade han vart han befann sig. Så just då han var påväg ut ur telefonkiosken så ryggade han tillbaka och gick in igen tänkandes: Är snuten redan här?! För han såg polisens hundpatrull. Snutarna sade bara att han är knappast här längre och andra snuten sade, Nej, han har nog hunnit till stan för länge sedan. I nästa serieruta så är det en bild på Rolle som sitter ihopkurad på telefonkatalog-bordet i telefonkiosken ser extremt nojig ut och tänker: Var tusan håller Leffe hus? Det var en såndän gammalmodig telefonkiosk, som finns i Fiskars så väggen inte är av glas utan trä, så man ser bara benen på en då man står där, för det är den enda parten av telefonkiosken utan skydd runtomkring. Då jag såg den serierutan första gången så blev man typ *fniss! hihihi..* för man tyckte det var så humor.

Lyftet är vad jag har förstått slang på om man gör en stor stöt och kammar in massor med pengar och far typ söderut och lever lyxliv med pengarna. Dricker champagne och röker en fet Havanna med puku på sig på ett lyxhotells nattklubb någonstans söderut. Omringad av brudar.

Så minns jag sommaren 1989 då jag var med familjen på någon löjlig sommarteater vid Raseborgs ruiner. Jag minns att under pausen så går det två typer framför oss upp till slottknektens stuga. Ena hade militär-camouflage byxor och gick barfota. Jag tyckte det såg komiskt och paradoxalt ut. Att var e kängorna liksom.

Så sade han såhär åt sin kaveri med farkkurock, halvlångt skägg och någon solhatt på huvudet: Man får Öööl däroppe! Så vände sig kaverin om och sade: Ja vet de! Liksom i ivrig ton. Man märkte att dom ville ha öl :) Dom var lite i ölnousun från förut redan verkade det som. Tror inte dom såg på teatern, dom var där annars bara.

Det är förresten nog på det lilla sättet, att ADHD/ADD inte är några riktiga sjukdomar alls. Adhd är att bara att man är hyperaktiv och okarismatisk och irriterande energitjuv, och ADD betyder bara att man är en klumpig och blyg och okarismatisk "drömmare" Varken mer eller mindre. Det är snarare namn på personlighetsdrag än på någon sjukdom. Som ADHD:s "fafa" psykiatern Leon Eisenberg själv erkände på sin dödsbädd: "ADHD is a prime example of a fictitious disease" Det är bara bullshit och humbugeri med andra ord! Och vuxna människor tror på det! Hahaah..

Det finns ju inte varken någo MBD som det hette först, DAMP, ADHD eller ADD!  Det är precis en sådan åsikt jag hörde redan på 90-talet. Det är bara någon skit-diagnos som gör att man mystifierar barnet för honom/henne själv, och får henne/honom att känna sig ännu mer skit bara (då han får höra om att han har någon sjukdom, ADHD/ADD) Fattar man inte hur ledset och sorgset barnet kan bli då vuxenvärlden sätter sådan stämpel i pannan? Istället borde man lära dom att försöka slipa bort okarismatiska och energitjuvs-drag från deras personlighet. Ger man en diagnos blir ju barnet bara ännu mer bittert. I bästa fall dock Vittu, ja ska visa dom!-mentalitet.

Goda nyheter för barn som blir sorgsna av att vuxenvärlden stämplar dom. Det är bullshit! Det finns ingen ADHD/ADD "på riktigt". Det är bara okarismatiska personlighetsdrag, koncentrations-svårigheter och inlärnings-svårigheter, som man kan träna bort bara man är medveten om dem och ser sig själv i tredje person, och inte är egocentrisk.

Karismatiska människor som är impulsiva och så säger man inte åt att de har ADHD. Där är ett exempel på hur det bara används då folk i princip märker att man har någo barnsliga, energitjuvsdrag, eller något liknande.. Så återigen: Det finns ingen sjukdom vid namn ADHD/ADD. Det är barnsliga, okarismatiska, blyga personlighetsdrag det är fråga om, men ingen SJUKDOM!

Jag minns i Kotikatu så var den yngsta flickan Tuuli i Partanens familj och hade någon ADD-aktig problematik. Mamman försökte förklara åt henne på ett finkänsligt sätt att hon är lite avvikande från andra. Tuuli, en flicka som då var 9, gick ut ur rummet medan hon sade: Mä tahtoisin vain olla ihan tavallinen! Och morsan sade ingenting men såg ledsen och besviken ut för att hon inte lyckats förklara åt henne. Det är ju jättetokigt då fullvuxna människor får för sig att förklara någo dylika greuelhistorier för barn, fastän på ett finkänsligt sätt! Barn förstår nog Det är just sådanahär saker som gör att vuxna mystifierar barnet för dom själva, vilket är obehagligt för barnet. Fast det bara var en tv-serie, så var det ett bra exempel på en sådan situation-fast det bara var teater, men mycket trovärdig sådan.

Jag läste just om kulblixtar! Fascinerande saker. Det kom en kulblixt in i köket då det åskade åt kaverins farsa engång påstod han, och min mommos morsa såg en kulblixt då det åskade engång som ung. Den dök mittiallt upp i rummet och försvann lika hastigt som den kommit. Hoppas jag också en dag får se en kulblixt. Det sku va jännä! Fast det nödvändigtvis inte är fråga om en blixt, utan något annat fenomen som uppstår i samband med åskväder. Man vet inte vad det är. Det finns bara teorier än så länge. Och det finns antagligen olika sorters klotblixtar med.

Clas Svahn skrev mycket intressant om klotblixtar någonstans vill jag minnas. Han är för engångs skull en journalist med mycket intressanta tankar och spännande saker att skriva om.

På tal om det. Skeptikernas förklaringar, dom låter först inte så sällan både tokiga och osannolika! Det är som om dom inte skulle ha bemödat sig att forska i det de argumenterar om alls, utan kommer bara med någo teko-ironiska liibalaaba-förklaringar. Åtminstone ibland. Som då det var kutym ännu på 80-talet att vetenskapsmän inte riktigt trodde på kulblixtar-så förklarade dom med att det folk tror är en klotblixt är en bild kvar på ögats näthinna från en riktig blixt, ungefär som man får om man blir fotad med en kamera med blixt!!  Joo, en sådan fläck på synfältet kan ju också fräsa och väsa och avge rök, ställa till med bränder och brandskador på folk samt explodera, och lämna hål i fönster. Och en sådan bild i synfältet ser ju alla andra också och lyser starkt som en glödlampa. Yeah right... Ibland är skeptiker riktigt roliga! ;D Man får skratta åt deras fåfänga försök till förklaringar :D

Andra roliga förklaringar av skeptiker är då någon fotade något sorts ljusfenomen över skogen (kan ha varit nåt slag av "irrbloss" metangaser som antänds, eller något liknande antar jag) Så var det en skeptiker som sade att han bara fotat en uggla! Det är nog ganska extraordinärt om man fotar ugglor i mörker från typ 70 meters avstånd. F.ö. är inte ugglor självlysande och 10 meter i diameter!

Eller detta: Påstår inte heller att det var invasion från yttre rymden eller något, men "något"fenomen nog, om det stämmer. Några människor hade sett ett stort silverlysande klot som hade svävat i full fart ovanför trädtopparna. Skeptikernas förklaring: Det var Venus, som råkade då vara ovanligt ljusstark. Jepp. Och Venus svävar ju i full fart ovanför trädtopparna och är typ 20 meter i diameter. Yeah right....

Haha, riktigt komiska kan domdär skeptikerna vara ibland, som sagt! :D

Det kanske var någon form av plasmafenomen, eller klotblixt eller något? Något sådant tror jag.

Alla borde läsa boken "The Science Delusion" av Rupert Sheldrake. Där förklarar han på ett bra sätt hur ett antagande har blivit en dogm inom vetenskapsvärlden. Antagandet att universum är mekanistiskt/materiellt, och att det inte finns något bortom. Samt att man därefter i princip menar att det som inte är vetenskapligt bevisat, finns inte. Att man kastar ut barnet med badvattnet så att säga. Det att universum är mekanistiskt är bara ett antagande, som ses som en sanning i den dogmatiska vetenskapsvärlden! Och han förklarar vidare hur vetenskapen skulle vara mycket roligare och mer attraktiv för icke-insatta, utan denna trångsynta dogmatism, inte helt olik katolska kyrkans stela dogmer.