Ett barndomsminne som har med språk att göra.

Jåå ja minns sommarn 1985 då jag var utanför barndomshemmet och cyklade. Sådär som lortar nu gör. Cyklar av och an för att man tycker det är roligt.

Så kom det 4-5 pojkar som jag inte alls kände och kom cyklande. De stannade där och talade med mig. De var finskspråkiga, och jag talade ju också finska med dom. Diskussionen kom in på svenska och en av dem sa att han kan svenska. Den andra pojken sade: Kyl mäkin osaan!

Sedan skulle vi alla säga på svenska hur gamla vi var. Jag sade att jag är 8. Så sade ena pojken att ja e 9 år och så och så många månader. Så sade ännu en pojke att Ja e 9 år å ja kommer int riktigt ihåg hur många månader. 

Jag kände mig nologer då jag inte hade tänkt på hur många månader jag är.

Det var aldrig tal om något svenskhat där. Och det är vad jag märkt nog ett rätt så marginaliserat fenomen åtminstone här i byn. Ömsesidigt är det nog. Nog har finlandssvenskar också haft fördomar mot finskspråkiga.(Ekenäs är väl mera så, men Ekenäsbor tror ju sig också vara lite bättre finlandsvenskar än andra finlandssvenskar, så) Personligen är jag tvåspråkig "blandras" så jag känner mig lika hemma i båda språkgrupperna. Men vilken TUR att jag inte är rikssvensk!! ;-) Hej, detdär var menat som skämt mot våra rikssvenska bröder på andra sidan av viken. Hoppas ingen rikssvensk blev KRÄNKT. Vi slår er i Hockey ännu engång någongång. SUOMI FINLAND PERKELE! :-)

Det att jag har foten i båda kulturer uttrycker sig b.la. på det sättet att jag tycker om och förstår mig på sådan finsk musik, som finlandssvenskar i regel inte gör. Som Juice Leskinen t.ex. Ändå har Juice gjort en låt som han sjunger på svenska. Han var en beläst och intelligent man, fast finlandssvenskar i regel tycker att han var en juntti, vad jag märkt. Fördomar finns det så mycket av.

Hehe. Som en kompis då vi såg på Kaurismäki brödernas rock dokkare "Saimaa Ilmiö" från 1981 kommenterade skrattande då Juice Leskinen var på scenen: Sådär kan man nog bara sii ut i Finland!

På tal om artister. Morsan diggar ju Evert Taube. Jag minns någongång typ 1987 då hon hade lånat någon Evert Taube-skiva från bibban, så såg jag i inre fodralet så var det några bilder på Evert Taube. På en bild minns jag att han såg lite allvarligare ut och var bakom en såndän gammalmodig mikrofon, som jag som barn tyckte att såg kuslig ut. Och på en annan bild var han redan en gammal gobbe, men spelade friskt på sin luta med friliggande bassträngar och såg jätteglad och livlig ut medan han sjöng. Ungefär som att han skulle ha sjungit: ÅÅ HEJ ÅÅ HOPP, OCH EN FLASKA ROM!!

Han var ju en tagarkarl nog, och drack rätt mycket, så inte är det omöjligt.

Vad Juice sade, att han avskyr olika flockar och flockmentalitet i en intervju från år 2000 som jag såg på i youtube. Han sade typ att om man ansluter sig till någon viss grupp att då intervjuaren frågade att : Miten sitten ihmisen käy kun hän massaan asettuu?  Så svarade Juice: Hän hylkää ihmisarvonsa, aivoille ei ole enää mitään käyttöä.   Det är inte politiskt korrekt att säga så nuförtiden, då alla så starkt måste ta ställning. Alla måste t.ex. kalla sig för feminister, för att vara "goda" människor typ nuförtiden. Det var sådan mentalitet som Juice absolut var emot. Som då någon, uppenbart förvånat, frågar: VA?! ÄR du inte feminist?!  Öh. Näe? Alla är inte såna flockmänniskor som du! Skulle jag svara. Man får fritt vara vad man vill, jag bryr mig inte alls eller får med istappen i reven moralpanik om någon är feminist, kommunist, nationalsocialist, eller vad som helst- men om man börjar angripa en för att man inte är anhängare av någon speciell "ism" så då skulle jag med gott samvete svara just så.

Han sade också att han alltid känt sig lite utanför, även i gäng som människorna är liknande som han , för att han är så sjuttons blyg. På något vis känner jag onekligen igen mig i det vad Juice sade. Jag är rätt blyg, men det visar jag aldrig upp nuförtiden. Tvärtom, ger jag nog ganska socialt intryck tror jag. Inte visade Juice heller upp sin blyga sida precis, fast han var sjuttons blyg egentligen.

Så har jag också alltid känt mig lite utanför i typ någo keikkor och så, där det är folk som ser ut som mig också. Men även bland släkten. Jag är mera en betraktare av mig än följare eller någon "cool" krog-clown. Men intet fel i det. Betraktare har det alltid också funnit.

Nåja. Vi är ju alla barn av vår tid också, så nog är det ju såklart kollektivt. Jag kanske är mer kollektiv och lik andra än vad jag anar. Åtminstone är jag inte någon "individualist".  Människan är ett flockdjur, och människan är inte något isolerat väsen. Allt är energier som går igenom allt. Jag menar att människohjärnan mera är som en egots "antenn", som bara koncentrerar och kanaliserar energierna i ett illusionärt ego. "Antenn-teorin" förklarar också saker som telepati. Kanske även energierna är illusionära, om kosmos är en illusion och den verkliga verkligheten finns bortom kosmos ramar?

Nu menar jag antenn som en metafor, om någon nu inte förstod det.

Bara en så enkel sak, som att jag aldrig har någo andra byxor än jeans på mig, så gör att jag bara på det lilla sättet är barn av min tid. Svarta eller blåa, men alltid jeans. Aldrig nåt annat.

Jag drömde en jävla stil dröm häromnatten! Jag drömde att jag var i Klaus Schulzes studio på 70-talet och talade med Klaus Schulze. Han såg ut som på 70-talet. Hans studio var på något sätt uppe i Karis vattentorn/observatorium, i ett mellanrum innan man kommer in i observatoriet. På något sätt förstod jag honom bra, och jag talade också ganska bra tyska i drömmen, fast jag annars är dålig på tyska. Så jag kunde bra kommunicera med honom.

Så spelade han något stycke som lät ungefär som hans första och min favorit Schulze-skiva "Irrlicht" från 1972. Fy faan vad det lät bra i drömmen! Skulle jag vara musiker, så skulle jag försöka återskapa det jag hörde i drömmen. Tydligen kan man drömma stil drömmar ibland fortfarande! Klaus Schulze är en av mina favoritkompositörer absolut! Irrlicht skivan låter så ovanlig, för att han använde sig av en söndrig orgel då han spelade in den, och satte ännu till att det vad han hade spelat in i studion, spelades baklänges på LP:n. Med resultat en jättekall och rymdig skiva. Spacemusic i ordets sanna bemärkelse, eller Kosmische Musik, som man sade i (väst)Tyskland den tiden. Lyssna  på den i youtube vetja! Eller köp den på cd eller LP-ännu bättre! Jag hörde den första gången oktober 1999 hos mitt då en kaveri hade den då han hälsade på. Bandade den på c-kassett, tills jag köpte den på cd september 2000. Nu har jag den i två olika Cd-tryck, samt på LP. En av mina favoritskivor genom alla tider!

Ett annat mastodont rymd-mästerverk är Tangerine Dream's "Zeit" likaså från 1972. Det är jättebra det också. Det är mera "deep space" atmosfär, medan Irrlicht mera är "cold space" tycker jag. Irrlicht är också som att man sku vara vid nordpolen en smällkall vinternatt och se upp mot stjärnhimlen. Sådant intryck ger den åt mig iaf. MYCKET bättre än någo mainstream-skit!! Det skulle vara en ära att någongång få skaka hand med Klaus Schulze! Hans musik har betytt verkligen mycket för mig de senaste nästan 20 åren.

Som det var någon som kommenterade om Irrlicht på youtube:
"One of the most powerful, dramatic ,mind blowing and intense albums I ever heard in my life. I urge everyone to listen to this classic with a open mind and with the volume up to 20."

Och en annan:

"+Earl Brown   I agree....the true dark side of the moon...no musical recording comes near this work."

Och:
"It blows your mind away....haunting and disturbing material, a masterpiece, thanks Klaus."

Och:
"I vividly remember bying this album on digipack CD around 2009. One night when I had the house all to myself I put this album on and doused all the lights. The moment the sweeping organ notes emerged from the darkness it felt as if my body was struck by a lightning bolt. It's the only time I've actually had chills run up my spine perfectly synchronised to the music itself. Undoubtedly one of my favourite albums of all time..."

Jag håller med i allt vad dessa kommentarer säger.

Jag kom nu mittiallt bara ihåg en dröm jag drömde i slutet av januari 1999. Jag var med hela "HAGU98" gänget från min dåvarande skola i en sorts "bussbåt" Som var som en buss, men det var en båt-ute på Läppträsket. Vi talade där i bussen med varandra. Vi stod alltså upp och talade med varandra och en brud frågade mig något rätt glatt (lite blygt?) som jag inte minns. Jag såg mot visarklockan framme några sekunder, och började fundera på om detta är en dröm?

Det var liksom surrealistiskt/psykedeliskt att vi flöt där ungefär vid Läppträskets vänstra sida på denna båt. Det påminde typ om en såndän "citybåt" med stora fönster, som finns i många storstäder som det rinner en å/flod igenom, och som brukar kuska främst turister. Ni vet typ vad jag menar, fast jag inte vet vad dom officiellt heter. Bara att den var lite mera bussaktig. Så hoppade det en levande liten mask ut ur min telefon. Den hade haft sin roll i "Mato"-spelet, som alla kännykän hade då den tiden, och som jag också spelade. Jag drömde att det var en levande mask, som hoppade ut ur min telefon medan jag satt där i båten :D

Så drömde jag i slutet av augusti en fredag 1998 också en dröm som hade med Karis vattentorn att göra. Det var något finskt Black Metal-band som hade en låt där dom sjöng såhär: Nyt lähdetään ylös vesitorniin/Astraalisesti leijutaan hissinkuilua pitkin

Alltså det finns ett gammalt hissschackt i Karis vattentorn, men ingen hiss. Bara ett mörkt gapande svalg där. Bakom dörren alltså. Det tyckte jag var spännande som liten. Att det liksom var ett svart gapande svalg där bakom dörren (som ju var i lås.) Skulle man ha öppnat dörren, skulle man ha fallit rakt ner. Det var den hissikuilun som dom menade i lyriken i detta bm-band som jag drömde om.

Och så drömde jag engång 1984 att jag var i lekis igen. Och jag satt surt och såg ut från fönstret ut på gården i musiksalen, medan lekistanten spelade på piano, och de andra lekisbarnen sjöng någon barnsång, som gick typ: Trallalalalalalla-LAAA,LAAA, LAAA!!!  Typ: Det var en sån jätte-fiin daaag! Och så tog den slut. Så pratade jag med ena lekistanten Kerstin i lekis, och hon sade något argt, medan en såndän Anna glodde på mig-en av barnen. Så var min lärare i ettan och tvåan Gunnel också i lekis, och hon blev arg på mig och ropade: SAATANA! PERKELE! Haha, det var så humor i drömmen, att en gammalmodig "fröken" som hon var-en riktigt gamla tiders lärare-så skrek hon så! :D

I ettan så hotade Gunnel en med att skicka en tillbaka till barnträdgården stundvis. Och jag min daiju gick nästan typ på det i ettan! :D Det var typ det värsta man kunde tänka sig i den åldern, att man skulle bli skickad tillbaka till barnträdgården. Sexornas pojkar gjorde narr av den tanken, då de satt upp en plansch på väggen i första våningens korridor att det och det datumet klockan det och det, så skickas trögisarna tillbaka till barnträdgården. Gunnel måste även ha hotat dom i tiderna, då de skämtade om det, LOL!

Nu, då det är 20-årsjubileum sedan det var det legendariska året 1999 så tänker jag försöka kort alltid berätta vad jag gjorde exakt dessa tider för 20 år sedan. Ja drömde ju om dendä bussbåten riktigt i slutet av januari 1999 en lördag. Med andra ord 30.1.1999. Men jag minns andra saker jag gjorde den dagen också som jag kommer att berätta då dagen närmar sig.

Nu för 20 år sedan så hade skolan i Ekenäs börja och allt var vardag liksom. Typ Pohjolan Liikenne och en sur busschaffare med mörkt hår och mustasch  minns jag från den tiden, då jag brukade ta mig med buss till Ekenäs då.  Jag lyssnade mycket på Pelle Miljoonas "Moottoritie on kuuma" låt då också. Och det var smällkallt och stjärnorna tindrade minns jag. Sedan körde jag och en kaveri omkring i Billnäs och rekognosera, då kaverin var efter en brud som bodde där. Det var en smällkall söndagskväll som vi körde omkring där och rekognosera.

Jag minns att engång 1987 då jag och morsan åkade hem från hennes jobb dit jag kommit direkt efter skolan (det var 2 km hej! man sku lika gärna ha kunnat gå!! :D) Men iaf. Busschaffarn steg in i bussen då den var vid Fokus och han såg att det hade stigit in folk i bussen medan han var borta. Och det var just den sura gobben med mustasch, för jag kände igen honom då jag igen började se honom 1998/99. Han sade argt: Jumalauta, mä olin hetken tuolla toimistossa, ja tänne keräntyy jostain heti väkeä. Teidän pitäisi odottaa ulkona!! Blaablaablaablaa, sade han något surt. Men vi gick fram alla och betalade, så slutade han gnälla och bara körde surt. Vi tyckte att han var jättekonstig. Och då cirka 98/99 så var det någon sur busschaffare som hade fått klagomål som just körde i Pohjolan Liikenne hörde jag av morsan, och jag misstänker att det var han.

Haha, då jag 1990 lyssnade på Black Sabbath-låten Paranoid så visste jag inte vad det betydde, men jag antog att det var typ någon biblisk term eller så, då det var Black Sabbath. Jag tänkte mig att någon vuxen skulle förklara typ något bibliskt svammel som att typ såhär: En Paranoid är en stor fest, som är typ engång på 2 miljarder år, där gud och djävulen möts som vänner och med änglarna och demonerna på varsida av bordet, där dom rådslår om olika saker, och sedan äter mat och dricker vin tillsammans Haha, jag hittade just på en egen biblisk myt! :D Något sådant svammel skulle man kunna tänka sig skulle kunna stå i typ bibeln.

Det var nog förresten en varg jag såg för en liten tid sedan. Samma varg hade synts till i närheten typ en vecka senare, samt att det hade varit vargspår på Läppträsk-isen. Och det såg precis ut som en varg. Formen, svansen, färgen allt vad jag såg. Som det heter "If it walks like a duck and looks like a duck, then it probably is a duck" eller någo liknande amerikanskt ordspråk som finns.

Nu mindes jag mittiallt bara om en såndän Linda, som gick i samma skola som jag efter högis hösten/vintern 1993, och som var ungefär i min ålder. Jag satt i skolans "aula" och det var ju marktelefoner som var kutym under den tiden ännu. Med tillhörande telefonkatalog. Hon Linda ringde under tidig vintern 1993(typ slutet av november/början på december) hem till morsan sin och började kinas om någo temperamentsfullt. Någon frågade hennes pojkvän vem hon talar med. Pojkvännen sade knappt hörbart: Mamma. Eller man såg det på hans läppar att han sade det.

Så kina denna Linda och talade om "dendär Bodyguard filmen" Något om den filmen kinades hon om också. Alltså den som fysiskt videoband-köpfilm vad jag förstod.

Så skrek hon nästan åt sin morsa och efter en liten stund smällde hon bara fast telefonluren i örat åt morsan sin och sade vid nästa ögonblick argt såhär: Satans, perkeles morsa!!

Sedan sade hon åt sin pojkvän såhär: De e nog bäst att vi far å äta (dvs till skolans matsal), för annars säger dom väl igen: Linda äter ingenting!  Och hon sade det parodiskt i samma tonläge som man sku kunna tänka sig att någon bekymrad tant skulle säga det i. Och "Ääter" i högsvenska istället för äter.

HAHA! Jag kan tänka mig att dom skulle ha sagt så jåå! Hon tyckte inte riktigt om att äta, då hon var rätt sällan i matsalen och åt. Så var det en annan brud som had någo bantningspiller med sig i en mörkgrön ask minns jag. Va de nu sen va för betär Preludin eller någo! :D

Det är förresten den 5.2 i år 25 år sedan jag senast lyssnade på min Venom-Possessed LP! Jag köpte den november 1993 och diggade den inte riktigt, eller den första Venomen som jag köpte var bättre, så det blev att jag lyssnade mera på den, sedan den andra och tredje. Så tänkte jag att jag ska låta bli att höra på den så länge som jag bara kan! Bara på skojs skull tänkte jag så, och nu är det snart 25-år sedan den rullade på min skivtallrik senast! Men snart ska jag sätta på den igen. 5.2 i år, eller så lördagen innan. Tammitusan de ska bli början på februari 1994 nostalgi då!!! Denna skiva kommer att fungera som en tidskapsel, då jag kommer att höra samma låtar  som för 25 år sedan första gången på 25 år!!! Det kommer att bli kul! Sku man bara kunna tillverka en tidsmaskin och på riktigt fara tillbaka till dessa tider och hälsa på!!

Men, Venom nappade inte riktigt på det sättet då just. Men humor band har det ju nog alltid varit. Inte allvarligt på något sätt, men ett humor/komiskt typ skitit rock'n'roll band, som är ännu skitigare och roisigare än Motörhead! Fast sådana jämförelser är out of date sedan typ 80-talet...

Men man blir alltid på glatt humör av att lyssna på gamel Venom!

Nu vet jag förresten vem jag har sett lika ung ut som alltid. ARI KOIVUNEN, för han har alltid också sett jätteung ut. Tack och lov har jag aldrig haft en lika lortaktig röst som han dock-det skulle nu bara fattas det! Men bara för att se hur ung han såg ut då för typ 10 år sedan och för att jämföra med mig själv så såg jag ett typ 10 år gammalt youtube clip på honom då han var 22. Han såg ut att vara 15 där, och folk kommentera så. Eller att han ser ut att vara 14-16 och inte 22. Någon annan tyckte ironiskt också att siinäpä oikea "äijä". 

Då man blir äldre är det bara en fördel, men det var inte alls roligt förrivärlden. Man såg så ung ut att det gick en bra bit över 30 innan folk börja tolka mig som fullvuxen och inte som en under 25 åring naiv "ung vuxen".  Tänk er sedan hur det var att se ut som en teinare då man var 24!! Som det var en från österrike som sade då jag sade att jag var 27 år 2004.: 27!?!?! You look like 20!! Or almost 17!!

Så var det en brud i Ekenäs som sade sommarn 2000 åt mig om jag ens har åldern inne att vara på krog, då jag såg ut som 17 enligt henne. Det är ju lite ledsamt att säga, men inte väcker grabbar som ser så unga ut några känslor hos något yngre, jämnåriga eller äldre brudar än 23. Knappt hos 18 åriga brudar heller, då jag såg ut som 17.  På det sättet var det lite synd, för annars skulle man ha kunnat få något seriöst då den tiden, och etablerat sig kanske. Det är ett skede i livet då det i allmänhet är enkelt att skaffa en livspartner åt sig, då man studerar och träffar folk och det är mer singlar och så. Men i grund och botten blir betydligt mer brudar, både unga och gamla, attraherade av mig nu än då. Var det någon som sade att karar mognar som whisky? Det har jag märkt hos mig själv iaf.

Ari Koivunen är alltså absolut ingenting jag diggar!! :D:D 00-talets värsta mainstream-skitmetal, och soundet polerat på ett just såndänt jättepoppigt och jättedåligt sätt. Urk så skit! Och nå fucking Idols? Jag har aldrig i hela mitt liv sett på varken Idols eller Big Brother.

Tänk att jag inte har tänkt på det förut. Ari Koivunen ser ungefär lika gammal(eller ung) ut som jag sett ut i samma ålder som han. Men annars är det fullkomlig kommersiell poser-meininki hans tempor, tycker jag. Typ Långt hår: check. Nyckelknippskedja: check. Visa pirutecken med handen: check. Gnälla om "heavy" eller "metal" i varje intevju: check.  Förstår ni hur jag menar? Liksom klichéaktigt och poseraktigt.

Tack och lov är inte denna "metal" våg mera i ropet som den var typ dessa tider. Som värst 2006-2009. Varje mainstream "metal"band man hörde i radion var ju överpolerat skit, och i vissa fall även övermelodisk skit-melodierna skulle ha fungerat bättre i pop emellanåt än i tyngre rock. Dessutom var det ingenting nytt alls sedan 80-talet, bara att soundena blivit så överpolerade så det var helt hemskt. Det var det enda nya elementet.

Intet fel i det att det inte är nytt såklart, även jag föredrar gammalt och tryggt så att säga som jag lyssnar på. Banden behöver inte vara gamla, men musiken ska vara så man någorlunda kan relatera till den musiksmak jag haft sedan ung. Men man sku ju tycka att mainstream-folk vill höra nya saker mera.

Vill man höra på "sankarihevii" så ska man sätta på typ Dio's gamla skivor istället för någo 00-talets överpolerade skräp.

Här på denna bild i Iltalehti torde han vara 23-24. Just sådär liten och lortaktig ut såg jag också då jag var 23-24!! Tur att jag inte fattade det själv då, för man sku ju bara ha blivit ledsen, och lite skulle man ha kunnat göra åt det. Testosteron och anabola steroider en ordentlig kur kanske? Men inte just nåt annat. Man ser att han försöker posera seriöst där, men all seriositet försvinner, bara för att han ser så liten och lortaktig ut. Så är det bara.
https://www.iltalehti.fi/viihde/a/200811048536670