Bröderna Dal och Spektralstenarna

Alltså ja kommer ihåg i lekis så kom det en jättebra och rolig norsk serie, en norsk humorserie vid just detta namn. Det var 3 vitklädda gobbar med varsin rolig hatt på sig, varvid en av dem var en propellermössa,  som reste omkring med en liten tidsmaskin till olika ställen i historien. Bl.a. forna Egypten, Vilda västern etc. etc. Samt till andra världskriget då Norge var ocuperat av tyskarna.

Vi lekte engång Bröderna Dal i lekis, i en såndän ihålig "svamp" av plast. Dit det rymdes just passligt 3 personer. "Svampen" var såklart Bröderna Dals tidsmaskin. Storleken var nästan lika också. Enligt lekistanterna var det en "svamp" fast det inte såg ut som en svamp. Till lekistanternas stora förtret så brukade vi pojkar leka att det var en pansarvagn istället. :D Vi lekte att vi var soldater i en pansarvagn, fastän lekistanterna antagligen ville att vi pojkar skulle leka att vi var rara tomtebo-barn som bodde i en svamp istället kan jag tänka mig! Men man ändrar inte på pojkars genetik sådär bara, oavsett vilka fixa idéer som råder. Inte på flickornas genetik heller självklart. Individuella skillnader finns ju såklart och har alltid funnits, helt ok med det fast t.ex. någon brud inte vill träffa sin prins, men bli astronaut istället, men jag talar i regel.

Men vi lekte iaf bröderna Dal i denna svamp jag och två andra som då fick en stund ha festsalen för oss själva. Vi hade jättekul och levde oss verkligen in i att vi var bröderna Dal som reste till det forna Egypten, efter att dom hade gjort det förra gången. Det var verkligen jätteroligt. Ända tills lekistanten Kerstin kom och sade att jag måste göra något annat nu!! WTF?! Jag hade jätteroligt, och hon kom och avbröt oss mitt i leken och sade att jag måste göra något annat!! Dom hade sådan kutym ibland att det var skifte sådär vem som fick vara var, men det var så oprofessionellt och opedagogiskt, att jag mittiallt sku göra något annat då vi lekte så roligt!!

Och så minns jag avsnittet av då tyskarna var i Norge på 40-talet och bröderna Dal reste dit med tidsmaskinen. Jag såg för 10 år sedan igen på det så minns ganska bra. Det var i ett rum i ett hus tyskarnas hemliga vapen, som de skulle förstöra. Jag visste ingenting om andra världskriget eller nazin hit eller dit då jag var i den åldern. Jag visste att Finland hade varit i krig och att äldre släktingar talade om kriget, men ingenting mera. Och jag tyckte spontant att det varit orättvist att Sovjet börjat kriga med oss, fast släktingar var mycket försiktiga med att dra in några ideologiska diskussioner i det hela. Det hade bara varit krig, that's it liksom.

Jag förstod inte att det var tyskarnas hemliga vapen eller så. Och i efterhand sätt var det humor och parodiskt lagat. En mörk mojäng med ett hakkors på sig som surrade grovt och olycksbådande: Hu-humm!Hu-humm!Hu-humm!Hu-humm!Hu-humm!Hu-humm!Hu-humm!Hu-humm!Hu-humm!  Men jag var JÄTTEfascinerad av denna mojäng som liten!! Den hade dessutom ett litet proppskåp med propparna synliga i ett ställe av mojängen, och sådant i sig var fascinerande för mig som liten. Jag tyckte att den såg jättetuff ut och hummandet tyckte jag också hördes väldigt tufft, och jag var grymt fascinerad helt enkelt.

Så lekte jag detta hemliga vapen i lekis. Att jag var det och gick omkring och surrade likadant som det. Ena lekistanten frågade om jag leker att jag är en robot. :D  Vad jag lekte politiskt inkorrekt, att jag var tyskarnas hemliga vapen under andra världskriget!! :D Lekistanten skulle väl ha blivit förfärad om hon skulle ha vetat vad jag lekte, trots att jag som sagt inte visste något om vad det var jag egentligen lekte. För mig var det bara en jättetuff apparat med ett jättetufft ljud. Estetiskt, helt enkelt. Jag var annars också väldigt fascinerad av proppskåp och alla möjliga slags maskiner som liten. Speciellt just eljuttun som surrade och så.

Sedan följande år i lekis, vårterminen 1984, så då var det ju Ritari Ässä och Kittbilen som var kuuminta hottia. T.om. jag fick se på Ritari Ässä på det villkoret att jag efter det omedelbart satte på pyjamasen, borstade tänderna och for och lägga mig.

Hehe. Jag minns då Ritari Ässä kom i repris våren/sommaren 1993, så såg jag på det. Så hade jag sagt åt kaverin att ring någongång efter Kitt. Jag menade typ en halvtimme efter Kitt eller så. Så ringde telefonen då det just slutat och slut-texten kom. Så frågade ja att varför ringd du nu ren? Så sade han: Men du sa ju att ja sku ringa efter Kitt!

Jag ägde faktiskt två Ritari Ässä skjortor som 7. En vit t-shirt samt en röd longsleeve.

Sedan någongång i bröderna Dal ännu, då dom hamnade i en riktig knipa där dom inte kunde ta sig ur, så steg det mittiallt ner ett flygande tefat som tog upp dom. Och så i ett avsnitt så kom det efter det någon sorts stråle från rymdskeppet som gjorde att fienderna fick någo clownkläder istället och blev ännu argare! Haha, det var jätteroligt!

Men till Ritari Ässä. Det blev sedan kutym att vi lagade en Kittbil av dynor i lekis. Tänk så bra fantasi barn kan ha! En Kittbil av dynor!! :D

Jag hade också en såndän Matchbox-Kittbil som jag hade med i lekis ganska ofta. Den var tuff!

Haha. Man uppmanar nuförtiden folk att "Think outside the box" och "Be yourself" men har man några åsikter som samhället inte tycker om, som t.ex. vaccinations-skepticism, så låter det typ såhär:

M..m..m...men..men.. NEJ, VÄNTA! Int på detdär sättet att tänka utanför boxen. DETDÄR är minsann INTE att tänka utanför boxen!! För, för för, föföföföföföföföffö!!! föföföföföföföfö, då föffeli-föff-föff-föö!! För, för föföföföföföföföföföföföföföfö!! Kommer de med sina "seli seli" argument till att man INTE tänker utanför boxen då (Om man tänker oppositionellt och utanför boxen på riktigt. Typ om man är kritisk mot vaccinering av barnsjukdomar eller något. Då pissar de i byxorna av panik och säger typ just : NEJ, VÄNTA!! Du får inte tänka så!! So much for thinking outside the box!! :D eller så säger de typ att "man utnyttjar det för sina egna syften" eller något detta med att tänka utanför boxen. Som om att inte alla sku göra just det!! :D Men nu hittar de sina seli-seli argument till att det att tänka utanför boxen inte gäller dem som tänker utanför boxen på riktigt.

Men det medger de ju inte att det är så) Men det vet vi ju redan. Kom nu mittiallt bara att tänka på det av någon anledning.

Det tappar ju liksom sitt hela begrepp och trovärdighet dylika ordspråk om man sedan inte ändå tänker så på riktigt, utan tänker att det som t.ex. Voltaire sade: Jag hatar dina åsikter, men är beredd att gå i döden för din rätt att uttrycka dem inte sedan mittiallt gäller politiskt inkorrekta åsikter, som just t.ex. om vaccin. Att dom minsann bara utnyttjar det vad Voltaire sa för sina egna dunkla syften.

Och Voltaire skulle vända sig i graven om han skulle höra detta seli-seli argument. Det var nu inte så Voltaire menade det som liksom. Det är främst så att det är tvärtom.

Men ordspråket i sig är starkt och potent, fastän någon skulle försöka förklara bort vad Voltaire egentligen menade. HAHAH! Vilket jävla hyckleri! :D Att det vad han sade enbart skulle handla om  de som har de "rätta" åsikterna :D

Detta är också ett exempel om något som är på riktigt (Voltaire själv) och som är poseri (t.ex. någon "Social Justice warriors"uppfattning om citatet.)

Man kommer att tänka på Loketrätan i den poetiska Eddan, där Loke skymfar gudarna i Asgård och talar rakt om obehagliga sanningar med en nådlös ärlighet och ironi. Liksom bra metafor till folk som sitter på sina höga hästar med näsan i vädret och är "toleranta" och "tänker utanför boxen"-men bara så länge det är systemtroget, mainstream och PK. Och så blir de jättestötta om man skrattar åt dom  och påpekar deras hyckleri för dom. Loke i sig kan också bland annat fungera som en metafor för en människa som säger rakt och nådlöst ut sanningen, istället för att smyga och sopa under mattan och låtsas som det regnar, som folk ofta gör.

Google  ska tydligen sluta med sin blogger här. Men inte ger jag väl upp. Jag ska försöka hitta nåt annat ställe att blogga på och meddelar i tid här. Men det är i april först.  Så hav förtröstan.

Hehe. Jag tänker på brudar i min ålder som är sinkkun för att de är så nirsoga. Det för osökt tankarna till den gamla tyska barnboken "DrummelPetter" eller "Pelle Snusk" som den också översatts till. Där finns det vulgära exempel på vad som kan hända åt olydiga barn. Som det var ett barn. Som det var ett barn som såg så friskt och välnärt ut, och varje dag lydigt åt sin soppa. Men en dag krånglade han och hoppade, dansade och skrek: Jag ingen soppa äta vill, nej ingen soppa åt mig! Så var det bilder då han krånglade och krånglade och blev smalare och smalare för varje dag, och på den femte dagen var han död.

Man kan tänka sig en ung och vacker brud i 20-års åldern. Så blond, smal och vacker. Och bra åtgång hos karana. En dag började hon krångla och ropa och dansa; Jag ingen karl hava vill! Nej, ingen man för mig!

Så fortsätter hon att dansa och ropa sitt mantra. Hon blir 40, 50, 60 och äldre och äldre och rynkigare och rynkigare. Ännu som 100 är hon på ålderdsomshemmet och ropar och dansar: Jag ingen karl hava vill! Nej, ingen man för mig! Så hennes promenadkäpp svingar i luften och löständerna flyger ut käften, jättegammal, vithårig och rynkig. :D

Såhär skulle dikten gå:

Den unga Hilda var så vacker och smal och ljus och smärt
Hennes liv var bra, ty jämnt karar hon kom åt, och gick på dejt utan gnäll och gråt

Men så en dag hon skrek såhär: Karar fårskallar äro, jag går aldrig mer under en kar ner, jag går aldrig på dejt mer. Jag ingen karl hava vill, nej ingen man för mig!

Och följande årtionde, som ni kan se-har Hilda åldrat ack och ve!
Men åter skriker hon såhär: Jag ingen karl hava vill, nej ingen man för mig!

Efter 30 år, titta blott, var Hilda grå och skynklig som ett äppelskrutt
Och ändå skriker hon såhär: Jag ingen karl hava vill, nej ingen man för mig!

Efter 40 år var hon minsann som ett såll, men ändå skriker hon såhär: Jag ingen karl hava vill, nej ingen man för mig!

Efter 50 år, vilken nöd! Efter 60 år hon var död

Hehe. Hoppas ingen nu känner sig kränkt. Jag kunde inte bara låta bli! Man ska int vara så tosikko och blomsterhatt så man tar illa upp av detta. Detta var på humor menat, och överdrivet på flit. Då det var menat som en liten ironi åt kvinnor som är ikisinkkun.

Jåå så minns jag fredagen 9.2.1990, då det var total månförmörkelse. Det var stil. Jag lyssnade på Alice Cooper's Poison kassett samma kväll och var ute med en kompis och såg på månförmörkelsen. Vilket var en total månförmörkelse. Nuförtiden kallar ju Iltaltehti och dylika tidningar helt vanliga fulla månförmörkelser för typ SuperDuperHyper-Verikuunpimennys!!!! Fast det är en helt vanlig total månförmörkelse.

Det var en vecka efter att min klass, 6A, hade ställt till med minidisco i lågis festsal. Det är också ett kul minne. Då var man så en liten oskyldig lort. Tänka sig så man ändrar sig så hastigt i dessa unga år. Då var det lite förbjudet och rebelliskt att i smyg äta karkki i skolan. Då man kom till högis så var det ju som typ bästa Perestrojkan eller typ Alexander Dubcecks Pragvår 1968, då man fick äta karkki i skolan!! Men annars var ju lågis barnvänligare än högis, som ju var fängelseaktigt och brutalare, med hierarkisystem och lärarna som plitar osv. Jag lekte faktiskt ibland i högis att jag var fånge i ett fängelse! :D Såndän tyst roll-lek endast för mig själv liksom.

Men jag var nog väldigt stolt över att jag snart skulle få börja i högis då vårterminen 1990. Jag såg framemot att få börja högis med spänning! Lågis kändes gammalmodigt och förlegat. Som vuxen är det svårt att sätta sig in i hur spännande och bra det känns för ett barn som går på sexan, att snart få börja i högis.

Jag fick ingen nostalgi tillbaka till lågis alls då jag var "stor" och var i högis, men i vuxen ålder är det nostalgiskt att tänka på både lågis och högis, fast det var helt annorlunda tidsepoker i livet. Man kunde vara glad för så lite i lågis. Fredagseftermiddag, klassföreståndaren Kerstin på bra humör och talar med oss ungar om allt möjligt. Nyaste EOS fick man ibland på fredagar, som man satt i skolväskan och hem och läsa. Eller först vanligtvis till morsans jobb då jag var i 3:an och 4:an (Hos dagmamma i ettan och tvåan, samt gick ensam hem i femman och sexan) Och där satt man i sitt rum och typ läste Eos och lyssnade på Tarot eller någon annan bra musik med sin mankka. Visst blev man då redan förtjust i flickor fast man inte var könsmogen! Kanske tänkte man på någon flicka från klassen också.. Och kanske åt något gott efter maten. Hyggliga föräldrar som försörjde mig, och inga ansvar behövde man ta själv. Mycket värre skulle det ju ha kunnat vara. Och alla ongar får inte den lyxen som små.

Tänka sig att man VILLE bli vuxen så snabbt som möjligt!! :D Eller egentligen ville jag inte bli helt vuxen, men "tuff" tonåring och högispojke. Det var det som var min stora dröm i lågis, och som jag såg framemot. Inte att vara fullvuxen faktiskt. Men man såg dom som nästan vuxna i lågis.

Efter att jag gick ut högis fick jag faktiskt högisnostalgi. Drömde flera gånger under 1994 att jag var i nian igen, och i högis. Den drömmen slutade sedan klassföreståndaren Iris Juntunen kom ut ur lärarrummet till aulan och ropade åt mig i drömmen att jag har gått ut nian för länge sedan!! Och hon var arg på mig för att jag var i högis. Efter det slutade drömmarna om att jag gick i högis igen. Stark högisnostalgi hade jag dock fram till 1996. Det var typ samma effekt i mikrokosmiskt perspektiv, som då ryssarna längtade tillbaka till Sovjetunionen under 90-talet.

Jåå så minns jag den partiella solförmörkelsen 11.8.1999 här bara nu mittiallt. Den var typ 90% solförmörkelsen, så det blev lite kvällsfiilis fast det var mitt på dagen. Det var mulet då, men regnade inte. Det var kul. Jag minns att jag stod ute och märkte att det faktiskt blev lite dunklare mittiallt. Det var roligt. Vid samma tider ägnade jag mig mycket åt lucid dreaming, samt spelade ett spel vid namn Theme Hospital. Jag mindes att det sedan stod i västis om att det blev lite kvällsfiilis eller något liknande under förmörkelsen.

Jag var på en hemsida som levde då. En svensk organisation vid namn Dragon Rouge hade en hemsida då med ett forum där folk skrev löpande. Den var kul att följa med. Där var det någon som skrev att han trodde att, då solförmörkelsen var total i Rumänien, att en gammal rumänsk myt om att månen slukas av en drake hade att göra med denna solförmörkelse. Fast det var nog väldigt långsökt spekulation.

Så minns jag torsdagen den 18.2.1999-torsdagen innan sportlovet. Jag hade natten innan drömt att det var 70-tal och jag såg 3 bilar som stod parkerade: Möukk(Fiat 600) Önyyk (Mini Morris) och Tipparellu. Alltså möukk och önyyk var smeknamnen jag hade på dessa bilar då jag var 4-5 81-82.

På morgonen tänkte jag fara med buss till Ekenäs och skolan. Men en f.d. klasskaveri kom med sin röda bemare och jag fick kyyti av honom just som bussen vände till Ekenäsvägen från Kilabackan.

Han talade stup i ett inne i bemarn då vi körde till Ekenäs. Eller då han körde och jag åkade. Det var ett fint solskensväder, men kallt. Någon brud körde om oss i ett skede och vi undrade varför nu hon had så bråttom. Vi talade om ditta och dattan och om brudar och om ett bra band som vi båda hade hört på Radiomafias program Metalliliitto på onsdagskvällen. Ett svenskt band vid namn Terra Firma, som jag köpte cd:n av april 1999 och som jag ännu diggar fullt. Det är lite gammal Black Sabbath-aktigt men ändå med egen stil. Det är "70-talsaktigt" utan att vara direkt 70-tal så att säga, Enorm 90-talsnostalgi alltid då man lyssnar på Terra Firma!

Det är så bra så jag tror nästan att jag ska länka till information om bandet: https://www.metal-archives.com/bands/Terra_Firma/1186

Och alltid då jag hörde låten Spiral Guru, så tänkte jag på tekkalärarn i högis! Och engång april 1999 då jag drömde om en smurfn och om en bil som lät: Ninn!Ninn!Ninn!Ninn!Ninn!Ninn!! och som jag vaknade, så var det morgontidnings-posteljonen som var utanför med en Wartburg! Men jag drömde nåt om Terra Firma också under samma natt.

Så på fredagen 19.2.1999 var jag utanför handelsbyggnaden. Han stod också där, fast han studerade till tradenom, en skola högre ett stenkast ifrån, men han frågade om ja vill ha kyyti hem? Så sade jag jo tack! Så åka ja hem med honom på fredagseftermiddagen. Då sken solen också och vi talade om brudar och han talade om Aftonbladet Chatt och sade att det kan vara en bra kanal till att träffa nya människor!

Och han fortsatte tala om att jag kan fast bekanta mig med brudar som tycker om Black Metal via det! Att det finns av alla sorter i Aftonbladet Chatt! Och han höjde det typ till skyarna. Testade det sedan, men hade inte tålamod att fortsätta med det.

Jåå, ja läste häromkvällen om ett UFO-fall som sägs ha inträffat i Vilhelmina 1967. Det var så, att det var en familj som från deras ödsliga gård såg någo konstiga Ufo-aktiga klumpar som svävade i skyn mitt på natten, som sedan paina iväg i full fart. efter var det typ 30 minuter, men lite senare kom det mindre föremålet tillbaka, men for igen.

Jag läste om fallet redan som lågisongi på 80-talet, men råkade av en slump läsa det igen nu.

Jag är den siste att tro att det handlar om utomjordiska besökare. 95% av fallen kan förklaras med något känt och naturligt eller rentav inbillning och mytomani. Men det finns en liten hård kärna som inte kan förklaras med allt detta. Jag tror det kan vara fråga om en slags kollektiv inre upplevelse, eller att man alla kollektivt missuppfattar något spontant av vetenskapen okänt naturfenomen som ett flygande tefat. Det sista jag iaf tror är att de är konkreta fysiska saker. Eller i mycket få UFO-fall kan det ha varit fråga om något topphemligt militärt experiment. Och då har det ju varit fysiskt och konkret.

Det som jag tycker är konstigt, är att det just är UFOn som framkallar en sådan typ folklig vrede om folk säger sig ha varit med om en sådan upplevelse. Nävorna ungefär börjar vifta och folk blir jättearga och tycker att det är gälit flum. Alltså man får och ska ha ett visst skeptiskt lynne till dylika fenomen och vad folk säger sig ha sett för UFOn -men jag har aldrig förstått mig på att folk blir arga av att någon säger sig ha sett ett UFO? Kan det ha att göra med en undermedveten rädsla? Att de egentligen är pisiliirut jätterädda för ufon, och sku de själv se något okänt ljus på himlen de inte kan förklara, så skulle de kanske bli så rädda så de skulle pissa i byxorna av skräck?

Och förresten, då de nu blir så arga och upprörda över att folk säger sig ha sett Ufon-ändå hör de själva oftast till en organisation som tror på jungfrufödsel!!! (kyrkan)

Men man borde seriöst forska i detta anser jag. Liksom försöka greppa tag i fenomenet. Kanske det sku få sin förklaring.

Och jag tror inte att de i Vilhelmina hittade på heller. Det var en hel familj och de var inte sensationslystna, utan  berättade det för en bekant, som berättade saken vidare och tidningarna nappade på det sedan.. en av flickorna i familjen blev mobbad och kallades för "Rymd-Åsa" sedan i skolan efter att tidningarna hade skrivit om händelsen. Väldigt civiliserat beteende det också då, huh? Farsan i familjen försökte ringa polisen under händelsen, men hans händer darrade så så det inte gick. Senare sade barnen i familjen att "Det som var det värsta var att pappa blev så rädd". Just typ att karn i huset blir rädd, då är det väl obehagligare för de som redan är uppskrämda och rädda kan jag tänka mig att det var. De såg dessa "föremål" från fönstret. En mörk molnbank? Men moln far inte upp och ner och rör sig i samma område typ en halvtimme och sedan mittiallt painar iväg som ett sträck. Pojken i huset for t.om. ut på backan för att se, och han tyckte sig höra ett visslande ljud då "det" for iväg.

Pojken ville ta älgstudsarn och skjuta mot "föremålen", men de andra hindrade honom från att göra det. De visste ju inte vad "det" var och vad konsekvenserna kunde bli.

Fast det är klart. Jag har alltid tyckt om att läsa och se på program om ufon med ett öppet sinne, men ser man vissa riktiga UFO-troende så skakar man på huvudet åt dom. Man blir inte arg men bara skakar på huvudet och tänker att nej hoh-ho! Men det är fråga om personer som berättar saker som att de blivit gravida med ufogobbar och liknande, som om att det vore en absolut konkret sanning-och avfärdar varje tanke på att det är fråga om inre upplevelser med en grimas. Eller annars bara är flummiga helt enkelt.

Som det var någon kvinna som berättade om att då hon låg i sjukhusets förlossningsavdelning så var det en uggla som satt på en gren utanför fönstret och tittade på henne. Det tolkade hon som om det var ett tecken från Ufona, och att det hade något samband med hennes ofödda barn :D

Och så då kamerateamet kom och intervjuade någon UFO-troende kvinna som bodde i en vanlig höghuslägenhet någonstans i Finland, så öppnade hon dörren och sade Pöö! med en alien-mask på sig och tog av den och börja fnittra och ha sig. Sedan filmade dom då hon bad någo Kristuksen ja kosmoksen nimeen och bad om att få kontakt med humanoiderna också.

Det allt kom på tv på 90-talet och det var så flummigt så jag tänkte att hjälp! Vafan?! Att man absolut inte ville bli associerad med sådana människor, bara för att man tycker det med ufon kan vara spännande. Men det är ju skillnad som natt och dag om man är absolut övertygad och ser sig som en "kontaktperson" än om man säger sig ha sett något-som man inte vet vad det är -men som gav ett konstigt intryck-som just familjen i Vilhelmina. Ett fall som är i gränslandet mellan det och "troende"-men som ändå är  intressant som berättelse är fallet med Betty och Barney Hill och deras "Pannkaks-Ufo" som de säger sig ha blivit förföljda av på en nattlig landsväg etc.. Barney trodde inte på Ufon och tyckte det var pjåsk, men kunde ändå inte förklara vad han hade varit med om-medan Betty var närmast ufo-troende sedan flera år tillbaka.

Men på något vis känns dessa fall som icke-konkreta hologram, eller vad man ska säga. Är det något eller någon som skämtar med folk? Vad det än är för fenomen, så tycks det kulturella filtret göra att det ser ut som "flygande tefat" och "aliens". Under 1800-talet såg man igen en massa "spök-zeppelinare" på himlen. Och ännu tidigare var det något annat. Samma fenomen kanske, men folk tolkade det som något annat.

Så utomjording-hypotesen är skrattretande. Man reser inte ljusår för att bete sig spökaktigt och skrämma folk nattetid på någon avlägsen gård. Dessutom är det mycket osäkert om det går för levande varelser att resa genom åtminstone den fysiska rymden, p.g.a dess stora farlighet, strålning etc. Ett enda dammkorn som kommer emot mot ett "flygande tefat" som bara reser kanske 10% av ljusets hastighet och det flygande tefatet pulvriseras. Dessutom kan det komma knippen av hög strålning när som helst någonstansifrån rymden, som betyder att besättningen i det flygande tefatet grillas på nolltid. Så utomjordingar är nog out of question. UFO-fenomenet har nog någon annan förklaring. Men jag förstår att folk skrattar åt det, då man automatiskt tänker på utomjordingar från en annan planet i universum, då någon randomtyp hör talas om UFOn.

Men det är sant att folk kan se saker också som kan förklaras enkelt, men för riktigt "ufo-troende" så kan det bli allt annat. Någon procent är dock "hårda" fall, som det i Vilhelmina 1967, och som inte kan förklaras så enkelt. Men t.ex. ett påstått UFO-fall i Frankrike, där en man hade sett en ljuskälla vid en väg på kvällen-och en lång varelse som gick över vägen, samt två korta varelser som också gick över vägen på avstånd. En Eugen Semitjov skrev ganska ironiskt såhär: "UFO-troende har velat se detta som en blandad ufo-besättning från två olika världar. Är inte detta en enklare förklaring: En man har stannat sin bil och låtit två barn gå ut för att kissa."

Förresten, att tänka "outside the box" Nu är väl denna blogg det mer eller mindre, i synnerhet om man jämför med någo långtråkiga finlandssvenska "mammabloggar", inte sant? :)

Jåå, så minns ja fredagen innan sportlovet 1994. Det var en solig eftermiddag och jag kokade kaffe och lyssnade på Rotting Christ då jag kom hem från skolan och åt såndän Yankie choklad med kaffet. Det var gott, namm, namm! Därför köpte jag också Yankie-choklad 5 pötkön, så att jag kan koka kaffe i moron och äta Yankie-choklad(med kaffet) och lyssna på Rotting Christ och få fiilis som om att det är precis så som det var innan sportlovet 1994. Det är roligt med nostalgi ibland.

I övrigt så är det 20 års jubileum sedan år 1999 nu. Så på ett sätt så tycker jag det ska vara lite 1999-aktigt detta år, fastän man inte kan vrida klockan tillbaka och jag inte vill vara lika omogen som då. Men som att en liknande mentalitet ska gå som en röd tråd genom 1999 i mitt personliga liv.

Det om det för denna gång. Jag säger bara det: Ah, Gyllenne 1999!
 Det kommer förmodligen att bli mer 1999 nostalgi under hela detta 2019!

En mycket bra Terra Firma video här förresten! Jag känner mig fan som denna Groundman i musikvideon ska ja säga!!
https://www.youtube.com/watch?v=NZ_tSHc1gNc