Lågisminne-en från högis som lekte separe i Saharas omklädningskopp

Jåå en mulen vinterdag vårterminen 1987 eller 1988 så sku vi fara till Sahara och skrinna på jumppatimman. Så vi ongar gick stenkastet från lågis till Sahara. Någon högisklass hade också jumppa där och dom kom dit ungefär på samma gång också. Just då jag sku fara in till klädkoppin så fick en från högis någo ryck och börja lulla som en separe där då han gick in till klädkoppin. Talade typ beibispråk någo UUÄÄÄÄ!!! ÖÖÖBLÖÖBÖÖÖ!! Och hans tunga hängde ut käften.

Min första spontana tanke var att han gjorde så demonstrativt, då han hamnade att vara i samma koppi med små lågisongar som mig och de andra lågisongarna. Vi hade jumppa hela A och B klassen tillsammans, alla pojkar alltså. Jag trodde alltså att han ville lite jävlas och vara ironisk mot oss ongar, att vi var typ någo beibisar, och därför gjorde som han gjorde.

Så fortsatte han inne i koppin. Det var två långa bänkrader mot varsin vägg, så lågisongarna och högisongarna satt mittemot varandra i omklädningskoppin och böt till skridskor. Och han som hade nå ryck höll på likadant en stund, kanske fem minuter. Viftade med både händer och fötter och gjorde sepoga miner och ropa nåt på beibispråk hela tiden typ: Auuuuglööö!! !gäää!gäää!gäää!! bliootliaaab ööö!!!gliiblidaa!! GÖÖÖÖ!!!

Och vad vi lågisongar skrattade! Vi satt och gapskrattade ljudligt åt hans show, så vi fick typ tårar i ögonen!

Det bara eskalerade hans "cp-ryck". Han ropade med tungan hängande ut ur käften och dräglet rinnande typ GÄÄ, GÄÄ GLÖÖ! GÄÄ, GÄÄ BLÖÖ! Och dunkade sedan sitt huvud mot väggen bakom pang! pang! pang! Och vi lågispojkar bokstavligen vrålskrattade högt och ljudligt, tills han mittiallt ropade: TYST! Eller så tar ja Karate på er! Haah!! Och steg upp och stå och började göra sparkrörelser i luften.

Alla andra lågisongar blev skraja och vågade inte ens skratta tyst mera, utan såg allvarliga ut, utom jag och en såndän Petter, som fortsatte att flina (dock tyst) för vi kunde helt enkelt inte låta bli.

Så var det en annan från högis som sade såhär: E de verkligen sådär roligt? Så börja dom förklara någo rövarhistorier om att de slår slint i huvu åt honom ibland och han har någo medfött ryck som gör att han gör så, och att han inte kan rå över det. Nu kunde dom skoja med ongarna dessa äldre ongar nog! :D

Så var det då jag var på ettan en från högis med glasögon och halvlångt hår som satt på en bänk i lågis vid rasten. Vad han gjorde där vet jag inte, men han satt där nu bara. Han sade åt oss ongar bl.a.: Jåå, ja e farfar åt er! Då ongana tala med honom. Så sade han sedan: Nejnej hörni smurfar! Han var ganska rolig också tyckte man då.

Det var inte lika roligt då en såndän Selleri hälsade på i lågis, då han hade hotat att ja sku få på turpi av honom, men jag lyckades undvika honom rätt så bra nog. Förutom bl.a engång i 3:an då Selleri jagade mig uppför bibbatrapporna och jag tappade min stövel i springandet, så tänkte han fara iväg med den, men hans kaveri hindrade honom och tog den från honom och kastade upp stöveln tillbaka åt mig. Selleri var emot att jag skulle få min stövel tillbaka och sade åt sin kaveri: EI! Heitetään se pumppulahteen! Det var liksom så stereotypisk Selleris tankevärld det, att han sku ha kastat min stövel i Pumpviken! :D Han var liksom gränslös.

Han sade engång ordagrant åt mig då han stod och hängde utanför lågis då vi spelade fotis på bollplan under en jumppalektion: Om ja siir dig nångång efter skolan så får du nog på turpi! Han själv var på finskspråkiga högis. Myki sku man kunna skriva om gamel Selleri, och det har jag också gjort. Vilka barndomsminnen alltså!

Sedan var det en till "farlig" typ som gick i finskspråkiga lågis som hette Tuomas. Skulle kunna skriva myki om honom också, men orkar inte nu.

Haha. I lågis jumppasals omklädnings rum för pojkarna, alltså "stora jumppasalen" och inte festsalen, då vi också brukade ha jumppa och som var en mycket mysigare sal än "stora jumppasalen" Nedanför stora jumppasalen så var det ett gammalt, fuktigt och typ mögligt dunkelt duschrum mellan pojkarnas och flickornas omklädningsrum. Ingen använde sig av duschrummet någonsin. Det ryktades vilt om att det fanns fotsvamp i rummet. Nåja, det är just i dylika dunkla duschrum som fotsvamp frodas i.

Engång vårterminen 1987 då vi pojkar kom till omklädningsrummet då vi sku ha jumppa så satte vi ner oss och innan vi börja klä om oss, så var det någon som kommentera att dörren till duschrummet var på glänt. Så var det någon som sa: Stäng dörren så de int kommer ut fotsvamp! Och en såndän Clasu steg upp och stängde dörren, men innan han stängde den, så kyttade han till duschrummet typ att dit inne finns farlig fotsvamp!

Jag minns att jag redan då i detta ögonblick tänkte att om någon vuxen skulle ha hört detdär att stäng dörren så de int kommer ut fotsvamp, så skulle han ha skrattat och tänkt typ "barn!"

Någon sade att det var någon jappe från högis, från sjuan, som hade gått igenom duschrummet barfota minns jag.

Jåå så minns ja då jag hade hantta vårterminen 1987 i lågis. Det var på det sättet, att i 3:an så sku både pojkarna och flickorna ha både slöjd och hantta. Vi drog riktigt i början av 3:an lott om vem som sku ha hantta under höstterminen och vem som sku ha slöjd under höstterminen. Sedan blev det ombytta roller under vårterminen. Så det var både pojkar och flickor i både slöjden och hanttan. Jag fick slöjd under höstterminen. Så vi slöjdade där med Chili i slöjdsalen.

Sedan under vårterminen hade jag hantta i hanttasalen. Det var exotiskt, för jag hade inte tänkt på att det fanns en hanttasal i skolan. Liksom psykedeliskt då man var i ett rum som man aldrig hade varit i förut i skolbyggnaden.

Man fick turas om att ta med musik till hanttasalens mankka. Jag tog engång med två kassetter: "Somewhere in Time" av Iron Maiden och "Metal Health" av Quiet Riot. Så fick vi ta med karkki dit också någon gång. Annars var det ju en intolerant typ stalinistisk kontroll av godisätande i lågis. Det var STRÄNGT FÖRBJUDET att äta karkki i lågis. Om det inte var nån specialgång, som läraren hade gett oss lov.

Så engång var det första april och vi hade hanttalektion med våran lärare Kerstin, som sedan blev rektor efter jag slutat i lågis någongång. Hon sade att Karmel (dvs en godisbutik i byn då) har nåt specialervjudande av löskarkki. Att man får 10 löskarkkin gratis, sedan är dom lite billigare annars också. Hon sade att vi får fara gruppvis till Karmel, och skickade iväg typ 5 ongar.

Sedan erkände hon att det är ett aprilskämt. Hon hade ringt till Karmel-tanten och sagt, och dom hade kommit överens om detta aprilskämt.

Så engång då våren fortskridit så hörde jag något konstigt ljud som ingen annan hörde. Kerstin sade att "Det kan vara en fläkt". Jag såg in i en skrubb i hanttasalen och försökte lokalisera ljudet och tänkte mig att det är en fläkt någonstans i skolans innandöme. Men jag vet vad det var senare. Ljudet kom utifrån, och det var ett såndänt plåtigt knackade som hörs då hackspettarna hackar i gatlyktorna som revirsignal

Så minns jag engång då vi var hos några familjebekanta en första maj mitt på dagen alltså. En solig första man 1989. Vi satt ute först. En gobbe tog fram en Kent-ask och bjöd åt farsan men han tackade nej, så sade värden i huset: Nå ja kan ta en!

Kent var ju då med vitt filter och en vit ask. Kent doftade plommonkräm då man snusade på tobakana i asken minns jag från 1993.

Så berättade pojkarna i familjen att det är ett "spökhus" här bredvid. Det var ett ödehus, som en puli hade bott i en lokal av huset innan han nyligen hade kastat väven. Det var alltså bara pulin som bodde där i ena lokalen på första våningen innan han kastade väven. Man kunde gå in via källaren, så kom man upp till lokalen via ett hål i golvet. Vi gjorde det. Och undersökte lite köket. Det var en halvfull whiskyflaska kvar i ett skåp i köket minns jag.

Så berättade jag det i skolan sedan åt två typer från paralellklassen som jag egentligen inte var kaveri med, men av någon anledning så tänkte vi att vi ska alla 3 fara till "spökhuset" någon dag efter skolan. Så väntade jag en dag då jag hade slutat 14 och B-klassen där dom var i som jag skulle fara till "spökhuset" med skulle sluta 15, i korridoren. Jag satt på trappan utanför B-klassen och väntade. Tiden gick faktiskt rätt så hastigt där medan jag satt och väntade, fast jag inte gjorde något annat där, som att läsa eller någo.

Så slutade dom till slut. Ena jappen hade satt fast en Ghostbusters-pin på sin college. Han sade: Ja satt ett Ghostbusters märke på skjortan, då vi ska fara ti spökhuset! Han hade ingen rock på sig. Det var rätt varmt fast det var mulet. Det var ju trots allt maj.

Så for vi in dit ti huset. Jag såg Whiskyflaskan igen och vi flinade lite åt den, men ingen tog den. Så hitta vi en spargris med slantar, som den ena av sällskapet tog och satte i sin skolväska (inte ja alltså)

Så hitta vi choklad där. Liksom chokladpraliner i en öppnad ask. Som var typ halvfull med chokladpraliner. Ena av dem tyckte: Chokla! Mmmmm!!! Sedan just då han var på väg att hugga i en chokladpralin, han hann knappt sätta den i mun innan jag sade: Tänk om dom e förgiftade? Han blev som förstenad, och hade pralinen mellan handen och tänderna, och sedan kastade han bort den och kasta hela chokladasken mot väggen så pralinerna bara flög. Nojiga jag var ilonpilaaja, hehe.

Sedan såg vi i postlådan som var full med reklam. B.la. ett tvättmedelsprov som alla hushåll tydligen hade fått kort innan, för jag minns att vi fick samma tvättmedelsprov hem också.

Sedan sade den ena av dem då vi hade "gjort" spökhuset såhär: Nu far vi ti mitt. Å dit får du int koma!
Jag blev inte överraskad, då de ju inte egentligen var några kaverin.

Så då vi kom ut på gatan så var det två systrar, den ena gick på fyran, och den andra på sexan, som gick framför oss, men åt samma håll som vi. Vi tänkte att vi ska dölja våra ansikten med våra skolväskor, så vi inte blir igenkända då vi kom från gården till "spökhuset". Dom såg bakom sig och ropade direkt: Nu känner vi igen er!! Just de, man siir nog vem ni e!! Fan ändå. Dom antog direkt att vi hade varit inne i spökhuset och haft nåt fuffens för oss, och att vi därför försökte dölja våra ansikten. Där bet vi i gräset!

Jag spelade den tiden mycket Airborne Ranger på min Commodore, som var ett av de bättre C-64 spelena.

 Så minns jag mittiallt bara en lördagskväll mars 1994. Det var mörkt och klockan var cirka 20:30 och ja var på väg upp till kiosken som då ännu fanns och köpa lite godis. Det kommer någon typ som var lite äldre cyklandes bakom mig med en mommocykel utan lyse. Så saktar han farten och cyklade långsamt vid sidan om mig och frågade: Ootsä menoss affeen? Jag sade: En. Oon vasta 17.   Så mumlade han något om viinaa och fortsatte att cykla. Jåå, det var och är en kumma loner. Jag har aldrig sett att han sku ha någo kaverin. Men envar till sitt. Har faktiskt inte sett honom nu på några år. Engång så satte han och talade med en annan loner, en creepy revelus och naistenahdistelija från byn, som också försökte bli kaveri med mig (Sic!) men jag sprang då jag märkte vad det var fråga om för en fan.

Så minns jag dendä gången sommaren 1994 då jag for ner till stan på en kvällspromenad. Vid Kilabackan kommer det en puli gående från stationsområdet. Han stannar till och frågar mig: Hei, onx nyt aamu vai ilta? Så sade jag: Nyt on kyllä ilta! Så bara hälsade han med handen i luften sådär: kiitti! och fortsatte att uppför Kilabackan. Det sku faktiskt ha kunnat vara tidig morgon med egentligen, för solen lyste lågt. Och knappast tänkte han på var solen lyser om mornarna heller. Han hade tappat tidsbegreppet. Hade han druckit något konstigt vin innehållande mexikansk Peyote-kaktus eller vad? :D

Så var det en kaveri jag inte hade varit kaveri med på ett tag men blev igen kaveri med juni 1990. Han hade en egen telefonbok. Alltså en sådan gammalmodig som man skrev med penna med folks namn och telefonnummer. Jag såg i den där var typ (tel-nr är inte äkta):

Morsans jobb: 40959893

Mommo: 30004500

Fammo: 3948559

Jag(Mitt namn): 934855959

Puli: 44959596

Han hade alltså ett telefonnummer till en puli som han ibland brukade ringa till. Han frågade: Ska vi ringa ti honom? Så sade jag: Okej!

Så ringde han ti pulin. Han satt på högtalarn i telefonen så jag också hörde honom: Han svarade: Hallå! Så sade kaverin: Hej, dehär e Kalle Racerbil! Det var en bra puli, för han tyckte bara om då folk ringde åt honom och börja snacka där något en liten stund jag inte minns desto mer, men han lät lugn och glad.

Haha, engång då jag var 5 och det var något fel på linjen då grannen ringde och hade nåt asia åt farsan så lät det i linjen liksom osammanhängande: Tuut-tuut-tuuuut!!-tut-.tut-tuuuut!! Tuut-tuut-tuuuut!!-tut-.tut-tuuuut!!Tuut-tuut-tuuuut!!-tut-.tut-tuuuut!! Så trodde jag att det var en puli som ringde hem till oss från sitt, och att linjen därför lät så irrationell och konstig. :D

Jåå så kommer jag ihåg engång vårterminen 1989 en mörk kväll då jag var med några kaverin ute och göra fanstyg en vardagskväll. Vi slog och sparkade på några tidningsroskisar alla 3. Så kom det en gammal kärring gående förbi, stannade upp och frågade såhär: Mitä noi roskikset ovat teille tehneet?

Så sade hon att hon har ringt ti polisen och att hon står och väntar på polisen nu. Men det var ju såklart bullshit. Hon sade det bara för att vi sku sluta och painaa iväg därifrån. Haha, det lät roligt vad hon sade om roskisarna! Som om att roskisarna hade gjort något åt oss, och vi därför var arga och baknade på dom! :D

Så var vi vid samma tider på någons gård en kväll. Vi såg in i ett källarfönster, där någon mommo hängde upp byken eller något. Hon hade ryggen vänd mot oss. Jag knackade på fönstret och ropade: Heei, kellarimummo!  Man såg hur hon vände sig och jag hann se en glimt av hennes glasögon, vars linser reflekterade lampan i källarrummet och att hon hade en jätteförvånad min på sig. Vi sprang fnittrande iväg.

Okej. Dehär borde jag kanske censurera. Lättkränkta personer kan sluta att läsa NU! Bra, då så.. säg inte att jag inte varnat er.

Det var så att i vårterminen 1991 så talade jag med några andra i finalektionen. Vi talade om musik, och samtalet gled in på Sex Pistols. Så skämtade ena av dem: De har komi ut en ny Sex Pistols-skiva!! Den heter Fuckers. Så sade jag Nå nää-i, inte spelar dom mera (dom gjorde sedan en liten misslyckad comeback under 90-talets nypunkvåg)

Så fråga ja på skojs skull bara att nå hur siir fodralet ut då? Så efter några ögonblick som han verkade fundera på vad han ska hitta på så sade han: Fodralet är en bild på en kuk! så skrattade jag åt sade att censuren sku nu ta ett sånt fodral. Så sade han. Nää, nää! Fodrale e en bild på en kuk som dinglar där!  

HAHA! Man sku bra kunna tänka sig någon vulgär kassettdemo på Sex Pistols från 1976, som skulle ha ett sådant namn och ett sådant fodral! :D

Nu hade vi roligt också på lektionerna ibland! :D

Här har vi en snuskig låt av Nuclear Assault. Men rolig och jättebra! Och nej, det är inte någon homomeininki det är fråga om! :D Från Hammersmith odeon 1989. Vittu de sku ha varit stil att se då dom spelade i Lepakko höstn 1989,men jag kände inte till hela bandet då ännu. Och var förresten en liten lågislort, och lågislortar skulle inte ha sträckt i Lepakko.  Först 1990 började jag känna till Nuclear Assault. Låten är tillägnad Vince Neil i "Mötikät" som de "stora" som gick i finskspråkiga högis kallade Mötley Crüe för 1987 minns jag. Man hörde nu och då och läste i Suosikki vid brev-väns annonser att dom kallade MC för "Mötikät".
https://www.youtube.com/watch?v=p694_5cNUEg