Hösten 1991 då man i åttan mittiallt trodde sig vara cool och stor "på riktigt".

Jååå ja minns i sjuan. Under hela sjuans tid kände man sig ganska liten och ny i högis ännu. Man kände sig helt enkelt som en "Hangaround" och inte som någon högistyp "på riktigt". Jag minns att vi räknade något i mattan och lärarn förklarade något om vinkel. Någon ropade oprovocerat bakomifrån klassen att ja e "barnsli" fast jag bara satt helt tyst. Alla hade nu i nerverna på vårterminen sjuan då detta hände, då fascinationen inför att äntligen vara i högis hade tynat stadigt under hela vårterminens lopp 1991.

Vinkel och täljare och nämnare och bråk och liknande långtråkigt skit hade vi då i mattan, som jag tyckte var typ världens tråkigaste ämne. Vi hade matta alltid i A-trappans första klassrum dessa tider. Vi hade också enkka med Rut där minns jag i sjuan. Men inte i åttan och nian. I klassrummet ovanför hade vi Studda på åttan och nian med Iris Juntunen.

Jag minns att hon berättade, innan vi skulle fara ut och prya på vårterminen 1992 i åttan, ett exempel på dålig kundservice. Hon for till någon butik och kom in hastigt och lustigt via lagret, då det var överensstämt att hon skulle göra det, och hämta en 50-pack med Tripburkar till en klassresa. Där var det någon kille på 15-16 som jobbade och var uppenbarligen praktikant. Iris frågade honom: Vetdu var domdär tripparna e som det var överenskommet att jag sku hämta? Så svarade killen: Häh?!

Så frågade Iris på finska att Tiedätkös missä ne Tripit on joka oli tarkoitus ottaa luokkaretkelle  Så svarade praktikanten bara: En mä tiedä! Hon fick tripparna sedan då hon frågade någon annan, men hon sade att hon tänkte för sig själv att stackars pojke, om han inte lär sig bättre kundservice än detdär! Dedär har fastnat i mitt huvu vad hon berättade. Med andra ord så brukar teinare var just så, och sedan då folk växer upp brukar de oftast vara sakliga i dylika vardagliga situationer, utom kanske någo WT-junttin.

Alltså just detdär att man vill bli behandlad som en vuxen i högis.. fast man inte ju är det..   Men iaf, just ungefär i slutet av oktober/början av november då jag var i åttan så uppstod en såndän kollektiv protestfiilis mot lärarna och högis. Klart att det alltid finns de som tror att de är tuffa och börjar röka och supa så fort de börjar i sjuan, men det är undantagsfall. Vanligtvis kommer det först på åttan.  De som börjar supa och röka så fort de börjar sjuan brukar bli typiska WT-junttin och typ teiniäitin.

Just som lärarna t.ex. talar högt och förmyndaraktigt åt eleverna, om de ska iväg till någon speciell klass eller dylikt tycker inte åttor eller nior alls om. Just om någon lärare säger med en hög och förmyndaraktig röst åt ett gäng åttor som står och hänger typ: Nu ska ni blaablaablaablaablaablaaa, blaa, blaa.. Å sen ska ni blaaa, blaaa, blaa, blaa! Blabbeliblabbensblabbens blaa!  Då kan man nästan garantera att det hörs knorr som "No voi nu vittu ändå!" från klungan med åttor (eller nior) Och cigarettasken i fickan, för nikotinet ger extra spänning och excitment och hyvän olon tunnetta till protestmentaliteten i högis. Så var det bland folk då jag var i högis iaf.

Även alkohol, men det drack man ju inte på skoltid, med undantag av några från min klass maj 1992 som under en rast for till Fixens gamla hus och tog några klunkar ur en flaska Finlandia Vodka, som de hade gömt i en ventil på området.

Höstterminen 1991 på åttan började några flickor skriva "Lapin Kulta" på sina skor med kulspetspenna och samla på ölkorkkar de hade med sig i skolan. Ha en narikkalätkä med någon ölmärkes-logo som nyckelknippa, etc. etc. Man ska minnas att det var mycket tolerantare då den tiden , så det hörde nästan till då att unga sku åtminstone ibland dricka alkohol och ha smakar på tobak, men nu tror jag det är lite liknande mentalitet ännu fastän vi lever i intolerantare tider än 1991. Men inte i lika stor utsträckning.

Jag minns en som var typ en sen i utvecklingen nörd i sjuan, och på åttan så umgicks han med flickor och rökte och drack. Sådär hastigt kan saker och ting ändra i högis. Jag minns ännu då jag också ibland från och med höstterminen 1991 tog mig en spaadero, så for vi just slutet aav oktober/början av november upp bakom muuntajan och jag sku få jämät, och killen helt rutinmässigt tog fram ett hårt paket röd Marlboro och tände eld på en spaddu och började röka, så fick jag jämät. Liksom livet hemma och livet i högis var annorlunda som natt och dag. De vuxna förstår inte vilken sluten krets högis är för ongarna i högis. De har helt sina egna oskrivna lagar och regler och hierarkisystem, som väldigt få vuxna egentligen försöker sätta in sig i, än mindre förstå. Minnet är kort-då de själva också någongång varit i högis, eller folkskola, om de är gamla nog.

Högis är som ett fängelse på ett sätt. Med lärarna som plitar. Det blir automatiskt en viss mentalitet, då en massa folk som inte känner varandra föses ofrivilligt in i någon institution. Det må vara fängelse eller högis-men det är sociologiskt sätt i mångt och mycket samma fenomen. Inte skvallrade man heller åt lärare lika lite som fångar i ett fängelse skvallrar åt plitar, eller de får smörj.

Sedan minns jag engång då jag for upp till skogen ovanför skolan med en från min klass, då han bad mig med upp en rast då vi slutade tidigare. Jag gissade vad det gällde och for med upp, så bjöd han mig på en röd Marlboro. Det var i början av december 1991. Så rökte vi en där, så frågade han om ja vill ha en till? Så sade jag okej, så rökte vi varsin till där uppe i skogen. Då rasten slutade och vi hade fina i sysalen så började jag må jätteilla och jag kallsvettades och mådde hur skit som helst. Det var några som sade att ja ett vitt som ett lakan! Akut, lindrig nikotinförgiftning var det, så jag var ovan med tobak och jag fick skylla mig själv. Tur att jag inte spydde iaf. Då lektionen tog slut efter 45 minuter, så var det som om att illamåendet helt plötsligt sköljdes ut ur mig och jag mådde rätt bra igen-men kände mig något omtumlad.

Jag såg engång i yrkis en flicka som var ovan med tobak och gick ut och rökte, och var vitt som ett lakan och svettdropparna typ glänste i hennes spökbleka ansikte då hon kom in och hade rökt färdigt. Hon började också må skit av tobak då hon var ovan. Det var vårterminen 1996, och hon gick i min klass i yrkis. Någon frågade henne ut på tobak igen efter typ en vecka, men hon sade att hon börja må så skit förra gången, så hon inte vill röka mera! Så jag inte den enda som någongång fått akut lindrig nikotinförgiftning. Gränsen mellan eufori och illamående är knivskarp gällandes nikotin som ovan.

Men det är nostalgiskt att tänka på det. Nikotinet som drog ökade mysigheten och liksom trivseln alltid då man någongång inmundigade det de sista månaderna i 1991. Sedan hade jag en paus till sommaren 1992 innan jag började röka igen typ engång i veckan, tills jag började röka mera regelbundet från och med maj 1993 tills jag slutade december 1999.  Jag är bara ärlig och konstaterar faktum. Alla vet att tobak är skadligt för hälsan, men nikotinet ökade liksom välbefinnandet och myskänslan. Det blev inte direkt bara någon ovana för att vara tuff eller något- nikotinet ökade mysighetskänslan och var exciting på samma gång liksom. Svårt att klä det i ord. Nåja, det är ju en drog, så inte konstigt om det gav sådana fiilare.

Jåå, ja bantar alltså just nu, och jag var i Evalds pub i lördags och såg på Deep Purple cover bandet Tuhkuri Highway. Jag drack 3 glas torrt vittvin, och en kossuvichy där, utan att bottna något alls hemma. Och fy fan va de for upp i skatan nu då jag äter minimalt! Helt otroligt. Jag hamnade att ta en rågad tesked honung då jag kom hem, för jag kände att blodsockret var minimalt. Jag piggnade genast till och orkade lyssna på musa ännu några timmar. Utan 1-2 öl, som jag brukar ta efter att jag kommit hem från krogen innan jag bantade.

Alltså fy fan, men jag har gått ner nästan 4 kilo sedan jag började banta 18.2 i år, så vad är bättre än det? Belöningen kommer ofta efter pina och plåga, som då Odin hängde sig i världsträdet 9 dagar och nätter, borrad med ett spjut utan att vare sig äta eller dricka-och fick efter det runorna från underjorden-fick visdom från den andra sidan.

Nu börja ja mittiallt minnas 11.9.1993. En lördagskväll. Det var Hallidisco samma kväll. Vi satt uppe i skogsdungen ovanför Puttes och tog. Jag drack kossu med sprite. Kossun hade jag köpt av en som hade kuppat den från sin mommos gobbe, som hade fullt med spritflaskor bakom en spegel, och sålt den åt mig. Det kom en från nian som hade plastpåsan fullt med Lapin Kulta-flaskor. Han sade: Morjens! och jag sade också Morjens!

Så sade jag: Nå nu börjar ja bli full! Och tyckte typ att uuuööuu! Då jag steg upp efter jag suttit och kände mig yr. Det kom någon Pasi från Hangö och talade med oss där. Vi såg en tygkasse långt uppe i en trädgren och jag började flina åt den, så sade Pasi "Nå vitut siitä!"

Sedan tänkte det nästan bli slagsmål utanför Puttes typ 20 minuter senare. Någon Hangöbo som var Pasis kaveri sade åt mig: Vittu sä oot ruma! Saatanan pitkätukka!! Så sade ja: Entä ite?! Han bara mumlade något tillbaka. Så frågade Pasi, kuka täällä on kovin jätkä!?! Ette uskalla tehä mitään nyt kun mulla on koko jengi takana!! Så pratade ja lite med honom, men kaverina ryckte i mig å tyckte att hej, vi far nu!!

Det var riktigt liksom testosteron i luften. Det var antingen på väg att bli slagsmål, eller så var det bara uhoamista.

Hehe, HALLI Disco va nu keikkor det.

Det är en brud här i byn som jag har funderat på att fråga på kaffe, men jag tänker nog inte göra det mera, för jag drömde häromnatten att jag frågade henne på kaffe, och hon sade såhär: Nej, nej, nej! Och så sade hon att kaffe kostar mycket. Så det är ett dåligt tecken. Screw her, det finns andra brudar.

Det är nästan som Black Sabbath låten Warning från deras första skiva, där Ozzy sjunger: You never said you love me and I don't believe you can, cause I saw you in a dream and you were with another man.

Nu kom ja mittiallt bara ihåg maj 1991 då jag var på väg hem från skolan. Det var en solig dag, och jag hade köpt en Fazer's röd chokladskiva, som då fanns att få. Tyckte om den 1991, men typ 1996 då jag på nyo åt Fazer's röd så tyckte jag att Fazer's blå var betydligt bättre. Fazer's röd var som Fazers blå, men ahde en mindre mäktig och mjukare, kankse barnvänligare smak.

Så då jag går uppför Kilavägen så kommer det cyklande en arg kärring som stannade cykeln och började skrika argt åt mig att jag har varit med om att söndra någo fönster i ett obebott hus i området. Jag nekade bestämt till att jag skulle ha rört mig i området, ännu mindre söndrat några fönster. Då jag verkligen inte hade gjort något dylikt. Jag trodde ju att hon var tokig!

Alltså minns någon sådana chokladpraliner i påsa som hette Savoy? Jag brukade köpa b.l.a.  en påsa Savoy som lördagsgodis alltid hösten 1984 då jag var i butiken med pärona, och det var jättegott! Mmm, det sku vara verkligen gott med Savoy-choklad!!

Jag såg på denna video från en videosamling jag hade vid namn "Rock Monsters" då jag var hemma från skolan 21:ta november 1991 p.g.a. blindtarmsinflammation (fast jag inte visste om att jag hade blindtarmsinflammation) Och jag skäms inte för att säga att jag började tycka om även denna musikvideo då november 1991, sedan jag fått en drös med musikvideor med posten fredagen 15.11.1991, då jag beställde musikvideon för nästan 500mk som jag hade sparat. Och det regnade så helvete då jag cyklade till posten efter paketet. Det regnade och var mörkt. Vid stationsbron på väg från posten så promenerade en såndän Barbro på väg ner till tåget. Hon var våran hissavikarie på åttan. Jag hejade på henne och hon hejade tillbaka. Hon var jättesnygg tyckte man då. Hon var 27, så förmodligen skulle jag tycka hon är lika snygg om jag skulle se henne nu som hon såg ut då.

Och jag fick musikvideon. Dendär samlingsvideon jag talade om med 80-tals mainstream heavy,  2 Deep Purple videos, en Sex Pistols film, samt Venom- Live 90´ som jag tyckte allra mest om av dom alla jag köpte

Musikvideon såg vi på också då en kaveri hade den sommaren 1990 alltid. Alltså ifrågavarande samlings-musikvideo. Vi retade alltid ena kaverins lillsyrra, som brukade vara med oss ibland, genom att spola förbi just denna musikvideo, som hon tyckte om då sommaren 1990. Vad är det för en musikvideo? :) Se själva. Och som sagt, jag skäms inte för att säga att jag diggade den då som nu, fast det är den ända låten av ifrågavarande artist som jag tycker om på allvar.

Kaurismäki bröderna är nog bra på att catcha rätt moment liksom! Se på detta clip. Först typen med maihar-rock som hänger ut över däcket vid Saimen från rock-dokkaren Saimaa-Ilmiö inspelat i början av juni 1981, då Juice Leskinen, Hassisen Kone och Eppu Normaali for runt Saimen och dokade och turnerade och spelade lite här och där då de for tillfälligt i land. Det är krapulafiilis märker man. Först typen med maihar-rocken, och sedan direkt efter han som hänger över däcket tillsammans med Juice. Han ser ut som att ha fått sitt hjärta krossat av en brud, alternativt att han är sorgsen av all otur i kärlek, och just då han är i färd med att ta ett bloss av sin tobak så ser han ut att tänka att mul on sentään jotain lohdutusta! (tobaken) Det är finskt nationalromantiskt-melankoliskt på högsta nivå. Alltmedan Safka spelar Menninkäinen-melodin på sin haidare.

1: Musikvideon som jag började digga 1991:

https://www.youtube.com/watch?v=s86K-p089R8

2: Kaurismäki scenen med de rökande typerna över däcket och han med ljust hår som står bredvid Juice som ser ut att ha sitt hjärta krossat av all otur med brudar, och tänker just som han är ifärd med att ta ett bloss, att han har nu åtminstone någonting! (tobaken)
https://www.youtube.com/watch?v=A9a-fnagU4s