Nattugglan blir snart NattELEFANTEN om han inte bantar!

Alltså vittu ja vägde mig förrförra måndagen, och jag tyckte inte alls om vad jag såg. Vågen visade på 90,6. Jag har bara engång varit fetare, det var efter julen 2015 då jag vägde över 91kg. Så nu är det helt enkelt slut med allt vitt raffinerat socker och vetemjöl, samt att jag dagsfastar. Jag äter två knäckebrödsskivor med kycklingpålägg och kaffe på morgonen, sedan äter jag först klockan 23 nästa gång. Då äter jag en lätt måltid. Det sku vara stil att gå ner tills man är så smal som jag var för 20 år sedan. Och jag har gått upp över 20kg sedan dess.

Jag hade ingen aptit och var smal som ett sträck typ 1993. Hade inte någon karkkihimo eller himo efter choklad eller skräpmat förrivärlden (I lågis och högis åt jag dock mycket godis, och i högis drack jag en liten flaska limppare varje kväll, utan att för den sakens skull alls bli fet. Men det var då)

Innan jag började dricka kaffe november 1992 så drack jag ibland en flaska limppare på morgonen innan jag for till skolan för att vakna upp lite. Hösten 1992: Omenalimonaadi brukade jag dricka på morgonen, som jag tyckte var helt fabulöst gott och en nyhet då. Men jag åt mycket sällan, i princip aldrig i skolan då jag var på åttan och nian. Och ännu 1993-1997 var det kaffe och cigaretter för min del under lunchrasterna, då jag brukade fara till Golden Grill och dricka kaffe och röka. Mycket sällan mat. Därför var jag också så smal! Intet ont som inte för något gått med sig, som det heter. Åt 1996-97 förvisso ofta en mockaruta med kaffet på lunchen, men det inverkade inte mycket då jag var så ung och inte annars heller åt mycket gott eller mat.

Då jag började studera i Ekenäs 1998 så brukade jag sällan äta skolans mat, då den var så uäk. Typ som någo rester från ett nordkoreanskt koncentrationsläger eller något. Jag brukade dock gå till Kungsen varje dag under lunchrasten och äta en skinksemla och dricka ett stort glas apelsinjuice. Man klarade bra resten av dagen på det fram till kvällen. Inga morgonmål utom en kopp kaffe.

Det var då jag slutade röka december 1999 som jag år 2000 började sakta men säkert ersätta cigaretterna med choklad och karkki. Jag hade inte just någon sockerhimo då jag rökte mer eller mindre kontinuerligt  mellan 93 och 99.

Sedan år 2001 hände det något. Jag fick en rasande aptit på kebab med franskisar, brödkebab, pizza(utan ost dock, då jag tycker att ost är uäk), hamburgare och annars bara vanlig mat också. Jag började äta som jag aldrig har gjort förr. Och jag har i åratal mer eller mindre ätit som en häst. November 2001 började jag äta några Fazer's blå chokladkakor i veckan.

Med undantag för vissa bantningsperioder, så har jag hållit på såhär, och jag ska säga er att sockerberoende är för mig åtminstone en hel del svårare än nikotinberoende. Efter de första veckornas abstinens så tänkte man bara ibland på att det sku vara gott med tobak, men man tänker hela tiden på att få skräpmat, godis etc. mycket längre tid än cigaretter. Nikotinberoende är överskattat. Sockerberoende ÄR för mig ett betydligt hårdare beroende. Så är det bara. Men det är klart, det finns individuella skillnader. Det finns folk som aldrig blir så beroende av nikotin, och det beror på individuella skillnader i hjärnan. Men också viljestyrka. Det är det som är det viktigaste skulle jag säga. Men om man är mera beroende så vill man innerst inne inte sluta. Så har det varit med mig och godis&skräpmat.

Dessutom inverkar nikotin på ämnesomsättningen på något sätt, så rökare brukar vara smalare människor. Vilket får mig att tänka på en sak. Varför finns det så många feta människor idag jämfört med 70-80 talet? En orsak kan vara att rökningen har minskat betydligt sedan dess. Från en hälsofara till annan. Jag vet en tant som var rökare men slutade år 2000. Då jag såg henne senast år 2011 så var hon smällfet, fast hon var smal som en pinne 95-96 då jag såg henne på daglig basis. Och då var hon ändå 36-37 back then och inte 20-25. De flesta rökare jag vet, har inte problem med sin vikt. Sedan finns det ju de som äter som hästar och röker dessutom på och är feta och lungorna förmodligen svarta som skorstenar. Men de har ingen självdisciplin att tala om.

Men nej, jag tänker inte börja röka. Och vill inte ersätta ett beroende med ett annat. Pointen är att man kan äta godis någongång, och jag tycker att man även kan röka någongång om man känner för det. Vi är ju alla ändå bara människor, och folk har alltid stimulerat sig med något vid speciella tilfällen. Det är först då det blir på daglig basis, eller typ varje veckoslut också, som det blir ett problem. Man ska undvika beroende, och det har BARA att göra med viljestyrka. Man ska inte vara svag och börja på daglig basis med något. Mitt sockerberoende kom smygande, och jag måste erkänna att jag brydde mig inte alls om det då heller, då jag inte förstod hur tjock jag skulle bli. Jag var naiv och tänkte att det är ingen fara för mig att äta godis och skräpmat! I själva verket lär det ska vara lika farligt som daglig cigarettrökning. Man bara pratar mycket mer om tobakens faror. Socker och godisbolagen har väl lobbat så bra och effektivt, så det är inga varningstexter på godis, fast det borde vara det absolut.

Det är väl därför folk är så feta nuförtiden. En orsak kan iaf vara att då rökningen minskat betydligt sedan 70-talet som jag redan skrev tidigare, men då var folk också mycket smalare.. är jag den enda som ser ett samband där? Ojasta aallikkoon, som man säger.

Det värsta är då man ser smala människor som köper choklad och skräpmat och chips. Det känns för fittit, och jag har haft en tomhetskänsla sedan jag slutade med godiset förrförra måndagen, men måste säga att jag har sovit bättre på nätterna. Jag vaknar bara typ engång om natten, då jag då jag åt godis vaknade 3-4 gånger om natten. Jag har beslutat mig för att jag är allergisk mot godis och därför blir så fet. Det får vara nog nu, fast livet också känns mycket gråare, och hela tiden som att man sku sakna något. Men den värsta abstinensen lär ska försvinna snart.

Så det är ett stort skämt att socker inte skulle vara beroendeframkallande. Detta med abstinensen jag har motsäger det bigtime, och att man ändå har ätit fast man vet att det inte alls är bra och att man blir fet som en elefant. Och himon som man kan få stundvis och håller på att driva en tokig.

Eller vad sägs om detta: Någongång nattetid då jag inte haft bilen av någon anledning, då den vart på reparation eller någo, så då jag fått godishimo och inte haft något hemma och allt annat varit stängt, så har jag både i regn och rusk och i  -20 graders kyla promenerat från Tallmo till Shell(som är öppet dygnet runt) och tillbaka, och vräkt i mig en stor påsa med karkki eller choklad eller något då jag kommit hem. Om inte detta är ett beroende, så vet inte jag!?

Vem kommer förresten ihåg ett barnprogram som kom typ 1983 där det var en gobbe i studion som var "sagofarbror" och berättade mellan olika programsnuttar om saker och ting. Engång började programmet med att han stod och glufsade i sig äppelpaj med vaniljsås med sked från en tallrik och sade nåt: Mmmm, Ja, de e gott dethär! Han var i 60-årsåldern kanske. Hade grått hår och skallighetskrans? Kommer någon ihåg ett sånt barnprogram? Äsch, nu ska ja int tänka på socker för i helvete! UschNamm!nej, usch!  Prinsesstårta och choklad är jätte-uäk, men fiskleverolja är jjjjJÄÄÄÄÄÄÄÄTTTEGOTT!! Så måste jag börja tänka nu typ!

Har inte hunnit göra mycket annat än att jobba denna vecka. Jobb, jobb, jobbelijobb! Därför har jag int skrivit heller så mycket denna gång. Detta är ett nostalgiskt minne iaf. En kaveri köpte en samlings-demo-kassett april 1996 med olika finska underground-band, som var bra. Vi brukade gå ute genom skog och mark under fuktiga nätter april-maj lyssnandes på denna demo med en liten mankka. Det var verkligen längesedan, och är verkligen nostalgiskt då man tänker på de nu i efterhand!  Någon hade laddat hela kassettn till youtube! Det är så bra så jag tror nästan att jag ska lägga en länk till en av låtarna här. Håll till godo, gamla goda tider!! Lite 90's musik. Fantastiskt bra och "skogigt" och för en tillbaka till vårnätternas prakt år 1996!

Musiken och natten lockade oss till något annat än samhällets förpliktelser då under 90-talets mitt. Man började känna sig mera distanserad från alla "måsten" och ramar för vad som förväntas av en "normal" vuxen människa. Man sökte frihet bortom förpliktelsernas gråbleka värld.  Kanske formades en stor del av ens vuxna personlighet under dessa nattliga vandringar då under den tiden? Fick mig att tänka på det, då jag läste ett annat men gammalt och intressant blogginlägg, där författaren spekulerade om liknande saker. Man kände delvis igen sig. Det är nostalgiskt att tänka på dessa tider såhär långt i efterhand, det måste man åtminstone säga!
https://www.youtube.com/watch?v=LMc00frLdhg