En händelse i bibban 1990

Det hände sig, att jag satt i rummet till höger just då man kommer in i bibban, som nu vart arbetsrum i 20+ år, men som då var ett allmänt läsutrymme, och där LP-skivorna var. Där var ett bord med stolar i mitten. Det var november 1990 och jag var där efter skolan och läste en tidning. Mittiallt så kommer det in ett gäng typ i 16-17 årsåldern. De var 3-4. De sitter där vid samma bord och talar med varandra.

Mittiallt fiser den ena av dom. Och så hörde man ögonblicket efter av hans kaveri: Voi vitun saatanan homo! Mitä sä pieraiset täällä?  Jag skymmer ansiktet i tidningen och kan just och just hålla mig för att börja fnissa ljudligt, ja, gapskratta.. Kallsvetten typ rann, men jag höll mig!  Det var en rätt komisk situation måste jag säga!

Så berättade jag det i skolan åt några klasskaverin. Jag imiterade just ena jappen och hans röst då han sade voi vitun saatanan homo.. Och klasskaverina började flina och jag skrattade då ja berättade om det, för det var så humor. Det kanske inte går att beskriva dendär känslan av att knappt kunna hålla sig från att börja fnissa, men att man ändå höll sig, mirakulöst nog. Hehe.

Det var engång som vi såg på porris med några kompisar december 1997. Sådant ska man ju inte se på, då det är skadligt för den sunda sexualiteten och stör potensen, men vi såg nu bara på lite jag och två kompisar, då vi inte hade nåt annat att göra heller. Det var en gammal filmrulle, där det var någo tysk och dansk fetischporr från 70-talets slut. Ena av kohtauksen var en tysk kohtaus, där det var en liten neggegobbe, typ dvärg och en stor blond fet kvinna med stora bröst, och de var i badkaret, och de hade en gasmask med och ni vill inte veta mera.. alltmedan de höll på, så spelades det en glad och munter musik i filmen. Typ: TINGELI-TINGELI-TINGELI-TINGELI-TONG! TANGELI-TANGELI-TANGELI-TANGELI-TING!

Vi skrattade så vi höll på att storkna då vi såg detta! Det var ju ren komedi! Jag såg ingenting sexigt eller upphetsande i det eller något, men det var så tokroligt så jag faktiskt vrålskrattade med kompisarna. Man skrattade typ med tårar i ögonen faktiskt!

Alltså på järnvägsövergångar så brukar det vara där det är en klocka som varna för tågen, en klocka som ser ut som en gammaldags siren, som säger såhär: DÄNN! DÄNN! DÄNN! DÄNN! DÄNN! DÄNN! DÄNN! DÄNN!

Det har funnits en annan sorts gammalmodigare järnvägs-övergångsklocka som såg ut som typ ett getingbo, för det var sommaren 1984 i någon järnvägsövergång mot Hangöhållet en sådan klocka, då vi var där engång hos en familj som bodde intill järnvägsövergången med pärona och syrran just då sommarn 1984. Jag var jätte-nyfiken på hur den klockan skulle låta, och frågade när nästa tåg kommer? Dom sade att de kommer nog ett tåg så småningom. Sedan hörde jag in då klockan började ljuda och de röda ljusena blinka i järnvägsövergången, och jag hörde in att det lät annorlunda än det typiska: DÄNN!DÄNN!DÄNN!DÄNN! Man hörde in typ: bingi-läng-ding! bingi-läng-ding! bingi-läng-ding! bingi-läng-ding! Jag blev att Vaaaauu!!! Och rusade ut för att höra det ännu bättre ute, och då hörde jag faktiskt att klockan lät typ:  BINGI-LÄNG-DING!BINGI-LÄNG-DING!BINGI-LÄNG-DING!BINGI-LÄNG-DING!BINGI-LÄNG-DING!BINGI-LÄNG-DING!BINGI-LÄNG-DING!BINGI-LÄNG-DING!BINGI-LÄNG-DING!BINGI-LÄNG-DING!BINGI-LÄNG-DING!BINGI-LÄNG-DING!BINGI-LÄNG-DING!

Så mindes ja en gång hösten 1986 i bibban. Det var två grabbar i högisåldern där också. En av dom sade såhär: Ajaj, va de sku smaka me tobakin nu! Så for dom ner med hissen och han hade tobakin i mun och verka tända den i hissen vad jag kunde se. Så for dom ut sedan via "lilla dörren". En icke-officiell väg.

Jååå, så minns jag lördagen den 13:tonde april 1996. Några kompisar hade varit i hesa och kom hem med Satyricons nyaste skiva b.l.a. en samling vid namn "Nordic Metal" Jag bläddrade lite i dess pärm och minns att jag såg Dissection som posera och Jon Nödtveidt som glodde tillbaka upp till mig så att säga, från pärmen. Jag hade hört en intervju av honom i Metalliliitto i slutet av 1995 (Han talade svenska och Clasu översatte sedan till finska, men svenska är ju mitt modersmål så jag förstod såklart allt riktigt bra vad han sade, och han gav verkligen ett intryck på mig. Han var liksom fokuserad i intervjun och lekte ingenting. Han "var" helt enkelt. Han verkade vara på en sådan mognadsnivå då redan att han inte hade någon egoproblematik, eller sådan intryck fick man typ då, fastän man inte använde sig av samma språkbruk då såklart. Men han gav helt klart ett annat intryck, ett seriösare intryck-än typ 99% av de andra som intervjuades i Metalliliitto längs med årenas lopp. Han förklarade väldigt bra och på något sätt moget för att vara typ 20, och man hiffade direkt hur han menade då han ingående förklarade om saker och ting i intervjun.

Folk minns Kurt Cobain dessa tider, då det är 25 år sedan han begick sitt självmord. Helt ok med det, men jag skulle hellre höja en skål för Jon Nödtveidt någon lördagsnatt då jag lyssnar på Dissection och dricker vin, även om jag inte alls kände honom personligen eller så. Han skulle ha varit en mycket intressantare människa att känna än någon random Karisbo vågar jag nog bestämt säga!

Minns nog då Kurt Cobain begick självmord, men det rörde mig inte i ryggen. Jag har aldrig diggat Nirvana, men måste erkänna att det var något helt nytt då det kom i tiderna, grungen som helhet. Jag köpte "Nevermind" från Shell på kassett mars 1992, men jag förstod inte hypen med det alls. Jag tyckte det var boring. Har kassetten kvar dock.

Hehe. Det var mycket gående ute mitt på natten i skog och mark under april-maj 1996 med kompisens walkman med oss och några mini-högtalare. Det var helt enkelt stil som fan!! 

Jag längtar ibland tillbaka till det gyllenne 90-talet och mina tonår. Men ingen idé att längta dit alltför mycket, då nu är nu. Nostalgisk kan man dock vara. Det är kanske fel att säga att jag längtar tillbaka-för inte vill jag bli igen lika outvecklad som jag var då och så--men nostalgisk är jag för 90-talet, absolut. I dagens tasapaksu-gråbleka värld framstår 90-talet som något helt annat. Samt ända fram till 2001. Men det har jag skrivit om förut så ork int nu skriva mera om det int. Då man var tonåring, så var inget år sig det andra lik, då man utvecklades så hastigt, och världen utvecklades mycket hastigare då också än nu-nu är allt typ likadant år ut och år in..

Tydligen funkar denna blogg ännu? Bra, jag skriver i den så länge jag kan.

Detta är fake, det ska föreställa vara musik från östtysklands olympiadprojekt, men det har gjorts typ i moderna tider och i nåt annat land än Tyskland, men stor skillnad. Det låter tyskt, och som typ 1983, och det är musik man kan ha i bakgrunden då man städar sin kämppä eller något. Riktigt muntert!
https://www.youtube.com/watch?v=6VCXQpEqT-o&t=322s