Gobben med sandhögen 1988

Jag minns maj 1988 då jag och en kompis cyklade omkring i Kila. Så såg vi en sandhög på en trottoar. Vi for upp på den och levde om. Mittiallt öppnar en gobbe verandafönstret och ropar nåt att: Te saatte odottaa siellä niin mä haen lapion, ja saatte lapioida ylös joka ikisen hiekkajyvän! Vi bara cyklade iväg därifrån medan gobben stod vid verandan och sade något. Jag såg honom nog några veckor senare medan jag var ute och cykla. Han var ute och gå med sin hund. Han glodde litet då, men sade ingenting.

Vi började efter den incidenten kalla honom för "Gobben med sandhögen".

Våren 1988 var stil! Då fick jag en Commodore 64, april 1988 och började spela klockan halvfem på lördagsmorgonen! Det var något det, då jag annars alltid varit morgonsömnig.

Sedan åt jag Hotdoggar ganska mycket då, och så hade jag som tradition att några dagar före skolavslutning gå och sitta i ett träd och äta salmiak-sjönjungfrun, som var jättegoda.

Och det är ju fan över 30 år sedan redan!! Men det känns också som länge sedan. Dock kändes det typ lika länge sedan våren 1998. Då kändes barndomen för tusen år sedan också.

Sedan blev det ännu mycket mera bus då hösten 1988 och framåt, då jag och en kaveri blev kaveri med en såndän Jan, som vi busade mycket med och hittade på alla möjliga upptåg med.

HAHA! Jag hittade ett inhemskt seriealbum vid namn JAKE som jag tyckte bra om som barn. Det handlar om en Jake och hans flickvän och är en realistisk serie om dessa två unga i 20-årsåldern. Det var 3 äventyr i albumet. Ett äventyr var då Jake och hans flickvän Tytti som var ute och interraila. I danmark kommer det någon kumma "evil hippie" typ också från Finland in i deras tåghytt. Man hör först att någon frågar: Kuka täällä puhuu suomea?

Sedan säger han såhär: Terve! Kiva nähdä vaihteeksi maanmiehiä sieltä minimaalisesta suomesta. Meikäläinen on laajentanut reviiriään näin globaalisesti, ei iso sielu mahdu niin pieneen maahan. 

Och: Ja täällähän on vielä tilaa yhdelle, joka ei käytä edes Rexonaa, heh!   Och säger åt en gobbe som sitter: Tees äijä vähän tilaa! Gobben säger förvånat såhär: Hvad? Haha, man kan riktit tänka sig att en dansk gobbe skulle ha förvånat sagt: Hvad? :D

Så far han men kommer tillbaka också efter att ha varit någonstans och säger b.l.a.: Mä taidan olla filantrooppi. Teistä pitää huolehtia, kun on noin filmaattinen donnakin mukana. Mun geeneissä tuntuu siltä, että bioelementit ei ole kohdallaan.

Så tröttnar denna Tytti och ser ilsket på honom och han säger såhär: Onks sulla okulaarinen jäykistys? Älä yritä meikäläisen parnassolle, se voi olla vaarallista. Mulla on suora yhteys extraterrestriaalien reglementteihin, ja jos ne antaa mahtikäskyn, niin...

Så säger han såhär: Mä olen myös lunaarinen noviisi. Ja mun täytyy kertoa tästä vaarasta kaikille

Så frågar han Jake och Tytti, då dom tröttnar och far och sitta någon annanstans: Minne te menette?

Och Jake säger: Meillä on omiakin juttuja!

Sedan då Jake stänger dörren till tågkúpen säger Jake åt Tytti: Mä luulen, ettei se ole mikään hullu. Tekeytyy vaan. Sedan for de hastigt av i en station då den kumma typen hade somnat (Han hade även kommit till den andra hytten efter dom)

Utan några större incidenter så Är Jake och Tytti sedan i London. Tills de sitter i en krog på en kaller I centrum av London så hör de någon som säger såhär: Nyt Nasse-Setä on hyvin vihainen! Och det var just han som var på tåget i Danmark. Och så säger han såhär: Häipymisenne junasta oli vakavaa asosiaalista oire-käyttäytymistä, osoitus välinpitämättömyydestänne toisten oikeuksia, yhteisiä lakeja ja YHTEISTOIMINTAA kohtaan. Minä- ja yliminäfunktionne eivät ole normaaleja, teidät pitäisi saattaa hoitoon.

Så säger han: Muuten seurauksena saattaa olla katoninen stupor. Mutta tällainen vanha humanisti pitää kyllä jatkossa huolen teistä, no doubt. Täällä ei kyllä tunne oloaan kotoisaksi, ellei saa klaviatuuriinsa vähän nektaria, vai mitä? Mä istun tähän. Så satte han sig ner med dom med ett stop i näven.

Hehe. Alltså han var ju nog creepy av sig och så. Men han talade väldigt roligt. Just sådär att man sku kunna säga åt någon som glor: Onks sul okulaarinen jäykistys? Just såndän sananvalmius är väldigt bra att ha. Att man vet direkt vad man ska säga liksom.

Så var det en fredagskväll 1989 i det finlandssvenska ungdomsprogrammet X-tra om mobbning. Det var en text och så sade en röst olika glåp som ungdomar han skrivit in i redaktionen att dom hörd. Dethär hängde jag upp mig på: Onx vähän ruma jätkä? Har inte hört att någon sagt så på riktigt faktiskt, men man kan riktigt tänka sig att en högisglop skulle säga så åt någon pojke som går på sexan eller så! Jag tyckte faktiskt det lät roligt.

Det var en äldre som sade åt mig då jag var i lågis dock såhär: Sul on vähän suuret korvat!  Men något sådant har jag aldrig hört förr eller senare. Sedan då jag fick långt hår senare som tonåring brukade han säga: Osta kampa! Åt mig, och visade sin egen kam.

Sedan i sjuan då jag gick hem via bussis senhösten 1990 så var det några år äldre typ uppenbarligen som frågade mig: Onx sul rööki? Jag hade inte, men jag kände mig stolt över att jag såg så stor ut, och inte ut som en nörd uppenbarligen då han frågade det av mig, LOL! En 13-årings logik, heh.

Jåå, tobak var ju då mycket mer accepterat sådär överlag den tiden. Och åldersgränsen för tobaksprodukter var då 16. Det var mycket tolerantare på den tiden också då ungdomar fick röra sig fritt utanför skolgården i högis. Nu har det ju blivit väldigt populistiskt och intolerant, då ungdomarna inte får gå utanför skolgården utan tillstånd. Men det var mycket tolerantare på 90-talet. WILMA fungerar också som ett kyttarsystem för lärare och föräldrar likt STASI.

Och så kommer jag ihåg för 25 år sedan då jag var i hesa lördagen den andra april och var i Spinefarm och köpte b.l.a. den nya Mayhem-skivan, deras då första longplay, som var jättebra tycker jag. Det var länge sedan som fan jag lyssnade på den, så tog fram LP:n för jag tänkt faktiskt lyssna på den nu då det är 25-årsjubileum sedan jag köpte. Fast några dar försent, but who cares?

Det tillsammans med Darkthrone och annat få bra var en skiva som var hästlängder bättre än någo halvkommersiella jenkki och britt och svenska deathmetal-band som Entombed, Suffocation, Cannibal Corpse och liknande, för att inte tala om Napalm Death och sådant, som kidsen diggade. SÅ mycket bättre var det jag började köpa 1993 , bl.a. just den Mayhem-skivan. Ja, även gammal hederlig thrash som just Kreator var och är mycket bättre än någo Cannibal Corpse.

Det var mulet väder den dagen. Jag hade varit i hesa av och an med farsan då han hade någo asia dit, jag ville komma med, för jag ville gå och köpa den skivan, så gjorde jag det!

Då jag kom hem var det mulet väder, lite halvregnigt. Morsan och syrran satt på vardagsrumsgolvet och pysslade med någo städning av lådor. Nåt typiskt pedantiskt kvinnogöra, och jag satt i mitt rum och lyssnade på Mayhem. Det var stil!

Det var en mycket bra skiva och är, dock var Kreator's andra skiva, från 1986  "Pleasure to Kill" bättre fortfarande, men den är annorlunda. Det kan inte jämföras på det sättet, då det är deaththrash. Kom och tänka på det, då det är 26-år sedan jag köpte den lördagen den tredje april 1993. Jag köpte också två begagnade Judas Priest skivor då från 70-talet-Stained Class och Sad Wings of Destiny, samt en Venom Mini-LP "Tear your soul apart" Samt Black Sabbath Featuring Tony Iommi: Seventh Star, som i princip är Tony Iommis soloskiva, samt ännu Deicides första, som ju också är kanonbra.  Pleasure to Kill är dock så otroligt bra, så det är den bästa fortfarande av alla dessa skivor ovan. Just låtar från skivan som Death is your Saviour, Pleasure to kill, Riot of Violence och Under the Guillotine är fan oslagbara!!

Jåå, så nästa veckas söndag, dvs 10.4.1994 så var det regnigt och grått väder och det knackade  på dörren. Jag öppnade. Någon typ i kanske min ålder med Metallica-skjorta på sig under sin rock frågade mig: Onx sun mutsis tai faijas kotona? Jag sade: Joo, odota vähän! Och for efter nån av dom, minns faktiskt inte vem. Det var en gobbe och två av hans ongar som for omkring och sålde turvetta åt folk. Vi köpte inte, men ena grannen köpte. Dom var från Lojo och körde omkring i en röd paku och sålde turvetta.

Metallica avskydde jag då. Dom hade ju sålt sig 1991 med the Black album!! Ändå var jag i Åggelby och såg på deras utomhuskeikka 1.6.1993. Men ett av förbänden, Suicidal Tendencies, var faktist bättre! Rivig crossover-thrash, fast jag inte diggar några av deras andra skivor än Feel like shit...Deja vú.

Fan var 90-talet var tolerantare och bättre än det är nu! Ok, kyrkan och journalisterna hade problem med Blackmetal, mendet var bara BRA att "normala" människor var rädda för BM! Man talade t.om. i tv:n i ett finlandssvenskt magasinprogram 1995 om Black metal borde förbjudas!! Men tom en präst sade att nej, för då blir det bara ännu mer spännande hos ungdomar! eller någo liknande. Liiiite annorlunda än det blev sedan lite senare. Nu har det ju länge räknats som harmlöst clowneri bland folk och fä. Men tiderna ändras ju såklart, och man växer upp och inser att det kanske är lite barnsligt att elvistellä med att man lyssnar på "förbjuden" musik. Jag tycker dock fortfarande personligen att riktig BM borde vara och förbli spirituell musik-och betyda annat än någo vakio rocknroll-meininki. Inte alltså hårdlekas och testosteron-spännande som det utan tvekan var mycket då-men spirituell musik. Somlig Blackmetal (95% e typ i metalkulturen dock, ma.o. "rocknroll" för att vara ärlig. Har vuxit och blivit medelålders och lämnat ifrån sig pubertala uhoamis-greijjer och ägnar sig helt enkelt åt "Gitarrbaserad ockult musik" Nog för att det var kul så länge ungdomen varade :)

Som det var någon i något band som jag inte minns som sade i en intervju. Han uttryckte sig metaforiskt såhär: Förritiden var Blackmetal dendär okända skepnaden ute i mörkret på gården utanför det folkliga vardagsrummet (som man skymtade då man såg ut från vardagsrumsfönstret nattetid), som man fruktade och tyckte var kuslig, medan blackmetal nuförtiden är clownen mitt inne i det folkliga vardagsrummet som har show medan folket sitter på soffan i vardagsrummet och skrattar. Ni kan själva tänka er. Visst ger bm- klichéfiguren med "pingvinmask" och en massa nitar bara upphov till muntert skratt...

Det om det. Heh. Jag minns engång 1986 då en kaveri sade att jag ska komma till hans födelsedags-kalas, så sade ja att nää, ja tycker int om grädde! (Då jag förmodade att det sku va gräddtårta, som det ju brukar vara i födelsedagskalas.) Så sade han Nää, de e chokladtårta me sylt mellan! Så var det grädde sen ändå. Kaverin tyckte ba' "De va nu bara grädde!"

Här är från Mayhem-skivan första låten. Funeral Fog. Sjuttons bra!
https://www.youtube.com/watch?v=zAi8fRWgCuE