"Rokko-Tulipalo" i Bangatan 31.3.1990./Johtajas nya kaveri (Dröm)

Alltså den dagen var en lördag och solen sken och det var vår i luften. Jag tyckte jag hörde brandalarmet då jag såg på tv:n typ 15 på eftermiddagen (Öppet larm med siren gavs ännu på den tiden då det brann) Sedan då jag gick ut så sjönk signalen just. Jag stod på samma spot som då jag 1992 drömde att den allmänna farosignalen slogs på och steg och sjönk, steg och sjönk. Så gick jag i drömmen in och sade åt morsan, som satt framför tv:n, att "De e ju gasalarm!" Så sade morsan bara glatt: Äsch! (Typ i tonen att va e de me de?) Så sade hon: Kom å sii på Kymppitonni! Fast jag var den enda i familjen som bruka se på Kymppitonni.

Nästa minnesbild är att jag var vid Bangatan(Hade cyklat mot stan och sett att det var där det brann) och såg på då det brann litet på övre våningen av det som nu är Ratatupa.(Det är det faktiskt inte mera) Det kom rök och lågor ut ur ett fönster på övre våningen och brandkåren var där och släckte elden, och kastade sedan ut en massa jävla bråte från övre våningen via fönstret. Någon gobbe frågade en tant: E de din villa? Så sade tanten; De e min villa. Hon bodde inte själv där, men folk bodde på hyra där. Minns jag rätt så var det en puli som bodde på övre våningen som hade ställt till med eldsvåda.

Det var en rätt liten brand ändå, och dom fick kontroll över den. Villan övertändes inte. Men jag minns bra att jag var där och se, och en massa andra med för den delen, som stod vid trottoaren och såg på. Främst då lortar. Det kom kanske lite rök från skorspipan också, minns inte riktigt, men mest rök kom det från fönstret. Det kom också lite lågor från det riktigt i början av då jag kom och se.

Nästa dag promenerade vi dit med farsan och syrran för att se litet på huset. Solen sken då också och det var våraktigt. Det kliade vid bröstkorgen åt mig och jag såg att jag hade några röda fläckar där då jag kom hem. Sedan började jag känna mig febrig mot kvällen och det slog om och blev kallare, och då det mörknat så snöade det redan. 

Sedan drömde jag på måndagsmorgonen om kliande utslag, och då jag vaknade så hade jag röda utslag på magen, men kände mig inte febrig, så jag for till skolan. De var där några dagar men sedan torkade de bort. En släng av vattkoppor, någon allergisk reaktion, eller vad var detta? Kan det ha varit mycket lindriga vattkoppor? För det hade gått vattkoppor under hela terminen i lågis då. Dock hade syrran vattkoppor januari 1983, men jag fick inte smitta fast vi sov i samma rum då, och delade samma barnrum. Så int vet jag. 

Ah, 1990!! Det var nog hederliga tider det!! Det var inte som 90-talet sedan skulle bli med laman och allt, utan 1990 är Oldschool-90 tal big time!! Alltså Vittu så hederligt då man tänker efter!! Det var en helt genuin framtidstro då. Det var Gorbatjov och Perestrojka. Det var tysk återförening och glada miner och eufori nere i Europa.. Det var slutet på kommunismen, det var helt out mittiallt att vara kommunist.. det var i mitt personliga liv en mycket spännande vändpunkt, då jag slutade lågis för att börja HÖGIS. Det om något, är spännande och fascinerande för en 13 åring!! Jag bekantade mig med en massa "nya" band för mig då personligen dessa tider, då man blev lite äldre än en lågislort..band som var "i luften" och jag aisti(Och läste i Soundi och..Suosikki ;P) att det var "the shit", fast jag visste att det var de äldre pojkarna som kände till om det och jag var en liten unge ännu.. som typ Stone jag köpte på kassett sedan hösten 1990. Så, ja, 1990 var ett euforiskt förändringens år. Både personligen och i världen. Varken laman eller några pupertala problem i mitt personliga liv hade hunnit dyka upp. Så på samma gång var det min barndoms-sista år innan jag blev ungdom på ett sätt. Jag förnekar inte alls att min barndom var lycklig och trygg. TROTS att jag ända sedan som liten känt mig vara annorlunda med annorlunda tankar än resten av familjen. Men intet fel i det. Bättre det än att bli som en kopia av föräldrar/syskon och tänka precis likadant som dom, vilket jag lyckligtvis inte gör! :D

1990 kändes så som ett jättemodernt år då det pågick. Svårt att förklara. Sedan redan 1992 var helt annorlunda. Men eget nostalgivärde är det i 1992 också absolut. 1991 var också helt annorlunda i mitt personliga liv. Och den stora laman började hösten 1991. Alltid då jag i slutet av juli och början av augusti går på Centralgatan vid ett ställe, så doftar det alltid samma tider 1990 där. Det beror på att jag kände av doften från någo som blomstra säkert just där första gången år 1990. Men för mig doftar det 1990. Jag associerar starkt doften till sommaren 1990.

Som tonåring önskade jag mig en brud som skulle vara som jag till en del. Det skulle delvis ha kompenserat det, att syrran inte tänker som jag alls tror jag. Jag tror det var något sådant bakom också då jag som tonåring önskade mig en flickvän som tänkte som mig och var som mig, mer eller mindre.

Det glada 80-talet liksom fortgick ännu, det var Pulttibois i tv och Apuvagobben. Det var Stone och andra hårda nya band då... mycket var radikalt annorlunda 1990, om man sedan bara jämför läget några år senare. Men allt utvecklades mycket mycket hastigare den tiden. Efter 2001 har det stagnerat nästan helt och hållet. Så jag får återigen känna mig vara lycklig över att jag växte upp i ett samhälle och kultur som var i förändring, och inte hade stagnerat.. det är helt annan sak för ungdomar som växer upp efter 90-talet. 90-talet var det sista "riktiga" årtiondet i den moderna historien. Allt efter det har bara varit postmodernt kierrätystä. 

Så det är inte bara "90-talsnostalgi" Har jag nostalgi för 1990, så är det en mycket stor skillnad mot då jag har nostalgi för 1993, eller 1996 eller 1999, då allt utvecklades så hastigt då under den tiden. Men hela 90-talet är nostalgist för mig. Dock på olika sätt om man jämför början, mitten och slutet av 90-talet.  År 1990 var liksom kasarin huipentuma på ett sätt. På tal om det. Tidsglappet mellan 1990 och 1999 kändes som en hel evighet. Tidsglappet mellan 2000 och 2009 inte som så farligt. Tidsglappet mellan 2010-2019 ungefär som mellan 2000 och 2009. Det hände så mycket mera på 90-talet och det utvecklades så mycket snabbare både i världen och i mitt personliga liv, så den perioden kändes jätte lång.

Fast jag bara var 13 år 1990 så aisti jag liksom dendär känslan som de äldre kände kring det året. Eller hur man nu ska förklara en abstrakt personlig känsla för andra.

Många bra skivor hade inte kommit ut 1990 men mycket bra hade kommit ut. Black Sabbath's bästa alster.. typ Nocturnus.. Kreator's Pleasure to Kill hade kommit ut då redan 1986.. så många legendariska jättebra skivor hade kommit ut, men många hade int. Svårt att tänka sig en värld utan dessa skivor nu, men då man inte visste om något annat då så. Fast jag hade inte alltså hört Nocturnus eller Kreator ännu mars 1990 men ändå. Men stil att spekulera liksom kring musiken också under det året.  Deicide's första skiva hade inte kommit då ännu då det var eldsvåda 31-3-1990 men den kom senare det året.

Jag började kalla sedan denna branden på finska för "Rokko-tulipalo" då jag associerade den med någon barnsjukdom, då jag började få röda utslag dagen efter. Jag kommer ännu ihåg fönstret det kom rök ifrån och brandmännen med skyliften samt att dom kastade en jävla massa bråte ner på gården från fönstret. Det stod i tidningen sedan att polisen hade kört förbi på Bangatan med snutbilen helt spontant och skymtat lågor bakom fönstret. De larmade sedan brandkåren. Man fick ganska bra bukt med den branden nog, då det tydligen bara brann i typ ett rum. Det beror ju på från gång till gång.

Sedan minns jag då en brandman var uppe på taket och någon hans bekant visade tummen upp åt honom från trottoaren. Brandmannen visade tummen upp åt honom tillbaka och flinade till.

Sedan brann det söndagen 13tonde maj 1990 i ett hus i Alingsåsgatan/Edegatan. Alltså där som det nu är ett rött trähus. Det förra huset brann ner till grunden. Elden tog fullkomligt tag i det huset. Jag hade redan då jag hörde brandalarmet cyklat mot stan och var ett litet steg från bron (Där var Karis nya stadshotell planerades att byggas på 80-talet) och såg på då första brandbilen kom upp mot bron och kom sedan rakt emot då jag stod där och vände sedan mot höger. (Jag cyklade alltid för att försöka hitta vart det brann, då det gavs öppet brandalarm som lort)Jag trodde det var gräsbrand först, men så såg jag att det kom rök från skorspipan på huset. Elden hade tagit sig då redan så det var sprickor i fönstrena där det sipprade ut rök, som jag såg typ 10 sekunder senare. Någon gammal gobbe sa: Snart exploderar dom väl! (fönsterrutorna) Mycket riktigt. Snart så slog lågorna ut ur fönstret.

 Ni får tro vad ni vill om det, men jag drömde om ett hus som brann några nätter efter varandra några dagar innan detta. Jag fick en deja vu´ av att jag sett detta tidigare då jag kom cyklande dit och såg att det brann. Jag visste dock inte i drömmen att det var just det huset som brann, så vet inte om man kan definiera det som en äkta sanndröm? Kanske inte.  Min dokumenterat första äkta sanndröm drömde jag 1991. Och det är helt naturligt fenomen, men man vet ännu inte vad det beror på. Kanske att tiden är cyklisk på allvar? Att tiden kanske inte finns på riktigt? Svårt att säga, men något sådant måste det rimligtvis beror på. Sanndrömmar är minnen från framtiden. Det är helt naturliga fenomen, men utan förklaring hittills. Alltså äkta sanndrömmar har ingen förklaring ännu. Men, varför skulle detta inte ha kunnat vara en sanndröm? Men man kan förklara denna dröm logiskt enklare med att jag var fascinerad av bränder som lort, och kanske råkade drömma om ett hus som brann. Men fick en sådan dejá vu känsla då jag kom cyklandes och såg då brandbilen stannade vid huset. Och då jag först trodde det var en gräsbrand, men såg några sekunder efter då det kom lite rök från skorsstenen, och sedan fönena. Jag menar, att man kan om man vill förklara den drömmen mera logiskt ännu. Bortsett från andra, betydligt mer detaljerade och ihågkommande sanndrömmar jag drömt.

För mig har det alltid varit en konkret sanning har jag upplevt det som, inte som spekulationer heller. Svårt att förklara åt folk som inte haft sanndrömmar. Men som sagt, man får tro vad man vill. Angriper ingen som inte tror på sanndrömmar. Jag är lite ironisk dock, då jag tycker det oftast är skeptiker och ateister som börjar bråka och skrika om man talar om dylika fenomen. På det sättet är de faktiskt som kristna, som även har tendens att börja bråka och skrika om någon tänker annorlunda än dom.

Många skeptiker tror inte på sanndrömmar för att de undermedvetet tycker det är ett så kusligt och oförklarligt fenomen, så de vägrar att tro på sådana, bara för att trösta sig själva. De använder i detta fall skepticismen som en tutt och snuttefilt, ungefär som folk kan använda kristendomen som tutt och snuttefilt. Psykologisk tröst liksom. Ateister och kristna har det gemensamt, att de är rädda för det oförklarliga. Ibland tycker jag att  skepticismens/ateismens angrepp på omstridda fenomen kan jämföras med kristendomens angrepp på trolldom för hundratals år sedan (Som ofta enbart var gammal hednisk kunskap, om t.ex. örter)

Jåå, januari 1984 så bodde en annan familj där, eller två familjer, en i nedre våningen. Alltså i huset som brann ner 13.5.1990. Vi kände dom som bodde på övre våningen, så vi vad där med morsan, farsan och syrran. Frugan i huset sade åt oss ungar att kan ni höra då hustomten spelar på sin flöjt? Hon skojade med oss, då det var vattenrör som gnisslade i garderoben då grannen duschade eller något. 6 år och 4 månader senare brann så huset ner. Någon tant som farsan kände (farsan kom sedan dit och såg med) sade om huset som brann: Solen värmde en flaska i en garderob så att den börja brinna!  Så var farsan skeptisk, men hon vidhöll och sade: Jooo, för de va en precis likadan brand i Backgränd för 2 år sen! Det lär ska kunna börja brinna om man har en vattenflaska som fungerar som ett förstoringsglas, men jag vet inte om det berodde på det, eller om det bara började ryktas bland publiken som stod och såg på branden. Några ongar började också tala om det. Nuförtiden skulle jag inte täckas stå och se på då någons hus brinner upp :P Men det var fascinerande då det brann tyckte jag som lort.

Polisen var där och spände och gick omkring och sade "Alla bort, kaikki pois!" Men folk förflyttade sig kanske 10 meter och stod sedan där ändå. Det var en polis med mustach som fortfarande är polis i trakten vad jag sett. Och ser typ likadan ut fortfarande.

23.4.1990 var jag och såg i högis med föräldrarna. Det börja 19.00 på kvällen om jag minns rätt. Det var en allmän inbjudan åt alla sexor med föräldrar att komma och bekanta sig med högis just den dagen, så man är förberedd inför högis sedan under hösten. Det var spännande och fascinerande minns jag. Då vi åkade nerför stationsbron så var jag i baksätet och såg att någon hade sprayat texten "Kill 'em All" på en järnvägsvagn med gul sprayfärg. Så heter ju Metallicas första skiva.

Sedan var vi i språklabbet också uppe på gymnasiesidan. Vi alla elever satt där med hörlurar i varsitt "bås" och det spelades musik för oss, det spelade Phil Collins "Another day in Paradise" låt. Det minns jag mycket bra. Man  fick trycka på en knapp för att bara prata med läraren, om man ville. Bara två gjorde det. Då hörde inte vi andra ungar vad dom pratade om eller frågade, men föräldrarna som stod vid sidan hörde ju såklart.

Så bjöd några sjuor på någo risflarn eller vad det heter i stora hussasalen. Alltså vittu att ja int förstod att ja va en liten lort då!!!! Ja trodde att de va hurja att börja i högis!!! LOL! Eller snarare ROFL!

Så hade någon på en musmatta i datarummet ritat ett kryss över en annan ritning med smile gubbe och texten Acid House under smile-gubben, samt skrivit "Metallica" och "Stone" dit i stället. Riktigt logon och allt.

Sedan var det den spännande resan till Särkäniemi dvs klassresan 17.5.1990. Och Black Sabbath började jag digga fullt fr.om april 1990. Vilka tider!! Vilka jävla hederliga tider egentligen det var 1990!

Haha, jag drömde då jag var i femman en ironisk dröm. Det var två snygga flickor i klassen som jag var lite förtjust i. Iaf så drömde jag att någon "Grufsus" kom skejttande och flög typ med sin skejt då han var så skicklig och var en populär lite äldre typ. Han hette typ någo som "Mika" eller "Sami" eller "Jari" eller något liknande "tufft" finskt namn. Så stod han sedan och charmade med flickorna som JAG var förtjust i, och deras ögon bara glittrade. Hrmf!

Så drömde jag 1984 att jag var med morsan och mommo hemma då det åskade. Det var en blixt uppe i himlen som blixtrade kontinuerligt mellan molnena.

Sedan drömde jag sommaren 1998 att jag gick förbi Dalgatans lekis. Det öppnade sig en dörr liksom mot gatan, och jag kände av barnens bakteriella, viruska samt snoriska "energi". Det var äckligt.

Sedan drömde jag som liten engång att syrran drack bensin ur en bensinpump i en bensinsation. Hon drack bara från bensin"pistolen" glugg, glugg, glugg, glugg, glugg, glugg, glugg. LOL!

HAHA! Så gick jag engång med min faster sommaren 1984 förbi ett kristet tält. Hon förklarade att siellä puhutaan niinku taivaan asioista. Så sade jag: Ai perkeleestä? Så sade hon ironiskt: No hänestäkin varmaan!

Så minns jag en dröm som jag drömde att jag var i lågis och det var rast och det åskade. Och det kom mittiallt en ambulans till skolan med blinkar och sirener på. Och vi elever tyckte argt att Voi nu vittu ändå, att dom måste överbeskydda oss på detdär sättet, bara för att det åskar!! Vi stod vid stora dörren. Vi visste att ambulansen bara kom för att skydda oss elever för åskan. Då jag sedan gick in så såg jag Karis brankis-schacki med branddräkterna på sig, som flinande sprang in med stormgevär i klassrummena. Brandmästaren stod och ledde operationen medan han bevakade dörren till lärarrummet med en revolver i handen. Han såg allvarlig ut. Det var rikit "Karis-meininki" liksom. Brankis-schacki såg typ lika ivriga ut som scenen i Rambo ettan då de jagade Rambo in i en övergiven gruva och skjöt med sinko mot den. Liksom rikit sama meininki :D

Så såg jag ut mot skogen ovanför Nabogatan från fönstret. Då hade scenen ändrat sig. Ovädret var förbi och det var ett soligt och snöigt landskap och såg jätteharmoniskt ut, så vaknade jag.

Det är en dröm som verkligen fastnat i mitt minne, fast jag gick på fyran då jag drömde drömmen.

Så minns jag en annan dröm då jag stod vid stora dörren i Karis lågis och det åskade och regnade. En från hjälpklassen stod ute ett steg från regnskyddet och försökte slå upp sitt paraply, men det krånglade. Så blev det mittiallt ännu mörkare, och han stod fortfarande på gården och försökte slå upp sitt krånglande paraply.

Han var bra typ nog. Hade satts på hjälpklass fast han inte var någon separe. Det är inte underligt att man bryter mot alla lagar då, som han gjorde. Han var rebell på riktigt, för han hade en brud från högis som hälsade på honom minns jag. Så han kan nog inte ha varit någon  separe. Det var någon sorts lärarnas salalliitto som fick honom på hjälpklassen verkade det som. Det sku ha varit typ det mest förnedrande för varje elev, att hamna på den s.k. "hjälpklassen" som inte ens hörde till lågis officiellt fast det var i samma byggnad, men var en annan skola. "Enkulla skola".  Just då rebeller blandades med separe var iögonfallande. Int har ju rebeller någo bland med separe att göra.

Och så dendär drömmen där det var en stad som nästan var som Karis, bara att den hette typ Taris istället. Typ två stationsbroar istället för en och så. Och där var det ett hus som nästan var som Fokus-huset. Bara några detaljer skiljde sig och det hette typ Lokus istället, och den stan var det en skola som nästan var som lågis, bara några detaljer skilde sig. Och i den skolan fanns det en lärare som nästan var som Chester och såg nästan ut som Chester, bara några få detaljer skiljde sig och han kallades för typ Leshter istället, etc. etc.

Det var en som sade åt mig i sexan då vi kinades med något ute på skolgården våren 1990: Nå du e nu Gorbatjovs pitt du! Det lät så roligt så jag bara började skratta och vi glömde vad vi hade kinats om, för han som sade det började också skratta. Det var muntert!

Jag drömde inatt att året var 1989. Det var sommaren 1989, och jag och en såndän Jan och enannan kaveri var i Karjaan Yhteiskoulus gård. Vi var på bushumör, och tänkte om vi skulle lite reta han som dåtida var gårdskarl där, en liten typ som vi kalla för Johtaja, som blev arg och jagade oss ibland.

Jag drömde alltså att det hade börjat någon gårdskarls-kompanjon åt Johtaja i samma skola (det var några gårdskarlar där i skolan, och så någon som var där ibland på riktigt också. Gobben i drömmen var dock helt okänd) Och så då vi stod ute på skolgården så kommer han gående sakta men hotfullt och bestämt emot oss, och stirrar på oss och ser arg ut. Han har typ en Valmet-lippis på huvudet, blå gårdskarls-halare och grått skägg och är typ 55-60. Såg ut som en typisk donare i den åldern från 80-talet.

Någon av oss sträcker ut armarna i frågande läge och ropar: Häh?! För att han glodde så på oss. Sedan gick vi därifrån, då han bara kom hotfullt gående emot och såg arg ut. Det måste ha varit på det sättet i drömmen, att Johtaja på förväg hade berättat åt honom om oss, och sagt att täällä kulkee joitakin häiritseviä kakaroita joskus! Eller något i den stilen. Och beslutat sig för att "mota Olle i grind" så fort han såg oss på skolgården.

Sedan så gick vi 3 på säkert avstånd från honom ut ur skolgården. Jag sade att Såg ni så han stirrade? Betär Mulkkusilmä!  Jan började skratta fullt då han tyckte det lät roligt. Typ såhär: Aaahahahahahahahahaaa!! "Mulkkusilmä"!!!

Det var en så kul dröm så jag vaknade halvfyra och kände mig munter och fick inte sömn igen förrän inom en timme! Det är stil att man åtminstone i drömmarnas värld kan resa tillbaka i tiden, och faktiskt se sig som en 12-åring igen som är ute och busar!! Och att det känns helt äkta medan man är i drömmen.

Det var ibland jättespännande att vara ute och busa då man var 12-13 år gammal. Jag har drömt om det tidigare och vill drömma om det snart igen. Det var stil tider. Då arga gobbar jagade en och man gömde sig för dom och så. Fan vad det var spännande och roligt!!

Jag minns då jag var i lekis 82-84. Det kom ibland ongar dit som var jätterädda då de skulle börja i lekis. Det var en flicka hösten 1983 som kom dit med sin fammo då hon skulle börja i lekis den dagen, och hon grät och tjöt och grät och tjöt. Typ:  Äääääähhhäää!!!! Ääääääää!!!!! ÄÄÄÄHÄÄÄHÄÄÄHÄÄÄHÄÄÄ!!!!! För hon ville inte bli separerad från sin fammo. Okända människor skrämde henne så mycket, vilket förvisso är en naturlig reaktion hos barn. Människan är inte egentligen gjord till att tromas i lekisar och skolor med massvis av barn man inte känner.

Sedan då fammon försökte gå ändå så blev hon helt i panik och börja hyperventilera och klängde sig krampaktigt fast i henne och ropade paniskt: Ää! Ää! Ää! Ää! Ää! Ää! Ää! Antingen hamnade hon i ett paniskt tillstånd eller så var det skådespel. Hursomhelst, fammon gav upp försöket att lämna henne där och tog med henne igen. Hon var lite senare någon dag nog i lekis, men var inte alls länge. antar att hennes fammo fick skjöta om henne under dagarna. Jag var i lekis i det som då hette "Dalgatans Daghem" och hörde till gruppen "Blåsipporna" Barnsligt namn. :P

Jåå, ja köpt en gamal VOX-tidning från Huuto, alltså Postbankens gamla ungdomstidning. Nr. 1/94. Verkligen nostalgiskt och i början av 1994-aktigt att läsa den!!  Jag minns t.om. några saker.

Så var det en annan sak jag såg idag, några estniska bröder som rånade en guldaffär och en bank i hesa april 1985. Det var bilden på Iltasanomats löpsedel på en av bröderna. Så stod det "VARO! Hän on Ryöväri" Jag såg det på nätet idag då det var en juttu om det i Iltasanomat-och på samma gång mindes jag löpsedeln från min barndom. Jag tyckte det var spännande att det var en "ryöväri" i tidningen. Jag såg den då jag var i butiken med pärona då 1985. Jag for direkt tillbaka till barndomen och 1985 då jag såg den löpsedeln igen idag, och mindes hur jag såg den då 1985 och reagerade. Men jag tyckte det var kul och fascinerande, och inte "hemskt" eller nåt sådant :D Det var lite som i serietidningen Lucky Luke, där man satt WANTED! Dead or Alive -bilder på kriminella upp på väggar och så i Vilda Västern.


Här en bild av Rambo-scenen. HAHAHAHA! Killarna som jagar Rambo är PRECIS som någo Karisschack där just!! :D
https://www.youtube.com/watch?v=Bnd_1-1M0qo