I Stockholm sommaren 1982.

Jåå, ja drömde häromnatten att de va någon lång och jättesmal typ på stationsområdet som blev gleesär i käftn åt mig då jag gick förbi. Det var någon som i drömmen hade varit i högis på samma gång med mig. Från Svartå. En helt fiktiv typ i drömmen alltså.

Jag vände mig om och började gå mot honom och knuffade till honom å skrek: Va fittan muckar du?! VA?!  Han tog några steg tillbaka och skrek att han int muckar någo, men att han har rätt och blaablaablaa. Jag blev ännu argare på honom, ända tills en hippiebrud kom mellan oss och sade: Snälla, sluta, bråka int!! Ja vet vem du e! Å du har nog missuppfattat något!! Eller något liknande. Sedan tyckte alla "blomsterkäppens" kaverin att det är jag som är en bråkmakare, och provocerar folk, fast det var han som hade börjat! Att ja e ju rikit hemsker å liknande fick jag höra i drömmen.

Man har nog inom årens lopp hört ett och annat muck takavuosina, så mycket möjligt att jag skulle reagera just som jag gjorde i drömmen på någo muck. hehe. Det beror ju såklart på vem det är. Om det är ett gäng okända karar som ser brutala ut som muckar, eller just någon liknande patetisk "blomsterkäpp" :D Man är ju inte dum och lagar stryk åt sig i onödan. Fast egentligen gäller principen slag för slag, hån för hån för mig. Fast jag aldrig skulle höja handen mot en kvinna. Där går gränsen. 

Eller som dagen innan midsommarafton 2003. Jag kom hemgående från Serendi genom stan efter att ha varit på en kaller där med några kompisar. Mittiallt kommer en såndän Selleri och två av hans rappiokaverin gående. Selleri+2 killar och en brud. De är påverkade av något märker man på lång väg. Etanol eller amfetamin eller vad dom nu hade tagit. Mittiallt börjar den ena av killarna ropa åt mig. Bara han, ingen annan av dom såg ens på mig eller sade något. Jag hade på känn att dom kommer snart att ropa något åt mig! Och så gjorde den ena av det så. Man hör bara: Hei jätkä, mee parturiin!

Så pekade han mot Vogue och sade: Siellä on Vogue, siellä LEIKATAAN TUKKAA!

Sådant junttit klichéaktigt snack ignorerade jag dock bara. Man väljer sina fighter, och ingen idé att börja ropa tillbaka nåt åt dylika patetiska sekoboltsin, som alla andra föraktar också btw.

Under samma promenad hem kom en älg springandes från en gård, och den sprang längs med vägen och stannade till till vänster om mig, mitt på vägen och vände sig om och såg på mig. Jag sade bara "hej!" Så ögonblicket efter så rusade den iväg i full fart så dammet bara yrde. 

Jåå, dendär drömmen påminner mig i höstas utanför clubben där jag och en kaveri, barnsligt nog, började brotas vid stängningsdags då alla är där utanför och hänger. Folk trodde att det var fullt allvar :D Då vi levde om där och var fast på varandra brotandes så for folk undan vartefter vi flög omkring där och man hörde bara en kvinnoröst som ropade med vädjande ton: Sluta! Sluta!

Så kom just hon som hade ropat så och tog lätt tag i mig och sade att sluta nu! En rätt attraktiv brud i 25-årsåldern. Så sade jag: De e lugnt, Vi leker ba'!  Så sade hon: Ja, men ja får HJÄRTSNÖRP då ja siir såntdär!

Hehe, det var nu lite sådär. Främmande karar tom. såg rädda ut då dom gick förbi med minen att vi vill absolut inte ha något med ert slagsmål att göra!! Uppfattade oss typ som våldsamma stridstuppar märkte man. Så folk missuppfattade nog, jag tänkte att det var barnsligt, men uppfräschande nu i efterhand att kunna vara så grabbaktig som 41, vi var som 20-åringar där och då! :D Tur att det inte eskalerade vidare iaf.  Jag är inte någon som dras till slagsmål, sådana finns det också. Men va fan. "Pojkar är pojkar" kan man säga om vår lilla incident. Fast blomsterhattstanterna blir snyrpiga och tycker det är sexistiskt att säga så och börjar prata om "toxisk maskulinitet" och liknande ny-Lysenkoanska fixa idéer, men vem bryr sig om moralpredikare? Man ändrar inte naturen hos man och kvinna, oavsett hur mycket blomsterhattstanterna än hoppar och skriker och dansar av frustration och skriver kåserier som osar av bitterhet i HBL och YLE. Man ska vara glad istället, och inte bitter! Det är jag, fast livet inte har blivit det jag önskade mig. Bitterhet äter bara upp en själv inifrån.

Förut var det inom församlingen som de flesta moralhattar fanns. Nu är det andra vindar. Men moralhatt som moralhatt.

Haha så minns jag en kille som jag höll på med ett skolarbete med för 20 år sedan. Han blev mycket gnällig och konstig och fick inget gjort själv så jag hamnade att göra det mesta. Jag började sedan för mig själv och mina kompisar i Karis kalla honom för "Pitt-trattn" då han var så irriterande! Alltså ingen annan symbolik bara att det lät roligt. Som man säger typ "kuk" åt en irriterande typ, så sade jag "Pitt-trattn". 

Alltså jag köpte en ny jättehård och bra skiva Possessed-Revelations of Oblivion. Å den e jättehård å bra!! Man kan int säga just något annat. Deras första skiva på 30 år!! Jag minns då jag köpte deras legendariska skiva "Seven Churches" från 1985 så sent som maj 1999 och tyckte att den också var jättehård och bra. Seven Churches räknas ofta som världens första egentligen deathmetal-skiva.

Jåå, Possessed-Seven Churches skjortan är liksom legendarisk. Tror det beror på att den skjortan har skymtat att andra artister haft på sig ganska mycket om man ser på gamla tidningar från slutet av 80 och början av 90-talet.

Det är en så bra skiva, så jag tror nästan att jag ska sätta upp ett foto av den som jag tog. var nära att riva bort plasten, men så tänkte jag att jag måddes föreviga det och klistermärket ovanpå plastet, hehe.

Då låten Demon tex. började så var det så bra så jag fick hönshud! Det är så jättehårt och bra som fan helt enkelt!! Jag sade högt då för mig själv, leende, att Vittu de e bra!! Liksom eargasm bigtime!

Jag minns juni 1991 då telefonen mittiallt ringde i vardagsrummet. Jag svarade. Det var en kaveri som ropade ivrigt att jag snabbt ska sätta på tv:n på tv2, för det kommer något Pulttibois-aktigt program där!! Så satt jag på, och det var Kummeli. Dom hade några pilotavsnitt innan den egentliga starten, och jag tyckte det var roligt. Minns bra denna sketch, där dom kommer till platsen med en gul Möukk.

Jåå, ja minns förresten då jag var liten. Det kom alltid nu och då någon som kom körande med en mörkgrön Möukk på besök till nedre grannarna. Men den kom typ några gånger i året till nedre grannen. Möukkana var på det sättet som kuplafolkkare, att de hade motorn bakom.

Jag minns då jag var i Stockholm 1982. Med morsan farsan och syrran och vi bodde hos ens morsans kaveri som bodde i Stockholm med sin kar och 2 små barn. Innan vi for till Sthlm så propagerade mina föräldrar att Sthlm är en jjjjjjjjjÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄTTTTE ren stad. Man får AbsolUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUt inte skräpa där!!!

Så intygande som möjligt för ett barn alltså. Därför blev jag förvånad då vi gick i Sthlm sedan och jag såg en hög med tobaksfimpar på gatan invid trottoaren, som någon uppenbarligen tömt ur bilens ask-kopp. Jag tänkte att hur kan nån skräpa då det är en så fin stad!

Tunnelbanan var psykedelisk som fan! Den var spännande för en 5-årig parvel som jag var. Jag tyckte bra om att åka tunnelbana. Riktig "Folkhems-psykedeli" Det var jätte-psykedeliskt då det gröna tåget mittiallt susade fram ur tunneln där nere i någon av stationerna.

Så ropade morsans bekantas dotter EEEEEEEEEEEE!!!!! Fullt alltid efter hon sagt något, fast hon inte var arg, hon bara gjorde så. Hon var typ 4. Vi var hos dom då. Så frågade hon sin morsa på rikssvenska: Va säger polisen om dom hör att jag skriker? Så svarade hennes morsa på finlandssvenska: Jaa, dom skulle nog int riktigt tycka om det!

Så då jag vaknade hos dom morgonen därpå så trodde jag att morsan och farsan hade ordna om i rummet hemma i Karis så det såg annorlunda ut, då jag inte kom ihåg att vi var på resa. Jag frågade morsan typ att ha ni ordna om? Så sade morsan att nej, vi e ju ute å reser! Då fråga hon: Minns du int? Så hörde jag från köket morsans kaveris ena dotters EEEEEEEEEEEEEE!!!! rop och då mindes ja mittiallt och sade: Aijaa!

Sedan var vi på något ställe var det var fina gammaldags kanoner. Vi gick där omkring och jag hade blivit lite kaveri med dendär EEEE! roparn och vi sprang tillsammans omkring där ute på backan. Det var något sorts  museum eller något. Minns faktiskt inte riktigt. Eller var det en garnison eller något sådant?

Så var vi vid slottet då dom hade någon parad då Victoria fyllde 5 år. Det kom en polis och sade att vi ska flytta oss lite längre bakåt. Så marscherade de omkring där med soldater och allt.

Så då vi for med båt till något ställe i Sthlm. Alltså med en såndän stadsbåt som man ser i många städer med floder över stan. Såndän typ bussbåt.  En sådan typ som går till Sveaborg från hesa. Det satt två luffare/halvpulin mittemot mig, morsan och farsan och syrran. Den ena luffarn tog fram en smurf-mjukis från en plastpåsa, som han hade vunnit på nåt lotteri kom det fram, och den andra luffarn började skratta åt den.

Så kom luffaren fram till morsan och sade att ja gör ingenting med den här! Du får den. Så skrattade morsan och sade att inte bryr jag mig om den! Så gav han den åt syrran och sade: Nå du får den då!

Jåå, så var vi i Katarinahissen. Jag åt lakritsglass på pinne där sedan i något skede minns jag.

Jåå, ja drömde faktiskt att jag var i Läppträsket på kyyti med en sådan båt, fast det liknade ännu mer en buss innantill. Jag drömde det 30.01.1999, att jag var på Läppträskets västra sida med en sådan båt med "handelsgänget" min dåvarande klass. En brud sade något åt mig och smajlade litet, och folk pratade där i allmänhet med varandra och det var ganska soft stämning. Jag började i drömmen fundera på om det är en dröm.

Det om Stockholm 1982. Sedan 1985 var vi där igen. Och 1987. Och 1989.

1982. Tänka er. Då hade 80-talet knappt ens börjat. Det var i ganska mångt och mycket en fortsättning på 70-talet ännu. BREZNJEV härskade ännu i Sovjet och det kalla kriget var ett faktum. Det var en groovy 70-talsaktig atomkrigs-romantik och så. Fast 80-talet började ju kraftigt såklart göra sitt inträde dessa tider, iaf då det gäller musik. Tex. Den då "nya" heavyn slog igenom med band som Iron Maiden och så. Så ganska mycket var det så att man dessa tider "slängde" Hammond-orgeln och bell-bottomsena och satt på svarta läderbyxor och pyramidbälte istället. Typ. Fast det kunde börja upplevas lite gammalt redan då punken kom 76-77 dock, men int på samma sätt som början på 80-talet. Sådan bild har jag iaf fått. Man typ skrattade åt den som gick klädd i bell-bottoms och andra hippiekläder ännu 1982. Det var så out som det bara kunde bli, och någon 60/70-talsnostalgi blev det inte förrän på 90-talet. Inte för att jag aldrig brytt mig om något är out eller inte. Varför skulle jag det? Man lyssnar på sån musik man tycker är bra, och klär sig precis som man vill.

Fast nu då folk gnäller om "klimatförändringen" så gnällde folk om "upprustningen" (mellan öst och väst) då under dessa tider. Så alltid har folk haft något att gnälla om. Det är väl tillfredsställande att gnälla antar jag.

Alltså minns någon ett sånt program/film som var antingen finlandssvensk eller så rikssvensk, det minns jag faktiskt inte, men har för mig att det var någon finlandssvenskt barnprogram som filmades i hesa. Det kom från tv:n 1983. Det handlade om en flicka på kanske 7 som hamnade att vara ensam hemma första gången i sitt liv en dag då föräldrarna hamna att vara på jobbet och de inte fick någon vuxen dit att sköta henne. Hon måddes vara hemma från skolan då hon hade benet i gips.

Hon blev nojig och började inbilla sig allt möjligt ensam hemma. Var nojig för tjuvar och så. Så "pratade" hon med en kompis som bodde i höghuset mittemot via fönstret. Hon var också sjuk och hemma från skolan ensam. Hon skrev en lapp och satt den mot fönstret som det stod HEJ på, så den andra flickan skulle se.

Så såg hon mycket mot gatan och började inbilla sig allt möjligt. Det kom någon som såg ut som en stereotypisk tjuv, så sade hon: Tänk om det där är en tjuv? Sedan inbillade hon sig att någon kärring skrek nere på gatan: Int dit, där e polisen!! Nej, inte dit, där e polisen!!! Låter rätt bängt, haha.

Så blev hon rädd och målade sig med någon krigsmålning i ansiktet och beväpnade sig med typ sopborste om någon skulle komma. Så ringde det på dörren i något skede och hon sade: Mamma sa, att jag inte fick öppna dörren för okända människor!  Så gjorde hon det iaf, då hon trodde att dom skulle bli rädda av hennes krigsmålning. Så var det två rörmokare som såg lite ut som sjörövare och var gladlynta av sig, och for till vessan för att jobba. Så ringde telefonen. Det var flickans morsa som ringde från jobbet. Hon sade: Jag glömde ju att rörmokarna ska komma idag! Så sade flickan att dom e här redan!  Så sade morsan att ja har kex å kaffe färdigt i termosen åt dom, du kan bjuda åt dom då de är klara!

Så i slutet av filmen satt de alla 3 vid köksbordet och fikade. En vuxen röst sade: Nå *flickans namn* Det var väl inte så farligt sedan heller att vara ensam hemma en dag? Och filmkameran for i närbild i hennes fejs och hon såg mot kameran och smajlade och bilden stelna och det kom filmens slut-text och slutmusik.

Undrar vad den filmen hette. Kommer någon ihåg en sådan film?

Så fanns det "Mina vänner" böcker förrivärlden. Det var som Facebook på häfte, som kaverin fick skriva i. Min dagmammas dotter läste från den och läste någon kristen flickas "profil" på hennes mina vänner bok. Det fanns frågor som bästa boken jag läst, bästa filmen jag sett, mina idoler och liknande. Gissa vad den bästa boken hon läst var? Nå, Bibeln! Riktigt så man sku kunna tänka sig att någon kristen hihhuli-tosikko skulle skriva det! :D

Min bästa bok jag hade läst, som jag inte skrev själv, utan någon "intevjuade " mig och  skrev en profil i boken, då jag inte kunde skriva som 4-5, var Rasmus Nalle :D Men då jag var 7 och hörde då hon läste upp det så var jag nologer och sade att Tintin är det bästa jag läst vad kommer till böcker.

Rasmus-Nalle tyckte jag mycket bra om då jag var 4 speciellt. Det var väldigt fantasieggande serie tycker jag. Det var en hel annan fantasivärld för sig med Rasmus-Nalle, Pelle, Pingo&co. deras äventyr och bilder. Serien där Rasmusnalle bestiger berg har en atmosfär av Klaus Schulzes Irrlicht skiva tycker jag, fast jag inte hade hört Klaus Schulze då jag senast läste den Rasmusnallen, men nu då jag minns så tycker jag bara det. Vore kul att köpa just den Rasmusnallen någonstans ifrån!

Jag deklarerade engång 1981 att:. LIKA MÅNGA PLÄTTAL SOM I LASMUS NALLE! JA VILL ATT NI SKA LAGA LIKA MÅNGA PLÄTTAL SOM I LASMUS NALLE!! (Jag kunde inte säga R som 4)Då det ofta var ett torn med plättar hos Rasmus Nalle då han var hemma hos sin morsa. Så lagade morsan och farsan nästan lika många plättar! Hehe, man känner sig som en bortskämd kermapersekakara då man tänker på det! :P VAD hade jag muka gjort för att förtjäna det?

Jag börja nu mittiallt bara att tänka på att då vi sprang på jumppan Cooper-test och sprang så kommer det en bil smygande bakom oss, så är det Åjja som kör sakta på vägen, gloendes på oss. Det var på nian. Jag tyckte bara att dessa fucking Alice Cooper test var löjliga. Man tänkte ju alltid på Alice Cooper då man hörde ordet "Cooper-test".

Jag börja mittiallt nu bara att tänka på då vi hade orientering i jumppan i sjuan. Då hade vi inte jumppa med Åijja ännu, då han int var i vår skola då ännu, utan en såndän Ala-Viitala. Någon gobbe had järmat åt honom att hans elever stjäl och förstör på hans gård. Nå, det var en som stal en morot från gobbens gård och Ala-Viitala höll en diskussion om det på nästa jumppalektion just i det bästa pedagogiska "Så får man inte göra!" Som man nu kan säga åt högislortar.

Så höll han hälsolära med oss och sade att tobak förfulnar, att man får gula tänder av det. Att om ni har sett någo fiskare som har rökt i 30 år, så har dom alltid gula tänder, och liknande vad han sade.

Alltså jag minns engång sommarn 1984 då jag var i Karjaan Yhteiskoulus gård och leka. Så kom det mittiallt 4 tonåringar med varsin flaska Sprite gående. Så skaka de om innehållet i flaskorna och sprutade på varandra så de blev genomblöta! Haha, sådana funderingar folk har.

Hoppas jag ska i början av junin börja drömma roliga drömmar igen som jag alltid förut gjorde i början av juni. Det kanske hade nåt att göra med att sommarlovet börja. Som tex. juni 1987 drömde jag att jag kastade upp en boll i luften, och så blev den uppe i luften. Den svävade stilla typ 5 meter ovanför marken och jag blev väldigt överraskad i drömmen. Juni 1988 drömde jag att mommos antika klocka hade blinkljus och blinkade medan den slog jämna slag. Juni 1991 drömde jag om "Meritynnyri" En tunna som hade blivit förtrollad, då den flytit ute i havs i hundratals år, och så hamnat på vår backa. Det kom en röst från den som sade med spökaktig ton: MERITYNNYRI! Och så hörde man vågors skvalp och stormens tjut från den. Men då man såg in i den så var den tom. Det var bara två vattenpölar på bottnet. Samma procedur upprepade sig.

Så drömde jag juni 1994 att vi hade uppvärmning i jumppan i jumppasalen i högis med Åija. Vi sprang omkring i en ring i jumppasalen, alltmedan Åija som vanligt stod mot väggen i mitten av jumppasalen med armarna i kors och såg ut som en sfinx som han brukade göra då. Och som jag i högis alltid tyckte att såg roligt ut och fnissande alltid joggade förbi Åija då.

I drömmen så kom jag vändandes och sprang mot scenen då jag såg Åijja just stå med armarna i kors och som en sfinx, och jag försökte hålla mig för flin i drömmen, men jag snubblade på golvet och fick näsblod, då det såg så roligt ut. Fast det tog inte ont i drömmen. Åija kom bara och frågade hur det gick i drömmen.

Nostalgi! Måndagen den 24.5.1993 såg jag Rocky ettan på tv första gången i mitt liv. 29.5.1993 var jag i hesa och köpte Darkthrone's Under a Funeral moon skiva, som var grym! Jättebra tyckte jag den var då jag hade lyssnat på den några gånger, men de första 10 sekunderna tyckte jag det var ett så rått och minimalistiskt sound och annars också något jag inte hade hört förut, så jag tog bort skivan från skivtallriken efter 10 sekunder, såg på skivan med förvåning och tänkte "Va e de här?" Jag blev fullkomligt häpen, då jag trodde jag hade hört ganska mycket då ren! Men jag börja digga det fullt som sagt efter några gångers lyssning.

På många sätt var ungdomarna friare förrivärlden måste jag säga. Intoleransen och populismen har ökat då man  inte ser med lika blida ögon på festande ungdomar nuförtiden som då jag var 16. Eller då Iltalehti inte har Iltatyttö-brudar längre. Iltalehti rider på den populistiska och intoleranta vågen, då de tog bort Iltatyttönä från deras tidning. Samma sak är det populism då högiselever inte mera får gå ut i stan under rasterna. Det är mycket farligt med Iltatyttöofobi! Man är verkligen ute på hala populistiska isar om man är en iltatyttöofob!. Våldet och iltatyttöofobin har ökat oroväckande. "Det börjar med Iltatyttöofobi, och slutar med krig och misär"

Jeppjepp. Jag kom nu mittiallt bara ihåg från yrkis 95-96, så var det två typer i yrkis som var kaverin med varandra och som kallades för "Hubba Bubba ja Tohtori Esinahka". Dom var från typ Sjundeå eller något vill jag minnas

Detta är Kummeli-sketchen som jag såg juni 1991 första gången då någon stuntman med manager kommer till platsen var stuntet ska genomföras med en gul Möukk.

https://www.youtube.com/watch?v=Ew7xw7tahNI