Den Tibetanska dödsboken-intressant bok må jag säga! Jåå, å så lite yrkisminnen

Jååå, läser nu just "Den tibetanska dödsboken" Och den är sannerligen intressant måste jag säga! Intressant, på min ära. Mycket intressant. Där står det också precis så som jag själv också tror, att kosmos är illusionärt, och att man reinkarnerar i nya inkarnationer "dvs inte egot) hela tiden, tills man under något liv uppnår befrielsen som i buddhismen kallas Nirvana, som är att förenas med urkraften bortom kosmos. Jag har alltid trott på reinkarnation, men har först senare år börjat förstå tanken med att kosmos/det materiella samt egot/kroppen kan ses som ett fängelse och en förening med det ursprungliga urtillståndet.,detta något som inte kan förklaras med sinnen-det utomsinnliga, bortom tid och rum. Det oskapade. Detta mystiska urtillstånd som inte kan beskrivas, men som är befrielsen och den verkliga verkligheten (Till skillnad från kosmos, som är illusionärt)

Som sagt är jag agnostiker gällandes detta då jag inte har fått något starkt kall hit eller dit, men tanken är definitivt intressant. Har någon samma intresse eller vet mera? Skicka en kommentar vetja! Vore kul att höra folks tankar, som är intresserade av detta. Jag tror att buddism bara är ett försök av många att sträva efter detta. (inte nödvändigtvis kristen)Gnosticism och ockulta/esoteriska sällskap samt enskilda ockultister är ett annat försök. Det är ju människan som i sig skapar dylika sällskap och religioner..men som klockor mäter tiden så är detta ett försök att konkretisera det och föra det över till symbol/metaforspråk.

Reinkarnationstanken har alltid funnits bland folk. Men så har också paralellt med reinkarnationstanken funnits en tanke om att frigöra sig från reinkarnationshjulet och uppnå Nirvana/Moksha/Kaos, eller vad man vill kalla detta (spekulativa) urtillstånd bortom ego, tid och rum. Bortom sinnenas illusioner.

Detta kan inte alls jämföras med abrahamistiska religioners himmel. Inte alls. De abrahamistiska religionerna har en så naiv tolkning, att ens ego (Och ibland också själva den fysiska KROPPEN man hade i jordelivet!!) återuppföds i "himlen" för att leva i evig harmoni där, eller så pinas i helvetet i evig tid om man inte varit anhängare av någon av dessa religioner. DET är en BARNSLIG och väldigt naiv och primitiv tanke. Folk och natur-religioner, buddhism, hinduim  etc är mycket mer genomtänkta och logiska av sig. De abrahamistiska religionerna tror jag har skapats inte av en vilja att förstå verkligheten och vad som döljer sig bakom, eller meningen med allt---men ENBART som ett politiskt vapen att underkuva folk.. så dessa religioner är väldigt JORDISKA på det sättet. Jordiska på ett dåligt sätt. Makt och imperialism och korruption.

Det är ganska "jännä" eller vad man ska säga, då man tänker på sinnenas illusioner. Utan sinnena finns det inga färger. Naturen är en vacker kuliss, men utan synsinnet är det på riktigt bara en gråblek pixelmössö mer eller mindre.. osv. Samma med hörseln. Utan hörselsinnet finns det inga ljud. Bara vibrationer av ljudena. (Om ens det, om man tar i beaktande, att ALLT inom universum och universum själv som sådant, bara är illusionärt.)

Ganska jännä tanke egentligen. Kysser jag en vacker kvinna, så är det i princip illusionärt, och jag kysser en köttkapsel, som kan jämföras med, om man vill uttrycka det vulgärt, att kyssa en plastpåse som är full med skit och piss. Och samma sak då bruden kysser mig så kan det också jämföras som att kyssa utanpå en plastpåse fylld med skit och piss. Detta är våra sinnenas illusioner och fortplantnigsdriften som får oss att vilja göra det. Sådär då man tänker riktigt efter några steg. Men för all del, man vill leva i illusionen och vill inte tänka så då man kysser en vacker kvinna. Men, människan rent fysiskt sätt är en äcklig köttkapsel. Den andliga gnistan finns där dock, eller vad man vill kalla den för.

Nu menar jag absolut inte att jag tycker att sex är syndigt eller något. Eller att man inte sku få knasa omkring och njuta av livet. Tvärtom är ju "sexuellt öppensinnade brudar" toleranta och modiga. Men man kan någongång självmant hålla sig från sådant för att härda sig. Åtminstone att hålla sig från att runka gör underverk! Det blir man mycket piggare av och kåtare av direkt! Och ser mera på brudar också, så det är bra på det sättet också.

Jag tycker dock att buddhister är lite väl stränga med njutningar. Har man engång kommit hit, så kan man njuta lite sinnligt också. Men som sagt. Perioder av återhållsamhet gör bara bra. Men man behöver inte bli en munk och leva i celibat hela livet för det. :) Karmalagen är jag också skeptisk till. Jag tror att det är sak samma om man gör illdåd eller goda gärningar. Ens själ sugs ändå tillbaka till kosmos kretslopp efter döden, vilket är reinkarnationen oavsett hur man levt. Det är kosmos naturlag. Döden i sig innebär bara slutet på det tillfälliga egot. Men genom andlig upplysning och sökande kan man eventuellt befria sig från reinkarnationscykeln och uppgå i det ursprungliga oskapade tillståndet, det gudomliga tillståndet, som vissa säger. Vilket inte är samma sak som de kristnas himmel som sagt. Långt långt ifrån.

Något dylikt är dock i såfall mycket svårt.

Konstigt. Då jag var liten, typ 4-5 så sade jag att jag "sjönk hit" och därför är här var jag är. Menandes denna värld

Nåväl. Ska berätta om något mer jordnära.

Jag kom nu mittiallt bara ihåg en dröm. Och den drömmen drömde jag 1981.

Jag drömde att det stod en liten röd Datsun 100-A utanför ett radhus. Så kom det ut en stor gobbe ur radhuset och var arg och skrek på finska något jag inte uppfattade, men han ropade hårt och ilsket och grovt. Så hoppade han in i Datsunen och körde nerför backan. Och Datsunens hesa motor lät också arg då bilen körde nerför backan. Typ: nnnnnNÖÖÖÖNNNNN!!! Nönn, Nönn, Nönn, Nönn, Nönn, Nönn, Nönnnn!!!

 Dom var ju sedan amisauton, men kan tänka mig att en liten röd Datsun 100-A på 70-talet och början av 80-talet kunde vara en typisk "pimujen auto" -Unga brudars bilmärke. Dessa Datsunar hade ett hest och ynkligt ljud i början av 80-talet då de hade tvåtaktsmotorer då, men allteftersom de byttes ut så låter ljudet mer "macho" på dem senare. Det hörde jag av en kaveri som vet mycket om bilar.Sista gången jag hörde en Datsun 100A med det karakteristiska hesa/ynkliga ljudet var så sent som juni 1997 i Vasa. Jag var bakom min morbrors husvagn ute på gården den ljusa sommarnatten och smygrökte en tobak då den for förbi på vägen. Smygrökte, för det var nolot att röka öppet inför släkten då jag ännu rökte då dessa tider.

Tänka sig! 1981 var jag en liten liten lort, för att 14 år senare vara i YRKIS!! Mittiallt var man själv en stor yrkiskille!! Eller att jag 1990 var i llågis
 ännu, och lite över fem år senare var en 18-årig yrkiskille!!! Nu känns det nog vemodigt då dom rivit  där, bla jumppasalen har dom rivit. Fan! Det är så otroligt vemodig känsla då man tänker på hösten 1995 och det var jumppa på måndagsförmiddagar. Jag var superung och supernaiv och romantisk :P Liksom man var faktiskt en helt annan person då än nu på ett sätt. Alla intryck upplevdes så mycket starkare som 18. Klart att det var på både gott och ont att vara så ung och naiv, men ändå. Det är som att man sku ha en genuin chans då liksom. Senare i livet är det inte på samma sätt.

Jag minns min första dag i yrkis. Solen sken och det var en varm och fin augustidag och jag kom med Samael-skjorta och svarta jeans och boots och svart kappa till skolan, så det var lite varmt. Det var en vacker sommardag och som kontrast till det sku det bli 8-16 dagar i yrkis. Det kändes lite sådär. Jag hittade till "mitt" gäng alltså min klass där, men kände inte en enda kotte. Det var bara en från Backgränd som jag visste men inte kände, resten var från Kimito och Ekenäs och Ingå. Samt en såndän Patte, som var från Grankulla.

Sedan skildes vi åt under matpausen från mitt gäng. Jag satt ensam och äta och kände mig nojig i matsalen. Några brudar från frisörlinjen vände sig om och glodde på mig. Dom pratade bergis om mig något. Så var det en som gick på paralellklassen med mig i lågis och högis som var i kocklinjen och jag moinade på honom i matsalen, och han moinade int tillbaka! Så man kände sig nojiger å dabboger, fast egentligen var det ju hans egen skam då han inte moinade tillbaka. Jag fattar int hur jag kan ha tyckt att sådant sku vara nolot! Man ska ju int ta skit såklart, men man ska inte heller bry sig vad andra tycker och tänker om en. Har dom fördomar, så är det ju deras egen skam och deras eget problem. Det är dom som isåfall drar skam över sig själva, inte jag. Det förstod jag inte fullt ut som 18.

Nåväl. Man kan faktiskt helt och hållet ändra sig som person och jag har ändrat mig mycket sedan dessa dagar. Man hinner ändra sig nog så mycket på 24 år!

Därför är det ett litet dilemma om någon ändrar sig då han sitter i fängelse och är som en annan person. Så är det ju lite knasigt att den som har ändra sig så mycket som person ska sona ett brott genom att sitta, fast de inte egentligen är den samma personen mera som den som utförde dådet. Det är en paradox, men vad är lösningen på det? Ett moraliskt dilemma är det dock. Iallafall så kan man inte säga att någon är si eller så på grundval vad han har gjort för 20 år sedan eller mera. Det var hans jag som det såg ut då. Folks jag kan faktiskt ändra sig mycket.  Det är som då Maukka Perusjätkä sjunger: Kun sä tuomitset mut, sä tuomitset itses. Kun sä tuomitset mut, sä suljet oven ja sä näät, näät virheet, sä näet ne mussa vaan, ja sä syytät mua, siitä mitä sä itse teet!

Jag tänkte nästan pilaringa och sätta på den låten, som just heter "Kun sä tuomitset mut" i luren åt en dabb, som jag tyckte att var utdömande mot mig hösten 1998. Men jag gjorde det inte sen heller. Men det sku ha vart kul!

Att grundpersonligheten brukar vara den samma är sedan en annan sak. Men man kan inte döma ut en person hela sitt liv p.g.a. att den gjort ett eller två misstag i sitt liv. Det tycker jag är konstigt. Det är främst omgivningen till personen som är kvar i det förflutnas bojjor och förväntar sig att en person ska vara precis som den han var i typ.. högis. Fuck that! Det behöver inte alls vara så.

Sedan var det mer nojigt då denna första dagen i yrkis augusti 1995 då terminen började. Jag gick förbi metall-linjens killar som stod utanför metall-linjen med sina blå halare. Det blev pricktyst då jag gick förbi med min svarta kappa och boots. Jag såg i ögonvrån hur dom alla råglodde på mig alldeles pricktyst. Då jag gick förbi mumlade någon av dom: Jou, där va en snygger kille!

Sedan såg jag dendä Patte i någo skede igen ute på gården. Han stod och prata me några brudar. Jag frågade honom i vilket klassrum vi skulle vara i kommande lektion.

Sedan efter några raster så var dedär brudarna som hade pratat med Patte i en klunga ute på gården. Då jag gick förbi dom hörde jag *fniss, hihihi..Pattes kaveri, Pattes kaveri!* Jag antog att det berodde på att jag pratade med Patte tidigare som dom fnissade så.

Och Janina, "Slangbellan" som hon tydligen kallades för, som var en snygg brud som bara var en vecka i yrkis på samma linje som mig, och så slutade hon. Jag såg att någon äldre pojkvän tydligen förde henne till yrkis med någon betär raggarbil. Hon var 17 om jag minns rätt.

Det var några pojkar i samma linje från Ekenäs som kallade henne för slangbellan. Jag skulle säga att även hon var från Ekenäs. Dom retade henne lite och hon sade tillbaka åt en såndän Svenkka: Nå du e nu slangbella du!!

Klart de retade henne lite då hon var så snygg. Sku man säga åt en brud i den åldern att hon är snygg eller något sku det ju bara vara creepy! Då brudar reagerar så, så förstår jag nog att unga killar hellre lite retar brudar de tycker om.

Dessa tider, 90-talets mitt, var också pilotrockarna på mode och de flesta i yrkis var väl typ och lyssande på mainstream-pop som Movetron sä oot mun Romeo mä on sun Juulia samt E-rotic Fred, come to bed! Etc. och Scatman och allt annat 90-s Eurodance. Men även Bat&Ryyd samt att yrkis alltid haft lite halvt Skinhead&Rockabilly meininki. Lite Sydstatsrebell blandat med Engelsk Oi! arbetarstolthet typ. :-)

Och så fanns det vi som var klädda i svart och lyssnade på black, som var en FARLIG grej på det gyllenne 90-talet!! :-D Tänk så saker och ting ändrar sig. Men allt detta är också 90-talsnostalgi. Nostalgi från min egen ungdom.

Jååå, så minns jag då Svenkka i yrkis en dag höstterminen 1995 sade 3 gånger efter varann såhär: Millä mä meen kotiin? INVATAXILLA! Millä mä meen kotiin? INVATAXILLA! Millä mä meen kotiin? INVATAXILLA! 

Invataxi är ett legendariskt spel som jag också spelade just hösten 1995. Man sku skjutsa omkring separe i en taxi i stan och försöka urskilja vad dom säger och sedan föra dom till den platsen. Rätt politiskt inkorrekt spel ma.o. :D Det börjar just med att någon frågar: Millä mä meen kotiin? Så ropar dom andra INVATAXILLA!

Det finns ett annat spel från 1998 med samma prinip, utom att man ska sjutsa separna i rullstol omkring i ett vårdhem för separe till olika rum de önskar att fara till. T.e.x. simhallen, till pakkomielihuone (dynväggsrum) till vessan, ut på tobak, till "ATK-huone" eller till pomppulinna eller till förrådet eller till bastun etc. Det går ut på samma princip att man ska försöka urskilja vad separen säger, och sedan föra honom vart han önskar.

Det spelet heter "Separila" som är vårdhemmets namn. Det spelet börjar igen med att en separe frågar: Missä me oikein asutaan? Så svarar de andra separna i kör: SEPARILASSA!

Såg faktiskt på en film från Sverige från år 2000 rätt nyligen. Och den filmen hette så mycket som "Den bästa sommaren" Den var faktiskt bra! 2-rebell barn år 1959 som blev kära i varandra. Rätt romantiskt på sitt sätt :P men bra film nog!

Alltså vittu jag minns en sak jag läste i Allers 1987. Och den saken är den, att i någon artikel som handlade om någon som var jättelik någon annan, så stod det att någon skickades till Polen som straff för att hon blev kär i en kille, som var ful nog. Jag tyckte det lät jättekonstigt. Men så stod det.

Det är alltså så TVÄTTÄKTA 90's Amis/lätkäjunttimusik.  Tule tule tyttö uimaan! Eletään ysäriä! Ja tahdon sut!! Katson syvälle sun silmiin sinisiin!! Ollaan molemmat 18! Ja nyt on vuos ysiviiiis!!!  Hittade på egna texter här, haha. Men sådan fiilis är det ju förfan i denna låt! Verkligen september 1995 meininki då det blivit kallare och en blek höstsol börjar lysa. Man är 18 och har hela livet framför sig... så jävla vemodigt att bara lyssna på denna låt juh!

Sedan i början av november började Stephen Kings "The stand" serie i tv:n. Verkligen nostalgiskt och vemodigt!! Att många perioder från 90-talet kan vara så nostalgiska!!

Jåå, så minns jag då Svenkka kom med fritsun i halsen till yrkis. Någon småretade honom och sa att du har nu vari framme me dammsugarn eller så har du pensla dit dom dä fritsuna! Svenkka drog på smilbanden åt det påståendet, men han had nog fått en brud , för jag såg en lördagskväll 20.1.1996 att han gick hand i hand med någon brud på stationsbron. Svenkka själv var från Ekenäs.

Å så köpt ja en nyyer bil idag! Tjohej å hopp!

Haha, inte att förglömma "Hubba Bubba ja Tohtori Esinahka" då vi talar om gamla goda yrkistider! :D

Här iaf musik av genren "True finnish 90's Amis/lätkäjuntti pop" :D
https://www.youtube.com/watch?v=35kS3w9iiSs