Då det åskade i lekis hösten 1983

Jåå, jag var i Dalgatans Daghem som det då hette 1982-84. Engång, det var hösten 1983, så började det åska lite just då vi hade vår sagostund i sagosalen i Dalgatans Daghem. Lekistanten läste ur någon bok medan vi barn lyssnade. Mittiallt sade någon av barnen: Sii så mörkt de e ute! Mittiallt blixtrade det till fullt och så: BadAAAANNGGBOOMBOMMBRUMMELIBROOOUMMMMM!!!!! En av ongarna blev så rädd så han hoppade upp i famnen på lekistanten och satt kvar i hennes famn resten av sagostunden:D

Så talade vi nu lite om åskväder där istället då vi alla ungarna blev lite rädda och tyckte det var lite spännande.

Så började det åska igen efter några timmar då jag var hos min dagmamma. Jag och dagmammans ongar blev typ jaaaix!! De börja åska igen!! Vi blev inte direkt rädda men vi tyckte det var spännande och en av dagmammans ongar sade att nu e ja lite rädd! Farsan i huset råkade också vara hemma då och då han hörde det så röt han såhär: VA E DE FÖR BEIBISAR SOM E RÄDDA FÖR ÅSKAN!?

Jag tror det var lite efter det som jag drömde att jag var i lekis och det åskade och var mörkt som nattetid ute. Och jag var vid lekisdörren och hade den på vidgavel och såg ut mot skyn. Då såg jag liksom en sorts gudinna som var formad av gula och gröna blixtar, som var kontinuerliga, till ett feminint ansikte. Det var väl en åsk-gudinna eller något. Den närmade sig stegvis. Typ kom närmare pulserande. Närmare och närmare lekiset. Så minns jag inte mera. Men det var en ganska spännande hotfull atmosfär.

Jåå, så minns jag dendä drömmen att det var en vacker dag i lekiset och vi ungar var ute på gården. Mittiallt kommer det ett vitt moln farande uppe i skyn. Vi blev rädda, för det var något hotfullt med molnet. Det var känsla av undantagstillstånd i drömmen. Det vita molnet var typ från någon olycka, kärnexplosion eller något liknande, och jag kände liksom känslan av "krig" eller "undantagstillstånd" i drömmen.

Den drömmen drömde jag sensommaren 1983. Jag minns att jag blev rädd för den drömmen och frågade ut föräldrana att tänk om det kommer ett vitt moln då ja e i lekis? Och var orolig över det. Jag var typ orolig över att jag hamna att bli i lekiset och aldrig se mina föräldrar mera om det mittiallt blev krig och sådant. Det var som att rädslan för atomkrig som var allmän bland vuxna den tiden, smittade till oss ungar eller något. Och visade sig i den drömmen. Jag har läst också att andra europeiska barn drömde om atomkrig om nätterna då. Säkert också amerikanska barn, för all del.

Sedan minns jag en otrevlig lekistant då jag var i lekis, som ofta härjade med mig och inte kunde bete sig som folk. Engång åt jag en morot och jag tyckte inte om att jag hamnade att äta den, så jag slängde den fullt på väggen så den hamnade på golvet, som protest till att jag "måste" äta den. Ja, hon tvingade mig att äta den jävla moroten.

Det hjälpte inte heller. Jag måddes äta den ÄNDÅ,fast den hade varit på golvet. Lekistanten ba'  "Den e lite dammig, men int dör du av den!"

Sedan måddes vi borsta tänderna varje dag efter att vi ätit i lekis. Helt ok med det, men då borstade vi med vatten bara. Men en gång i veckan måddes vi borsta med en JÄTTEäcklig Elmex-tandkräm. Alltså inte som nutidens Elmexar i butikerna, utan detta var någon äcklig special-Elmex från tandläkaren. Fy fan vad det var obehagligt! En gång vägrade jag att borsta tänderna med Elmex-tandkrämen. Då tog den sadistiska lekistanten en diskborste och sade att: Nu borstar du tänderna, annars sätter ja hela denhär diskborstan full me Elmex å borsta tänderna åt dig med den!

En annan gång tvingade hon mig att pissa på kommando. Hon var bakom mig och ropa i mitt öra att jag sku pissa. Typ Pissa nu! Pissa nu då!!  Då jag stod vid vessabyttan i lekis. Man fick inte ens pissa privat. Hon var nog på något sätt patologisk. Inte ska man jobba med barn om man har sådär dåliga nerver.

Sedan var det en gammal kärring som var lekistant för "Vitsipporna" Medan jag hörde till "Blåsipporna". Det var en som jag kallade för "Kanonkulan" i lekis som var sedan i åttan och nian i samma teckagrupp som jag, men som hörde till Vitsipporna i lekis. Där brukade vi prata om dittan och dattan medan vi tecknade. Bla. om barndomen. Han berättade engång att den gamla kärringen hade släpat honom till lekisvessan och tvättat hans mun med borste och mäntysuopa, då han hade svurit.

Inte underligt att jag och en annan "intern" försökte rymma därifrån engång. Det var en såndän Jari från finskspråkiga sidan som jag var kaveri med. Vi tänkte att nu far vi! Och hoppade över staketet, och sprang rakt ut mot ängen. Halvvägs kom dock den sadistiska lekistanten och en annan lekistant och sprang fatt oss. Fast vi trodde att vi sprang i racerfart. :D

Så nej. Lekis var usch blää!

Det var roligt dessa pratstunder i teckasalen. Han "Kanonkulan" berättade vårterminen 1993 b.l.a.att han minns då han var liten så kom det ett barnprogram om en uggla och en häxa. Och alltid då häxan ljög så fick hon en lång näsa. Jag mindes också detta barnprogram. Det hette "Häxan Hedvig och Helge Uggla" eller något liknande. Så vi bruka ha ganska muntert och roligt i teckan tycker jag. Vi hade tecka på torsdag-eftermiddag de två sista timmarna i nian. Så det var ganska mysigt att ha då morgondagen var fredag.  På åttan had ja tecka med samma grupp från 9-11 på tisdagar. Det var också kind of mysigt. Fast man var ju äldre på nian, så det känns seriösare nu då man tänker på det i efterhand.

Haha, jag drömde också en rolig dröm om lekis, ganska många då jag var i lekis. En dröm var efter att polisen hade hälsat på oss ongar i lekis höstterminen 1983. Jag drömde att man hade ställt till med en nattlig "Polis-klubb" för de ungar som ville vara med. Så jag var med och var nattetid i lekis, då en polis var typ som en "Gruppenführer" eller något åt oss ongar. Han beordrade oss där och gav ordrar. Bl.a. sade han: Vissla på era polisvisslor! Så vissla vi alla ongar på våra "polisvisslor" men det lät bara: Pffffff!!!!!! Det var helt mörkt i lekiset. Lamporna var släckta och det var natt, då vi hade polisklubben i lekis i drömmen.

Jåå, jag minns engång då jag och en såndän Timo fick följa med till banken med en av lekistanterna senhösten/vintern 1983. Det var sparbanken, alltså det som nu är Aktia. Det fanns ett akvarie där då, men jag brydde mig inte om det utan såg på någo småbilar avsedda för barnen där, fast jag såg i ögonvrån hur Timo donade med något där.

Då vi kom ut ur banken så kom det en röd bil förbi. Jag sade åt Timo: Dendär bilen e tuff! Så höll han int rikit med. Så sa jag: Men den har tuffa ringar! Så sade han Jåå, de har den! Den hade faktiskt tuffa fälgar.

Så blev jag avundsjuk på Timo då han sade att fiskarna i akvariet nappade då han satte ner bandet från sin jacka i akvariet åt fiskarna. Jag tänkte typ att han hittar alltid på nåt roligt men inte jag.

Jåå, nu är det i skrivande stund 27 år sedan 10.7.1992. Den gången då en typ köpte ut 10 flaskor Lapin Kulta åt mig och två kaverin. Det var en fredag då. En solig fredagseftermiddag och vi frågade om dendä typen sku kunna köpa ut öl åt oss. Så han lånade kaverins trimmade monkey och körde till stan efter kalja åt oss. Snuten kom förbi med sin Saab-900 typ fem minuter innan typen kom igen medan vi väntade på hans backa. Vilken tur att han inte kom hem tidigare, för då skulle han ha haft att förklara :D

Så hade jag stulit lite sprit hemifrån ur farsans barskåp och hade en häxblandning av whisky, konjak och keikkor i en halvliters Jaffaflaska, som jag hade lantra med grapejaffa. Vi tänkte att vi sku "supa" den kvällen. Så vi började ta hos en kaveri, då hans föräldrar var i Åland. Vi satt i vardagsrummet och klunkade i oss en öl var och drack lite av häxblandningen.

Sedan tänkte vi att vi far ut ti stan. Just då vi går nerför Karis stads-trappor så är det några flickor från min klass som går på trottoaren ungefär vid R-kiosken. Och de vänder sig om och glor så satan på oss. De såg så förvånade ut, så deras ögon såg ut att trilla ut ur deras huvuden! Och inte undra på, då vi hade varsin Lapin Kulta-flaska i handen. Fast vi inte ens räknades som populära eller tidigt utvecklade killar! Det var typ: VA? DRICKER DOM ÖL!?!? Tror dom nu att sådana som int e berömda får dricka öl?  Tonårslogik, ni vet. Det blev typ Syntax Error i deras hjärnor, att nördarna drack öl! Haha, tji fick ni, brudar! :D Det var faktiskt en mäktig känsla då, att göra något som dom minst av allt hade väntat sig att vi sku göra!! Att vi var så uhmakkaita, att vi sket om vi var populära eller inte, och drack bara öl, fast dom hade satt oss i rollen som barnsliga och sena i utveckligen typ. Vetni, som 15 år gammal är det en väldigt mäktig "Tji fick ni!" känsla då! :D

Det är samma fenomen som då min yngsta kusin var avundsjuk på mig då jag fick äta godis då han var 3. Så fick han sedan Jenkki Xylitol-tuggis, och han visade riktigt uttryckligen tuggispaketet och tuggiset åt mig innan han satt tuggiset i mun. Det var typ samma fenomen. Som fullvuxen kan man ju analysera det, och förstår att det har med avundsjuka och egoproblematik att göra. Men som 15-årig så var det en väldigt mäktig känsla att få göra nåt tvärtom än vad dessa flickor ville att jagskulle göra typ, eller rollen dom hade satt mig i.

Nåja. Nu skratta de sedan lite då de gick förbi oss efter en liten stund då vi satt på en av bankhörnets bänkar. De frågade min ena kaveri om han fryser, då han hade vinterrock fast det var sommar. Så utbrast jag, då brudarna hade gått några steg förbi oss på trottoaren, "Nejnej hörni grabbar!" Då brast alla 4 brudar ut i skratt. Så man var lite naistennaurattaja, haha.

Så gick vi förbi brokiskan/nakkimuijan. Det satt en massa ungdomar på bänkarna. Någon frågade mig om ja e fuller. En brud som såg ut som Kikka tände en tobak och såg på mig. Men inte för att hon tyckte jag var snygg eller något, hon såg nu annars bara då vi gick där förbi. Nej fan. Jag hör till de karar som mognar som whisky. Jag har NU betydligt högre chans på en random 23-årig brud, än vad jag hade då jag var 23 år. Och det är ju bara rättvist.

Jag minns engång i början av augusti 1996 då jag var i kiosken. Det kom en mamma med en pojke på typ 6 år in i kiosken. Ongin sade nåt att Äiti osta toi mulle! Och peka på någon karkki. Mamman sade med en grov och "rytig" röst: NO ENKÄ OSTA, EN MÄ OO MIKÄÄN NAMUTÄTI!!

Jåå, jag har märkt att typ "logisk-rationell-matematiska" kvinnor brukar ha sådana röster och vara sådana av sig som denna mamma var, medan mera traditionella brudar har en kvinnligare röst och kvinnligare sätt. Nu skulle säkert någo feminister bli rasande på mig då jag skrev detta! :D Men ja skriver vad jag vill. Fast lite generaliserar jag, men vafan. Det ligger ändå nåt i det. Det brukar alltid ligga ett korn av sanning i generaliseringar.

Jag förstår inte varför man är en sådan tosikko att man ska bli rasande och kränkt för var och varannan sak nuförtiden? Bitterhet äter bara upp en själv inifrån. Man har själv ansvar över hur man reagerar på ett påstående. Man behöver inte ta allt personligt. Allt folk säger är inte fittit menat.

Jååå, ja kommer ihåg en lördagskväll mars 1993. Jag låg i mitt rum i mörknet för jag hade lite huvudvärk jag ville bli av med, som jag blev av med efter en aspirin och lite vila. Jag slumrade till en stund och drömde en mikrodröm om att jag var i en stuga i en fridfull landsbygd med en klocka på väggen. Det var små vita moln på en blå himmel som solen lyste ifrån där ute och gröna ängar. Det såg liksom stundvis målat ut. Så vakna jag upp ur den och tänkte på en flicka som jag var förtjust i istället. På en såndän Janina som gick på åttan, som var från Ingå. Så oskyldigt allt var då liksom. Då livet själv inte hade gjort en cynisk och hård. Snarare var det som att flyga på fluffiga moln, då man inte hade nåt begrepp om hurdant livet egentligen är: Alla ska ha pengar av en och samhället ställer krav, folk försöker hitta svagheter och kryphål hos en och försöker utnyttja dom efter bästa förmåga och man måste jobba reven av sig utan att få ett tack någonstansifrån och det är orättvist som fan och så dör man. Och allt börjar på nytt om och om igen. Dock ej med samma ego, då det bara är en illusion och spricker som en såpbubbla då man går vidare. Döden i sig är inte farlig, men "glömseln" är. Dvs att egot spricker som en såpbubbla allt måste läras om på nytt och så i nästa liv i ett annat ego, i ett annat jag. Återfödseln har bara vissa fragment kvar av tidigare liv-men hela proceduren börjar om på nytt.  Ungefär så ser jag på saken. Int undra på att man har en viss rebell-romantik. Så det kanske finns hopp trots allt? :-)  Eller vafan. Låt atomkriget eller asteroiden eller supervulkanen komma bara.

Och man gick på NIAN vårterminen 1993 och var glad över att man höll på att bli vuxen som redan 16 åring. Trodde jag. Jag tänkte att nu när jag är 16 så ska de vara som i någon ungdomroman typ att man har flickvän och så. Jag trodde sådant skulle komma emot som 16 vårterminen 1993. Att det var en naturlag typ. Haha. :P Somliga kan spela sina kort bra i den åldern ren, men om man ser det från den goda sidan, så är i regel de som är tidigt utvecklade och karismatiska med brudar som 16 och ser ut som gamla gubbar då de är 40... lever ett tråkigt ekorrhjuls-liv eller är alkoholiserade eller något. Så det är en positiv sak att jag hör till de karar som åldras som whisky. Det ska jag ta vara på. Det har alltid funnits, finns alltid och kommer alltid att finnas yngre brudar som tycker om lite äldre karar, oavsett hur någon åldersskillnadofob än skulle hoppa, skutta, dansa och ropa av frustration angående det faktumet. Och det skulle löna sig med en yngre brud enbart för det biologiska faktumet ensamt.

Det är ett helt ok att det finns en hel mångfald av olika kvinnosmak hos karar. Somliga karar vill ha 100-åriga mommon till flickvänner, och andra karar, som jag, föredar brudar i 23-30 års åldern om man själv sku få välja. Det är smak och tycke det är fråga om. Synd bara att det ska vara så fördomsfullt och utdömande om man vill som kar ha en yngre kvinna-och att folk ska lida av åldersskillnadofobi och man ska tvingas läsa åldersskillnadofobiska kommentarer av avundsjuka människor angående det, medan det är helt okej och jättebra, om en kar i min ålder vill ha t.e.x. en 100-årig gammal mommo istället. Det är politiskt korrekt för en kar i min ålder att vara ihop med en 100-årig gammal mommo, men inte en yngre brud på 25, fast jag är så ungdomlig så jag skulle passa mycket bättre ihop med en sådan än en brud i min egen ålder. Men JAG föredrar unga och vackra kvinnor- inte gråa och rynkiga 100-åriga gamla mommon. Men om någon tycker att en 100-årig gammal mommo är vackrare än en brud på 23-30 så bryr jag mig inte. Men det är ju smak och tycke också, och jag hör till dem som tycker att brudar på 23-30 är mycket sexigare och vackrare än 100-åriga gamla mommon. Om de brudar som är i min ålder inte ville ha mig som 23 så ska de väl inte gnälla om det nu! De borde ha haffat mig DÅ istället!

Och jag ser dessutom mycket yngre ut än mina 42 år. Senast i midsomras frågade en 46 årig kvinna mig hur gammal jag är. Jag sade att jag är lite äldre än jag ser ut, så gissa! Så mumla hon. "Lite äldre än du siir ut.. ööö 35?" Så sade jag att nää, 42. Så såg både hon och hennes kompis förvånade ut, märkte man. Så folk ser mig som typ 32-33, vilket jag är mycket glad över. DET är en positiv sak i livet att man inte ser ut som en gammal gobbe. Jag har inte förtjänat det och sedan då jag börjar se gammal ut så e de färdigt :P

Man utvecklar sig ljusår med ljusets hastighet dock från typ 16 till 22. Man tänker helt annorlunda i mångt och mycket som 22, och även DÅ är man purung och har vissa barnsliga funderingar ännu som 22!

Jåå, nu kom ja mittiallt bara ihåg dendä drömmen om det där JÄTTEarga lilla åskmolnet som jagade mig och några andra då vi sprang längs med gatan till var pärona bor med åskmolnet efter oss, lite bakom oss och kanske 10 meter ovanför oss. Vi sprang mot gatans början mot pärona. Åskmolnet var stor som en madrass, lite större kanske. Hade ögon och mun, såg ner på oss och såg RASANDE ut medan vi sprang och det jagade oss och var uppenbarligen SÅ ARGt på oss. Åskmolnets mun var som ett upp och nervänt u och åskmolnets tänder syntes. Vad hade vi muka gjort för illa åt det åskmolnet? Fast det är en dröm, så kan man ju undra varför åskmolnet var så rasande?

Så kom jag nu bara mittiallt ihåg från Truckers' -89 en sak. Och den saken är den, att då jag var i hallens café som dom hade ordnat då så var det någon mamma som var i caféet med en flicka på kanske 8-9. Så kom det några pojkar som tydligen var bröder och var kanske 12-13. Dom kan int ha varit från Karis, men kanske från Ekenäs eller någo. Mamman frågade att vart har ni varit så länge? Så sade pojkarna försiktigt att dom har åkt med helikoptern. Då blev hon så häpen så hon bara gapade och såg ut som en fågelholk. Pojkarna var typ med varandra att ajaj, dedä bord vi int ha sagt! Så sade flickan också något glatt om att dom har vari uppe med helikoptern.

Haha, det var precis som engång då jag som dabbog tonåring skickade ett typ kärleksbrev åt en brud.. så såg brudens storsyrra ut som en fågelholk en dag då hon gick förbi mig i stan :D Då kände man sig dabboger. Men vafan. Som 17 år förstår man inte att det inte är romantiskt, utan creepy med killar som skickar brev åt brudar-förutsatt att man inte redan är ihop, då är det ju en annan sak. Jag tänkte bara att det är romantiskt och att brudar tycker om överraskningar :D Jag utgick från mig själv. JAG skulle ha blivit positivt överraskad om någon brud sku ha skicka brev åt mig.  Flickor tycker inte om att man skickar någo konstiga brev eller så. Det ska vara face to face. Men inte att man direkt säger något heller utan man ska indirekt visa att man tycker om henne. För man riskerar att spoliera spänningen mellan varandra om man säger suorat sanat.

Nåväl. Jag försökte ju då iaf. Mycket bättre än ingenting, fast jag nog sade åt mig själv några år senare att gör om gör rätt. :)

Jååå, här e en roliger musikvideo. Rätt skumt, haha. Dendä figuren som dyker upp vid 1:25 som flyger efter dom påminner om hur på vis det arga åskmolnet jagade oss. Det såg också ner på oss och jagade oss i luften och vi sprang, fast åskmolnet ju såg mycket argare ut såklart. Och vid 2:05 så var himlen ungefär lika blå och molnen likadana som i min mikrodröm en lördagskväll mars 1993.
https://www.youtube.com/watch?v=HhoATZ1Imtw