Tiden runt första juli en annan tid.

Jag ska berätta lite om mitt livs första julin, samt närinliggande tider typ en dag senare eller så.

Riktigt i början av juli 1988 vaknade jag först av alla i familjen en morgon. Konstigt, för jag brukar vakna sist av alla. Nåväl, jag for ut till postlådan och tog in tidningarna västis och husis. Jag satte mig ner vid köksbordet och bläddrade i tidningarna under morgonens lugna och tysta timme.

Jag minns då att jag läste om trippelmordet i Åmsele första gången. Jag minns väldigt bra hur jag satt och läste om någon cykelstöld, om hur dom tydligen hade kört efter cykeltjuven, och att ett okänt ungt par ska ha setts i Åmsele samma natt. Jag minns att jag av någon anledning fick för mig där och då vid köksbordet denna morgon i början av juli 1988, att det angående de unga paret (man visste inte vem det var då ännu i detta skede) nog var grabben som skjöt, men bruden som knivhögg.

Dessa tider var väldigt heta och soliga. Och hela norden följde med jakten på Juha och Marita. Jag minns det bra. Då de vuxna talade så mycket om det och så. Det var riktigt zeitgeisten sommaren 1988. Juha Valjakkala. Det var liksom sådana tider då. Nu skulle något dylikt inte vara möjligt på samma sätt som det var då. Jag minns att jag någon dag senare läste att en civil snutbil skuggat deras stulna bil till ett skogsområde någon dag senare (varvid de i skydd av kvällens skymning och nattens mörker ,mot alla odds, lyckades bryta sig igenom polisens inrigning med en massa k-pist män och hundar och två polishelikoptrar som sökte efter dom och fortsätta sin flykt, men det är ot. Men med viljestyrka kan man åstadkomma mycket. Om man till varje pris flyr och inte ger upp fast det ser omöjligt ut, så kan det vara att man faktiskt lyckas!) så tänkte jag att Juha körde och Marita såg bakom sig och såg söt ut, haha. Jag såg det liksom framför mig så.

Första juli 1990 var en solig dag. Jag och morsan och farsan och syrran och mina kusiner for till Sveaborg utanför hesa från Karis. "Filmen" dvs mitt minne från den dagen började då vi satt på färjan till Sveaborg. Jag såg två skinheaddar och en skinhead-brud. Skinhead-bruden hade håret långt på ena sidan, men var skini på andra sidan av huvudet. De hade varsin grön pilotrock på sig och stod och rökte där. Jag betraktade dom och tänkte för mig själv: Så de där e skinin! Det var första gången jag såg skinin Irl. Och gröna pilotrockar var ingen trend då ännu, utan det var typ skinheads som hade dom då.

Jag hade en blå farkkurock på mig som jag hade övertalat morsan att sy ovanför vardera bröstfickorna En Metallica och en Slayer patch. "Ride the lightning" motivet med strömstolen och så "Live Undead" motivet av Slayer, där typ några bestar står och spelar gitarr och så på en nattlig gravgård. Typ som att dom sku spela Slayer live där, haha.

Så hade jag också en tredje Metallica patch på mig där med "Jump in the fire" motivet. Då var Metallica ännu något så hårt, så de flesta människor tyckte det var skrammel och "tappoheviä" Det var före deras slutliga mainstream genombrott med "The black album" 1991 så det var helt annan meininki att digga Metallica då. Jag köpte Masters´ of puppets från Jerrys musik på kassett januari 1987 och jag tänkte att dehä e ju hårdare än Motörhead!

Efter det såg jag på foton av mig, som morsan tog där av oss och beundrade mig själv fullt, för jag tyckte jag såg jättecool ut med den rocken, haha.

Jåå, jag minns att det kom någon med solbrillor, som hade tagit några glas och frågade oss ongar (I Sveaborg) Onx jollaki teistä heitää rööki? Så sade hans kaveri: Noi on liian nuoria!

Vad fan gjorde jag 1991 då då? Det var iaf Truckers Festival dessa tider, och jag cyklade förbi området tidigt på morgonen. Någon krapulantisk typ som var i en husvagn och åt morgonmål såg det ut som (man såg på lång väg att han var krapulantisk) så moinade åt mig då jag cyklade förbi. Jag moinade tillbaka. Jag beställde Venom's nyaste skiva på kassett "Temples of Ice" dessa tider, och det var en jättebra kassett. I mitt tycke bättre än Sepulturas "Arise" kassett som jag köpte juni 1991.

1992 dessa tider så var jag i Trucker's Festival! Jag for ensam då jag int fick nån med mig, men jag brydde mig inte. Nu kunde man göra det också. Det var faktiskt lördagen den 27.6.1992 som jag var på Truckers Festival detta år. Jag såg på Matti Nykänen som sjöng där och på "Tutti Frutti-girls" eller vad dom nu sedan hette, som strippade där. Det skulle aldrig gå igenom i dagens intoleranta tider, att det är någo brudar som strippar i ett folkligt happening som Truckers Festival var. Det skulle bli världens hysteri och bitterhetsattack nuförtiden, och folk skulle känna sig kränkta :P Det skulle vara itkupotkuraivarit för hela slanten hos vissa lättkränkta personer och andra moderna nunnor och munkar. Men det var tolerantare tider på 90-talet.

Sedan då jag gick inne i hallen så kom några från Pojo-klassen i högis gående emot. Jag sade morjens. Den andra sade morjens, medan den tredje (den andres kaveri) sade: Neeej! Han försökte leka normal fast han var udda, därför låtsades han reagera domaraktigt då han såg mig, men det bara gav ett pelle-aktigt intryck, utan karisma. Typ en okarismatisk posör, och inte att han sade Neeej! på riktigt.

1993 var jag på Truckers med kaverin. Det var helt okej det med. Sedan sprang vi runt hela stan under tiden också. Fast från den tiden är det mest legendariska då jag hade magafiru morgonen den 16.7.1993 och öppnade ytterdörren och spydde ut på trappan, så det kom en droppe på katten också som väntade på att få komma in, och då jag lutade mig mot tallen på gården och sade: Oj, oj, oj! Menandes typ sicket elände, då jag spydde så.

1994 var under dessa tider hos en kaveri i Ingå. Vi lyssnade på en blackmetal-demo jag hade beställt och rökte tobak och grillade korv typ 3 meter intill järnvägen. Då tåget kom förbi från Karis så visade en av oss fuck mot tåget under hela den tiden som vagnarna rullade förbi oss. Det var en het och solig dag.

1995 så var det Truckers, men jag var inte där. Jag vaknade av helikoptern som körde passagerare runt stan dock. Hehe. Jag har åkat helikoptern under Truckers 1989. Man såg vattentornet från en helt annan vinkel liksom. Det var fan psykedeliskt! Att mittiallt se något bekant från en helt annan jävla vinkel. Kan tänka sig man får delvis liknande känsla då man tar LSD eller något!

Jåå, så bekanta vi oss med en rödhårig brud från Tampere då under Truckers Festival 1995. Hon hette Sanna Lahtinen men kallades för "Haka".  Det var alltså på det lilla sättet, att Truckers shacki som kom runtomkring från i landet campade i Karjaan Yhteiskoulus gård. Där hade dom fullt med husvagnar och husbilar och även tält uppsatta. Det var folk med sina familjer med och det dracks en del där alltid, men det brukade gå lugnt till ändå. Det var såntdänt rento sommarfestande och alla had bra fiilis.

Denna Sanna var där med sina föräldrar, då hon ju var 15. Dvs ett barn. Men för oss grabbar var hon en "brud" och vi blev intresserade av henne då hon gick omkring utanför området för sig själv.

Så en kväll så satt vi alla 3 vid en busshållplats vid Ekenäsvägen då vi såg att hon kom. Vi hade väntat att se henne. Någon av oss ropade ivrigt: Där kommer hon ju! (vi hade talat om henne, och satt där för att försöka se henne)

Hon gick förbi och flinade lite sarkastiskt mot oss då vi satt där, märkte man. Så tog ena kaverin mod till sig då hon hade gått förbi och sade att tuutsä tänne vähän jutteleen? Så kom hon! Hon frågade att om någon har tobak? Så for vi till Kiilan Koulu, bakom Kiilan koulu och satte oss ner i en ring på asfalten och började diskutera. Jag bjöd en röd Marlboro åt henne ur min tillplattade mjuka Marlboro-ask

Det kom fram att hon var förlovad och så sade hon om sin pojkvän att "Useimmiten hän on ihana, mut joskus hän on mulkku!"

Sedan satt vi och talade på en trappa i Karjaan Yhteiskoulus område då natten fortskred. Någon fylltratt gick förbi och kunde knappt gå upprätt. Vi fnittrade oot honom, utom Sanna som sa: Ei saa nauraa! Fylltratten brydde sig int, fast han bergis hörde då vi fnittrade åt honom.

Sedan skiljdes vi åt kanske 2-tiden. Innan det hade hon pratat om vad hon kommer att bli som "stor" hon sade faktiskt: Ja musta ei varmanakaan tuu mikään feministi!  Nåväl, gått tecken. Hon kunde tänka med egen hjärna istället för med kollektivets hjärna, något jag alltid beundrat hos folk. Fast 90-talet var mer tolerantare och rento, och man såg inte med onda ögon på brudar som inte kallade sig för feminister, som man tycks göra i dagens läge. Jag som var ung i en tolerantare tidsålder, så förstår mig inte på sådant.

Jååå, det var just den gången som en tredje kaveri var med oss och som inte lyssnade på likadan musik. Vi hade en walkman med oss som kompisen hade bandat Dissection till kassett (för eget bruk, från cd) Vi skröt om att Dissection är faktiskt bra åt kompisen som inte lyssnade på sådan musik. Det var vid Ekenäsvägen efter att vi hade pratat med Sanna. Klockan var kanske halvtre på natten eller så och vi gick på trottoaren där utanför skolans gröna hus.

Han frågade mitt i allt: Får ja höra?! Han tog hörlurarna, satte dom i sina öron och hörde typ 10 sekunder och så tyckte han att de e jättebra typ direkt. Man märkte att han gjorde det bara för att kaverina tyckte så, så måddes han å tycka likadant. Han hade redan på förhand beslutat sig att han sku tycka det är bra, oavsett vad han sedan må ha tyckt om Dissection på riktigt. Ett sådant beteende har jag aldrig förstått mig på, men det tycks vara ganska allmänt bland barn och tonåringar iaf. Det var bara sedan en "tuff grej" för honom sådan musik. Han diggade det aldrig fullt ut. Något dylikt har jag heller aldrig förstått mig på, att något bara är en "tuff grej" som man glömmer bort då man kommer förbi tonåren och senast då man gifter sig och får barn. Är folk verkligen så konstgjorda? Det är en annan sak som jag personligen aldrig förstått mig på, men som folk gör.

Jag menar, det är klart. Man kan utveckla sig och få en öppnare tankevärld och så, och det gör folk. Men det är inte det jag snackar om här. Jag snackar att folk tar till sig "tuffa grejjer" då de är purunga bara för egocentriska behov och för att köpa en roll åt sig-utan någon djupare mening. Så dumpar de det sedan senast då de gifter sig och får barn. DET, mina damer och herrar, är FALSKHET på högsta nivå. Sicken opportunism.

Jååå, sedan hade det hunnit ljusna. Och man hör bara från campingområdet mittiallt fullt: I'm A Scatmaaan!! Och sedan tystnade det. Någon satt högsta volym på stereon just då Scatman skrek så i låten.

Så träffade vi Sanna nästa dag. Vi hade på morgon-natten gått ett varv på campingområdet ännu. Sannas farsa had sett oss och Sanna berättade att han frågat Sanna: Sinunko tuttavat käveli täältä ohi aikaisin aamulla? Så hade Sanna frågat: Minkänäköisii ne oli sit? Så hade hennes farsa sagt: No ne oli kaikki samannäköisii!

Aaah, vilken underbar vemodig 90-talsnostalgi då man tänker på detta!! Fan om man ändå sku få trycka på en resume knapp och börja om från början!

Och vad gjorde jag 1996. Jåå, jag var i Åbo slott och turistade litet på medeltidsmässa. Det var kul!

1997. Hade jag "återupptäckt" Mercyful Fate och hörde så öronen höll på att falla av på Mercyful Fate's 80-tals alster.

1998 var jag en regnig dag den 30.6. i Salo och köpte några böcker. bl.a. "Unennäkijän Käsikirja"

1999 var jag den andra juli i brokiskan/nakkimuijan och satt där och åt franskisar. Så satt jag nästan två timmar där för mig själv i solskenet den dagen och tänkte för mig själv. Det kom en tant i 60-årsåldern förbi med en bil. Hon rökte en cigarett. Så kom det någon typ förbigående jag aldrig sett förr eller senare. Någon typ i 18-19 årsåldern med S.O.D. skjorta.

Den 9.7.2000 cyklade jag till Shell och köpte en sixpack Karhu. Jag hade också Kobbarbergs cider hemma några burkar. Päron och jordgubb. Vi sku ta lite med en kaveri den dagen, det var på en lördag, och så gjorde vi det.

4:de juli 2001 såg jag ett program på tv:n från svenska kanalen där det var någon som förklarade att schamaner från samiska och germanska områden använt sig av trolltrumma, medan finska stammars schamaner använt hellre stränginstrument för att komma i trans. Det var intressant program måste jag säga! Så spelade dom något kantele-liknande instrument transaktigt och monotont. Jag råkade bara sätta på tv:n och se på programmet. Jag hade tur.

Jeppjepp. Det om det.  På tal om den tibetanska dödsboken jag skrev om förra gången, så på samma gång som det börjar lite vituttaa att vara singel, så har jag ett slags, om man vill kalla det för det, buddhistiskt lugn angående det faktum, att folk brukar ha fördomar mot manliga singlar, och tro att det på något sätt är ens eget fel, eller att man på något sätt själv har orsakat det på det sättet.

Visst. Det är så oftast. Men inte alltid och i alla fall. Gå en mil i mina skor innan du dömer mig, som det heter. Skulle du veta allt, så skulle du inte vara lika skeptisk mera. Men sure. Det är naturligt att vara skeptisk till något som man inte själv förstår sig på och som låter osannolikt. Man tar gärna fram den sk. "Occams Rak-kniven" som det heter och istället av bekvämlighetsskäl tänker något fördomsfullt om det, att man är singel för att man inte kan socialt sätt med brudar eller något liknande fördomsfullt. Men vem bryr sig? Jag vet ändå sanningen i detta. Jag vet nämligen i mitt hjärta att jag är oskyldig. Alltså ingen har nu anklagat mig såvitt jag vet, men man stöter ofta på fördomar då man läser typ något forum eller något.

Men som sagt. Varför skulle jag bli upprörd över det, då jag i mitt hjärta vet att jag är oskyldig?? Då har man ett sorts inre lugn. Jag vet sanningen, och den blir inte mindre sann av folks fördomar. Inte blir heller osanningen en sanning p.g.a. folks fördomar, oavsett hur mycket de än vill vrida och vända och önska sig att det sku vara så. Jag är isåfall inte den ända i historien som blivit oskyldigt dömd.

Och tro mig, jag har verkligen rannsakat mig själv och mitt ego fler än en gånger de senaste 6-7 åren :D Det var som en kompis sade också halvt på skämt halvt på allvar att det är som att det skulle vara någon sorts övernaturlig anledning till att jag är singel, då jag utstrålar liksom helt motsatta vibes än någon bitter eller desperat singel. Jaa. Det måste vara demiurgen som valt mig till hackyckling då eller något! :D

Nu skyller jag märkväl inte på någon. Varken hit eller dit. Till skillnad från vissa karar som skyller ifrån sig på brudar, samt de flesta fördomsfulla människor som automatiskt skyller på karn om han inte har nån brud, oavsett om det är så eller ej, så skyller jag inte på någon människa och pekar finger. Det är bara ett mysterium. Dålig säkä, varken mer eller mindre. Otur i kärlek helt enkelt.

På ett sätt är det samma sak med människor som automatiskt skyller allt på karn utan att känna honom eller veta hur det ligger till, som de karar som skyller det på kvinnor. Det har det gemensamt båda två, att de har ett sorts perverst behov av att anklaga och peka finger på någon grupp. Nåja. Jag kan bara tycka synd om dessa arma människor, med sina junttiga fördomar och stämplande av alla singelkarar under samma kam. Man kan ju inte göra något annat.

Men visst. Jag kan förstå att man förenklar saker och ting och tänker stereotypt. Människan har en tendens att göra detta. Och kanske de endast har sett världens toopen och creeps och tror att alla singelmän är likadana eller något. Värre s.k. "Incels" eller vad fan det heter :P  Men det är ändå oklokt att låta fördomarna ta över ens sinne på det sättet. Som sagt. En gång till. Gå en mil i mina skor innan du dömer mig

Tänker inte börja nämna exempel här, men det bara är så att jag har någon sorts mysko otur i kärlekslivet. Men vafan. Det är bara att kämpa på. Men en sak är säker. Jag kommer ALDRIG att dö som en gammal och ensam stackare, och det kan ni tolka hur ni vill.

Det om det. För denna gång iaf