Första skoldagen i sexan augusti 1989. "Lokdagen" 1989.

Jag kommer ihåg första skoldagen i sexan, eller jag minns att jag efter det satt med en klasskaveri, Johan, vid bankhörnets bänk. Det var en solig och varm dag, och vi satt där och skrattade åt folk som for förbi. Det kom en ful ongi med en mamma. Mamman for in i någon butik och den fula ongin cyklade runtomkring gågatan med en liten grön cykel, där bakhjulet var större än framhjulet, så det såg ut typ som en clowncykel eller något. Vi skrattade både åt den fula ongin och den clownaktiga cykeln han cyklade med. Så jäbbade den fula ongin åt oss till slut.

Så skrattade vi åt en gobbe i kanske 70-75 årsåldern som kom med cykeln. Han såg sur ut och viftade åt oss med handen, men det såg snarare ut som om han vinkade. Så cyklade han in i hälsokostaffären! (dörren var uppe med haka, och ingen trappavsats, utan det var enkelt att bara cykla in dit från trottoaren) Och Johan bara fnittrandes: Så cyklar han in i butiken sen!! Och vi vrålskrattade så vi trodde att magen skulle spricka, då vi redan var laddade för flin, och så cyklar en gammal gobbe in i en butik! Har ingen aning om varför han gjorde det.

Nåja. Jag cyklade engång sensommarn 1987 in i bibbans nedre våning, då jag kom dit efter skolan med cykeln, och jag trodde att jag såg en såndän Selleri inne i Bussis och att han kom efter mig, men jag inbillade mig tydligen. Då fick jag lite panik faktiskt, och cyklade in i bibbans första våning. Selleri hade lovat mig stryk och var äldre än jag, typ 14 då, så jag var ju rädd för honom då.

Gobben som cyklade in i hälsokostaffären kom ut därifrån typ 2 minuter senare, ledande cykeln. Och han var inte någon puli eller något, utan en helt random "gamal gobbe" konstigt att han cyklade in i butiken :-)

Jag minns 10 år senare från augusti 1989. Ungefär augusti-september 1999 så såg jag typ 4-5 gånger en ongi som såg precis ut som dendä ongin med den konstiga cykeln, och inte nog med det. Han hade en liknande cykel, med bakhjulet större än framhjulet. Vilket sammanträffande!

Så minns jag någo konstiga pirrande typer sommarn 1989. Dom gick i finskspråkiga skolan, men dom var typ i min ålder. Ena av dem sade något åt mig med kritisk röst och tonläge då jag cyklade förbi honom en solig dag sommaren 1989. Jag sade Turpa kii!

Sedan så cyklade jag förbi caféet vid köpmansgatan samma tider. Jag minns inte vad Caféet hette då, men det var på samma plats som caféet mittemot gamla Jysk på Köpmansgatan, och som det varit varje sommar så långt jag kan minnas, så var där också parasollbord sommaren 1989. Jag cyklade alltså förbi där. Han som hade sagt något kritiskt åt mig lite tidigare satt där vid ett bord med en kaveri och det år varsin glass. Så då jag cyklade förbi så gick deras munnar och den ena pekade på mig, och så glodde dom båda på mig. Jag minns att jag då ren tyckte ironiskt typ att somliga är konstiga som bryr sig så och hänger upp sig på folk de inte ens känner! eller något liknande tyckte jag. Men jag tyckte de var patetiska, och att det var deras egen skam typ. Fast jag inte använde sådana ordalag i den åldern, men så tyckte jag instinktivt.

Jag har faktiskt jobbat i Jysk för länge sedan en sommar. Närmare bestämt sommaren 2001. Då kände jag mig och såg ut som 17 fast jag var 24. Jag var ung och naiv då. Trodde att det skulle snart ändå bli revolution och att allt det gamla faller samman, med en ungdomlig iver :D Innan det var jag inte så tiukkapipo, men blev cirka 2000. Nu har jag gått tillbaka lite till mitt gamla jag på det sättet iaf att jag inte orkar bry mig om något annat än egen utveckling. Fuck världsförbättring! Då Ragnarök kommer så dukar vi alla under ändå :-)

Jååå, så minns jag "Lokdagen" en mulen och psykedelisk oktoberlördag 1989. Det var något "Ukko-Pekka" happening i järnvägsstationen och jag var där med farsan. Morsan var på lördagstur på jobbet. Det var flera gammalmodiga lok då på bangården. Två lok tävlade med varandra och vi fick gå in i en gammaldags järnvägsvagn. Det var mysigt. Ett lok busvisslade. Alltså ett gammalmodigt "Ukko-Pekka"-aktigt lok. Kanske det såg en snygg brud? Hehe. Eller förresten: Buuhuu! Såntdänt får man int skämta om mera, någon kan ju bli kränkt! Milda Moster Matilda! Karana tycker vi e vackra! Milda moster Matilda får man inte säga heller. Det är sexistiskt! Nu kan KARAR också vara milda, och kvinnor kan nog OCKSÅ minsann vara vilda! Säger kanske någon PK- tosikko, som svalt moralkakan i fel hals.

 Igår(20+ år sedan) kristna, idag politiskt korrekta människor som ska "rädda världen". Men deras iver att skola, omvända och predika åt andra, vara trångsynta och använda sig av "guilt by association" och Ad hominem-argument, halmdockor, samt moralisera och själv tro sig vara bättre och på ett högre moraliskt plan än oss andra är ju det samma. :-)  Inget nytt under solen där inte.

Trångsynta? Fråga dem vad de anser om folk som t.e.x inte tror på klimatuppvärmningen eller vaccinationsskeptiker eller om de har någon annan politiskt inkorrekt åsikt, så blir de ju nästan tokiga och börjar typ hötta med nävorna av ilska! Vem är det som egentligen är fanatisk? Varför skulle man inte ens få vara oliktänkare? Jag vet en lärare som sade att de som inte tror på klimatuppvärmningen har någo värre fel, eller någo liknande. Väldigt professionellt! (ironi)

Det finns otaliga exempel i historien på hur illa det kan gå då man ovanifrån ska pressa alla att ha likadana åsikter och tänka likadant om allt. Det borde dagens makthavare och journalister också tänka på och ta sitt ansvar. Och inte skriva dumheter som att "antivaccare borde bötfällas" och liknande bitterheter. Isåfall borde det vara så, att det borde finnas två kåserier i tidningen med helt motsatta åsikter, så skulle folket få välja vem de mera tror på. Det skulle vara demokratiskt.

Så brukar kristna göra också. De börjar med att säga "Jag dömer ingen" Och då de har talat färdigt har de dömt folk så svavlet bara osat. Nu måste de vara försiktigare då de inte har makt att tala om mera, men på 90-talet var det ännu så iaf.

Sedan detta med att "Alla borde vara feminister" är ett klassiskt exempel på människans behov att villa dra alla över samma kam, och omvända alla och att alla måste vara likadana. Och att de som inte kallar sig för feminister är moraliskt arvelluttavia. För hundra år sedan sku samma människor ha tyckt att man var moraalisesti arvelluttava om man inte kallade sig för kristen. Nu är det samma sak med dem som inte kallar sig för feminister. Det är fråga om det. Jämlikhet är en sak, men för i helvete, ordet feminism är bara ett ORD! Varför är det så viktigt att ALLA borde kalla sig för det?! Dessutom associeras feminism med helt andra saker än jämlikhet. Som att de t.ex. skriver och pratar om konspirationsteorin om patriarkatet som om det vore ett obestridligt faktum, istället för att påpeka att det bara är fråga om en konspirationsteori, som man får tro på eller inte tro på om man så önskar. Men de skriver om "patriarkatet" som om det vore en i sten inristad självklar sanning. Ungefär lika sant som att jorden snurrar runt solen.

Dessutom förekommer det i dessa kretsar ibland också någo dunkla och flummiga rasteorier om den vite mannens genuina förtryckar-mentalitet. Och snacket om Mansplaining. Isåfall finns det också womansplaining, för skulle det enbart finnas mansplaining, så är det ju sexism att tänka sig det. De feminister som tror på teorier om patriarkat och mansplaining etc är alltså i själva verket sexister och antifeminister, och jag är mer feminist än dom!

 Sku de ta avstånd från dylika fixa idéer och hihhulism, så sku man kanske ta dom mera på allvar. Att vara hihhuli, kristen eller feministisk eller vad som helst för sorts hihhuli, är inte speciellt karismatiskt. Man ska isåfall hålla det för sig själv. Förresten, visst skulle det vara jättetrist om alla skulle vara likadana och tänka likadant! Tänk så grå världen skulle vara, om alla skulle få för sig att kalla sig för feminister!

Ironiskt nog är det mest akademiska som brukar kalla sig för feminister vad jag förstått. Teoretiskt sätt borde de vara mer kritiska till alla möjliga modeflugor och populism som att vara tvungen att kalla sig för feminist-men i praktiken är det nog "yrkisbrudar" som är mera kritiskt inställda till det. I praktiken tycks det fungera så rätt ofta och inte bara vad gäller feminism. "donarbrudar" som har hårt jobb, firmor att sköta etc. kanske är såpass jordbudna så de inte hinner med att "rädda världen" och kalla sig för feminister. De har fullt upp med sina egna liv och projekt. Det kan vara en anledning till att det är så.

De brudar som verkligen har varit genuina och gått sin egen väg som jag känner och känt, har inte kallat sig för feminister. Mainstream-brudar som är som "alla andra" mer eller mindre, har däremot ofta kallat sig för feminister.

Förresten, ibland får man den bilden att somliga akademiker tycker att läsa saker med kritiskt perspektiv betyder att man  inte ska tro på något annat än vad som står i typ HBL och YLE. :-) Men det måste man tro på vad som står där, för annars är man en "populist" enligt somliga, typ :-) SOM om att inte även HBL och YLE sku ha någon agenda! :-D

Men, för att återigen citera August Strindberg: "Det är synd om människorna"

Och ännu en sak.. Jag menar, blir man sådär rasande över att folk tänker annorlunda, så tycker jag det tyder på att man har dålig självkänsla och tvivlar själv på det man säger. Skulle dom vara säkra i sig själva så skulle dom högst skratta lättsamt åt dessa förbjudna åsikter, eller så skulle det inte påverka dem alls. Men istället blir många "världsförbättrare" till synes väldigt frustrerade om man inte håller med dem! De kan inte tolerera eller förstå hur någon kan understå sig att tänka annorlunda än dom själva! Det brukar man se på typ dagstidnings- kåserier, där journalisten i praktiken skäller på alla som inte är av samma åsikt som journalisten själv. Det är egentligen så ynkligt så man inte kan göra något annat än att skratta åt det dock. :D

Delvis kanske myten om Gudarnas raseri gentemot Loke kan förklaras med denna metafor. Att någon säger saker och ting som dom är på riktigt och den gamla ordningens människor blir rasande, då de inte vill höra obehagliga sanningar eller sarkasm. Loke får Höner att dräpa Balder-"oskulden" om man så vill. Metaforen skulle kunna vara liknande här. Det har säkert en andlig-esoterisk förklaring också-men detta är en bra och vardaglig metafor. Om ni har läst Loketrätan i poetiska Eddan där Loke skäller och är ironisk&sarkastisk mot gudarna och kommer med obehagliga sanningar, så fattar ni metaforen bättre.

Sedan, för att återgå till "Lokdagen", var det knallhattar i järnvägsspårena då lokena dundrade fram som small så gnistorna yrde. Någon i publiken sade att Nalleja! Niitä oli viimekin vuonna! Det hade varit samma happening åtminstone ett år tidigare. Men detta var första och sista gången jag var på det happeninget. Så backade de gammalmodiga lokena, och en knallhatt hade blivit kvar där, som brann av då loket backa på det. Någon från publiken skrattade åt det och kommenterade att sinne oli jäänny nalli!

Så såg jag en brun Talbot då vi for därifrån. Den stod parkerad där.  Och jag blev äcklad då jag såg att en ongi had ätit glass så att han hade glass som en "sotkukehä" runt hela käften medan vi promenerade till bilen.

Då vi kom hem så fortgick ännu happeninget. Det var på eftermiddagen och klockan kanske var runt 15-16 då vi var hemma. Man hörde visslandet av loken ännu från bangården. Jag minns att jag gick ute på gården och åt såndäna Polly-karkkin som faktiskt är något av de bästa karkkin jag vet som finns. Och det var en nyhet i Finland iaf då!! Aj fan nu var det nanna-gotta att äta Polly-karkkin nog! Man blir bara fet i min ålder om man äter sådant nuförtiden. :( Jag had Pollypåsan i handen, gick utanför huset  och åt Pollyn och såg instinktivt mot stationshållet då jag hörde loket som visslade. Man såg alltså inte alls till stationen från vårt.

Fan jag var en lågislort då ännu! Man trodde att världen var så enkel och oskuldsfull då som 12-åring parvel. Men livet lär. Det gäller alla. Man förstod inte hur bra man hade det liksom. Ingen erfarenhet av krig eller svält eller ens dåliga hemförhållanden.

Följande dag, alltså efter första skoldagen, blev jag utkastad från klassen av BRITA för att jag fnittrade så mycket. Hon bara såg på mig mittiallt och pekade mot dörren och sade Ut! Kan du inte hålla tyst så får du lov att gå ut! Sedan kom jag in igen efter en kvart och hon frågade om jag kan vara tyst nu då?

Nu kom jag mittiallt bara ihåg en dröm jag drömde i lågis. Och i den drömmen så var jag ute med en flicka från min klass och det kom en helikopter. Flickan gömde sig spanande bakom en buske och såg spanande upp mot helikoptern. Man såg tydligt piloten. Han såg skum ut och var i 50-årsåldern och hade skägg och glasögon. Jag drömde drömmen i tvåan. Han var någon sorts bov.

Jag minns faktiskt att jag hittade på en egen godis då jag var i lågis. Jag kallar det för "Nanna-Gotta". Man tar tårtbotten, sätter valfri sylt över det och så radar man upp med hallonbåtar på kanterna till tårtbottnet och, vips!, så är Nanna-Gottan färdig! Enkelt, inte sant? Jag tänkte, att då brudar brukar sätta upp en massa mat och godistips på sina bloggar, så skulle jag också sätta upp ett tips :-)

Jåå, ja tänkte att jag ska fara på en uppiggande kryssning till Sthlm här i nåt skede. Får jag ingen med mig, så far jag väl ensam. No problemo. Ja tänkt dalla omkring i Stockholm och gå i skivaffärer och köpa coola skivor och bandskjortor.

Vad mera? Jag ska faktiskt jobba i Hangö nu en tid, så det är bra med lite omväxling måste jag säga! Mycket hellre Hangö än i Ekenäs. Jag vet bara, att en del lärare i Ekenäs högis är JÄTTE oartiga! Det gäller absolut inte alla, men en del. Fråga mig inte varför jag vet det, jag vet nu bara. Det gäller inte alla, men en del av dom är faktiskt JÄTTE oartiga och snyrpiga och hälsar inte tillbaka då man hälsar och så. Men så har ju Ekenäs högstadieskola ett dåligt ryckte om sig, och jag undrar verkligen inte varför det är så!! Det är som om att somliga inte skulle ha något folkvett helt enkelt. Detta är inte att döma någon. Jag konstaterar bara faktum. Det är en obehaglig miljö i Ekenäs Högstadie. Somliga lärare där borde verkligen se sig själva i spegeln.

Som man ropar i skogen får man svar. :-)

Haha, så minns jag "snedögsjappen" som jag kallade honom. En skelögd dabb från finskspråkiga högis. Hösten 1991 kom han framför mig och sade: HEITÄ RÖÖKI! Det ena ögat såg typ uppåt och åt vänster, och det andra typ nedåt och åt höger. Man visste inte vart man typ skulle se. Det kändes liksom konstigt, haha. Som om att han inte skulle ha sett på mig med gjorde det ändå.

Kolla detta förresten. Detta är sådan hihhulism jag skrev om tidigare!
https://www.youtube.com/watch?v=3Af0ltDmqiU