3 minnen från början av oktober 2000, 1995 samt 1992

Alltså jag kom nu att tänka på gamla goda tider här i början av oktober. Som något hände i början av oktober "en annan dag" så att säga. Alltså liksom "Idag en annan dag" meininki. Jag börjar med lördagen 30.9.2000. Bara för att det liksom blir mysigare och mer nostagiskt, ju längre bort i tiden det blir, i regel alltså.

Minnet från 30.9.2000 börjar med att jag är uttråkad en förkväll, och cyklade till Serendi bara för den sakens skull. Jag parkerade cykeln utanför och gick in till Serendi. Jag köpte ett stop åt mig. Jag tog stopet och gick vidare in i Serendi. Vid ena hörnet då jag vände mig om så satte en gammal klasskaveri från lågis å högis. Vi börja tala där en stund om musik och han berättar om Impaled, ett deathmetal-band, att han köpt deras nya skiva. Så ser jag en av Serendibrudarna utanför på gatan då hon talar med någo folk där utav nån anledning. Heh, detta minne kommer jag igen att tänka på då jag i början av oktober 2001 drömde att jag var hemma hos mitt och lyssna på Kreator's "Pleasure to kill"-skiva, och Serendibrudarna kom till mitt med en "Raakel-bil" Jag kallade antika bilar från typ 10 och 20-talet för "Raakel" bilar då jag var liten, då deras hjul såg ut att säga Raakel, tyckte jag.

Sedan for vi till en annan bekant ett stenkast ifrån Serendi och drack öl där, det kom alla möjliga schack och vi for till Esso efter mera öl i något skede. Kaverin började, då vi pratade om brudar, prata om "Blackmetal-häxor" :D

Sedan var jag lite yr av ölen då jag for hem igen i nåt skede.

Tänka sig, att tidsglappet mellan 30.9.2000 och nu, är SAMMA SOM TIDSGLAPPET MELLAN 30.9.2000 OCH 30.9.1981!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!  Alltså vittu de e så satans sjukt då man tänker på det!! Fast tidsglappet mellan 1981 och 2000 känns för jättemycket mer länge sedan än tidsglappet 2000-2019. Allt(förutom vissa saker som telefoner som fortsatt att utvecklats) har stagnerat efter det, medan det hände och utvecklades jättemycket mellan 1981-2000. Musikaliskt, politiskt, så gott som allt... och det ÄR faktiskt så, det är ingen illusion heller p.g.a man blivit äldre, utan det är så på riktigt. Jag längtar efter 90-talet, som var min ungdomstid och förändringarnas tider sådär i största allmänhet..

Man borde laga en stad som heter 70-talsstaden, som skulle vara PRECIS så som det var på 70-talet, en stad som heter 80-talsstaden som sku vara PRECIS så som på 80-talet och en annan stad 90-talsstaden som sku vara PRECIS så som det var på 90-talet!! Kanske 9 allt som allt. I en stad sku de kunna vara 1970. I en annan 1973 och i en tredje 1979. Samt samma sak med 90-talet. 3 90-talsstäder, där det sku kunna vara typ 1992, 1994, 1996. Eller så turas om att vara 1995 och 1999 eller så. I dessa städer skulle man inte få ha teknik och musik och bilar som är äldre än te.x. 1994 i en av 90-talsstäderna, och alla sku tala om Estonia-katastrofen (Estonia sänktes tror jag starkt) PRECIS som om att den skulle ha hänt nyligen, då det blir höst i den staden. Etc. Etc. Förstår ni min tanke?

Jag mindes nu mittiallt bara ett barndomsminne. Just då jag börja tänka på Raakel-bilar. Och det barndomsminnet var då jag var med syrran och farsan i ett bilmuseum uppe i österbotten 1981 och där var det fullt med Raakel-bilar. Vi satt och drack cokis i muséets café sedan. Jag kommer ihåg att jag hade sett Cokis-logon överallt och var därför nyfiken på Cokis. Det är så reklam fungerar . :P

Jåå så minns jag minns lördagskvällen 30.9.1995. Jag mindes det nu mittiallt bara häromdagen.  Det är ett minne jag minns. Under den tiden hade jag två kaverin som var likadant klädda och hade samma musiksmak då på det sättet, att de var blackmetal-skidin. Så typiskt 90:s blackmetal-skidin som man bara kunde bli till imagen. Jag med, fast jag lyssnade på mycket annat än blackmetal och gör det fortfarande. Jag har aldrig haft så suppea musiksmak, även om jag inte är någon "allätare" (som oftast betyder att man diggar all kommersiell mainstream-musik, men inte förstår sig på underground eller äldre/speciellare musik. So much for "Allätare")

Jag hade en svart tygkappa, svarta jeans och boots och Emperor-skjorta på mig den kvällen då vi for till skogen ett varv jag och mina två "Blackmetal-kaverin" (LOL!)  Vi for till "Etterkila" skogsdungin till vänster om Läppträsket samt bakom. Sedan då vi gick tillbaka till "civilisationen" (De första husen som dök upp i neder-Kila efter skogsutfärden så sade vi alla 3 på skoj som dom säger på Belial-skivan "Wisdom of Darkness": In darkness my soul will wander free!

Sedan medan vi gick på en oupplysta traktorstigen genom skogen tillbaka till "civilisationen" kom det en plötslig höstig brisig vind som susade i trädkronorna ovanför våra huvuden ögonblicket efter vi hade sagt det. Fast det inte hade varit blåsigt alls under kvällen. Ena kaverin sade på skämt: Vi har blivit hörda! Det var en höstig bris. Men inte kall eller varm, utan i början av oktober-aktig, varken mer eller mindre.

Sedan satt jag ännu vid midnatt eller lite efter och talade med ena kaverin innan jag for in och han for hem. Vi satt utanför mitt på trappan. Vi hörde en uggla nerifrån Läppträsk-hållet. Det liksom passade bra att den hooade där nere efter vi hade varit där nere som avslutning för kvällen. Av ljudet att döma, var det en berguv.

Det var faktiskt en 90's Scandinavian Blackmetal-aktig kväll!! Typ delvis ett fenomen då dessa tider. Ett kollektivt fenomen. Man sku kunna tänka sig, att 3 blackmetal-grabbar också gick i skogen då under precis samma kväll/natt som vi typ i något skogsområde utanför Norrköping typ. Eller Arboga eller någon annan svensk stad/tätort. Kanske det var så? Kanske 3 grabbar gick omkring i skogen i Sverige då som vi gick i Finland. Kanske de hade typ Emperor-skjorta på sig och var annars klädda likadant dom grabbarna också? Det var så i tidens anda då.

Så minns jag från fredagskvällen 2.10.1992. Det blev vintertid redan i slutet av september under dessa tider, så det var mörkare på kvällen än nu under samma klockslag. Jag var ute med några kompisar lite. Vi "busade" lite. Vi låtsades kasta något på bilar som for förbi på Ekenäsvägen fast vi inte gjorde det. En av bilarna tutade.

Så skrev ena kompisen något på väggen till Karjaan yhteiskoulus jumppasal. Ett par med barnvagn och hund kom förbigående på Ekenäsvägen. Kärringen skriker: Vi ringer till polisen om ni klottrar!! Så sade kaverin något löllölölölölölö!!! Åt henne. Då kommer gobben springandes efter oss och vi sträcker så satan nerför backan tvärs genom skolgården. Man hör då kärringin sade åt gobben: Ota koira!

Sedan pausade vi nere i korsningen mellan Klockarsgatan och Borgmästargatan (Som jag kallade för Folkaregatan då jag var liten) man ser då paret går förbi långt uppe på Ekenäsvägen. Och kärringin såg oss och ropade gällt och argt såhär: Vi ringer ti POLISEN! Hehe, jag kan slå vad om att de kände sig som duktiga skattebetalare och normala människor typ :D Fast i själva verket var det inte ett skvatt bättre än vi heller.

Sedan for jag till Kila center innan stängningsdags och köpte en liten cokis, stripes och hamburgare för 10 mark. Det var bra iltapala. Även om kaverina envisades med att stjäla stripes från mig.

Jåå de var väl just efter liknande incidenter då vi hade busat och någon arg gobbe eller kärring sade att dom ska ringa till polisen, som jag engång drömde en nojig och bäng dröm om att vi hade varit i högvalla och gjort nåt värre. Så var det mitt på natten och jag var ensam hemma i mitt rum med alla lampor släckta och hade snutnoja. Så hör jag någo motorljud, och då jag försiktigt ser ut från fönstret, så smyger bara Polisens Saab 900 förbi. Jag ser främst bilens baksida och bilens röda bromslyktor, då den smyger sakta, sakta förbi rumsfönstret, för att lite bromsa till typ. Det var rätt nojig men spännande dröm som jag drömde 1991.

Sedan var vi utanför mitt och talade en lång stund innan jag for in. Kaverin berättade att det var fittigt då han hade Scharlakansfeber som liten.

Jååå  ja kommer ihåg att jag 2001 läste i ett forum om någon som berättade då han hade scharlakansfeber som liten. Det var en väggklocka med pendel på väggen som tickade medan han låg i sängen i samma rum med hög feber. Så mittiallt yrade han och han upplevde att väggklockan kom svävande i luften närmare och närmare honom, tills den var några cent från hans fejs och han vaknade ur feberyrseln skrikande. Väggklockan tickade bara där den var på väggen. Låter rätt creepy eller något!

Jåå så minns jag sedan söndagen 4.10.1992 så tog jag en liten höstskymnings-promenad till centrum och tillbaka. Luften var fräsch och krispig typ höstluft och det kändes jätteskönt att ta en promenad under den klara skyn då solen just hade gått ner. Det satt en liten brud från finsk-språkiga högis på sin Honda Monkey på parkeringsplatsen mittemot Ärrän. Hon tände en tobak då jag gick förbi henne på trottoaren mellan parkeringsplatsen och Le-Ma. (Jag hade gått nerför trapporna) Och jag gick på NIAN! Och kände mig väldigt seriös och vuxen så att säga som 15 år gammal!!

Och sedan då vi var på Pantera&Megadeth i ishallen 10.10.1992. Ah, vilka tider må jag bara säga!

Jåå och så minns jag fredagen 5.10.1990 i hussan. Jag minns att hussaläraren Anne skickade mig och en brud ner till källaren, där det fanns en låda fullt med potisar i. Så kom vi upp tillbaka bärande på potisarna. Det var mitt under lektionen. Det var första och sista gången vi for ner till källarn efter potisar. Annars skulle jag inte ha vetat om att det fanns ett potislager i skolan. Jag haltade då och bruden frågade om jag vrickat foten? Det hade jag faktiskt gjort.Så skrattade hon åt mig då jag kommenterade något halvtöntigt om något.  Det var källarn under köket. Det fanns ju också något utrymme för städerskor och så i en dörr bakom aulan och trapporna upp i klassrummena. Eller några dörrar allt som allt. Dom var vanligtvis i lås, men engång såg vi in i korridoren till städerskornas. Det var en snäll städerska som sade något åt oss och smajlade till innan vi stängde dörren igen. Det var en snäll städerska, för hon bjöd engång samma tider en blå Belmont var åt två typer som jag känner.

Jag tänker faktiskt läsa Clark Olofssons bok "Vafan var det som hände? del 2 igen i något skede! Jag läste den för 3 år sedan och den var jättespännande. Han berättade nästan enbart om hur polisen jagade han och hans kompis då hans kompis på misstag hade skjutit en polis på 60-talet i Sverige. Det är faktiskt jättespännande att läsa då dom är jagade och gömmer sig bl.a. i skog och mark och bryter in sig i sommarstugor och så. Och hur han är i en gravgård i Göteborg vid samma tider och polisen kommer körande och han springer iväg och han hör från varje håll i stan sirener av polisbilar som börjar tjuta medan han springer. Han berättar mycket detaljerat och verklighetstroget om hela detta äventyr. Man förstår liksom precis hur han menar och kan leva sig in i det. Verkligen spänning, fartfylld spänning må jag säga, då han berättar om sina äventyr. Han måtte nog ha varit en riktig upptågsmakare då i tiderna!

Och så minns jag en mulen lördag tidig höst 1988 då vi brukade dyka ner i en tidningsroskis och gömma oss för folk. Det kom någon och vi for alla 3 ner i tidningsroskisen och var blickstilla. Vi hörde fotsteg. Stegen närmade sig och närmade sig. Så öppnade en kille i militärens då grå kläder och finnar och glasögon och sade "Morjens!" åt oss och for igen. Det var ganska humor. Vi trodde att vi var osynliga sissin typ :p.

Sedan var det mars 1989 en kväll som vi var vid tidningsroskisarna. Det kom en gammal Lada och jag och en Jan sprang upp mot kullan medan en tredje kaveri gömde sig i ena tidningsroskisen. Ladan stannade och kastade tidningar till roskisen. Vi försökte se vad som hände mellan trädena uppe i kullan. Jan inbillade sig att dom i Ladan satte kaverin som blev kvar vid roskisarna i en säck :D

Dom hade bara undrat varför kaverin var inne tidningsroskisen. Kaverin hade svarat:  För att ja fryser å villd värma mig lite!

Så minns ja dedä gamla bildäcke som vi satt och rulla framför en bil även det mars 1989 vid tidningsroskisarna. Bilen bromsade till och stannade och vi sprang upp mot kullan. Bilen kommer fullt körande uppför kullavägin och vi sträcker så satan uppför kullan och mot vänster. Sedan så låg vi flåsande nere på marken och ser då bilisten ger upp och kör nerför kullan igen. Det var spännande som fan!

Så minns jag då vi brukade mars 1989, främst på lördagseftermiddagar, kasta lite kottar å mosa på bilar som körde på Ekenäsvägen. Vi låg väjjytyksessä uppe i skogin och kastade sedan på bilar lite mosa och kottar. Sedan då vi samlade kottar och så där lite mera, så såg vi alla 3 mittiallt på samma gång en bil som hade smygit sig dit och stannat nedanför på vägen utan att vi märkt något, och en gobbe såg rakt upp mot oss och såg häpen ut. Vi fnittrade som flickor och sprang högre upp i skogin. Han måste ha fått sig ett kott/mosaregn på vindrutan, och sedan vänt och kommit tillbaka för att se vad det var frågan om.

En buss tutade åt oss och passagerarna såg upp mot skogen och pekade upp mot skogen.

Det var jätteroligt att göra detta! Man kände att man levde och var fri på ett helt annat sätt än nu som vuxen. Det var barnsligt men adrenalinhöjande och jätteroligt och spännande!

Så var vi där en lördagskväll efter mörknets inträde. Vi hörde på motorn att det kom någon större bil körande från Kroggårdshållet mot Kila. Vi sade högt i munnen på varandra, våra nävor laddade med kottar,  att Hahaha, nu e de en buss igen, de en buss igen!  *Det kommer en rekka utan släpe, alltså bara rekkahytten körande nere på vägen* Aj, de en rekka! *Kottarna flyger iväg*

Det är 2 sekunder typ som allt är som förut. Sedan märkte vi hur rekkan stannade till och hörde hur motorn sade VRRÖÖööuummm... och sedan började rekkakuskin tvärbromsa. *Gniiiiiiiiiiiiiii!!!!!* Vi sprang fullt mot vänster längs med en smal skogsstig medan vi hörde bromsarnas gnisslande hela tiden. Så såg vi från skogin, vi låg alla 3 på backan i detta skede, hur rekkahytten backade längs med Ekenäsvägen så den till slut var riktigt vid sidan om oss, men vi var inne i skogen kanske 60-70 meter ifrån, så vi förstod att han inte kunde se oss. Medan rekkan backade så hördes det från motorn ett typ machoaktigt rytande: vvvRRRÖÖÖÖÖÖUumm!!!! vvvRRRÖÖÖÖÖÖUumm!!!! vvvRRRÖÖÖÖÖÖUumm!!!!  Själva rekkamotorn lät liksom som en arg gobbe.

Sedan fortsatte han köra igen. Sakta, och det såg ut som om han försökte lysa med strålkastarna upp mot skogen. Man får tacka rekkakusken såhär i efterhand, vi hade jätteroligt och det var jättespännande! Ack, vad fri man var dessa tider innan vuxenvärldens samhälleliga förpliktelser!

Kanske jag ska berätta då vi 1990 busade i bangården i nästa inlägg. Vi får se. Kanske :)

Man får lust att bara karjaista outlaws forevöh! då man tänker på gamla barndomens tider :) Man sku nästan få lust igen att som en 40+ gobbe fara och vara väjjytyksessä uppe i vatntornsskogin, å kasta kottar å mosa på bilar på ekenäsvägin. :)

 Det om det för denna gång!