7.11.1998-Skolfotografering och till Hesa

Jåå, jag minns från min ljuva ungdom denna dag. Det var fredag och jag var 21 år gammal. Den första snön hade kommit, så marken var vit. Jag for med buss till Ekenäs först på morgonen, för det var skolfotografering där då. Det var i stort sätt bar skolfotografering, och jag gick hem med en buss som var i Karis runt halvett-tiden. Vi blev fotade både med hela skolan ute på skolgården, samt våran klass i Ekenäs handels.

Så satt jag på bänken vid skolans bakgård och rökte en Marlboro. Det var en såndän Martina och Sonja som satt och talade något på bänken bredvid. Martina talade något om knäckebröd. Hon var en ljus tjej som slutade rätt hastigt där. Dom satt där och var riktigt muntra av sig.

Sedan for jag med bussen hem som sagt. Vi for till hesa sedan ganska hastigt med pärona då vi sku fara till hesa för att se då syrran blev magister. Nyaste Soundi hade kommit med posten och jag tyckte att det passade ju bra, så kan jag läsa i bilen. Jag satt i baksätet och läste nyaste Soundi medan vi körde till hesa. Jag läste b..la. en Metallica-intervju där dom berättade att dom lyssnade mycket på brittiska new wave of british heavy metal band som Tygers of Pan Tang och sådant 1980-81.

Sedan läste jag en intervju av ett finskt darkmetal-band vid namn Black Swan som hade just kommit ut med sin debut och enda skiva förresten hittills. Skivans namn var When the angels of twilight dance Den skivan är nog en "Hidden underground gem from the 90's" måste man bara säga! För jag köpte den kort efter, typ en två veckor senare. Annars var det bra, fast jag tyckte det var poseri dessa ansiktsmålningar dom hade. . Jag har alltid varit skeptisk mot corpsepaint. Isåfall ska det göras väldigt bra och ha någon form av djupare betydelse. Inte att någon sminkare målar en med smink innan keikkan, som någo jävla Kiss :P Och sedan efter keikkan far dom och super och drar över groupies. Det är oseriöst och poser-aktigt. Det ska liksom vara PÅ RIKTIGT tycker jag.

Nåväl, mina predikningar igen en gång va :D Nåväl. . vi kom fram till hesa och jag hade långtråkigt då vi var i någon läktare och såg där folk fick magisters-papiret. Jag såg en snygg brud i publiken dock. Det var ju nice. Hon var 16-17, men jag var ju 21 då också och såg ännu yngre ut.

Sedan for vi med porukkan+en kusin och äta någonstans. Och syrran kom till Karis med oss över veckoslutet också. Jag satt uppe i mitt rum och surfade på nätet, som man sade då. Jag kom fram till Bathory-bandets inofficiella hemsida och började läsa. Nätet var nog mycket bättre då. Nu är allt även på webben så jävla centraliserat. Det var roligt med folks personliga hemsidor förrivärlden. typ just "Börjes hemsida" och liknande. Nu är ju Youtube som tv! Helt jävla meningslöst med en massa reklamer och censur av kontroversiella inlägg. Och det var ju just internets mening i barndomen att alla åsikter sku vara tillgängliga. Jävla blöjjor i dagens lättkränkta pk-samhälle!

Sedan i nåt skede smög jag ut på en röyk i mörknet. De andra märkte ingenting. Så jag rökte två Marlboron den dagen. Jag rökte nämligen inte speciellt mycket då jag rökte. Bara så mycket så det var lite mysigt med ett litet nikotinsurr nu och då längs dagens lopp. Nikotin i sig är en bra och koncentrationshöjjande  drog. Synd bara att cigaretter ska vara så skadligt.

Det var den dagen det. Det ät så länge sedan så det börjar kännas bara som minnen från en bort-tappad  ungdom. Blott ett svagt eko från det som en gång var. Känns vemodigt måste jag säga. Men på samma gång som ett definitivt avslutat kapitel. Tänk så mycket bättre ungdomen skulle ha kunnat vara dock, om man skulle ha veta allt då som man gör nu!

Nästa år var det höstlov samma tider. Jag lyssnade på Electric Wizard medan jag fick en textare av en lärare, av en såndän Kjell, där det stod såhär på: VECKA 45 ÄR INGEN TUNNELVECKA, UTAN VANLIG SKOLVECKA. HÄLSNINGAR: KJELL. Det var grått väder. Det hade varit lite oklarheter om tunnelveckorna.

Sedan 3.11.2000 var det en solig fredags-eftermiddag då jag gick vid Stinsen i Ekenäs med en såndän Peter som var på min klass. Vi hade varit och frågat företagare något om dendä H-Julia mässan. En lärare, Mariann kom med sin bil och parkerade på parkeringsplatsen då hon hade något asia dit och jag tyckte att dendä Stinsen-skylten var rolig på något sätt. Den är där fortfarande och påminner mig om år 2000 alltid då jag råkar se en skymt av den. På lördagen var jag sedan på Halloween fest i affes.

4.11.2001 spelade jag Red Alert 1 och läste om Dänikens teorier i en av hans böcker. Helt roliga, men inte trovärdiga.

Fredagen 1.11.2002 var jag i Lilla Hembageriet efter en banantårta och hade köpt två halvliters Koff och en citroncider och mumsade och drack medan jag lyssnade på ett svenskt band från 70-talet vid namn "Råg i Ryggen".  Det var gråblekt novemberväder där ute. Int underligt om man så småningom fick lite maga, då man kunde klämma i sig en hel banantårta själv på en kväll :P

Fan så onödig denna existens känns ibland! Man får väl hitta på något snart. Nya bekanta etc. Det är inte så lätt dock i denhär åldern mera :P Men man kan försöka sitt bästa. Borde man flytta till någon annan stad eller något? För här är bara stagnation. Någon Kariskärring kommer jag aldrig ändå att gifta mig med och föra min efterkomma till Bk-46 träningar :D Och köra omkring med en feter Kariskärring i stan med en bil med dendä bk-skjort maskoten i bilfönstret...   Det kommer aldrig att hända mig. Det skulle fan vara en klaustrofobisk tanke!!

Lyssnar nu just på Dissection "The past is alive" cd:n som jag köpte då jag var i Sthlm här i oktober. Väldigt bra! Det är demomaterial och sådant. Konstigt att jag inte skaffat den förrrän nu, då jag har sedan gammalt de andra Dissection-plattorna. Fan, tänker på 90-talet nu här igen då jag lyssnar på Dissection.. Jag minns alltid en intervju med Jon Nödtveidt i Metalliliitto (Radiomafia) nov-dec 1995 där han prata på svenska och Mr. Fleming, juontajan i Metalliliitto översatte vad han sade till finska efter det viktigaste. Men svenska är ju mitt modersmål, så.. :) Det var mycket intressant att lyssna på honom minns jag, fast jag inte hade hört eller läst en enda intervju av honom tidigare och visste inte vad han var "up to" utom att han spelade och sjöng i Dissection. Ingen vad jag minns gav i intervjuena i Metalliliitto ett lika lugnt, seriöst och liksom ett uppriktigt intryck som han då han talade. Liksom 99% av andra artister som intervjuades under årenas lopp hade liksom bara yeeahh! rocknroll, vi är tekoroliga!-attityd, så det var en så bra kontrast. Jag minns att jag uppskattade det då och tyckte att det var en intressant intervju. Man förstod direkt vad och hur han menade saker och ting och kunde relatera till somliga saker. Och han berättade och berättade väldigt "vilpittömästi" och detaljerat om sin världsbild och så. Som han sade i något sammanhang att: .. Det är ju en viss känsla man får, då man är ute i skogen mitt på natten Har inte bandat intevjun eller hört den senare, jag minns bara från huvudet. Man blev bara att Vau, han hade mycket att komma med!

Det är bra! Jag har alltid uppskattat folk som är på riktigt och inte är något eller säger något "kontroversiellt" bara för att dom ska vara coola och uppmärksamhetskåta.